konstigalilian

Kan ni försöka att sätta er in i det hemska som skedde på Manhattan den 11 september 2001?

Det har jag omöjligt försökt att göra ett antal gånger och i lördags försökte jag göra det på platsen där det hände.

Då jag och Liina besökte minnesmonumentet från attentaten mot tvillingtornen.

Invigningen för minnesmonumentet  hölls den 11 september 2011 -10år från när det ofattbara hände.

För mig är det helt omöjligt att ens försöka förstå att detta är två gravar från två enorma byggnader och en ofattbart stor sorglig summa människor.

Hej!

Det första vi gjorde när vi kom fram till NYC var att hoppa på tunnelbanan mot Century 21, som är en flera våningar stor affär med alla möjliga dyra saker för billigare kostnad, för shopping. Vänta lite här nu... Förlåt. Här rusar jag fram i all världens fart utan att knappt förklara någonting. Men det är bara det att jag har så mycket att berätta från helgen som var förstår ni.

Nu ska jag ta det lite lugnare... 
Jo. Jag var i NYC i helgen med min estländska pärla Liina. Oj, vad vi upplevde!

Vi hann med hur mycket som helst känns det som. Framför allt så känns det som det i mina trötta fötter som har gått och gått och gått.

Och så känns det i mina ögon som har sett och sett och sett.
Bäst att jag går och lägger mig nu så att jag kan vakna utvilad i morgon och berätta mer för er om hur min helg var. En sak kan jag lova och det är att jag kommer somna nöjd med ett skönt NYC-brus i mina öron och med ett stort storstadsleende på min mun.

God Natt! Vi ses i morgon!

I helgen ska jag åka iväg lite igen till ett ställe jag älskar och som jag har varit i förut två par gånger.
Tänkte inte avslöja vart utan det får ni gissa. Ledtråden blir att det finns en stor grön kvinna i staden. Hon står på en Ö och kan vara den största gröna kvinnan i hela världen. Om det inte exicterar någon gigantisk kvinnlig miljöpartist någonstans som jag inte känner till vill säga...

Hej svejs så ses vi på söndag för mig och månad för er. 




Translation:
Have a nice weekend! I will. For sure.

När han skapade dig var han hög.

"Hmmm... Lilian... sundevall.. jaa liiiiiiksom... massa happiness.... älska livet. myyyyyyyyyyyyyycket älska livet....

Oooh galenhetspulvert... oj... tappa hela påsen... aaa never mind. HOW COOL WILL SHE BE? very awesome cool....^

Å kolla här... en hylla med.... Liljanos specialanos pulver... i med hela skiten!

KLART!

[När han skapade dig var han hög.

"Hmmm... Lilian... sundevall.. jaa liiiiiiksom... massa happiness.... älska livet. myyyyyyyyyyyyyycket älska livet.... Oooh galenhetspulvert... oj... tappa hela påsen... aaa never mind. HOW COOL WILL SHE BE? very awesome cool....^ Å kolla här... en hylla med.... Liljanos specialanos pulver... i med hela skiten!

KLART!] Hämtat ur Skype. 3:32. Första Danielboken

Min vän Daniels beskrivning av hur jag blev till.
Till alla er som undrar var Daniel har köpt sin lilla kåpa som han har på huvudet kan jag påpeka att det är min storasysters bröstmjölk-dropp-skydd.

För en vecka sedan i dag så var jag Melissa och pojkarna på ett museumsbesök i Philadelphia.

Vi beökte The Franklin Institute. Där fanns ta mig sjutton allt. Men eftersom detta var pojkarnas besök riktade vi in oss på sånt som dom gillar mest förstås.

Så givetvis besökte vi den temporära utställningen om och med dinosaurier. Där fick man inte fotografera så mycket men här hos mannen med skeletten gick det bra. Förutom skelett hade mannen även...

Innan vi åkte hem spanade vi in cykeln i luften ett slag. Skapligt va! 
Ett mycket trevligt och mycket utbildande besök på ett mycket mycket roligt ställe. 
Folk, gå mer på museum. Det gör gott för en. /L



Translation:
Last Friday at The Franklin Institute, Philadelphia.

Tack snälla för uppvaktningen jag fick på posten i födelsedagspresent! Ni är för snälla!

Än en gång är jag förundrad över hur mycket fint ni kan klämma in ett ett A4 stort kuvert.

Halsbandet som Love och Rufus valt ut åt mig är toppenläckert! Jag har döpt honom till Klabbe. 


PUSSAR OCH KRAMAR I MÄNGDER TILL ER!♥ /Lilian

Min lilla danska legobit och jag besökte givetvis legobutiken under vår helg i NYC.

Där är det någon som har legobitat ihop det här. Ser ni vad det är? Det är isplanen plus lite till utanför Rocke Felle Center. Och det roligaste med att dom har just den platsen som legominiatyr där inne är att...

Jag har så mycket att berätta från helgen som var så jag fortsätter helt enkelt med det. 

Söndagen, Tias födelsedag, blev en mysig dag. Morgonen började med en promenad för att leta upp ett ställe att käka frukost på. (och för er trogna bloggföljare -Tias alltid så fina naglar!)

När jag fick se den här lyktstolpen med ballonger på utanför ett café sa jag till Tia att vi bara var tvugna att äta hennes födelsedagsfrukost där och hon höll utan tvekan med. 

Är just hemkommen från döda presidenternas pub. Ja den heter faktist så fast på engelska förstås då jag befinner mig i ett engelsktalande land så det blir Dead Presidents Pub om jag ska vara helt korrekt med namnet.

Där träffades Liina och jag över middag och en billig flaska vin. Vi hade nämligen lite att planera innan helgen då vi ska ha riktigt riktigt kul tillsammans. Jag kan redan förutspå att vi kommer ha riktigt riktigt roligt då det alltid blir lika kul när vi hittar på något. Go Estland! Ser ni nachosen föresten? Röd va? Kan vara bland det rödaste chipset jag sett i hela mitt liv. Och för alla er som undrar om det är ett hårstrå som sitter fast på det kan jag avslöja att det är smält ost som stelnat.

Indien var det ja. Ett hysteriskt sådant. Det var så att jag visste om ett hysteriskt ställe som verkade så himla kul så att jag bara var tvungen att ta dit mig själv och min danska lilla legobit. Så Tia och jag tog en taxi 13 min bort från hotellet för att uppleva något riktigt galet.

Och det vill jag lova er -stället var hysteriskt! På alla sätt och vis. En pytteliten 15kvm indisk restaurang med femtioelva anställda indiska män och med så mycket dekorationer och pillidutter hängandes i taket som man kan drömma om.

Det hängde så mycket dekorationsgrejer i taket att man till och med var tvungen att ducka för att inte slå i huvudet. Så var man tvungen att prata jättehögt för det spelades hysterisk indisk musik på högvolym.

Stället var helt galet underbart precis som jag föreställt mig. 

P.S. Om det inte var för att jag skrattade så mycket så skulle jag tro att det var maten som gav mig kramp i magen efter besöket, men jag vet att det var hederlig underbar mag-skratt-värk.

Till Tia (med hjälp av google translate). 
Jeg er ked af, at jeg næsten tvunget dig til at spise den modbydelige dessert. Det gør mig syg, når jeg tænker over det.Men tænk positivt, det var gratis, og vi havde masser af sjov!

Så blev det mörkt i NYC och vi gick hem till hotellet för att förbereda oss inför kvällens bravader.

Jag behöver nog inte avslöja att det är en skön känsla att vandra i ett mörkt NYC. Eller mörkt och mörk. Det mesta är ganska färgglatt och ljust förutom en svärtad himmel. 

Just ja. Utsikten från hotellet när mörket lagt sig. Så tjusigt så.

Lördagens lunch käkade vi på Times Square's Hollywood Planet.

Man kan säga att det stället är som en restaurang och ett museum på samma gång för det finns en massa kläder och sånt från kända filmer där.

En av flickornas jackor i Pink Ladies ligan från Greese filmerna.

Det var en trevlig lunch som fyllde oss med mer energi för att fortsätta vår dag.

Tia och jag hade en hej dundrade rolig helg i den stora staden. Vi gjorde en massa kul!

Det första vi gjorde efter incheckningen på hotellet var att beöka Times Square. Eftersom Tia inte hade varit där tidigare var det extra kul att gå dit. Vi passade på att besöka några av dom välkända butikerna.

Vi hälsade på inne på M&M's world.

Och Tia var bara tvungen att köpa på sig en egenblandad påse med färgglada M.

Och jag var bara tvungen att sätta mig i fotoboxen och bli fotograferad och välja min egen bakgrund. Tia var såklart också, mer än gärna, villig till att göra det. Den här bilden valde jag.

Och den här bilden valde Tia. Yo man respect!

Ett annat ställe vi besökte på Time Square var Disney affären. Där har dom en stor glittrig tavla med ett mycket bra budskap.

Så har dom ett stort miniatyrslott där också. Man kanske inte helt korrekt kan säga "stort miniatyr" egetligen men det struntar jag ganska så mycket i faktiskt.

I taket på våning nummer två häger det en gigatisk stor lampa som jag gissar ska påminna om den som Skönheten och Odjuret dansar en romatisk vals under.

Ett av världens kändaste kärlekspar. Dom toppar listan i tätt följe med Angelia och Brad skulle jag tro.

Här har ni min favorit Disney prinsessa -Bell.

Och här har ni den snälla féen.

Och här har ni ett av alla tjugoelva träd som med hjälp av projektorer visar djuren ur Snövit-skogen som sjunger och dansar och är allmänt Disney-lyckliga. 

Från en leksaksaffär till en annan nämligen den häftiga Toys 'R' us affären som bland annat har ett stort parisehjul som sträcker sig från nedersta till den tredje högsta våningen med alla möjliga olika roliga vagnar som man kan få åka i. Phue, det vart en lång mening.

Givetvis har dom även en fem meter hög T-rex som hela tiden rör på sitt enorma huvud och blinkar med sina gula ögon och som öppnar sitt läskiga gap och vrålar stup i kvarten.

Så finns där en glad Kung som välkomnar en in till hans godisrike.

I det riket kan man bland annat köpa larver med mexikansk smaksättning.

Så är affären givetvis proppad med alla möjliga slag av leksaker och glada barn. Och så ett stort antal lyckliga vuxna också som alla måste tagit del av det kloka Disneybudskapet.
Never Grow Up!

Nu är jag hemkommen från NYC. Jag var ju där med Tia i helgen och levde rövare. 
Det blev en extra lyxig vistelse den här gången då detta var Tias födelsedagshelg och då hon fått en vistelse på ett hotel, som en annan inte skulle ha valt på grund av priset då jag hellre lägger pengar på annat, av sina värdföräldrar och som jag fick ta del av, utan extra kostnad helt gratis.

I lobyn såg det ut lite så här och så satt det en massa människor, som såg ut att tro att dom var snäppet viktigare än alla andra, överallt som tittade surt på min kamera så jag vågade inte fota allt för mycket.

I varenda hiss fanns de tjusiga målningar med Parismotiv. Min favorit var den med det berömda tornet.

Vi bodde i ett fint rum med en mjuk och skön och stor säng.

Och här har vi utsikten! Vi var högt upp. Sjuttonde våningen av tjugofem möjliga. Allra finast var utsikten när mörket lagt sig vilket jag kommer visa i ett senare inlägg. Jag kommer även visa mer från allt kul vi hittade på. Och eftersom det var kul kan jag garanetera er att det kommer bli kul så jag hoppas att vi ses. Hej hej på ett tag.

Hej Hej! 
Under helgen kommer jag vara frånvarande här på bloggen då jag och min danska vän Tia ska spendera helgen i NYC. Vi ska bo på ett lyxigare hotell med en himla läcker utsikt. Vänta bara så ska ni få se!
Jag är tillbaka här snart igen så bli inte allt för ledsna. /Lilian

Under min frånvaro vill jag uppmuntra er om det här:
Skicka en trisslott via nätet till någon ni tycker om.
Det gör en jätteglad! 
Tro mig, jag vet.

Jag fick nämligen en elektronisk skraplott av min såger Boa, storasyster Bettis och deras pojkar Love och Rufus på min födelsedag som jag hade i måndags. Det var ingen vinst på just min lott men vad sjutton gjorde det efter att man blivit så glad som jag blev! 
Så, har ni någon ni vill muntra upp kan ni ju för all del göra det nu med detsamma.

Efter skridskorna var det alltså äntligen dags för kääääääk!

På ett Applebee's.

Där hade Lisa bokat långbord för hennes avskedsmiddag. Hennes au pair år har nämligen kommit till slutet och nu är det dags för henne att åka hem till Tyskand igen.

Jag tror att vi var hela tjugofyra au pairer som möttes upp för att säga hej då och lycka till. Här är en bunt av dom tjugofyra.

Och här har ni Lisa. Det blev en ganska så regäl närbild, mest för att jag fick äran att sitta brevid henne. På hennes vänstra sida.

På hennes högra sida satt en av dom här tre tyska tjejerna som överraskade Lisa med fyra ballonger och en hemgjord tårta.

Det stod We och sen ett hjärta och sen You på tårtan. Ser ni vad mycket ljus tårtan är prydd med? Jo och nu ska ni få höra. Det var så att några av ljusen råkade sätta eld på Lisas hår när hon lutade sig över tårtan för att blåsa ut dom. Tyvärr får ni inte se bild på den hårresande händelsen för jag lovade Lisa att inte publicera min ögonblicksbild. Dock sa hon inget om att jag inte fick skriva om det. Lite som på Nalle Phu när Christoffer Robin knyter fast kudden på huvudet och stannar uppe hela natten då han fått uppmaningen "huvudet på kudden hela natten" av sin mamma... Som tur var blev det ingen större fara skedd. Bara lite hårsot på hennes bröstficka och en stank av bränt hår som satt i sig hela kvällen. Så, lyckligtvis nog kom varken hon, någon annan eller hennes frisyr till skada.

Det blev mycket mat. Här är Lisas portion. Japp, det är mat för en person. Tro det eller ej. God bless America!

Vi hade det så himla trevligt. Jag och många med mig skrattade så att tårarna rann på oss.

Så det är nog på grund av tårarna som mitt ansikte ser ut att vara svullet som på en stucken gris. Skönt att kunna ha något att skylla på ibland... Lisa där emot ser glad och go ut som vanligt! Fast hon berättatde att det givetvis är med blandade känslor som hon lämnar sitt USA. Och det är med blandade känslor jag säger hej då. Klart att jag kommer sakna henne på alla möten och så, men det är allt bra kul att ha en vän som kan komma och hälsa på och som man själv kan hälsa på från Tyskland.

Detta inlägg avslutar jag med att traditionsenligt visa upp danska Tias naglar. Hon pimpar ju alltid till det så kolosalt tjusigt. Tia och jag ska föresten spendera helgen tillsammans och det kommer bli fruktansvärt roligt och lyxigt känner jag på mig.

I söndags var jag på månadens au pair-möte.

Den här gången skulle vi åka skridskor. Hjälp tänkte jag. 

Efter två timmar var jag trött i fötterna och hungrig i magen. Så tur var det väl ändå att vi skulle vidare och käka på Applebee's för tyska Lisas avskedsmiddag. Sorgligt med avsked såklart, men gott med mat.

Kuriosa:
Rubriken till detta inlägg broderade jag som en tavla när jag gick i åttonde klass på högstadiet. Minns att jag tyckte att "hem ljuva hem" och "små små ord av kärlek" och alla dom där klassiska var allt för uttjatade för min smak så jag gjorde en egen. Kommer även ihåg att jag skänkte mitt färdiga broderi som en donation till syslöjdsrummet kala väggar och för att uppmuntra kommande ungdomar om budskapet. Hum. Nu blev jag allt nyfiken på om den hänger kvar...

Som jag nämnde i det tidigare inlägget var det någon som ringde mig på min födelsedag och som förverkligade en dröm till mig. Den någon var Johanna och den drömmen handlade om en ballong..


Johanna ringde mig. Jag svarade. 
Johanna: Hej, är du hemma?
Lilian: Ja.
Johanna: Bra. Kom ner och öppna dörren.
Lilian: Va? Är du här?
Johanna: Kom ner sa jag. Hej då. Klick.

Sen öppnade jag dörren igen och där stod Johannan kvar med ballongen, en tårta och världens gladaste leende! Hur underbart var inte detta på en skala! Viken överraskning! Tänk vad gulligt av henne! Blev så rörd av att hon hade fixat allt detta för mig. Tänk er själva vad gulligt av henne att köpa en ballong, en minitårta och ett roligt födelsedagskort och texta förnurligt i det. Köra 25 minuter för att komma till mig och överraska mig på detta viset. Sånt gör mig rörd in i själen.
(Om ni undrar varför Johanna håller en tändare i handen var det för att hon inte hade något ljus till tårtan, och ljus måste det vara så att man kan önska sig något som Johanna sa. Så jag fick blåsa ut tändaren i stället för ett ljus vilket var minst lika bra om inte bättre).

Det gulligaste med allt detta är att hon tydligen visste att det här var lite av en dröm som jag haft. Hon hade snappat upp att jag sagt något i stil med "En dröm till mig är att bli överraskad av att någon oväntat plingar på dörren med en heliumballong till mig när jag fyller år". Detta kläckte jag ur mig utan åtanke för nästan ett halvår sedan då jag och Johanna knappt ens kände varandra. Förstå vad fint av henne at ha det i minnet och göra min dröm till verklighet. Hon gjorde den till och med så himla mycket bättre än vad jag drömt om. Med tårta och allt!

Efter att Johanna och jag stått och kramats och skrattat på verandan en stund gick vi in till mig. Vi slog på min dator för att skypa lite med den andra Johannan i Chicago. Det var så mysigt så. Kändes precis som "förr" (det vill säga som för ett par månader sedan då den ljushåriga Johannan som älskar morötter fortfarande bodde här i närheten och då vi umgicks flitigt alla tre). Johannan i Chicago visade upp ett grönt kuvert med ett födelsedagskort i som kommer komma lite i efterskott till mig då hon glömt att posta det i tid vilket inte gör det minsta. Så gulligt av dig att tänka på mig Johanna!

På tal om kort. Här är det roliga kortet jag fick av Johanna.
Another Birthday? Take it with a grain of salt...

...and alots of tequila! Så spelar kortet låten "Tequila" när man öppnar det. Kul va! 
Johanna hade skrivit på rim till mig. Riktigt finurligt.

Mitt leende sträcker sig långt bakom öronen på mig när jag tänker på detta. Man kan minst sagt säga att jag fick en Happy Birthday, precis så som det stod på ballongen!

Min födelsedag var toppen vill jag lova er! Fylld med fina gratulationer som gjorde mig jätteglad och ett härligt firande på en fin nyöppnad restaurang.

På kvällen bjöd Melissa och Eric ut mig på en födelsedagsmiddag på en fin nyöppnad restaurang. Dom hade ordnat barnvakt till Oliver och Viggo så vi skulle kunna umgås på tu man hand. Eller, på tu man hand blev det väl inte riktigt. Nej, det blev ännu bättre för dom hade bjudit in Will som en positiv överraskning. Så överraskade dom även mig med en himla trevlig födelsedagspresent. Underbara Eric och Melissa har fixat så att jag under en hel dag kommer ha en privatchaufför som ska köra runt på mig och några vänner på roligheter. Schemat ser ungefär ut som så att vi ska på vinprovning, åka vidare till en restaurang för att ladda upp med god mat innan vi sedan ska gå ut och roa oss i Philadelphia. Vilken grej va!

Min yngsta storasyster, min yngsta svåger och mitt näst yngsta syskonbarn sände mig en fiffiga presenter på min födelsedag. Dels fick jag en liten plåtask med Obama på med mintpastiller i som det står "Obama. Yes We Candy" på fast i all hast glömde jag bort att fota den så ni får föreställa er den i huvudet i stället. Och så fick jag en till fiffig grej.

Kolla bara här...

Mina älsklingar hade även satt dit en massa $ på kortet, helt i onödan! Missförstå mig inte nu. Jag vart givetvis jätteglad! Men jag hade blivit tillräckligt glad utan dom också. Bara det att dom tänkte på mig och skickade mig kärlek hade räckt gott och väl.

Hej min fina systerdotter!

Jag vill bara säga det att jag blev jätteglad för din present till mig.

Så vill jag bara säga det att det inte var det minsta egoistiskt av dig att sända mig den. Jag skulle vilja påstå att det var riktigt generöst! Jag ska lyssna på den i morgon när jag äter frukost har jag bestämt. Då har jag något extra bra att längta till i morgon bitti. Så blir det en bra start på dagen också. För allt som du får fram med din ljuva stämma är nämligen just precis bra.
Pöss på're som du skulle ha sagt.
/Moster Lilian

(I går 16/1 var det ju min födelsedag och som ni vet så fick jag himla mycket fin uppskattning och nu fortsätter jag mina inlägg om det). 

Min Mamma sände mig ett megastort kuvert med ett megastort vykort i som gjorde mig megamycket glad på min födelsedag.

Jag har tydligen något som varenda kotte uppskattar. Det måste jag utan tvekan ärvt från Mamma. 

..en skäggig gubbe och en ring. För det var just precis det som min storasyster Nilla sände mig på min födelsedag igår!

Tänk va! En hel 50$ sedel och en personlig liten pryl som var inslagen...

Ta dam! Den personliga saken. En ring, formad som en palett! Om jag vore en My little Ponny-häst skulle jag med största sannolikhet blivit född med en palett på rumpan så det passar ju utmärkt att jag nu har en egen palettring kan jag tycka!

Hipp Hipp Hurra På Din Födelsedag Min Älskade Systerdotter!

Kommer alltid vara lika stolt över att det bara skiljer ca 20sek mellan din och min födelsedag. Fast visst är jag allt lite besviken på den där barnmoskan som bestämt trodde att vi ville ha en varsin dag att fira. Där hade hon allt bra fel. Eller vad säger du min sköna! Jag Älskar Dig min Sötnos. Se till att fira din födelsedag ordenligare än ordentligast! Kramar från din minsta Moster. Och så Olsson såklart!

Ja Oj Oj Oj vad tiden går.

Det här härliga födelsedagskortet fick jag av Eva, en underbar människa som varit med mig i hela mitt liv. Hon finns i mitt liv då hon är min storasyster Bettis bästa kompis och när jag var liten satt hon ofta barnvakt till mig. Jag minns att det alltid var lika kul när Eva tog hand om mig. Dock har jag, ett x antal gånger, fått höra talas om att jag slog till henne vid ett tillfälle då jag inte alls ville lyssna eller lyda på hennes order. Eva. Jag vill att du ska veta att det är något jag skäms för idag. Jag skyller min dåliga handling på att jag var ung och dum :)

Tur att åren går så att man blir visare. Idag skulle jag aldrig slå till på kinden som Lilian 3?4?5?år gjorde. Nej, nu skulle jag bara nypa dig lite lätt på valfritt ställe istället ;) Puss och Kram till Dig Eva och tusen tack för din och Thomas gratulation! 



Translation:
A Birthday card from my sweet Eva.

Nu kommer mer av min presentöppning..

Min Frida och min Karolina sände mig en härlig, typisk Frida och Karolina-present.

Ett konfirmationskort! På min födelsedag...

Förutom kortet fick jag även ett par gröna specialdesignade tofflor från Indien! 
Hur som haver så spelar det ingen roll om detta var en julklapp, konfirmationspresent (trots att jag inte är konfirmerad -förlåt Gud men jag vill vara rättvis mot alla Gudar här i världen så därför lät jag bli att viga mig till enbart dig. Ta det inte personligt) eller födesedagspresent. Jag blev lika glad i alla fall!
Är så lycklig för mina tjejer. Vi är vapendragare ända ut i fingerspetsarna. Från åk7 till oändlighetens slut.


Frida och Karolina. Ni är bäst i stan -när jag är på landet ;)
Ni vet att jag ♥ er. Oavsett vart jag än i världen vänder. 
/Er Lilian.

I dag är det ingen vanlig dag för i dag är det min FÖDELSEDAG! Den där dagen på året som får mig att känna mig lite extra speciell. Och ni kan räkna med att jag kände mig speciell i morse när jag öppnade all födelsedagspost jag fått från mina nära och kära hemma i Sverige!

En hel bunt med presenter. Bara till mig! Tänk vad lycklig jag är som har så många fina själar som tänker på mig.

Ja just ja. 
Jag hade ju med mig en tavla i present till Matilda som jag hade gjort till henne. För det var så att hon bett om en Lilian-gjord tavla då väggarna i hennes rum var så kala. Egentligen bad hon om en tavla som skulle gå i grå och gröna nyanser och som skulle få en att bli lugn. Men ibland är det bara så att jag går min helt egna väg.

Jag tänkte nämligen mer så här att det här är Matildas au pair-tavla. Alltså en tavla som symboliserar au pair-livet. Och så vit jag vet så är au pair livet varken grönt, grått eller lugnt. Nej, au pairlivet är fartfyllt, äventyrligt sprakandes och fyllt med en himla massa känslor på en och samma gång.

Jag gav tavlan till Matilda det sista jag gjorde innan vi sa hejdå och hon blev som tur var jätteglad. Jag tror nästan bestämt att hon trodde att jag glömt bort hennes önskan om en tavla då det var cirkus tre månader sedan hon bad om en. Och eftersom vi inte setts sen dess så blev inte leveransen av försen nu.
Tack Matilda för att du blev så glad, det gjorde mig tjugo gånger gladare!

P.S. Tavlan döpte jag till Saknaden av lakrits och glädjen av äventyret.




Translation:
A picture I made for Matilda that symbolise the feelings you have as an au pair in US.

Efter IKEA åkte vi hem till Matilda.

Hemma hos Matilda hade vi det jättemysigt. Bland annat så låg vi på hennes superhöga säng och pratade om allt möjligt, drack glögg, lyssnade på musik och så kollade vi bilder på oss från förr på datorn. Framför allt spanade vi in vilka frisyrer vi gått runt med genom årens lopp.

Bedårande Elina blev nöjd med den lilla förändringen och det blev jag med.

Jag hoppas på att kunna få träffa dom här två härligheterna snart igen, så roligt som vi har det ihop. 
Kram på er tjejer!

Dom tre svenska flickorna Elina, Lilian och Matilda passade på att svenska till dagen tillsammans regält.

Vi tog nämligen en tripp till ett IKEA i Baltimore för att käka lunch och kolla läget lite. 

I går körde jag ner till Baltimore för att träffa dom här två härliga tjejorna. 

Matilda och Elina! Två svenskor som jag lärde känna på au pair skolan i NY för exakt fem månader sedan idag. Då umgicks vi tillsammans i fem dagar och sedan dess hade vi inte träffat varandra, så det var ett kärt återseende. Speciellt då vi på något konstigt vis har starka band till varandra som att vi skulle känt varandra mycket mycket längre än vad vi har.

Jag vart så himla glad! Det var en inramad bild på oss tre + Linn (sex and the city-gänget) när vi var i NYC för första gången.

Mer från dagen komma skall...

Fredagen den trettonde spenderade jag med min estländska vän. 
Vi möttes för käk på en trevlig restaurang där vi väntade i en sittande kö i hela fyrtiotvå minuter innan vi ens fick ett bord men det var det värt.

När vi väl fick ett bord började vi med att ta en starter som jag brukar ta om den finns med på restaurangers menyer. Nämligen brödsnuttar som man doppar i spenat och kronärtskocksdipp. Gudars skymning.

I dag kom det ett större paket med många mindre paket i till oss här i USA. Det var familjens första au pair Emelie som skämde bort oss lite med julklappar. Kan ni tänka er vad snällt av henne va! Framför allt att hon till och med tänkte på mig, au pair nummer 4 som hon aldrig ens har träffat mer än på facebook. Gulligt så in i Norden!

Jag fick ett gulligt skrivet julkort och en påse surt!

När Emelie var här var Oliver en liten bebis. Nu är han stora killen på 3,5 år som kan räkna till 22 utan problem, nästan vissla, skriva sitt namn och sitta stilla och titta på en 100 minuter lång film. I alla fall om det bjuds på godis till filmen...  


Tack Snälla Emelie! 
Oliver hälsar så mycket till Dig! 
Kram Lilian

Translation:
A sweet (and sour at the same time) gift to me from my host family's first au pair Emelie. So nice of her!

Ni är nu en drös som frågat mig om varför min blogg heter KonstigaLilian och det ska jag ge svar på nu. 

•Det började för länge sedan då det var mitt användarnamn på ungdomssajten Lunarstorm om ni kommer ihåg den. Jag tror jag var tio år när jag blev medlem. I och för sig hade jag inte så mycket användning av min lunarsida då för jag var inloggad där max 2min/mån då jag hellre satt med ritprogrammet paint när jag väl ägnade tid till att sitta vid datorn. Om jag inte satt med paint så satt jag med programmet word där jag skrev ner långa felstavade stycken om hur gärna jag ville ha en hund. Så skrev jag ner en massa kloka skötselråd som jag läst på om i hundböcker för att övertyga min mamma om att jag skulle bli världens bästa tioåriga hundägare. Allting sparade jag, under namnet snallamammakanjagfåenhund.doc eller något i den stilen, på en diskett. Jag minns att jag hade fått disketten från skolan och att den hade en orange namnlapp med mitt namn på. Det sparade dockumentet lät jag min mamma läsa om och om igen för att bli övertygad om att jag var världens bästa kandidat för en egen hund. Jag fick aldrig någon egen hund. Men jag vet vad jag fick. Jag fick så många färgpennor som jag bara kunde drömma om och så fick jag sitta i köket hur ofta jag ville och rita innanför linjerna i pysselböcker medans min mamma lagade mat. För min mamma visste vad jag gillade mest. Och det var inte att bli väckt av en hund mitt i natten eller att plocka upp bajset från den. Nej, det jag gillade allra bäst var att vara kreativ och i den ådran strömmar mitt blod fortfarande finfint. Nu så här i efterhand förstår jag verkligen att mamma inte var dum och orättivs. Hon hade verkligen rätt i att grannens hundar, hennes syskrin och mina färgpennor dög gott för mig. Min mamma hon vet vad som är bäst för mig.

•Jag älskar konst och jag heter Lilian. 
•Jag är konstig och jag heter Lilian. 
(•I bland håller jag mig inte riktigt till ämnet och då kan texterna bli lite konstiga. Kanske inte lika konstiga som jag anar att mitt tiggeri till att få en hund var på den där disketten, med den oranga namnlappen med mitt namn på, som jag pratade om men i alla fall. Föresten. Diskett. Svarta, platta, fyrkantiga små saker som man sparade sina dokument på. Det blir något att berätta för barnbarnen det!)

Så! Nu kan ni stoltsera vidare i livet med mer matnyttig fakta i era hjärnor än vad ni hade innan ni kikade in och läste det här.

På tal om konst. Här har ni ett äkta masterpiece. Det är en tavla som jag har gjort men fråga mig inte när för det minns jag inte men jag tror att det var någon gång under sent 2010. Den heter Masterpiece och är 90cm x 70cm om ni undrar. 

Lugn bara lugn, jag mår jättebra. Jag trivs fortfarande bra och har ingen direkt hemlängtan så missförstå mig inte med detta inlägget. Jag vill bara visa er att hur bra jag än har det och var jag än i världen vänder så finns det saker som är ypperligt viktiga för mig. Några otroligt fina oslagbara viktiga saker dessutom.

Min svåger Niklas och mina skämt som nästan bara vi förstår oss på.

Att kunna hålla min Mamma i handen. 


Translation:
A lot of love to my family and friends at home in Sweden♥

Nu har jag shoppat lite igen. Den här gången två blå saker från den här affären.

Den första blå saken är en plånbok. Perfekt eftersom jag verkligen behövde en ny då min förra läckte pengar. För inte kunde det väl vara så att det var självaste jag som var läckan? Nej nej.

Och här har ni lilla Viggo innan läggdags som lånar mitt hårband. Bedårande tjusig om ni frågar mig! 



Translation:
Two blue and one adorable.

Nu blir det i stort sett ett likadant inlägg som i fredags men äta bör man annars dör man som man brukar säga.

Nämligen så att Liina och jag tog en sväng till The Cheesecake Factory i dag. Restaurangen som alltid tycks lyckas med allt dom lägger på en tallrik.

Vi begav oss dit mest för att äta just cheesecake men då vi vill vara bra förebilder för samhället käkade vi middag först.

Tummen upp för The Cheesecake Factory sa Liina och jag höll med.

Hej hej! 
I dag har jag ägnat många härliga minuter på skype. 
Det började med en pratstund från Sverige. Det var min storasyster Bettis, hennes man Boa och deras två pojkar Love och Rufus som ringde upp mig runt lunchtid. Lunchtid för mig och kväll för dom. Vi pratade om allt möjligt i över en komma fem timmar. Tiden bara sprang förbi. Helt underbart att kunna se och prata med varandra trots att det är ett stort hav emellan oss ♥.

Och så här på kvällskvisten skypade jag en stund med Johanna som numera bor strax utanför Chicago. Vi pratade om allt från äcklig gröt till trasiga skor. Ska minsann åka och hälsa på henne inom en inte allt för lång framtid har vi bestämt.

Johanna är hon som ligger på sängen som en vrålläcker sjöjungfru medans jag är figuren i den lilla runtan längst ner till höger. Och ja, ni ser rätt. Jag har svarta fräknar på kinderna. Jag målade dit dom för att övertyga Johanna om att jag verkligen har starka utseendedrag med den där sorgliga filuren med blått hår som bor i en torvkåta någonstans i dom norrländska skogarna.

Oturligt nog gick mitt försök till övertygelse i krash då det visade sig att Plupp tydligen inte har några fräknar men än sen då. Varenda levande varelse kan väl se att Plupp och jag har samma huvudform och att vi går till samma frisör.

Translation:
♥ skype ♥

I går var jag på en vänskapsdejt med Liina från Estland. En tjugotreårig tjej som också är au pair. Nyinflyttad till denna stad som jag kallar min från Boston där hon redan varit au pair under ett år innan. Nu har hon alltså förlängt sitt äventyr fast med en annan familj och lyckligtvis så bor hon nu alltså ganska så nära mig.

Vi sågs över en sen middag på Washington Street Ale House här i stan.

Så det var med ett stort leende, mätta magar och en varsin vän rikare som vi lämnade restaurangen.

I förmiddags blev det leka av vill jag lova för Melissa, jag och pojkarna åkte till lekparadiset Pump it Up. Ett ställe fyllt med uppblåsbara hoppborgar och hinderbanor och sånt där som det vanligtvis brukar vara åldersgräns 12år på.

Det var full rulle från start.

Så var det med det. 
I morgon lovar jag att inte glömma minneskortet hemma. Ska även försöka komma ihåg att ta med kameran. 



Translation:
My new scent and a new thing I like to eat.

Här ska ni få se lite bilder på en drös fantastiska tårtor som härliga Åsa har gjort. 
Åsa är en svenska som jag har lärt känna här i USA. Hon flyttade hit för över tio år sedan och för ungefär ett år sedan började hon baka tårtor. En hobby som hon blev ganska så riktigt bra på va?

Jag snodde bilderna här ifrån utan att fråga för jag ville inte riskera att få ett nej då jag bara var tvungen att visa er dessa mästerverk! :) 


Translation:
Incredible cakes by my friend Asa.

Jag får oftan frågan "vad använder du som är så snygg för hudvårdsprodukter?" av er bloggläsare så därför tänkte jag svara på den frågan. Nävars! Jag bara skojar nu igen. Det har ni aldrig sagt eller frågat mig men jag tänkte svara på det i alla fall.

Jag använder mig av det mesta dom säljer på The Body Shop. Och varför det då. Jo, för att produkterna är så himla bra.

Vad är det som har fyra ben, en lång näsa och till största delen gjord av tyg och korg? 
Min nya väska förstås! Eller, ny och ny. Den är nygammal. Köpte den i en vintagebutik cirka elva minuter med bil från där jag bor. Den ropade mitt namn och jag kunde inte annat än köpa den. Den är precis så där fulsnygg som jag älskar när det gäller det mesta.

20$ kallar jag fynd när det gäller en sån fin elefant. Kan föresten för allt i världen inte förstå hur denna väska ens kunde hamna i en second hand-butik. Ägaren innan måste ångra sig något kolosalt som gjorde sig av med den. I bland är folk helt enkelt inte riktigt kloka det är en sak som är säker.

Grabbar och tjejer! Det är dags för ett nytt år och så även en ny månad.

Januari -min månad! Mitt i månaden fyller jag år. Den sextonde januari är dagen ni ska lägga på minnet.

Som vanligt i mina ny-bild-i-kalendern-inlägg vill jag hälsa till skaparna av den. Mina pinglor Frida och Karolina som jag tycker om så mycket så mycket så mycket. 
Alice Karolina och Frida Kristina, på min födelsedag lovar jag er att trycka in än mer tårta i munnen än vad jag gjorde på den här bilden. Hur jag nu ska lyckas med det vill säga... Puss ♥ från er Lilian Theresé.

2011:s sista dag och början på 2012:s första dag var en solklar tiopoängare av tio möjliga för mig och nu ska ni få se lite av vad jag gjorde.

Jag och arton till ungefär var hemma hos två av jordens skönaste människor
-Will och Katy

Stämningen var på topp från första stund.

Festligheterna började med att vi käkade en massa olika små rätter och givetvis så spelade vi ett sällskapspel.

Av all mat så åt vi bland annat sushi som jag tycker är så gott så.

Så här nu dagen efter ser jag att några av alla levande ljusen som var tända stod farligt nära brännbara ting. Inte bra. Sånt måste ni lova mig att ni tänker på kära bloggläsare.

Bulldogen Debsi som har bott hos Will och Katy några dagar blev min bästaste vän. Ni ska bara veta hur söt hon är. Hon är så söt så att det inte gör ett dugg att hon snarkar högre än vad en av mina svågrar gör när han är full när hon sover.

Champagne förstås för det är ett måste på nyår om ni frågar mig. Och om ni frågar Carl Jan Grankvist så säger han nog att champagne är ett måste varje dag särskilt till frukost skulle jag tro.

Will stod för ett fint och roligt tal. Varför han höll om Grover när han gjorde det vet jag dock inte. Moraliskt stöd kanske.

Så skålade vi för vänskap fred och kärlek. Men denna skål var inte tolvslaget-skålen. Nej för än var natten ung.

Klockan var bara cirkus halv elva.

Nu ska jag avslöja att dom flesta av tjejerna till en början hade på sig festfina klänningar men rätt som det var, innan tolvslaget hör och häpnad, beslöt dom sig för att byta om till bekvämare kläder. Och eftersom jag inte ville vara ensam om klänning och känna mig som en bröllopsbrud så hängde jag på i klädbytet. Erkänner allt att det är något visst med amerikaner och deras comfy clothes. Dom bara älskar att vistas i myskläder. Inget mig emot.

Med partydiademen på topp var vi alla redo för att bege oss ut för att välkomna in ett helt nytt färskt år.

Katy och jag tog en sista 2011-bild innan vi drog ut på stan för bege oss till en jazzklubb där vi skålade in det nya året. Jag tog inte med kameran dit men jag kan avslöja att det var trevligt som bara den. Det var Jazz, gratis champagne, tv-skärmar som visade nyårsfirandet från time square och en himla massa glada människor som hade fantastiskt trevligt. Welcome 2012!!!

Efter en timme eller två gick vi hem igen och väl hemma blev det här den första bilden jag tog 2012.

Hemma fortsatte vi champagnedrickandet och firandet men nu begav vi oss upp på övervåningen...

..där det spelades beer pong -naturligtvis.

Än mer senare, när vi var för trötta för lekar men för pigga och sociala för att sova, satte vi oss framför den levande elden i den öppna spisen och lyssnade på levande musik från den levande killen med gitarren och den ljuva levande rösten.

När klockan var så pass mycket att det i vanliga fall nästan är dags att gå upp gick vi och la oss. Att det såg ut så här i stora delar av huset struntade vi blankt i. Jag menar, vi har ju ett helt år på oss att städa upp innan det är dags för nästa nyårsafton.

Jag hoppas att även ni mina bloggläsare hade en fantastiskt nyårsafton!

Ett Riktigt Gott Nytt År! önskar jag er.

Se till att älska det liv ni lever och att ni lever det liv ni älskar så ska ni se att 2012 kommer bli ert bästa år någonsin. Det ska jag fortsätta att göra så gott som varje dag och tro mig - så här långt är mitt liv är underbart. 
/Lilian