konstigalilian -

En puss från en älskling

Öppnade just ett mejl från min syster Lollo som gjorde min kväll.

Tack för bilden Lollo! Hälsa mosters minsta T att jag älskar honom så fort han vaknar imorgon bitti är du snäll.

2012-10-29 @ 22:58:17 Permalink • Min fantastiska vardag Kommentarer (4) Trackbacks ()

TACK KÄRA KOMMENTERARE!

Jag gillar min blogg och jag gillar att blogga. Vet ni varför jag gör det? Jo, tack vare er -mina kära bloggläsare!
Som allra mest tycker jag om att blogga när inläggen jag gör fylls med kommentarer från er -mina kära bloggläsare!

Nyss satt jag och piggade upp mig själv genom att kika i arkivet för alla kommentarer ni skrivit. För att försöka visa er min tacksamhet har jag i detta inlägg radat upp några, av alla era hundratals, kommentarer som än idag gör mig glad.

TACK FÖR ATT NI FINNS -MINA KÄRA BLOGGLÄSARE!
OCH ÄN MER TACK FÖR ATT NI TAR ER TID TILL ATT KOMMENTERA!
Massa kärlek /Lilian

Everlasting:
Hahaha, vilka äventyr du tar dig för och vilket munläder du har. Imponerande minst sagt.

Boalitos:
:) no more comments!

http://konstigalilian.blogg.se/2012/april/utkast-april-22-2012.html#comments

Sara:
Asså lilian dehär kommer jag skryta om kan jag meddela :D äsch ja har en kompis som har varit med där yao ! Chillade med martha !

Jon:
Enastående och fantastiskt! Förfrågningarna om att göra mer tv lär ju snart börja ramla in. Var noga med att säga nej till allt som inte känns helt 100.

http://konstigalilian.blogg.se/2012/march/bildbevis-pa-mig-i-publiken.html#comments

Mamma Mona:
MUMSMUMS FILLEBABBA!!!!!!!!!!!!! Som sagt, SNÅLVATTNET RINNER PÅ QSS SQM LÄSER DIN BLOGG. HÄRLIGT NI HAR DET KÄCKINGAR. LOVE YOU SO MUTCH/ DIN MAMMA MONA

http://konstigalilian.blogg.se/2012/march/utkast-mars-3-2012-1.html#comments

Maritta h:
Coolt glass ställe, det där med hjulet var ju speciellt. Kanske ska föreslå det åt GoGlass i Hjortkvarn, ibland har man ju besluts ångest ;) Kram på dig! Och så härliga bilder som vanligt. Viggo ser ut o njuta för fulla muggar.

http://konstigalilian.blogg.se/2012/june/woodside-farm-creamery-ett-glassigt-paradis.html#comments

2012-10-28 @ 12:54:08 Permalink Kommentarer (3) Trackbacks ()

Två samtal och en lycklig Lilian.

På två dagar har jag fått två telefonsamtal som båda gjorde mig gladare än gladast!

Det första samtalet kom igår och det kom långväga ifrån. Hela vägen från Estland. Det var min estländska vän Liina som överraskade mig med att slå en pling. Jag, som var helt oförberedd på att Liina ringde, trodde först att det var någon som drev med mig i andra änden. Det trodde jag mycket på grund utav att det första jag hörde var ett brusande och någon som sa något som lät som "Lilian? hjit is ihjg this hjiu you?" Efter att jag, ett par gånger, gett svaret "Hello? Yes? Hello? Who's there? Hallå, vem är det?" och fortfarande fått ett brusande"thjigh Lilian thiji schitji" som svar, trodde att det var någon som drev med mig. Så då drev jag tillbaka genom att säga "alashjabi ala mehaba mouruli" typ. Efter ett tag blev sändningen bättre och jag insåg att det inte var någon som drev med mig utan att det var Liina! Min fantastiska engelsktalande estländska! Gud vad glad hon gjorde mig genom att ringa och överraska mig. Som jag saknar henne! Det blev ett långt samtal om allt mellan himmel och jord, men mest om våra minnen tillsammans i staterna.

(På bilden ovan kan ni se mig och Liina i toppen av Empire State Building. Mannen som fotade oss tog lång tid på sig innan han knäppte bilden varpå han sa något i stil med "I think I caught a really good pic on you guys". Vi sa aldrig sanningen till honom utan i stället log vi och sa tack)...

Det andra samtalet fick jag ikväll. Det kom från Norrland. Det var mina två pinglor Pål (tjejen på bilden ovan) och min BFF Sara (tjejen på bilden nedan) som ringde.

Jag blev mäkta glad och överraskad över att dom slog en pling till mig bara sådär. Var nämligen mycket länge sedan jag hörde deras röster. Vi har mest hörts via text på nätet under senaste tiden. Tjejerna gjorde min kväll genom att bara vara sig själva och genom att samtala om en massa kul.

Vad har jag egentligen gjort för att förtjäna så underbara vänner i mitt liv? Något himla bra måste det vara, det är ett som är säkert!

Liina, Pål och BFF -hallonmarängkramar i mängder till er från mig! /Lilian
(Liina, use google translate as usual. Also -Kas ma saaksin natuke raha? ;))

2012-10-27 @ 00:10:00 Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()

Bellagio Fountains

Vet att jag bloggat lite om detta förut men Oh! Detta här jag kommer visa er nu är bara så magiskt.

Det var utanför Casino Bellagio i Las Vegas jag såg det magiska. Ett par gånger till och med men den första gången var förstås mest magisk.

Det är ju oftast så att det första intrycket är det som sätter sig bäst.

Det jag såg var en makalöst vacker fontänshow a' la världsklass.

Under tiden showen visades spelades det hög och pampig musik och jag, jag bara stod och gapade.

Det dansande vattnet sprutades högt och lågt och det var så makalöst fränt.

Det som skapades av vattnet gjorde mig...mållös.

Kolossala mängder vatten sköts flera meter upp i luften med en himla kraft som fick mig att känna mig så liten så liten.

Och nu när ni alla läst dessa rader jag skrivit om hur fantastisk showen var, vet jag att ni allt bra gärna skulle vilja se den med egna ögon. Det tycker jag att ni ska göra. Åk till Vegas med er hela bunten och se det hela live! Eller så klickar ni in är ---> http://www.youtube.com/watch?v=Sfo_svuwC6o&feature=related
Hittade en snutt på youtube där ni kan se showen, faktiskt med samma musik till som jag fick höra första gången jag såg showen. Visst, att se den på youtube är inte alls samma sak som att se showen live men det är i alla fall något. Tills vidare. Innan ni tar er till Las Vegas vill säga...

2012-10-25 @ 22:20:00 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Karro gästbloggar 1

Onsdag = Lill lördag = Min bloggdag

Jaha hörre ni det är visst så att det är Onsdag idag, vilket betyder att jag får komma in och gästblogga lite här på Letchas blogg. Just nu är det full snurr i skolan och jag är ganska utmattad så efter dagens obligatoriska grey’s avsnitt lockar sängen, men ni lockar ännu mer!

Jag tänkte återge er några berättelser från en svunnen tid, en tid då Lilian fick smeknamnet Letcha och jag blev Ketcha. Året var omkring 2003-2004...

Det var en gång en Letcha och en Ketcha som lärde känna varandra i sjunde klass då de började högstadiet ihop. Letcha och Ketcha fann varandra, så gjorde även en härlig lärare. Denna sprudlande(?) lärare med en stor dos humor(?) fick det ganska svårt med Letcha och Ketcha då de två inte riktigt hade samma humor som läraren och då läraren hade svårt för det där som Letcha och Ketcha älskade -ironi!

Det finns många solskenshistorier(?) från händelser läraren och Letcha&Ketcha upplevde tillsammans. Som när dessa små tråkmånsar ( tråkmånsar enligt läraren som inte hade samma humor eller vetskap om vad ironi var) möblerade om lite...

Letcha och Ketcha fick under en lektion, som denna bittra lärare höll i, för sig att göra fint i en av skolans alla tråkiga korridorer. Letcha&Ketcha flyttade ivrigt runt tavlor, möbler, böcker och plastblommor ifrån grupprum och gjorde en underbart vacker oas. Usch att den stackars läraren fick stå ut med detta! Tänk va! Att L&K inte alls suttit och pratat poesi som de var tillsagda att göra utan att vi använt vår kreativitet till att skapa och möblera om lite istället. Givetvis gav hen dem en ordentlig utskällning! (det vanliga)

Eller historian om när Letcha och Ketcha under en veckas tid gick och sa kommentarer ur fucking åmål till varandra och alla andra (fast egentligen tröttnade L&K efter en dag på andra lärares lektioner men just på denne lärares lektion ej, av någon konstig anledning?) Hen var rätt irreterad på L&Ks nyfunna dialekt och fraser som "Duuuurååå, du har ju lägat mä allae"

Eller som när denna stackars lärare efter en dag med lite för mycket av Letcha&Ketcha bröt ihop inför klassen -totalt! Något som började med ett hysteriskt skratt -som aldrig avtog, övergick till gråt och till sist till ett skrik åt klassen "HÅLL KÄFTEN!" "Oj då" tänkte Letcha och Ketcha då. Dagen efter fick Letcha prata ut och efter att Letcha sagt till läraren att "Oh vad fin du är idag" och "Men, vi gjorde som vi gjorde eftersom du är den enda man kan skoja med" (ren lögn) var allt frid och fröjd.

Snart hade både L&K glömt bort den stora utskällningen dom fått. Så när Letcha två dagar senare tyckte att engelskalektionen var alldeles för tråkig kastade hon oförvarnat en bok i huvudet på Ketcha varefter Letcha stormade ut ur klassrummet skrikandes "Jag klarar inte mer Ketcha! Du är så himla elak!" Den stackars läraren satt förvirrad och rädd, nästan som ett frågetecken. Hen försökte sen tala om det hela som hänt med Ketcha, öppet inför klassen (klassen som misstänkte att detta var ett skoj a la L&K). Ketcha (som visste att Letcha bara gjorde det hela som ett stort skämt för att "pigga upp" stämningen) drev vidare och sa att Letcha var den skyldige att hon skulle prata med henne om det hela. Det gjorde hon, eller jag menar hen! Men hos Letcha fick hen svaret att det var Ketchas fel och att det var henne hon borde prata med. Detta ledde till att läraren tillbringade resterande del av lektionen att gå emellan Letcha och Ketcha utan att få ut något mer än att de "aldrig mer tänkte prata med varandra". Att L&K aldrig mer skulle prata med varandra höll i sig i ca en minut efter lektionens slut då de skrattande återförenades och diskuterade vad var och en av dom sagt till den förvirrade och arga läraren då de egentligen inte varit osams. Letcha och Ketcha, som aldrig någonsin ens varit osams på riktigt hade bara hittat på bara för att se vad som kom att hända. Lite på skoj -som vanligt när L&K satte igång.

Letcha och Ketcha slutade nian och den sprallige(?) läraren hade aldrig varit lyckligare! Faktiskt så lycklig att hon flyttade och böt jobb. Kanske då hon inte kunde vara kvar i riskzonen för att någonsin igen stöta på de elaka flickorna. Snipp, snapp, snut så var sagan slut!

Jaha vadan denna saga? Jo ni förstår att en tanke har slagit ro hos mig och Lilian, nämligen att söka upp denna lärare som inspirerat oss så i vår uppväxt. Tror hen skulle bli lycklig av ett besök, att vi bara står där på gården en dag! Ja det tror jag verkligen skulle uppskattas. Så fortsättning följer!

/Karro "Ketcha" Frick

Detta var alltså Karros gästinlägg om oss som busiga tonåringar. Hoppas ni inte dömmer oss i och med detta Karro skrev. Vi har blivit bättre!(?). Till detta vill jag bara tillägga en enda sak. Karro och Jag blevav skolans alla lärare utnämnda till "Skolans Glädjespridare" när vi gick ut nian. Hur just denna lärare, som Karro skrev om i texten ovan, röstade i den nomineringen törs jag inte ens spekulera i.... /Lilian
PS. Tack till Ketcha som hann med sin deadline. You're the best!

2012-10-24 @ 23:11:00 Permalink • Karro Gästbloggar! Kommentarer (2) Trackbacks ()

Lillördag. Den tänkta Gästbloggardagen...

Idag är det onsdag, även kallad lillördag, och dagen i veckan då jag tänkte att Karros gästinlägg skulle publiceras med start från idag. Men jag känner Karro. Deadline är inte hennes grej. Detta var vad jag fick på Facebook för ett få antal minuter sedan. (Nu är klockan 21:58)

för 6 minuter sedan

Karolina Frick

hej! förlåt att jag inte hunnit blogga.. kom hem straxt innan nio och nu tittar jag på greys.. har varit borta hela dagen.. följde med fia till stallet efter skolan, så är helt slut nu.. usch ett jobbigt grupparbete är vad det är.. hur är det med dig min sköna? ♥ puss

I detta lilla meddelande ser jag ett typiskt mönster.
1. En ursäkt

2. En förklaring
3. En fin liten puss och ett oskyldigt litet hjärta.

Karro. Detta är inte okej! Skolarbetet kommer inte före dina gästinlägg på min blogg. Vill du komma någon stans i livet gäller det att du lyssnar på mig (och att du ignorerar din mamma som näst intill förbjudit dig att umgås med mig ;) ) Nu är det bäst att du ordnar upp detta och fixar ett inlägg så snart du bara kan. Den som gör mina läsare besvikna gör mig besviken. Mycket besviken...
/ Din chef och goda vän Lilian

2012-10-24 @ 22:02:00 Permalink • Karro Gästbloggar! Kommentarer (0) Trackbacks ()

Las Vegas by night baby.

När jag var i Las Vegas bodde jag på hotel Stratosphere, Las Vegas högsta byggnad. Det gav mig fritt inträde till det här: Utsikten!

Högst upp på toppen hade man den här utsikten á 360 o

Med andra ord så såg man hela Las Vegas.

Fönstren hade den här lutningen så om man gjorde som jag gjorde -luta sig mot fönserrutorna, kändes det precis som att man svävade över staden som låg långt där nere.

Självklart erbjöds det även kasinomöjligheter på toppen av byggnaden. Las Vegas liksom!

Man kunde även roa sig med att bli avbildad. Precis som den här coola lillkillen blev.

Själv struntade jag både i att bli avbildad eller ruinerad när jag var på toppen av Las Vegas. Jag bara njöt av livet, utsikten och nuet.

Ps. Lite mer fakta om hotellet och vad det, med dess tower, hade att erbjuda kan ni läsa om på hemsidan. Bland annat fanns där tre åkatraktioner utav hög läskighetsgrad. Så fanns där även möjlighet till SkyJump. Det såg aningens läskigt ut när man stod nere på marken och såg människor som kastade sig ut i luften från tornets topp för att nästan snudda vid marken när dom kom ner...http://www.stratospherehotel.com/Tower

2012-10-23 @ 21:18:00 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ett stort Tack! /Tant Lilian

Kände att jag inte tackade mina vänner tillräckligt för överraskningsfesten, åtminstone inte här på bloggen, så här kommer ett litet avslutsinlägg som kommer avslutas med ett stort (långt)tack...

Skyltar hade dom ordnat med också. En av dom såg ut så här. Med knäckebröd, kräftor, svenska flaggor, kantareller. midsommarstång och Kalles. Snacka om att man kände sig hemma.

Vi som sov över käkade festrester till frukost. Hur mysigt som helst.

Trots att vi visste att vi hade en hel lokal att städa i ordning kunde vi njuta av frullen, huvudvärk, festen som varit och av varandra.

När vi laddat med energi var det bara att sätta igång. Tonye fick köra grovgörat med att skura bort svarta streck som tillkommit från hans myggjagare till dojjor. Såklart fick han lite hjälp men det mesta av skrubbet gjorde han själv och forums golv har nog aldrig varit så rent!

När ballongerna var nere, burkarna borta och golven rena tackade vi för oss, låste igen lokalen och for hem. Jag -nöjd som en liten prinsessa över den härliga festen och mina underbara vänner!

Kamrater, tusenmilijonersdrilioners TACK för en fest jag aldrig kommer att glömma. Det kommer bli en av dom minnen som mina barnbarnsbarn kommer hata då jag kommer upprepa det för dom om och om igen. Ungefär så här tror jag det kommer låta:

"Jo det var 2012 när jag precis kommit hem från ett år i Amerikat när mina vänner ordnade en överraskningsfest för mig och det ska jag säga er -vilken fest det blev sen! Oj oj oj. Ni kommer då aldrig få vara med om dess make ungdomar. Farbror Tonye, som då var ung och smärt dansade som en tok hela natten. Tant Linnéa var inte så tokig på dansgolvet hon heller. Lollo och Niklas stod för underhållning med både lek och dans och det mesta. Jenny, som då var rödhårig, bjöd på kungens utflyktspaj eller liknade och den var så god så god. Örjan och Susanne satt och skrattade när gammeltant Karro och jag berättade om NYC. Gammeltant Karro ja, hon var helt galen under festen -som vanligt. Astrid var mer städad men först kunde man tro att hon var hög som ett hus där hon stod och svamlade som en av askungens möss. Emma kunde man även hon tagit för hög där hon satt och grimaserade efter att ha ätit lite för mycket amerikanskt godis. Sandra och Calle, som även då var ett par, skålade hej vilt hela natten. Emelie var på den tiden snygg som en stjärna vilket fulle farbror Filip kunde gå i god för. LillBocken hade med sig Kassler till festen, det minns jag så väl. han skojade om att det var hans bror Joacim som var uppskivad. Joacim ja, undrar vad det blev av honom egentligen om man nu inte ska tro LillBocken vill säga? Jonte svärmade kring mig som en tok redan då. Ja, ni vet den där gubben som brukar ringa hit till ålderdomshemmet där jag bor, kära barnbarnsbarn. Jonte bjöd även på en nakenchok som heter duga. Det kan jag skratta åt än idag! Tror jag har en gammal bild på det någonstans... Esmeralda och Fideli var kvällens små prinsessor. Dom var så söta där dom dansade och skrattade tillsammans. Jag var en stolt moster redan då. Även till Teddy och Titus som då bara var små knattar. Tänk vad tiden går... Min Mamma, hennes Ulf och Peter var även dom närvarande men ack så frånvarande med tanke på att det serverades alkohol. Elleeer? Där kanske jag skojade lite. Minns inte riktigt.. Där emot minns jag att min syster Nilla hade en fruktansvärd pollenallergi som hon gick runt och härjade om hela långa dagen och natten Om det nu var pollen eller alkohol det vågar jag inte spekulera i. Micke, gamle gubben, han hade då ingen allergi. Nej, han vågade stå för att han var full som ett ägg och vild som en hyena. Redan på den tiden kära ni... Zabrine fick dansa loss ordentligt och det fick även Jessin. Ja hörrni. Det var en fest jag aldrig kommer att glömma och en fest som ni aldrig någonsin kommer uppleva. Det festas inte som förr nu mera. Jag är ledsen mina kära barnbarnsbarn men så är sanningen" /Gammelmormor/farmor Lilian
15 min senare...
"Har jag berättat om den där festen jag blev överraskad med? Jo det var 2012 när jag precis kommit hem från Amerikat"......osv osv.

På mina kommande barnbarnsbarns vägnar tackar jag tusenfalldigt för ett minne dom kommer att få höra om och om och om och om igen!
Mycket kärlek /er Lilian

2012-10-22 @ 23:07:00 Permalink • Festliga saker. Kommentarer (4) Trackbacks ()

Grand Canyon

Som jag har nämnt så finns det m a s s o r kvar att blogga om från mitt år i USA. Då och då kommer jag lägga in inlägg från mina äventyr i det stora landet borta i väst som jag med all rätt får kalla mitt andra hem. Det har i alla fall mina amerikanska vänner sagt att jag får...

Jag tänkte börja med att ta er tillbaka till naturfenomenet Grand Canyon, som jag bloggade lite om redan i Juli.

När jag ser bilderna får jag lite av känslan hur det var att befinna sig där. Magiskt!

Det fanns en restaurang där som såg ut såhär.

Som serverade riktig Indianmat, sa dom.

Det var gott och utsikten var magnifik, som ni redan vet.

Det var himla läckert att se på när molnen och solen tillsammans bildade läckra ljusspel.

Så var det himla läckert att se ut över Colorado River. En flod som det rinner rött vatten i.

Hej floden!

Det coolaste som kryddade upplevelsen av Grand Canyon var The Sky Walk. Ser ni?

En båge högt över själva stupet med golv gjort av tjockt plexiglas som man såg igenom!
Självklart valde jag att gå där. Det kostade såklart och så fick man inte ta med sig kameran ut på bågen då det var förbjudet att ta fotografier själv. För finurliga som dom var hade dom istället ett par snubbar som fotograferade en om man ville och bilderna kunde man sedan köpa i souvernishoppen. Det ville jag!

När jag frågade fotokillen som tog bilder på mig om jag fick lägga mig ner för att bli fotad skrattade han och sa okey. Så bad han alla skingra sig lite och så knäppte han ett par bilder på mig vilandes över Grand Canyon.

Knäppa svenska flicka. Kanske det kanske, men ack så nöjd!

2012-10-22 @ 09:14:27 Permalink Kommentarer (6) Trackbacks ()

FlyttfågelSöndag.

Söndag. Denna dag.

Det var en bra dag idag. Vaknade på tok försent för att njuta fullt ut bara. 11:28 för att vara exakt. Jag gör som jag brukar göra. Jag skyller på alkohol. Alkohol och på Karro som höll mig uppe hela natten. Men såklart så var det värt det. Utan tvekan hundra gånger om!

Annars idag har jag inte gjort så fasligt mycket. Eller vänta lite här nu. Det har jag visst! Jag har packat och flyttat grejer. Är nämligen så att jag har fått tag i en lägenhet som väntar på att få mig som hyresägare. Det exakta flyttdatumet är inte satt ännu, tjejen som bor i lägenheten nu måste flytta ut först. Sen så! Då får ni komma och hälsa på.

Eftersom det är söndag tänkte jag ge er en härlig låt som ni kan runda av helgen med.

(Bilden ovan är förresten från West Rim Grand Canyon som ligger på Amerikas västra sida och inom en snar framtid kommer det dyka upp blogginlägg från mitt besök på the west coast).

2012-10-21 @ 22:36:00 Permalink • Mina fantastiska helger. Kommentarer (4) Trackbacks ()

Min Gästbloggare.

Kära bloggläsare. Ni vet att Karro är mitt allt. Nu även på min blogg. Tänkte att hon skulle få gästblogga lite då och då från och med nu. Det där med kladdkakereceptet blev ju så himla bra! Hoppas ni kommer gilla det! Såklart att ni gör. Det är ju Karro liksom. Varsågoda. Karolinas första blogginlägg som utnämnd Gästbloggare.
Karolina, shoot!
Puss /Lilian

Lördagen börjar närma sig sitt slut, så gör aven vinboxen.. Men lika glada för det är både jag och Lilian. Ni förstår vi har nämligen bjudit bort det jästa vinet (en del slank förstås ned i våra strupar med) så förhoppningsvis finns det några stackare som inte mår allt för väl imorgon... Sann glädje?

Jag har visst fått hedersrollen som gästbloggare här, blir spännade. Vi får se hur länge jag får vara kvar? Men jag har några smaskiga hoistorier att dela med mig av, som mitt bråk med grannen, min hanverkare ifrån ÖBO som ringde dolt nummer åtta gånger en fredagskväll - tryggt att han har nyckel till lägfenheten. Slagsmål med dementa gubbar i en lekplats i Pålsboda och ja.. mycket - mycket mer kan nog komma att dyka upp under mina gästinlägg - eller ja HÄST INLÄGG som Lilian kallar dem.

Vi ses framöver - väl mött mina vänner och fiender, vänner & ovänner. vänner och socialdemokrater, ovänner och kristdemokrater!

/ KHROLINA (min amerikanska stavning, via VS personal.)

foto automat (det är ett ord pucko!) FOTOAUTOMAT alá Lilians (allah ach baaaah) dator

2012-10-20 @ 23:28:14 Permalink • Karro Gästbloggar! Kommentarer (5) Trackbacks ()

Party!!!!!!!!

Så fort musiken drog igång på allvar drog även folket igång.

Dansgolvet flockades såklart av tjejerna först. Som vanligt. Killar är nästan jämt så fega när det gäller sånt.

Men när Niklas drog igång med karaoke vågade sig kille efter kille upp på dansgolvet för att sjunga ut för glatta livet!

Jonte ville tillägna en sång till mig. Varför han valde en låt av Lasse Berghagen är en sak jag fortfarande undrar över...

Under tiden karaokemaskinen gick på högvarv satt Linnéa och Emma och käkade amerikanskt godis som jag transporterat hela vägen från Amerikat. 2,5kilo av bagaget fick gå till godis åt mina vänner. Vilken offring av mig va! Hur man sen blev av godiset var en annan femma. Kolla bara på biverkningarna tjejerna fick...

Karolina däremot. Hon hade nog käkat något mer än bara godis. Kanske några konstiga svampar eller så för inte kan man vara helt normal om man dansar runt med ett keramiktroll mellan tuttarna? ;)

Partypinglorna.

Brudarna bjöd på skönsång och som bakgrundsdansare bjöd Tonye på exotisk dans.

Draget på dansgolvet var riktigt härligt. Alla bjöd på supersköna moves och det bubblade i hela kroppen på en.

Mest bubblade det nog när Tonye och Calle gjorde så här med mig under låten "Surfin the USA".

Som vanligt löd ordningen -full, fullare, än lite fullare, fullast- bland syskonen Sundevall.

Men dom som var absolut fullast har vi här. Utan tvekan. Det minns till och med jag. Att Jonte bara går runt i kalsongerna är tydligen ett vanligt fenomen. Ni kanske tycker det är fruktansvärt men jag kan avslöja att det under kvällen blev fruktansvärare än så. Hum. Undra ja om jag vid ett senare tillfälle kanske ska bjuda på en nakenchock här på bloggen... Vad tycker ni? För eller mot?

Nämen! Vad hände här? Niklas?

Tummen upp för livet, festen och Sverige. Och dans och glada vänners sällskap!

Ju mer vi är tillsammans tillsammans tillsammans! Och mina vänner är dina vänner!

Natten blev riktigt riktigt lång och kul. Jag sitter här och ler med hela ansiktiet när jag tänker på hur bra festen var. Och tänk. Allt var ordnat för min skull. Mäktigt!

Vad klockan visade vet jag inte riktigt men när dom lugna balladerna rullade i bakgrunden gick vi till köket för att käka fyllemat och ha skönsnack. Jonte käkade vindruvorna som en kejsare. Det var bara betjänten med ett viftande palmblad som fattades.

Sent drog några hem och andra sov över på lokalens övervåning. Som ni kan se så var Micke en av dom som sov över. Han brummade som ett ånglok och sov som en stock där han låg på den tunna madrassen. Precis så som det ska vara efter mycket fest och dans!

2012-10-20 @ 17:27:00 Permalink • Festliga saker. Kommentarer (7) Trackbacks ()

Same same but different.

Tillbaka till överraskningsfesten...

Nu hade vi hunnti med mycket kul. Vi hade käkat, tipspromenadat, fikat, lekt och haft en hejdundrande massa kul. Och efter allt det där var det skönt att bara sitta ner en stund innan själva festandet skulle dra igång med mer av dans, vätska och sång.

Här sitter Karro och jag och berättar om saker vi var med om i NYC som vi inte kan eller vill skriva ut på bloggen ;)

Rätt som det var kallade Micke på uppmärksamhet då han ville ge mig en stor present!

En stor kartong fylld med svenska roligheter och goda saker.

l botten av kartongen låg världens mjukaste och gosigaste filt. Med den engelska flaggan som motiv. What? Tänkte dom flesta. England? Det var ju USA jag varit i. Mickes kommentar på det var "Jaja, men det är ju i alla fall rätt färger" haha klockrent! Micke är för skön. Och snäll!

Efter presentöppningen kände vi att det började rycka lite i dansnerverna och att strupen kändes torr så då drog vi igång. Vad tycker ni förresten om Bockens syltburksstyle? Läcker, eller hur! Tonyes blåa skägg är inte så tokigt det heller.

Ett tu tre och med DJ Niklas på scen kunde festen dra igång!

2012-10-20 @ 08:45:00 Permalink • Festliga saker. Kommentarer (0) Trackbacks ()

Clownen Imago till er tjänst!

Bloggandet från min överrasknings-välkommen-hem-till-Sverige-fest är inte slut än, men där emellan tänkte jag blogga lite om en annan fest jag var på i Söndags. Eller kalas kanske man ska säga. Jag fick nämligen äran(?) att vara clown på mina systersöner Love och Rufus barnkalas.

Dum som man är så lockar ju saker som är lite annat än vardagliga händelser mig allt för väl. Så saker som att ställa upp som clown var för mig givet. Ända tills det blev söndag och det var dags att hoppa i clowndräkten och sätta på sig sminket och den illröda lösnäsan av skumgummi. Och än lite mer tog det emot när storasyster Bettis väl gav mig förpackningen med ballonger som jag skulle knyta ballongdjur av. Ballongdjur! Hur skulle jag som aldrig någonsin hade knutigt en ballong på annat sätt än normalt för att luften ska stanna kvar i dom klara av något så avancerat som ballongdjur?!

"Det där kommer du klara av galant Lilian, det vet jag. Plus att det ligger en beskrivning hur man viker i, så detta blir lätt" typ så sa Bettis till mig. Jag såg ut som ett frågetecken samtidigt som jag med hjälp av en liten pump pumpade upp en ballong innan jag försiktigt började skruva på den smala avlånga ballongen..

Suck panik och allt möjligt. Ballongj*veln ville inte som jag ville. Och den där beskrivningen var ju helt hopplös. Från ritningens steg 1 (då ballongen bara var avlång) till steg 2 (då ballongen både fått öron, huvud och svans) hade jag ingen chans att hänga med. Lika stora problem hade Bettis och min svåger Boa. Skulle barnen bli utan ballongdjur!?!

Dumma tanke och skam den som ger sig! tänkte jag och slopade den där dumma beskrivningen på hur bindandet skulle gå till. Nej, detta skulle jag klara på frihand. Punkt.

Så jag vek och jag vek och utan att egentligen veta hur så fick jag till något som både Bettis, Boa, Love, Rufus och jag själv konstaterade var en hund. En hund! Jag hade lyckats vika en ballonghund!

Stolt som tuppen stod jag där och vek och vek. Hund efter hund, i väntan på att alla kalasbarn skulle trilla in.

Klockan 13:00 kom alla barnen och Clownen Imago hälsade dom välkomna. Jag gick in i min roll som clown hyfsat bra och barnen tycktes vara mer än nöjda. (Trots att jag lyckades skrämma vettet ur ett par av dom med mina clownmanér och min tjusiga förklädnad).

Kalaset höll toppstandard! Vi lekte, fikade, åkte ett miniatyrtåg runt samhället som syrran hyrt in, åt mat och lekte lite till. Vi hade jättekul! Tills vi kom till punkten då barnen bad mig, Clownen Imago, att vika fler ballongdjur.

"Fina hundar Imago!" hördes det från barnen. Jag var stolt och nöjd. Stolt över mig själv som lyckats klara av utmaningen att vika ballonger och nöjd över att barnen var nöjda. Men. Sen kom det...

"Kan du vika en superhjälte till mig?"
"Kan jag få en anka?"
"Oh, om han får en anka vill jag ha en som ser ut som Hulken!"

Jag kände mig värdelös med mitt futtiga hundutbud. Jag fick helt enkelt erkänna mina svaga kunskaper i ballongvikning och än en gång kunde jag i och med otacksamheten konstatera att:
Barn i dagens samhälle är aldrig nöjda ;)

Klockan 16:30 var det slut på kalaset och Love, Rufus och Clownen Imago tackade alla barn som kommit för att dom kom och för allt kul vi haft.

Snart där efter åkte Imagos smink bort och Lilian var tillbaka. Lilian med en till sak på sin meritlista. Ballongvikningskunskaper! Ja, åtminstone till den grad att jag kan vika vanskapta hundar...

Tusen tack Love och Rufus för att jag fick vara clown! Eller jag menar vadå? Jag? Clown? Nä, det var ju inte er moster som var clown. Nejnej. Det var ju Clownen Imago från Cirkus Imago som kom på besök. Att er moster Lilian var där precis innan kalaset och precis efter var ju mer av en slump. Sen får ju era kompisar tro något annat bäst dom vill. Eller hur grabbar! ;) puss /Moster Lilian

2012-10-18 @ 15:40:37 Permalink • Mina fantastiska helger. Kommentarer (5) Trackbacks ()

Bra grejer

Skulle vilja att FUN kom hem till mig för att göra ett uppträdande. Någon som har deras nummer?...

http://m.youtube.com/watch?v=eEgapu_NNNw

2012-10-18 @ 00:33:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det ena leder till det andra...

Sagan om den spillda pölen.

Rätt som det var spillde Niklas ut lite kladdig dricka på golvet och för att inte någon skulle trampa i det kladdiga och göra det hela värre ställde han sig bredbent över pölen i väntan på att någon skulle komma med golvmopp. Men vi (eller i alla fall jag) känner ju Karro, och när Karro får se någon bresa med benen är hon snabbt framme. Det slår då aldrig fel ;)

Vips slank hon in mellan benen! Omedveten om att hon just lagt sig i en pöl med kladd.

Och Jenny hon är inte så knusslig hon heller. När hon får se en karl luta sig framåt är hon snabbt framme även hon ;)

Och inte prata om mig själv och Micke "Baylis" Malm. Får vi se något ligga ner kan vi inte hålla oss vi heller.

Denna kedjereaktion hände på cirka mindre än fjorton sekunder. Den ena frågade den andra hur det hela egentligen började och de som hade svaret var fotografen som tog bilderna och Niklas själv. Så kan det gå mina kära vänner. Tänk vad en spilld pöl kan ställa till med. Ett tydligt exempel på talesättet "Man skall icke gråta över spilld mjölk" :)

2012-10-16 @ 20:45:00 Permalink • Festliga saker. Kommentarer (5) Trackbacks ()

På blodigt allvar och en hejdundrande massa fusk.

Jag har nog aldrig varit på en fest som Lollo och Niklas styrt upp som inte har innehållit en tävling. Således inte denna tillställning. Tävlande blev det och så i den högsta grad. Under ledning av Lollo med oss övriga som tävlande.

En av tävlingens deltävlingar var att lagen skulle hitta sina skor i skohögen som Lollo gjorde av deltagarnas skor på snabbast tid. När skohögen gjordes fick man givetvis inte tjuvkika vilket enbart laget längst upp i det högra hörnet löd. Det vill säga mitt lag.

"Klara färdiga gå" och så var alla som giriga gamar på högen med stinkande skor. Vilt och farligt blev det. Nilla fick till och med in en tandpetsflagga i huvudet, som hon haft som dekoration i håret, så att hon började blöda.

Den här bilden vill jag att ni kollar noga på. Ser ni mig? Bra. Ser ni alla andra? Bra. Vem var bäst? Just det!

Efter skoleken och efter att vi tävlat i att gissa vikter gick vi ut på gården för att spotta godisgrodor.

Denna gren gick ut på att spotta sin gelégroda längst.

Calle var duktig och gjorde en bra insatts för sitt lag.

Min lagkamrat Tonye var också duktig. Han stod och snörvla och harklade i två minuter innan han drog iväg världens loska, men ingen groda syntes till? "Jaha, var det grodor vi skulle spotta" var hans svar på det.

På den här bilden står jag och snackar taktik med grabbsen. Nilla skriker något. Vad hon skrek vet jag ej men jag är nästan helt hundra på att det var något i stil med "VI ÄR INTE FULLA VI HAR POLLENALLERGI!!!" för det var nämligen en fras hon skrek trehundrasjuttionio gånger under festens gång. Ungefär.

Efter att Tonye spottat sin loska och vi andra spottat våra grodor var det dags för en vattenlek.

Man skulle fylla en petflaska med vatten med hjälp av en plastmugg som var tvungen att vandra från en hink och genom varje hand. Mitt lag var rätt duktiga. Tror att vi vann denna gren eller att vi blev tvåa med 0,001 sek eller så. Tyvärr kommer jag inte ihåg resultatslistan från varken denna deltävling eller av tävlingen i sin helhet (tror jag gör som jag brukar göra, jag skyller på alkohol) men jag minns i alla fall att vi hade det riktigt kul och det är jag mer än nöjd med. Blod, svett och tårar och en hel del bråk. Precis som det ska vara när man tävlar tycker jag. Och så en himla massa skratt såklart!

2012-10-16 @ 16:57:33 Permalink • Festliga saker. Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det hemliga familjereceptet på kladdkaka -Karolina biktar sig.

Det hemliga familjereceptet på kladdkaka

Det var ju alltså knytkalas som var grejen, alla skulle ha med sig något gott att bjuda på. Jag sköt upp tanken så länge som möjligt på vad jag skulle göra.. Men så kom ju fredagskvällen (dagen innan festen) och några kompisar undrade om jag var sugen på att hänga med ut en sväng. Givetvis gjorde jag ju hellre det än att stanna hemma och baka en ny kladdkaka (hade bränt en totalt innan.) Jag tillhör ju kategorin människor som inte tycker om att vara i köket, jag äter gärna det någon annan bakat.

Lördagen kom och jag hade ingen kladdkaka. Alla Lilians systrar känns så duktiga på det här med mat och bak så jag ville liksom inte riktigt erkänna att jag inte lyckats med min uppgift. Så jag tänkte "ful får man va men inte dum" och kilade ner på ica och köpte två färdiga dafgårds kladdkakor, tog ut dem i kartongerna och mosade till dem lite samt klädde in dem i folie, Voila! Som hembakat!

När jag sen väl på festen fick beröm för mina kladdkakor tackade jag och tog emot, svarade lite undgående på frågorna om jag bakat själv, bl.a. kom svar som " ja det skulle man ju kunna säga"och "ja visst ser de goda ut, jag gjorde ett bra jobb" ur min mun då jag inte ville ljuga utan bara undvika att säga sanningen.

Fikat drog igång och jag var nöjd! Jag hade kommit undan med min lilla hemlighet. . Trodde jag. Plötsligt kommer Lilians ena syster fram och frågar mig om jag bakat kladdkakorna själv. "Mjo det har jag väl" klämmer jag fram. Tyvärr svarar hon då: okej vad bra för vi har en allergiker, är det några nötter i?

Jaha där sprack det! För inte hade jag läst innehållsförteckningen innan jag slängde kartongerna och inte kändes det så troligt att säga att de kunde hålla spår av nötter.. Nej jag fick vackert erkänna mitt lilla bus. Och skämmas inför alla!

Jaja nästa gång gåre´kanske hem, för inte lär jag lära mig att baka!

Detta var alltså skrivet av Alice Karolina Frick. Hennes förklaring till hur två bortalagade kladdkakor kan bli hemgjorda samtidigt som hon själv blev bortgjord.

Karolina. Jag älskar dig! haha! /Lilian

2012-10-16 @ 14:13:00 Permalink • Fantastiska saker Kommentarer (2) Trackbacks ()

Fikat Gud aldrig kommer att glömma...

Efter tipspromenaden var alla kaffesugna så då åkte fikat fram. Och till alla er som orkar läsa hela inlägget kommer det längst ner av inlägget stå lite saftig information om hur min bästa vän Karolina verkligen fungerar.

Många av oss hängde runt fikabordet som att vi vore nåt coolt gäng. Det var vi ju också.

Vad vore en festfika utan baylis? Micke, även kallad "Baylis", hade givetvis med sig ett par flarror baylis som han bjöd på. Dock var någon visst lite ostadig på hand så lite skvamp ut på bordet. Då var Tonye och Baylis själv snabbt framme som två hundar för att sörpla i sig det som spilts/spulligt/eller hur man nu säger.

Fast det kanske dom inte skulle ha gjort. Särskilt inte Tonye då han höll på att dö. Han satte i halsen på all baylis och vi andra stod och garva tills vi insåg att han faktiskt blev lika blå som Sverigeflaggan själv i ansiktet. Hur som helst så lever han och mår bra idag.

Jonatan som försökt att fria till mig sedan vi gick i småskolan försökte förstås med samma visa under kvällen men även denna gång utan lyckat resultat. Jag har ju sagt att han måste skilja sig med Daniella först. Jag vigde nämligen Daniella och Jonte under en ek när vi var små och så vitt jag vet så har ingen skiljsmässa gått igenom? (Vad jag ska skylla på för att komma undan ett giftemål om nu en skiljsmässa mellan dom ägs rum vet i sjuttton. Nåt måste jag komma på det är ett som är säkert ;)

Under dagen fick jag telegram i form av en present från Peter och Carina som tyvärr inte kunde komma. Gulligt av dom.

Jag minns ej om det var under fikat men rätt så sent in på dagen fick jag se att Filip skrivit dom mest fantastiska orden på ryggen av sin skjorta.

"Alabaladjola & Jordgubbar och Smultron" var vad det stod och det är ord som betyder massor för mig och Lillebror ♥

Något som också var fantastiskt fast på ett annat sätt var Karro och hennes bidrag till fikat. Nu ska ni få höra...
Alla hade ju fått i uppdrag att ta med något bidrag till antingen buffén eller fikat.Och Karro hon... Eller... Vänta lite här nu. Jag ska be Karro själv att förklara sig. Som en liten bikt eller hur man ska säga. Personligen tycker jag det hela som Karro nu gjorde var asbra men det kan ju alltid vara kul att låta sin bästa kompis få bikta sig lite då och då. Så gör jag! Jag ska be henne att skriva ner hur hon tänkte och när hon gjort det publicerar jag det så att ni får läsa vad det egentligen var som Karro gjorde..Busiga Karro. hehe...

2012-10-15 @ 22:26:00 Permalink • Festliga saker. Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tipspromenaden om mig

Mellan maten och fikat blev det tipspromenad. Men jag fick inte vara med. Det berodde på att frågorna handlade om mig själv och mitt liv i USA. Så därför ansågs det att frågorna skulle bli för tok för lätta för mig så jag fick agera facit i stället. (Dock visade det sig att jag kom att ha ett fel! Ett fel?! Hur är det ens möjligt. Jag får göra som vanligt. Jag skyller på alkohol eller nåt).

Frågorna hade Lollo knåpat ihop och dom var alla tagna från händelser jag delat med mig av här på bloggen.

Alla (utom jag då) blev uppdelade i lag två om två. Jag vill inte redan nu avslöja vinnarlaget men laget som var sämst bestod av mina systrar Linnéa och Nilla. (Linnéa med sverigepannbandet och Nilla med det yberblonda håret på bilden ovan) Ursäkterna till förlusten "läsochskrivsvårigheter" och "jag kollar hellre hemnet.se än din blogg" godtogs ej från min sida. Min blogg ska vara det första man läser när man vaknar och det sista man läser innan man går och lägger sig. Speciellt om man är mina systrar.

Nu kan jag inte hålla mig längre så nu vill jag avslöja vilka som vann. Föresten så syntes det tydligt vilka vinnarna kom att bli tidigt in i promenaden. Min lillebror Filip och Astrid "världens bästa Karlsson" Karlsson! Dom hade koll på mig det var ett som var säkert! Lite läskigt när man tänker på hur mycket dom faktiskt kunde. Är bloggande och blottande av sitt liv verkligen så bra egentligen? ;)

Vinnarna med en varsin tianlott som vinst i händerna och med mig mellan sig. Astrid "världens bästa Karlsson" Karlsson gav sin skrapade lott med 10:- vinst till mig. Ett bra startkapital på mitt nya svenska liv tyckte hon. Snällt va!

Just ja. Måste även nämna att Astrid gått in för det där med Sverigetemat. Någon vecka innan festen hade hon sett till att skada sig ordentligt med en blåtira då hon spelat innebandy eller vad det nu var. Så till festen hade den hunnit bli så där perfekt blå&gul som en blåtira blir efter en vecka ungefär. Bra där Ass! :)

2012-10-15 @ 19:16:51 Permalink • Festliga saker. Kommentarer (2) Trackbacks ()

En himla fin matbuffé

Mer från festen...

Mat hade dom också fixat. Det vill jag lova! Alla som var där förutom överraskningsbarnet (dvs jag) stod för något till buffén eller fikat. (Vad Karro bjöd på till fikat återkommer jag med att berätta i ett senare inlägg. hehe)

Buffébordet var laddat med allt möjligt gott! Pajer, smörgåstårta, pizzabullar, pastasallader, sallad, kassler, kyckling, pizza, bröd, ost&kex och något så gott som Kungens utflyktspaj.

Vi högg in som galningar med mig i täten.

Runt det sverigedukade långbordet samlades alla för att skratta med mat i munnen.

Tacksam för allt det fina förökte jag mig på ett tal. Att få uppmärksamhet genom att slå plastkniven i plastglaset är dock inte att rekomendera. Det gav inte så mycket ljud ifrån sig så effekten blev inte den samma som det blir med metall och glas eller så. När jag till slut lyckades fånga allas uppmärksamhet höll jag mitt lilla tal...

...som slutade i en härlig skåååååål!

2012-10-14 @ 22:35:00 Permalink • Festliga saker. Kommentarer (1) Trackbacks ()

En blågul överraskning!

Fortsättning på förra inlägget...

Från att ha trott att jag var påväg till en familjemiddag till att tro att jag var på väg till något äventyr för att sedan hamna på en familjemiddag hamnade jag slutligen i orten där jag växte upp. Utanför byns forumhus. Nu började jag ana något...

När min svåger Niklas, som hämtat upp mig för att köra mig till forumhuset, hade parkerat bilen bad han mig att blunda. Sen fick jag snällt nog rida på hans rygg in till byggnaden. Där inne var det knäpptyst. Inte ett ljud hördes...

Niklas bad mig att gå fram till den stora dörren som leder in till den stora salen. Jag gjorde det.
"Nu kan du öppna dörren" sa Niklas. Och då!..

Då möts jag av den mest välkomnande synen någonsin. För där stod dom två underbara människorna Jenny och Astrid viftandes med Sverigeflaggor varav dom säger:
Astrid: Ha ha ha, Ha den äran!
Jenny: Nej Nej, dumsnut!

Och när Astrid och Jenny framfört sitt lilla intro hörde jag fler röster, välbekanta röster, sjunga
"Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden!!!"

Och då ser jag
EN DRÖS AV MINA FANTASTISKA VÄNNER OCH FAMILJ!

Vilken överraskning!!! En liten välkommen-hem-middag med familjen? Jo jag tackar ja! En hejdundrande överrasknings-välkommen-hem-fest var vad det blev!

Och där stod lilla jag. Överväldigad och rörd till den högsta grad.
Jag som trott att jag skulle iväg på något smutsigt äventyr för att sedan käka middag med familjen hamnade i en sverigepyntad lokal fylld med människor som betyder massor. Wow. Mållös än idag.

Här kommer ett gäng bilder från festens start tagna av mina vänner.

Jenny och Astrid i väntan på att jag ska komma.

Här står gänget och trycker mot väggen i väntan på mig.

Min entré och deras "Ha ha ha Ha den äran. Nej Nej, Dumsnut!"

En stor kram till mina underbara Askungenmöss.

Du gamla Du fria tra la la la la

Jessin filmade alltsammans och jag efterlyser fortfarande att få ta del av den. Jessin!

Teddy var först med att ge mig en kram och ett äpple. Fick nämligen ett äpple var av alla som var där. Dom vet att jag gillar äpplen.

En lycklig Lilian

Min snygga svenska mamma.

Glädje!

Äpplet som jag fick från Jonte var det självklart en tugga i. Typiskt för Jonte-Myra.

Mer bilder och mer från festen inom en snar framtid...

2012-10-13 @ 15:32:58 Permalink • Festliga saker. Kommentarer (2) Trackbacks ()

L som i en Lurad Lilian

Ett par tre veckor efter det att jag kom hem till Sverige hade min familj planerat att ha en Välommen-Hem-Middag för mig där hela min familj och ett par av mina närmsta vänner skulle närvara. Trevligt! Ett bra tillfälle att få träffa alla över en middag och bara umgås efter att ha varit ifrån alla i över ett år, tänkte jag. Men i det här läget blev det långt ifrån vad jag hade tänkt mig...

"Det blir roligare om du inte vet var vi ska ha middagen och om du inte vet vad vi ska äta" sa min storasyster Lollo som hade tagit ansvaret för att planera middagen. "Okej" sa jag.

Så kom lördagen då middagen skulle vara och på morgonen säger Lollo till mig att "Lilian. Jo ää, jag vill inte avslöja för mycket men ta med dig oömma kläder för det blir lite mer än bara middag. Och du vill bara extrachecka, du gillar ju äventyr och du är ju inte rädd för höjder och så eller hur?"

What!? Tänkte jag medan jag packade ner oömma kläder i en väska. Fallskärmshoppning? Hinderbana? Vad vad det egentligen jag skulle få göra?!...

Klockan 14:00 skulle jag vara redo och klar för att bli hämtad av min svåger Niklas som skulle köra mig till dit vi skulle ha middagen. Middagen och det där dom sagt att jag skulle behöva ha oömma kläder till som jag ivrigt försökte fundera ut... Vart och till vad var det egentligen jag var på väg?

Fortsättning följer....

2012-10-13 @ 11:55:26 Permalink • Vardagliga saker i USA Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bilder.

Jag kan då inte påstå att jag är sysslolös när det gäller att sortera och greja med bilder på datorn. Har en hel drös från en massa kul. Inte minst från sånt jag var med och upplevde i USA. Som när jag var i San Francisco tillexempel. Måste erkänna att jag drömmer mig lite tillbaka...

2012-10-09 @ 23:04:14 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Bullfika, dagen till ära.

Klart det slank ner en bulle dagen till ära. Kanelbullen själv har ju sin egna lilla dag vilket man såklart måste ta på fullt allvar. Jag mötte upp Karro på universitetet för en fikastund tillsammans med henne. Mysigt värre!
Hur många bullar har ni själva stoppat i er idag? Minst en var hoppas jag.

Till Karro. Tack för fikastunden min lilla körsbärsblomma. Alla borde ha en vän som du!

2012-10-04 @ 16:25:23 Permalink Kommentarer (3) Trackbacks ()

En väggmålning till en liten stjärna

Idag har jag målat. Målat hemma hos Emma på en vägg i hennes yngsta dotters rum. Det blev en stjärna med en fin text som Emma och hennes man valt ut. Hur det blev ser ni på bilderna nedan som jag tagit från Emmas Facebook (tack Emma :))
Det var himla trevligt att få chansen att umgås med Emma och hennes tre små barn samtidigt som jag fick äran att pryda ena väggen i lilla Felicias rum.

Ps. Jag fortsätter att blogga från min iPad ett tag till då min dator måste ses över innan den kraschar ihop totalt. Men snart ska allt vara i sin ordning igen. Tack för er förståelse!

2012-10-03 @ 22:44:29 Permalink Kommentarer (5) Trackbacks ()