oncontextmenu="return false" konstigalilian -

Karro gästbloggar 3

Hej kära bloggläsare, nu är eran onsdags bloggare här igen! Jag tänkte ikväll dela med mig av en händele som inträffade för ett par veckor sedan. Nämligen att jag blev utskälld av min granne. Så det kan gå när inte haspen är på!

 

Jag passade på att diska vid två taget då jag kommit hem från skolan och hunnit käka lunch. Som vanligt när jag städar eller diskar om det är under dagen så spelar jag musik. Jag drog på fulltös och sjöng med. Lagom som jag var färdig med disken plingade det på dörren... Jag gick nyfiket och öppnade..

Där stod det en suris, han måste vara yngre än mig.. "skulle du kunna sänka volymen, det stör och jag försöker plugga, du spelar vääääldigt högt"

jag: oj, ja absolut klart jag sänker. (och tänker stänga dörren.)

han : du brukar spela högt, jag har tänkt komma och säga till flera gånger men inte gjort det
 
jag: okej, det visste jag inte
 
han: jag vet inte om du tänkt på att det är väldigt lyhört här
 
jag: jo det har jag väl kanske hört
 
han:du kanske har hört när jag spelar musik..
 
jag: nja det vet jag inte om det är dig jag hört, man hör ju lite ibland men jag störs inte av sånt
 
han:nej men jag pluggar och jag skruvar ner basen..
 
jag: aha, jag brukar plugga i skolan så tänkte inte på att jag skulle störa någon, jag gillar att spela musik när jag diskar
 
han: jag pluggar på distans så jag pluggar OFTA hemma..

jag: okej, då skaj ag sänka, jag ber om ursäkt..(jag gör återigen en gest föratt stänga dörren)

han:Du kanske har högtalarna för nära väggen? 

Jag: jao kanske jag har, men jag ska sänka volymen.

Han: Tack!

Och så stänger han dörren och går! Där stod jag ochtrodde jag skulle dö av garv, men vågade inte skratta högt då det tydligen är väldigt lyhört på drakenbergsgatan!
 
Så minavänner kan det gå till när man bor granne med mig! Ha en bra fortsatt vecka så ses vi nästa onsdag igen!

Nyinflyttad

Jag är mitt uppe i flytten till min nya lägenhet så bloggandet glöms bort i allt stök, borrande, möblerande, uppackande och allt sånt som en flytt innebär. Men allt kommer komma i mer ordning med både lyan och bloggandet. Jag kanske kommer tillbaka med en ny bloggdesign, vad vet jag! Ni kanske har tips och idéer på hur min nya bloggdesign skulle kunna se ut? Tänk "Lilian" när ni tänker er designen och skriv sedan era förslag i kommentarfältet så får vi se hur det blir. 


Vi hörs! /L 

Karro Gästbloggar 2

Hej kära (Lilian)bloggläsare, idag är det ju onsdag och jag får hästblogga.

 

Jag tänkte passa på och presentera mig lite närmare, även då jag dykt upp här på bloggen på ett eller annat sätt flertalet gånger innan. Men nu tänkte jag visa en annan sida! -live.

 

Jag kommer ifrån en stor familj, har fyra bröder och en syster. Varje söndag åker jag hem på söndagsmiddag hos mamma och pappa. Ni ska få se en filmsnutt ifrån en alldelles vanlig söndag.

 

Vi ses framöver!
Karro

 

Klicka här för att ladda ner en livescen med och av mig, Karolina Frick. 

 

En bild på Karro från en promenad med mig i Central Park, NYC. /Lilian 

En puss från en älskling

Öppnade just ett mejl från min syster Lollo som gjorde min kväll.
Tack för bilden Lollo! Hälsa mosters minsta T att jag älskar honom så fort han vaknar imorgon bitti är du snäll. 
 
 
 
 
 
 
 
 

TACK KÄRA KOMMENTERARE!

Jag gillar min blogg och jag gillar att blogga. Vet ni varför jag gör det? Jo, tack vare er -mina kära bloggläsare!
Som allra mest tycker jag om att blogga när inläggen jag gör fylls med kommentarer från er -mina kära bloggläsare!

Nyss satt jag och piggade upp mig själv genom att kika i arkivet för alla kommentarer ni skrivit. För att försöka visa er min tacksamhet har jag i detta inlägg radat upp några, av alla era hundratals, kommentarer som än idag gör mig glad.

TACK FÖR ATT NI FINNS -MINA KÄRA BLOGGLÄSARE!
OCH ÄN MER TACK FÖR ATT NI TAR ER TID TILL ATT KOMMENTERA!
Massa kärlek /Lilian

 

Everlasting:
Hahaha, vilka äventyr du tar dig för och vilket munläder du har. Imponerande minst sagt.

Boalitos:
:) no more comments!

http://konstigalilian.blogg.se/2012/april/utkast-april-22-2012.html#comments

Sara:
Asså lilian dehär kommer jag skryta om kan jag meddela :D äsch ja har en kompis som har varit med där yao ! Chillade med martha ! 

Jon:
Enastående och fantastiskt! Förfrågningarna om att göra mer tv lär ju snart börja ramla in. Var noga med att säga nej till allt som inte känns helt 100.

http://konstigalilian.blogg.se/2012/march/bildbevis-pa-mig-i-publiken.html#comments

Mamma Mona:
MUMSMUMS FILLEBABBA!!!!!!!!!!!!! Som sagt, SNÅLVATTNET RINNER PÅ QSS SQM LÄSER DIN BLOGG. HÄRLIGT NI HAR DET KÄCKINGAR. LOVE YOU SO MUTCH/ DIN MAMMA MONA

http://konstigalilian.blogg.se/2012/march/utkast-mars-3-2012-1.html#comments

Maritta h:
Coolt glass ställe, det där med hjulet var ju speciellt. Kanske ska föreslå det åt GoGlass i Hjortkvarn, ibland har man ju besluts ångest ;) Kram på dig! Och så härliga bilder som vanligt. Viggo ser ut o njuta för fulla muggar.

http://konstigalilian.blogg.se/2012/june/woodside-farm-creamery-ett-glassigt-paradis.html#comments


Två samtal och en lycklig Lilian.

På två dagar har jag fått två telefonsamtal som båda gjorde mig gladare än gladast!
Det första samtalet kom igår och det kom långväga ifrån. Hela vägen från Estland. Det var min estländska vän Liina som överraskade mig med att slå en pling. Jag, som var helt oförberedd på att Liina ringde, trodde först att det var någon som drev med mig i andra änden. Det trodde jag mycket på grund utav att det första jag hörde var ett brusande och någon som sa något som lät som "Lilian? hjit is ihjg this hjiu you?" Efter att jag, ett par gånger, gett svaret "Hello? Yes? Hello? Who's there? Hallå, vem är det?" och fortfarande fått ett brusande"thjigh Lilian thiji schitji" som svar, trodde att det var någon som drev med mig. Så då drev jag tillbaka genom att säga "alashjabi ala mehaba mouruli" typ. Efter ett tag blev sändningen bättre och jag insåg att det inte var någon som drev med mig utan att det var Liina! Min fantastiska engelsktalande estländska! Gud vad glad hon gjorde mig genom att ringa och överraska mig. Som jag saknar henne! Det blev ett långt samtal om allt mellan himmel och jord, men mest om våra minnen tillsammans i staterna.
(På bilden ovan kan ni se mig och Liina i toppen av Empire State Building. Mannen som fotade oss tog lång tid på sig innan han knäppte bilden varpå han sa något i stil med "I think I caught a really good pic on you guys". Vi sa aldrig sanningen till honom utan i stället log vi och sa tack)...
Det andra samtalet fick jag ikväll. Det kom från Norrland. Det var mina två pinglor Pål (tjejen på bilden ovan) och min BFF Sara (tjejen på bilden nedan) som ringde.
Jag blev mäkta glad och överraskad över att dom slog en pling till mig bara sådär. Var nämligen mycket länge sedan jag hörde deras röster. Vi har mest hörts via text på nätet under senaste tiden. Tjejerna gjorde min kväll genom att bara vara sig själva och genom att samtala om en massa kul.
 
Vad har jag egentligen gjort för att förtjäna så underbara vänner i mitt liv? Något himla bra måste det vara, det är ett som är säkert!
 
Liina, Pål och BFF -hallonmarängkramar i mängder till er från mig! /Lilian
(Liina, use google translate as usual. Also -Kas ma saaksin natuke raha? ;))

Bellagio Fountains

Vet att jag bloggat lite om detta förut men Oh! Detta här jag kommer visa er nu är bara så magiskt.
Det var utanför Casino Bellagio i Las Vegas jag såg det magiska. Ett par gånger till och med men den första gången var förstås mest magisk.  
Det är ju oftast så att det första intrycket är det som sätter sig bäst.
Det jag såg var en makalöst vacker fontänshow a' la världsklass.
Under tiden showen visades spelades det hög och pampig musik och jag, jag bara stod och gapade.
Det dansande vattnet sprutades högt och lågt och det var så makalöst fränt.
Det som skapades av vattnet gjorde mig...mållös.
Kolossala mängder vatten sköts flera meter upp i luften med en himla kraft som fick mig att känna mig så liten så liten.

Och nu när ni alla läst dessa rader jag skrivit om hur fantastisk showen var, vet jag att ni allt bra gärna skulle vilja se den med egna ögon. Det tycker jag att ni ska göra. Åk till Vegas med er hela bunten och se det hela live! Eller så klickar ni in är ---> http://www.youtube.com/watch?v=Sfo_svuwC6o&feature=related
Hittade en snutt på youtube där ni kan se showen, faktiskt med samma musik till som jag fick höra första gången jag såg showen. Visst, att se den på youtube är inte alls samma sak som att se showen live men det är i alla fall något. Tills vidare. Innan ni tar er till Las Vegas vill säga...

Karro gästbloggar 1

Onsdag = Lill lördag = Min bloggdag

Jaha hörre ni det är visst så att det är Onsdag idag, vilket betyder att jag får komma in och gästblogga lite här på Letchas blogg. Just nu är det full snurr i skolan och jag är ganska utmattad så efter dagens obligatoriska grey’s avsnitt lockar sängen, men ni lockar ännu mer!

Jag tänkte återge er några berättelser från en svunnen tid, en tid då Lilian fick smeknamnet Letcha och jag blev Ketcha. Året var omkring 2003-2004...

 

Det var en gång en Letcha och en Ketcha som lärde känna varandra i sjunde klass då de började högstadiet ihop. Letcha och Ketcha fann varandra, så gjorde även en härlig lärare. Denna sprudlande(?) lärare med en stor dos humor(?) fick det ganska svårt med Letcha och Ketcha då de två inte riktigt hade samma humor som läraren och då läraren hade svårt för det där som Letcha och Ketcha älskade -ironi!
 

Det finns många solskenshistorier(?) från händelser läraren och Letcha&Ketcha upplevde tillsammans. Som när dessa små tråkmånsar ( tråkmånsar enligt läraren som inte hade samma humor eller vetskap om vad ironi var) möblerade om lite...

 Letcha och Ketcha fick under en lektion, som denna bittra lärare höll i, för sig att göra fint i en av skolans alla tråkiga korridorer. Letcha&Ketcha flyttade ivrigt runt tavlor, möbler, böcker och plastblommor ifrån grupprum och gjorde en underbart vacker oas. Usch att den stackars läraren fick stå ut med detta! Tänk va! Att L&K inte alls suttit och pratat poesi som de var tillsagda att göra utan att vi använt vår kreativitet till att skapa och möblera om lite istället. Givetvis gav hen dem en ordentlig utskällning! (det vanliga)

 

Eller historian om när Letcha och Ketcha under en veckas tid gick och sa kommentarer ur fucking åmål till varandra och alla andra (fast egentligen tröttnade L&K efter en dag på andra lärares lektioner men just på denne lärares lektion ej, av någon konstig anledning?) Hen var rätt irreterad på L&Ks nyfunna dialekt och fraser som "Duuuurååå, du har ju lägat mä allae"  

 

Eller som när denna stackars lärare efter en dag med lite för mycket av Letcha&Ketcha bröt ihop inför klassen -totalt! Något som började med ett hysteriskt skratt -som aldrig avtog, övergick till gråt och till sist till ett skrik åt klassen "HÅLL KÄFTEN!" "Oj då" tänkte Letcha och Ketcha då. Dagen efter fick Letcha prata ut och efter att Letcha sagt till läraren att "Oh vad fin du är idag" och "Men, vi gjorde som vi gjorde eftersom du är den enda man kan skoja med" (ren lögn) var allt frid och fröjd.

 

 Snart hade både L&K glömt bort den stora utskällningen dom fått. Så när Letcha två dagar senare tyckte att engelskalektionen var alldeles för tråkig kastade hon oförvarnat en bok i huvudet på Ketcha varefter Letcha stormade ut ur klassrummet skrikandes "Jag klarar inte mer Ketcha! Du är så himla elak!" Den stackars läraren satt förvirrad och rädd, nästan som ett frågetecken. Hen försökte sen tala om det hela som hänt med Ketcha, öppet inför klassen (klassen som misstänkte att detta var ett skoj a la L&K). Ketcha (som visste att Letcha bara gjorde det hela som ett stort skämt för att "pigga upp" stämningen) drev vidare och sa att Letcha var den skyldige att hon skulle prata med henne om det hela. Det gjorde hon, eller jag menar hen! Men hos Letcha fick hen svaret att det var Ketchas fel och att det var henne hon borde prata med. Detta ledde till att läraren tillbringade resterande del av lektionen att gå emellan Letcha och Ketcha utan att få ut något mer än att de "aldrig mer tänkte prata med varandra". Att L&K aldrig mer skulle prata med varandra höll i sig i ca en minut efter lektionens slut då de skrattande återförenades och diskuterade vad var och en av dom sagt till den förvirrade och arga läraren då de egentligen inte varit osams. Letcha och Ketcha, som aldrig någonsin ens varit osams på riktigt hade bara hittat på bara för att se vad som kom att hända. Lite på skoj -som vanligt när L&K satte igång.



 Letcha och Ketcha slutade nian och den sprallige(?) läraren hade aldrig varit lyckligare! Faktiskt så lycklig att hon flyttade och böt jobb. Kanske då hon inte kunde vara kvar i riskzonen för att någonsin igen stöta på de elaka flickorna. Snipp, snapp, snut så var sagan slut!

 

Jaha vadan denna saga? Jo ni förstår att en tanke har slagit ro hos mig och Lilian, nämligen att söka upp denna lärare som inspirerat oss så i vår uppväxt. Tror hen skulle bli lycklig av ett besök, att vi bara står där på gården en dag! Ja det tror jag verkligen skulle uppskattas. Så fortsättning följer!

 

/Karro "Ketcha" Frick



Detta var alltså Karros gästinlägg om oss som busiga tonåringar. Hoppas ni inte dömmer oss i och med detta Karro skrev. Vi har blivit bättre!(?). Till detta vill jag bara tillägga en enda sak. Karro och Jag blevav skolans alla lärare utnämnda till "Skolans Glädjespridare" när vi gick ut nian. Hur just denna lärare, som Karro skrev om i texten ovan, röstade i den nomineringen törs jag inte ens spekulera i.... /Lilian
PS. Tack till Ketcha som hann med sin deadline. You're the best!


Lillördag. Den tänkta Gästbloggardagen...

Idag är det onsdag, även kallad lillördag, och dagen i veckan då jag tänkte att Karros gästinlägg skulle publiceras med start från idag. Men jag känner Karro. Deadline är inte hennes grej. Detta var vad jag fick på Facebook för ett få antal minuter sedan. (Nu är klockan 21:58)
 
för 6 minuter sedan
Karolina Frick
  •  hej! förlåt att jag inte hunnit blogga.. kom hem straxt innan nio och nu tittar jag på greys.. har varit borta hela dagen.. följde med fia till stallet efter skolan, så är helt slut nu.. usch ett jobbigt grupparbete är vad det är.. :( hur är det med dig min sköna? ♥ puss
     
    I detta lilla meddelande ser jag ett typiskt mönster.
    1. En ursäkt
    2. En förklaring
    3. En fin liten puss och ett oskyldigt litet hjärta.
     
     
     
    Karro. Detta är inte okej! Skolarbetet kommer inte före dina gästinlägg på min blogg. Vill du komma någon stans i livet gäller det att du lyssnar på mig (och att du ignorerar din mamma som näst intill förbjudit dig att umgås med mig ;) ) Nu är det bäst att du ordnar upp detta och fixar ett inlägg så snart du bara kan. Den som gör mina läsare besvikna gör mig besviken. Mycket besviken...
    / Din chef och goda vän Lilian
     
     
 

Las Vegas by night baby.

När jag var i Las Vegas bodde jag på hotel Stratosphere, Las Vegas högsta byggnad. Det gav mig fritt inträde till det här: Utsikten!
Högst upp på toppen hade man den här utsikten á 360 o
Med andra ord så såg man hela Las Vegas.
Fönstren hade den här lutningen så om man gjorde som jag gjorde -luta sig mot fönserrutorna, kändes det precis som att man svävade över staden som låg långt där nere.
Självklart erbjöds det även kasinomöjligheter på toppen av byggnaden. Las Vegas liksom!
Man kunde även roa sig med att bli avbildad. Precis som den här coola lillkillen blev.
Själv struntade jag både i att bli avbildad eller ruinerad när jag var på toppen av Las Vegas. Jag bara njöt av livet, utsikten och nuet.
 
 
Ps. Lite mer fakta om hotellet och vad det, med dess tower, hade att erbjuda kan ni läsa om på hemsidan. Bland annat fanns där tre åkatraktioner utav hög läskighetsgrad. Så fanns där även möjlighet till SkyJump. Det såg aningens läskigt ut när man stod nere på marken och såg människor som kastade sig ut i luften från tornets topp för att nästan snudda vid marken när dom kom ner...http://www.stratospherehotel.com/Tower

Ett stort Tack! /Tant Lilian

Kände att jag inte tackade mina vänner tillräckligt för överraskningsfesten, åtminstone inte här på bloggen, så här kommer ett litet avslutsinlägg som kommer avslutas med ett stort (långt)tack...
Skyltar hade dom ordnat med också. En av dom såg ut så här. Med knäckebröd, kräftor, svenska flaggor, kantareller. midsommarstång och Kalles. Snacka om att man kände sig hemma.
Vi som sov över käkade festrester till frukost. Hur mysigt som helst.
Trots att vi visste att vi hade en hel lokal att städa i ordning kunde vi njuta av frullen, huvudvärk, festen som varit och av varandra.  
När vi laddat med energi var det bara att sätta igång. Tonye fick köra grovgörat med att skura bort svarta streck som tillkommit från hans myggjagare till dojjor. Såklart fick han lite hjälp men det mesta av skrubbet gjorde han själv och forums golv har nog aldrig varit så rent!
När ballongerna var nere, burkarna borta och golven rena tackade vi för oss, låste igen lokalen och for hem. Jag -nöjd som en liten prinsessa över den härliga festen och mina underbara vänner!




Kamrater, tusenmilijonersdrilioners TACK för en fest jag aldrig kommer att glömma. Det kommer bli en av dom minnen som mina barnbarnsbarn kommer hata då jag kommer upprepa det för dom om och om igen. Ungefär så här tror jag det kommer låta:

"Jo det var 2012 när jag precis kommit hem från ett år i Amerikat när mina vänner ordnade en överraskningsfest för mig och det ska jag säga er -vilken fest det blev sen! Oj oj oj. Ni kommer då aldrig få vara med om dess make ungdomar. Farbror Tonye, som då var ung och smärt dansade som en tok hela natten. Tant Linnéa var inte så tokig på dansgolvet hon heller. Lollo och Niklas stod för underhållning med både lek och dans och det mesta. Jenny, som då var rödhårig, bjöd på kungens utflyktspaj eller liknade och den var så god så god. Örjan och Susanne satt och skrattade när gammeltant Karro och jag berättade om NYC. Gammeltant Karro ja, hon var helt galen under festen -som vanligt. Astrid var mer städad men först kunde man tro att hon var hög som ett hus där hon stod och svamlade som en av askungens möss. Emma kunde man även hon tagit för hög där hon satt och grimaserade efter att ha ätit lite för mycket amerikanskt godis. Sandra och Calle, som även då var ett par, skålade hej vilt hela natten. Emelie var på den tiden snygg som en stjärna vilket fulle farbror Filip kunde gå i god för. LillBocken hade med sig Kassler till festen, det minns jag så väl. han skojade om att det var hans bror Joacim som var uppskivad. Joacim ja, undrar vad det blev av honom egentligen om man nu inte ska tro LillBocken vill säga? Jonte svärmade kring mig som en tok redan då. Ja, ni vet den där gubben som brukar ringa hit till ålderdomshemmet där jag bor, kära barnbarnsbarn. Jonte bjöd även på en nakenchok som heter duga. Det kan jag skratta åt än idag! Tror jag har en gammal bild på det någonstans... Esmeralda och Fideli var kvällens små prinsessor. Dom var så söta där dom dansade och skrattade tillsammans. Jag var en stolt moster redan då. Även till Teddy och Titus som då bara var små knattar. Tänk vad tiden går... Min Mamma, hennes Ulf och Peter var även dom närvarande men ack så frånvarande med tanke på att det serverades alkohol. Elleeer? Där kanske jag skojade lite. Minns inte riktigt.. Där emot minns jag att min syster Nilla hade en fruktansvärd pollenallergi som hon gick runt och härjade om hela långa dagen och natten Om det nu var pollen eller alkohol det vågar jag inte spekulera i. Micke, gamle gubben, han hade då ingen allergi. Nej, han vågade stå för att han var full som ett ägg och vild som en hyena. Redan på den tiden kära ni... Zabrine fick dansa loss ordentligt och det fick även Jessin. Ja hörrni. Det var en fest jag aldrig kommer att glömma och en fest som ni aldrig någonsin kommer uppleva. Det festas inte som förr nu mera. Jag är ledsen mina kära barnbarnsbarn men så är sanningen" /Gammelmormor/farmor Lilian
15 min senare...
"Har jag berättat om den där festen jag blev överraskad med? Jo det var 2012 när jag precis kommit hem från Amerikat"......osv osv.
 
 
 
På mina kommande barnbarnsbarns vägnar tackar jag tusenfalldigt för ett minne dom kommer att få höra om och om och om och om igen!
Mycket kärlek /er Lilian

Grand Canyon

Som jag har nämnt så finns det m a s s o r kvar att blogga om från mitt år i USA. Då och då kommer jag lägga in inlägg från mina äventyr i det stora landet borta i väst som jag med all rätt får kalla mitt andra hem. Det har i alla fall mina amerikanska vänner sagt att jag får...
Jag tänkte börja med att ta er tillbaka till naturfenomenet Grand Canyon, som jag bloggade lite om redan i Juli.  
När jag ser bilderna får jag lite av känslan hur det var att befinna sig där. Magiskt! 
 
Det fanns en restaurang där som såg ut såhär. 

Som serverade riktig Indianmat, sa dom.

Det var gott och utsikten var magnifik, som ni redan vet. 

Det var himla läckert att se på när molnen och solen tillsammans bildade läckra ljusspel. 

Så var det himla läckert att se ut över Colorado River. En flod som det rinner rött vatten i.

Hej floden! 
 
Det coolaste som kryddade upplevelsen av Grand Canyon var The Sky Walk. Ser ni? 
En båge högt över själva stupet med golv gjort av tjockt plexiglas som man såg igenom! 
Självklart valde jag att gå där. Det kostade såklart och så fick man inte ta med sig kameran ut på bågen då det var förbjudet att ta fotografier själv. För finurliga som dom var hade dom istället ett par snubbar som fotograferade en om man ville och bilderna kunde man sedan köpa i souvernishoppen. Det ville jag! 

När jag frågade fotokillen som tog bilder på mig om jag fick lägga mig ner för att bli fotad skrattade han och sa okey. Så bad han alla skingra sig lite och så knäppte han ett par bilder på mig vilandes över Grand Canyon. 
Knäppa svenska flicka. Kanske det kanske, men ack så nöjd! 
 
 
 

FlyttfågelSöndag.

Söndag. Denna dag. 
 
Det var en bra dag idag. Vaknade på tok försent för att njuta fullt ut bara. 11:28 för att vara exakt. Jag gör som jag brukar göra. Jag skyller på alkohol. Alkohol och på Karro som höll mig uppe hela natten. Men såklart så var det värt det. Utan tvekan hundra gånger om! 

Annars idag har jag inte gjort så fasligt mycket. Eller vänta lite här nu. Det har jag visst! Jag har packat och flyttat grejer. Är nämligen så att jag har fått tag i en lägenhet som väntar på att få mig som hyresägare. Det exakta flyttdatumet är inte satt ännu, tjejen som bor i lägenheten nu måste flytta ut först. Sen så! Då får ni komma och hälsa på. 

Eftersom det är söndag tänkte jag ge er en härlig låt som ni kan runda av helgen med. 

(Bilden ovan är förresten från West Rim Grand Canyon som ligger på Amerikas västra sida och inom en snar framtid kommer det dyka upp blogginlägg från mitt besök på the west coast). 

Min Gästbloggare.

Kära bloggläsare. Ni vet att Karro är mitt allt. Nu även på min blogg. Tänkte att hon skulle få gästblogga lite då och då från och med nu. Det där med kladdkakereceptet blev ju så himla bra! Hoppas ni kommer gilla det! Såklart att ni gör. Det är ju Karro liksom. Varsågoda. Karolinas första blogginlägg som utnämnd Gästbloggare. 
Karolina, shoot! 
Puss /Lilian



Lördagen börjar närma sig sitt slut, så gör aven vinboxen.. Men lika glada för det är både jag och Lilian. Ni förstår vi har nämligen bjudit bort det jästa vinet (en del slank förstås ned i våra strupar med) så förhoppningsvis finns det några stackare som inte mår allt för väl imorgon... Sann glädje?



Jag har visst fått hedersrollen som gästbloggare här, blir spännade. Vi får se hur länge jag får vara kvar? Men jag har några smaskiga hoistorier att dela med mig av, som mitt bråk med grannen, min hanverkare ifrån ÖBO som ringde dolt nummer åtta gånger en fredagskväll - tryggt att han har nyckel till lägfenheten. Slagsmål med dementa gubbar i en lekplats i Pålsboda och ja.. mycket - mycket mer kan nog komma att dyka upp under mina gästinlägg - eller ja HÄST INLÄGG som Lilian kallar dem.
 
Vi ses framöver - väl mött mina vänner och fiender, vänner & ovänner. vänner och socialdemokrater, ovänner och kristdemokrater!
 
/ KHROLINA (min amerikanska stavning, via VS personal.)
foto automat (det är ett ord pucko!) FOTOAUTOMAT alá Lilians (allah ach baaaah) dator

Party!!!!!!!!

Så fort musiken drog igång på allvar drog även folket igång. 

Dansgolvet flockades såklart av tjejerna först. Som vanligt. Killar är nästan jämt så fega när det gäller sånt.
 
Men när Niklas drog igång med karaoke vågade sig kille efter kille upp på dansgolvet för att sjunga ut för glatta livet! 
Jonte ville tillägna en sång till mig. Varför han valde en låt av Lasse Berghagen är en sak jag fortfarande undrar över...  

Under tiden karaokemaskinen gick på högvarv satt Linnéa och Emma och käkade amerikanskt godis som jag transporterat hela vägen från Amerikat. 2,5kilo av bagaget fick gå till godis åt mina vänner. Vilken offring av mig va! Hur man sen blev av godiset var en annan femma. Kolla bara på biverkningarna tjejerna fick... 

Karolina däremot. Hon hade nog käkat något mer än bara godis. Kanske några konstiga svampar eller så för inte kan man vara helt normal om man dansar runt med ett keramiktroll mellan tuttarna? ;) 

Partypinglorna. 
Brudarna bjöd på skönsång och som bakgrundsdansare bjöd Tonye på exotisk dans. 

Draget på dansgolvet var riktigt härligt. Alla bjöd på supersköna moves och det bubblade i hela kroppen på en. 

Mest bubblade det nog när Tonye och Calle gjorde så här med mig under låten "Surfin the USA". 

Som vanligt löd ordningen -full, fullare, än lite fullare, fullast- bland syskonen Sundevall. 

Men dom som var absolut fullast har vi här. Utan tvekan. Det minns till och med jag. Att Jonte bara går runt i kalsongerna är tydligen ett vanligt fenomen. Ni kanske tycker det är fruktansvärt men jag kan avslöja att det under kvällen blev fruktansvärare än så. Hum. Undra ja om jag vid ett senare tillfälle kanske ska bjuda på en nakenchock här på bloggen... Vad tycker ni? För eller mot? 

Nämen! Vad hände här? Niklas? 

Tummen upp för livet, festen och Sverige. Och dans och glada vänners sällskap! 
Ju mer vi är tillsammans tillsammans tillsammans! Och mina vänner är dina vänner!
Natten blev riktigt riktigt lång och kul. Jag sitter här och ler med hela ansiktiet när jag tänker på hur bra festen var. Och tänk. Allt var ordnat för min skull. Mäktigt! 
Vad klockan visade vet jag inte riktigt men när dom lugna balladerna rullade i bakgrunden gick vi till köket för att käka fyllemat och ha skönsnack. Jonte käkade vindruvorna som en kejsare. Det var bara betjänten med ett viftande palmblad som fattades. 
Sent drog några hem och andra sov över på lokalens övervåning. Som ni kan se så var Micke en av dom som sov över. Han brummade som ett ånglok och sov som en stock där han låg på den tunna madrassen. Precis så som det ska vara efter mycket fest och dans! 
 
 
 
 



Den här bloggen handlar om konstiga Lilians liv. Hennes liv utspelar sig i USA där hon bor och jobbar som au pair. Hon lever ett händelserikt liv i fart och fläkt. Lilian är mycket förtjust i konst och konstigheter, att umgås med människor och givetvis i att ha kul. Så är hon mycket förtjust i att folk besöker just hennes blogg, så känn dig varmt välkommen hit!

RSS 2.0