Bland alla djuren
I tisdags tog jag med pojkarna till stadens Zoo.
Vädret var så där perfekt småmulet som det helst ska vara när man går på Zoo. Då är ju dom flesta djuren som piggast och gladast.
Här spanade killarna in parkens huvudattraktion. I alla fall så spananade Oliver in det stora randiga djuret. Viggo hade fått span på något han tyckte var mycket mer intressant..
..Djurskötarbilen!
Lamor som kan spottas.
Den mest ointressanta attraktionen tycker jag utan tvekan är pollineringen. En rabatt med buskar och en skylt om hur pollinering går till. Pollinering är viktigt, visst men vad sjutton. Ha med det som en attraktion tycker jag är lite B.
Dom små söta ugglorna. Olivers favoriter.
Pojken med dom tindrande små ögonen satt jollrande i vagnen och var nöjd.
I utterdammen sa vi hej till Herr Utter som var upptagen med att simma runt runt.
När man går på Zoo hör det givetvis till att käka glass. En Svampbob och en Spindelmannen fick det bli. Precis så tror jag att mina älskade syskonsöner hemma i Sverige också hade valt om dom varit med.
Lillebror och storebror äter glass.
Dom mörka långa täta vackra ögonfransarna.
Det oerhört söta kladdiga lilla fejset.
Innan vi skulle gå in i aphuset, som vi kallar det, ville jag ha en gruppbild på pojkarna. Jag bad Oliver och Viggo att placera sig precis så som dom ville ha bilden. Och så här blev alltså resultatet.
I aphuset hade alla djur Christmas decorations, som Oliver sa.
En fågel tyckte nog att det var på tok för tidigt för julpynt för han käkade upp det.
Förutom att ha julpynt i sina burar hade dom här aporna även en toalettrulle att leka med. Vissa har det bra.
Vädret var så där perfekt småmulet som det helst ska vara när man går på Zoo. Då är ju dom flesta djuren som piggast och gladast.
Här spanade killarna in parkens huvudattraktion. I alla fall så spananade Oliver in det stora randiga djuret. Viggo hade fått span på något han tyckte var mycket mer intressant..
..Djurskötarbilen!
Lamor som kan spottas.
Den mest ointressanta attraktionen tycker jag utan tvekan är pollineringen. En rabatt med buskar och en skylt om hur pollinering går till. Pollinering är viktigt, visst men vad sjutton. Ha med det som en attraktion tycker jag är lite B.
Dom små söta ugglorna. Olivers favoriter.
Pojken med dom tindrande små ögonen satt jollrande i vagnen och var nöjd.
I utterdammen sa vi hej till Herr Utter som var upptagen med att simma runt runt.
När man går på Zoo hör det givetvis till att käka glass. En Svampbob och en Spindelmannen fick det bli. Precis så tror jag att mina älskade syskonsöner hemma i Sverige också hade valt om dom varit med.
Lillebror och storebror äter glass.
Dom mörka långa täta vackra ögonfransarna.
Det oerhört söta kladdiga lilla fejset.
Innan vi skulle gå in i aphuset, som vi kallar det, ville jag ha en gruppbild på pojkarna. Jag bad Oliver och Viggo att placera sig precis så som dom ville ha bilden. Och så här blev alltså resultatet.
I aphuset hade alla djur Christmas decorations, som Oliver sa.
En fågel tyckte nog att det var på tok för tidigt för julpynt för han käkade upp det.
Förutom att ha julpynt i sina burar hade dom här aporna även en toalettrulle att leka med. Vissa har det bra.
Jag drömmer i färg när jag drömmer om dig!
Under dom senaste veckorna har jag nypt mig själv i armen tvåhundratjugosjutton gånger tror jag. Varför jag har gjort det? Jo, för att övertyga mig själv om att jag inte drömmer.
För om mindre än två veckor kommer min underbara älskade vän Karolina hit till mig!!! Min underbara fina Karolina som jag har saknat i hela nio månader. Över det är jag så lycklig att det rinner över. Så om det är någon där ute som känner sig lite nedstämd är det bara att höra av sig så kan jag skicka lite lycka till er via post. 459:-/hg. Det är ett billigt kilopris ska jag tala om för lycka går egentligen inte att mäta i pengar.
För om mindre än två veckor kommer min underbara älskade vän Karolina hit till mig!!! Min underbara fina Karolina som jag har saknat i hela nio månader. Över det är jag så lycklig att det rinner över. Så om det är någon där ute som känner sig lite nedstämd är det bara att höra av sig så kan jag skicka lite lycka till er via post. 459:-/hg. Det är ett billigt kilopris ska jag tala om för lycka går egentligen inte att mäta i pengar.
För ett par veckor sedan i trädgården.
Alla som tycker barn ska vara ute och leka så mycket det bara går räcker upp en hand! Att jag räcker upp en hand hoppas jag att ni vet.
Surr surr från humlorna i buskarna.
Det finns mycket fina blommor i trädgården där vi bor. Men det absolut finaste i vår trädgård är inte blommor. Det är frön. Busfrön.
Busfröna Oliver och Viggo har ett stort intresse i att gräva efter mask. Mindre kul tycker Lilian som då och då blir tvingad till att klappa och hålla deras fynd.
Ett typiskt Oliver rackartyg.
Viggo gillar att klippa gräset. Just här tror jag att han riktat in sig på att klippa gräset mellan plattorna.
Och just här klipper han nog ogräset på grusgången. Det ska vara noga!
Och här är Oliver igång igen. Med "igång igen" menar jag givetvis att han fångar ett djur. Ni som har hängt med här på bloggen vet ju att han är en smådjursexpert.
Den här gången var det en padda han lyckades få tag i. Eller en groda. Eftersom jag inte kan avgöra vilken sort det är kommer jag kalla den grodpadda.
När Oliver blir stor tycker jag att han ska flytta till Sverige och ta över efter den där Johan Wahlström på Skansen.
Lillebror var självklart intresserad över storebrors fynd.
Får jag klappa?
Får jag hålla?
Ett litet liv med ett litet liv i sina händer.
Efter att vi lånat grodpaddan en stund var det dags att lämna tillbaka honom till naturen där han hör hemma. Hur mycket än pojkarna tjatade om att dom kunde behålla honom som husdjur i badkaret, men icke sa nicke.
Hej då lilla varelse. Ta hand om dig och lev väl.
När grodpaddan hoppande återvänt hem till sig blev Viggo inspirerad till att hoppa lite han med. Hopp hopp!
Surr surr från humlorna i buskarna.
Det finns mycket fina blommor i trädgården där vi bor. Men det absolut finaste i vår trädgård är inte blommor. Det är frön. Busfrön.
Busfröna Oliver och Viggo har ett stort intresse i att gräva efter mask. Mindre kul tycker Lilian som då och då blir tvingad till att klappa och hålla deras fynd.
Ett typiskt Oliver rackartyg.
Viggo gillar att klippa gräset. Just här tror jag att han riktat in sig på att klippa gräset mellan plattorna.
Och just här klipper han nog ogräset på grusgången. Det ska vara noga!
Och här är Oliver igång igen. Med "igång igen" menar jag givetvis att han fångar ett djur. Ni som har hängt med här på bloggen vet ju att han är en smådjursexpert.
Den här gången var det en padda han lyckades få tag i. Eller en groda. Eftersom jag inte kan avgöra vilken sort det är kommer jag kalla den grodpadda.
När Oliver blir stor tycker jag att han ska flytta till Sverige och ta över efter den där Johan Wahlström på Skansen.
Lillebror var självklart intresserad över storebrors fynd.
Får jag klappa?
Får jag hålla?
Ett litet liv med ett litet liv i sina händer.
Efter att vi lånat grodpaddan en stund var det dags att lämna tillbaka honom till naturen där han hör hemma. Hur mycket än pojkarna tjatade om att dom kunde behålla honom som husdjur i badkaret, men icke sa nicke.
Hej då lilla varelse. Ta hand om dig och lev väl.
När grodpaddan hoppande återvänt hem till sig blev Viggo inspirerad till att hoppa lite han med. Hopp hopp!
Jet-puffed
På lördagen, när barnen somnat sött i deras sängar, kom Liina över.
Jag bad henne att säga hej till kameran och det gjorde hon med en elegant vink.
Liina var fin i håret. Jag frågade om det var en sån där donut men det var det inte. Det var en avklippt strumpa. Se där se där. Man tager vad man haver sa Kajsa Warg.
Gulliga Liina hade med sig kvällsmys som vi käkade i mitt rum samtidigt som vi hade basket, med volymen nästan på noll så att vi kunde prata utan att bli störda, på tvn. Hon hade med sig frukt som hon vet att jag älskar och en massa vit smältchoklad och megastora marshmallows.
Verkligen megasuperduperstora som på ett konstigt sätt är mycket godare än dom små trots att dom smakar lika dant. Kanske är det så att storleken har betydelse trots allt...
Den lååånga vita överraskningen.
Som jag nämnde så skulle jag hem och sitta barnvakt åt mina tre grabbs på kvällen. Det för att deras morfar, som snart fyller 60, blev överraskad i förväg på ett storslaget sätt av sina barn och svågrar som inga småpluttar till pojkar fick följa med på.
Det var så att morfarn blev överraskad med att en Limo helt utan förvarning körde upp på hans uppfart för att hämta upp honom för äventyr. Här på bilden ser ni Viggo med födelsedagsglasögon som satt hemma på sin altan och väntade på att den långa vita bilen med morfar och mormor i skulle komma för att hämta upp hans mamma och pappa och mostrar och morbröder.
Både Viggo och Oliver, och jag, blev spännande nyfikna när bilen kom rullande mot oss.
Den parkerade precis utanför vårat hus och ut kom en glad morfar Bruce.
Bruce var helt upprymd och lycklig över sin överraskning. Tro jag det!
Melissa var glad hon med som lyckats göra sin pappa så glad.
Givetvis fick pojkarna och jag chansen att krypa in i bilen för att ta pulsen på hur det är i lyxåk som detta. Jag tyckte att det var riktigt coolt att sitta där inne men Viggo fick nog efter bara några minuter då han sa "kom liijan nu går vi och leker". Att bräda en limousine tar jag helt klart som en komplimang.
När den långa vita bilen senare rullade vidare mot en fin restaurang i Philadelphia med 60 åringen, hans kära fru, hans fyra döttrar, hans son och hans fyra svågrar begav sig pojkarna och jag för att käka hämtpizza och leka på tomten i den härliga kvällssolen.
Det var så att morfarn blev överraskad med att en Limo helt utan förvarning körde upp på hans uppfart för att hämta upp honom för äventyr. Här på bilden ser ni Viggo med födelsedagsglasögon som satt hemma på sin altan och väntade på att den långa vita bilen med morfar och mormor i skulle komma för att hämta upp hans mamma och pappa och mostrar och morbröder.
Både Viggo och Oliver, och jag, blev spännande nyfikna när bilen kom rullande mot oss.
Den parkerade precis utanför vårat hus och ut kom en glad morfar Bruce.
Bruce var helt upprymd och lycklig över sin överraskning. Tro jag det!
Melissa var glad hon med som lyckats göra sin pappa så glad.
Givetvis fick pojkarna och jag chansen att krypa in i bilen för att ta pulsen på hur det är i lyxåk som detta. Jag tyckte att det var riktigt coolt att sitta där inne men Viggo fick nog efter bara några minuter då han sa "kom liijan nu går vi och leker". Att bräda en limousine tar jag helt klart som en komplimang.
När den långa vita bilen senare rullade vidare mot en fin restaurang i Philadelphia med 60 åringen, hans kära fru, hans fyra döttrar, hans son och hans fyra svågrar begav sig pojkarna och jag för att käka hämtpizza och leka på tomten i den härliga kvällssolen.
Amazing Race 2012
I lördags var jag på maj månads au pair möte. Det hölls i Philadelphia tillsammans med en massa andra au pairgrupper som jag tidigare inte hade träffat.
Denna gång deltog vi i en stor tävling, med namnet Amazing Race, för au pairer där alla intäckter gick till organisationen Kids First som bolaget jag tillhör stödjer. Tävlingen startade i LOVE park.
Alla sjuttioelva LCCer var hur ivriga och glada som helst. Jag var också glad och ivrig.
Mest för att dom bjöd på soft pretzels. Så var jag förstås ivrig på att få tävla också. Sånt är ju kul när det inte är på för stort allvar.
I väntan på att tävlingen skulle börja hade jag ögonkontakt med en liten hund.
Innan starten blev vi uppdelade i 4mannalag. Jag hamnade med Tia som jag känner från tidigare plus Johanna oh Maria som visade sig vara två trevliga svenskor.
Så äntligen ropade dom ut alla regler och att tävlingen kunde börja. Tävlingen gick av starten klockan 12:50. Egentligen skulle den ha startat klockan 12:00 men jag antar att amerikanerna måste hålla sitt rykte "alltid sen" vid liv.. Lite snabbt kan jag berätta att tävlingen gick ut på att slutföra en lång rad uppdrag och svara på frågor om staden tillsammans med sitt lag genom Philadelphias gator.
Här löste vi ett frågekorsord som vi fick utdelat till oss vid en station. Taktiken läsa frågorna först och hitta svaren efteråt funkar alltid bäst under tidspress tycker jag så det var precis så vi gjorde.
Här kammade vi hem ett poäng för en lagbild ihop med ett Phillies fan.
I en butik hittade vi souvernier med ordet LOVE som vi tog kort på vilket innebar att vi kunde bocka av även den punkten.
Här ska ni se vilket flyt vi hade! En av punkterna löd ta en bild på laget när ni formar hjärtan av era händer framför en lagkamrats hemlands flagga. Så vilken tur att den här amerikanen med en sverige tröja gick förbi och att vi fick haffa honom till en bild! Om ni undrar varför han bar en tröja som representerar vårt blågula land kan jag avslöja att det var en present från hans svenska svåger. PS. Klumpigt av mig att nästan förstöra hela bilden genom att hålla för halva flaggan. Bra Lilian bra.
Rätt som det var fick vi syn på en Amish-kör som stod och sjöng. Undrar jag hur dom tog sig in till stan? Såg nämligen ingen hästskjuts parkerad i närheten...
Klockan 14 ungefär var Johanna tvungen att lämna tävlingen, vilket hon hade fått dispens på av domarna i förväg. Det vart lite tomt utan henne med the show must go on tänkte vi och kämpade järnet med punkterna vi hade kvar. Punkten ta kort med en brandman bockade vi av här och japp, den blev godkänd av domarna!
Den absolut bästa punkten vi lyckades bocka av var ta en bild tillsammans med en poliskonstapel. Att få vara med på samma bild som en amerikansk snut tycker jag är kul. Något jag tror att jag ska skryta med på min nästa Nobellblankett i Blå Hallen tror jag.
Här närmade vi oss parken där det på tävlingslappen stod att vi skulle klara av några utmaningar.
Utmaningar. Seriöst? Så tänkte jag när jag fick reda på att utmaningarna var att skapa ett hjärta av våra kroppar...
...och skriva ordet LOVE med play-doh på våra modersmål. Pinsamt enkla utmaningar. Jag som hade sett fram emot något svårt och spännande.
Anteckna nu allesammans för detta är dagens danskalektion från mig till er via Tia. Tia som för övrigt gav mig en trumpen blick när jag sa att det hade hamnat några kluttar på hennes a och att jag erbjöd mig att pilla bort dom åt henne.
Sen var tävlingen så gott som över och jag som hade lovat att sitta barnvakt åt mina tre grabbar på kvällen fick ta och pallra mig hemåt. Väl på stationen fick jag se pelare med reklam för ett företag som nästan har samma namn som min systerdotter Fideli.
Det var en trevlig dag i Philadelphia tillsammans med en massa tjejer från hela världen som alla för tillfället har samma viktiga jobb. Och för er som undrar om mitt lag vann är svaret tyvärr nej. Men huvudsaken är ju att man har kul och det lyckades jag med. Att man även lyckades bli fotograferad med en polis är inte illa pinkat.
Så äntligen ropade dom ut alla regler och att tävlingen kunde börja. Tävlingen gick av starten klockan 12:50. Egentligen skulle den ha startat klockan 12:00 men jag antar att amerikanerna måste hålla sitt rykte "alltid sen" vid liv.. Lite snabbt kan jag berätta att tävlingen gick ut på att slutföra en lång rad uppdrag och svara på frågor om staden tillsammans med sitt lag genom Philadelphias gator.
När tävlingen drog igång var vi snabba med att bocka av en punkt på listan. Punkten ta en bild när 3 av 4 deltagare äter soft pretzel. Vi skojade till det med att ta en tugga från samma kringla i hopp om extra poäng.
En annan punkt var att få en lagbild framför LOVE skulpturen. Lätt fixat!
Vi irrade runt som yra höns och fick många att undra vad alla med blå t-shirts egentligen höll på med.
En annan punkt var att få en lagbild framför LOVE skulpturen. Lätt fixat!
Vi irrade runt som yra höns och fick många att undra vad alla med blå t-shirts egentligen höll på med.
Här löste vi ett frågekorsord som vi fick utdelat till oss vid en station. Taktiken läsa frågorna först och hitta svaren efteråt funkar alltid bäst under tidspress tycker jag så det var precis så vi gjorde.
Här kammade vi hem ett poäng för en lagbild ihop med ett Phillies fan.
I en butik hittade vi souvernier med ordet LOVE som vi tog kort på vilket innebar att vi kunde bocka av även den punkten.
Här ska ni se vilket flyt vi hade! En av punkterna löd ta en bild på laget när ni formar hjärtan av era händer framför en lagkamrats hemlands flagga. Så vilken tur att den här amerikanen med en sverige tröja gick förbi och att vi fick haffa honom till en bild! Om ni undrar varför han bar en tröja som representerar vårt blågula land kan jag avslöja att det var en present från hans svenska svåger. PS. Klumpigt av mig att nästan förstöra hela bilden genom att hålla för halva flaggan. Bra Lilian bra.
Rätt som det var fick vi syn på en Amish-kör som stod och sjöng. Undrar jag hur dom tog sig in till stan? Såg nämligen ingen hästskjuts parkerad i närheten...
Klockan 14 ungefär var Johanna tvungen att lämna tävlingen, vilket hon hade fått dispens på av domarna i förväg. Det vart lite tomt utan henne med the show must go on tänkte vi och kämpade järnet med punkterna vi hade kvar. Punkten ta kort med en brandman bockade vi av här och japp, den blev godkänd av domarna!
Den absolut bästa punkten vi lyckades bocka av var ta en bild tillsammans med en poliskonstapel. Att få vara med på samma bild som en amerikansk snut tycker jag är kul. Något jag tror att jag ska skryta med på min nästa Nobellblankett i Blå Hallen tror jag.
Här närmade vi oss parken där det på tävlingslappen stod att vi skulle klara av några utmaningar.
Utmaningar. Seriöst? Så tänkte jag när jag fick reda på att utmaningarna var att skapa ett hjärta av våra kroppar...
...och skriva ordet LOVE med play-doh på våra modersmål. Pinsamt enkla utmaningar. Jag som hade sett fram emot något svårt och spännande.
Anteckna nu allesammans för detta är dagens danskalektion från mig till er via Tia. Tia som för övrigt gav mig en trumpen blick när jag sa att det hade hamnat några kluttar på hennes a och att jag erbjöd mig att pilla bort dom åt henne.
Sen var tävlingen så gott som över och jag som hade lovat att sitta barnvakt åt mina tre grabbar på kvällen fick ta och pallra mig hemåt. Väl på stationen fick jag se pelare med reklam för ett företag som nästan har samma namn som min systerdotter Fideli.
Det var en trevlig dag i Philadelphia tillsammans med en massa tjejer från hela världen som alla för tillfället har samma viktiga jobb. Och för er som undrar om mitt lag vann är svaret tyvärr nej. Men huvudsaken är ju att man har kul och det lyckades jag med. Att man även lyckades bli fotograferad med en polis är inte illa pinkat.
JAG MÅ HON LEVA ♥
Idag är det min älskade vän Fridas tjugoandra födelsedag!!!
Frida är pinglan i mitten som Karro och jag håller upp. Precis exakt så skulle jag vilja kunna göra med henne idag då det är hennes födelsedag. Jag får helt enkelt hålla upp henne extra högt nästa år istället!
FRIDA
Grattis min härliga fjäril!
Jag hoppas tror och önskar att du får en underbar dag!
I Love You så där mycket som bara en Lilian kan!
Puss Puss!♥
Äppel Päppel iPad! Plus en massa annat bra.
Nu kommer ett inlägg från igår, söndag den 20e, och efter det kommer jag lägga upp grejer från lördagen så bli inte förvirrade nu kära vänner..
Söndagen blev en Liina-dag. Vi drog till det största malet, det är svengelska och betyder shoppingcenter, för shopping och mat.
Söndagen blev en Liina-dag. Vi drog till det största malet, det är svengelska och betyder shoppingcenter, för shopping och mat.
Jag blev så glad för när vi beställde mat på restaurangen vi valde att käka på för dagen så fångade jag Liinas tar-du-kort-nu-igen-blickar.
Här har hon precis upptäckt mig.
Och här kommer smilet efter att hon kommit på mig med kameran. Det är äkta Liina det!
Vi satt och prata så mycket så det tog lång tid för oss att bestämma vilken mat vi skulle ha. Så för att inte vår kypare skulle komma och tjata en gång till tog vi en skål guacamole som starter.
Till slut bestämde Liina sig för stek och potatis och bönor. Snacka om söndag.
Jag åt en sallad som kan kanske ser nyttig ut men till saken hör att vi befinner oss i Amerika. Det innebär med andra ord att under det tunna lagret med sallad ligger ett berg chips. Onyttig i smyg. Score!
Nu kommer faktiskt det bästa med hela söndagen och då ska ni veta att allt var riktigt bra. Jag blev ägarinna till en iPad. En av den nya modellen. Äppel Päppel! ♥
Efter maten gick jag och kände på en tråkig skyltdockas huvud inne på J.C.penny.
Efter det gick vi på Target där jag lyckades ta en fruktansvärt dålig vybild. Varsågoda!
Vybilden kanske blev katastrof men då är det allt bra tur att jag kan rädda upp med bilder som denna. Läsglasögon när det är som bäst!.. När Liina och jag var klara med sånt malet hade att erbjuda drog vi till andra sidan Wilmington för ett besök på vår favorit biograf. Vi såg filmen The Dictator som vi länge sett fram emot att se. Och håll i er vad rolig den var! Hela biosalongen skrattade så att tårarna rann. Så ett hett tips är att se den.
Den fulaste tallriken jag någonsin sett...
Resten av söndagen i New York spenderade jag själv.
Då passade jag på att gå till The Garage Antique Flea Market. En loppmarknad som är belägen i en tvåvånings gammal lagerlokal på 112 West 25th Street vid 7th ave. Lätt värt ett besök om ni gillar unika grejer! Men, den är bara öppen under lör och sön. Tror att den stänger klockan 17 båda dagarna..
Man kan hitta allt möjligt roligt där. Jag hittade bland annat en gubbe, en levande sådan alltså, som tyckte att jag var gullig så han gav mig en present. Vad det var får ni se längre ner...
Efter besöket på loppisen strosade jag runt i shoppingdistriktet SoHo. (Som ni märker så var jag lite upptagen med att strosa runt så det är lite dåligt med bilder från min enmanna dag).
Vädret var varmt och skönt så de flesta samlades för att glassa i parker.
Som ni kan se så är gräsplättarna översållade av människor precis så som det ska vara på det varma halvåret.
Senare på kvällen käkade jag en falafel på Maoz Vegetarian nära Times Square och busstationen där min buss skulle gå ifrån. Maoz Vegetarian är föresten ett bra tips på matställe om ni befinner er på Times Square och vill käka något gott lite snabbt. Deras mat är god och superfräsch!
Titta här! Detta var presenten som den där levande gubben på loppisen gav mig. Han hade en hel hög tallrikar med motiv av porslinsfiguriner som denna. Eller, alla tallrikar hade olika motiv med figuriner som hade olika aktiviteter för sig men figurinerna såg alla ut att vara syskon då dom var så lika.. Jag vet inte om jag blev så glad för min present då jag ärligt talat tycker den är asful. Men det är synd att vara otacksam, fast jag misstänker att gubben mest av allt bara ville bli av med sin hög av tallrikar så då skyllde han säkert på att han tyckte att jag var gullig för att bli av med åtminstone en. Jag blev föresten av med den rätt snart jag med. 100% på flit "glömde" jag den inne på Maoz. Kanske någon som kom att ta platsen där jag satt efter mig blev jättelycklig över sitt tallriksfynd? Kanske är det till och med så att tallriken är värld en massa pengar. Kanske är det till och med så att jag kommer att se den på Antikrundan och få reda på att värdet på just tallriken med porslinspågen och hunden är värd ett flernolligt belopp? Om det nu skulle bli så kan jag ärligt säga att det bjöd jag mer än gärna personen som tog tallriken efter mig på. You are welcome!
På bussen hem var jag lagom trött i benen när jag blickade ut över ett upplyst NYC. Det tog inte lång tid innan jag slumrade till där jag satt. Fast, vid ett tillfälle vaknade jag hastigt upp med tanken "tänk om gubben som gav den fula tallriken till mig kom att bli den som hittade tallriken inne på Maoz?!" Förhoppningsvis och troligtvis inte...
Vädret var varmt och skönt så de flesta samlades för att glassa i parker.
Som ni kan se så är gräsplättarna översållade av människor precis så som det ska vara på det varma halvåret.
Senare på kvällen käkade jag en falafel på Maoz Vegetarian nära Times Square och busstationen där min buss skulle gå ifrån. Maoz Vegetarian är föresten ett bra tips på matställe om ni befinner er på Times Square och vill käka något gott lite snabbt. Deras mat är god och superfräsch!
Titta här! Detta var presenten som den där levande gubben på loppisen gav mig. Han hade en hel hög tallrikar med motiv av porslinsfiguriner som denna. Eller, alla tallrikar hade olika motiv med figuriner som hade olika aktiviteter för sig men figurinerna såg alla ut att vara syskon då dom var så lika.. Jag vet inte om jag blev så glad för min present då jag ärligt talat tycker den är asful. Men det är synd att vara otacksam, fast jag misstänker att gubben mest av allt bara ville bli av med sin hög av tallrikar så då skyllde han säkert på att han tyckte att jag var gullig för att bli av med åtminstone en. Jag blev föresten av med den rätt snart jag med. 100% på flit "glömde" jag den inne på Maoz. Kanske någon som kom att ta platsen där jag satt efter mig blev jättelycklig över sitt tallriksfynd? Kanske är det till och med så att tallriken är värld en massa pengar. Kanske är det till och med så att jag kommer att se den på Antikrundan och få reda på att värdet på just tallriken med porslinspågen och hunden är värd ett flernolligt belopp? Om det nu skulle bli så kan jag ärligt säga att det bjöd jag mer än gärna personen som tog tallriken efter mig på. You are welcome!
På bussen hem var jag lagom trött i benen när jag blickade ut över ett upplyst NYC. Det tog inte lång tid innan jag slumrade till där jag satt. Fast, vid ett tillfälle vaknade jag hastigt upp med tanken "tänk om gubben som gav den fula tallriken till mig kom att bli den som hittade tallriken inne på Maoz?!" Förhoppningsvis och troligtvis inte...
En himla god Brunch.
Söndagen var lika med Daniels, eller Damiens menar jag ju, dag för hemfärd. Strax efter klockan 12:00 skulle han bege sig mot flygplatsen så då kom vi överrens om att en god brunch fick bli avslutet på hans resa.
Vi gick till ett ställe som heter Café Orlin. Ett jättetrevlig ställe som är beläget på 41 St Mark's place mellan 1st och 2nd ave.
Vi gick till ett ställe som heter Café Orlin. Ett jättetrevlig ställe som är beläget på 41 St Mark's place mellan 1st och 2nd ave.
Där brunchade vi till det ordentligt. Damien åt stekta ägg, stek, bröd och spenatsås.
Jag tog en klassisk NYC bagel. Med creme cheese såklart.
Grönsalladen som jag fick serverad bredvid lade jag på min bagel. Så gott så gott så.
Plus att vi tog en varsin yoghurt med granola och färska bär. Gott som bara den och lite ekologiskt och bra var det också.. Efter brunchen var det dags att vinka av Daniel Damien på Pennstation där han tog tåget mot flyget. Det var skoj att spendera en halv dag + en hel dag + en brunch med min vän hemifrån Sverige i den stora staden på andra sidan Atlanten från vad vi kallar hem!
Damien,
Tack för besöket och för att jag fick guida runt dig i New York! Och även ett stort tack för att du tog hem en hel väska med saker åt mig. Guld värt!!!
Sötsugets bästa vän.
Runt klockan fem ungefär slog sötsuget till och då passade det utmärkt att vi passerade att av konditorien som säljer himmelskt goda bakverk.
Där tipsade jag Damien om deras riktigt goda Key Lime Cheesecake och han föll för förslaget.
Stället jag pratar om är givetvis Magnolia Bakery. Lova mig att ni besöker ett av dom om ni besöker NYC. Lova! Ni kommer inte bli det minsta besvikna. Det Magnolia som enligt mig har störst mysfaktor hittar ni på 401 Bleecker St, mellan Perry St & 11th St, precis brevid Marc by Marc Jacobs affären.
Vi tog med oss våra sötsaker till en allmän liten uteservering på ett torg.
Den här gången åt jag en blåbärspaj med en härligt seg smuldeg.
Ja, och sen kom kvällen. Då visade jag Damien området kring Rocke Felle Center.
Där omkring visade jag honom vart dom spelar in USA's svar på Sveriges Nyhetsmorgon. Varje vardagsmorgon hålls sändningar med nyheter och intervjuer här ifrån. Det brukar jag sitta och äta min frukost till.
Senare var det dags att äta igen. Det blev panini på ett ställe där vi kunde sitta och blicka ut över en stor gatas folkvimmel.
Jag som inte är så förtjust i läsk valde att dricka en i alla fall.
Och det visade sig att läskens datum var ett rikigt fint datum. Det är nämligen min systerson Titus födelsedag. Tänk, det är snart ett år sedan jag var med och upplevde hans förlossning på Örebros BB. Det är en dag och upplevelse som föralltid kommer vara med som bland det finaste i mitt minne.♥
Den 16juli är även min vän Johannas födelsedag. Johanna som jag har lärt känna här i USA och som nu bor en bit utanför Chicago. Det var ett tag sen jag träffade henne men i helgen ska vi ses igen! Då ska vi åka iväg på en weekend tillsammans till en stad som ingen av oss varit i tidigare. Det ser jag fram emot!
Dum Dum gimme Gum Gum
Man kan ta sig fram på många sätt i NYC. Tunnelbanan tycker jag är smidigast om man ska ta sig fram fort mellan längre avstånd men om man har tid så är det såklart absolut härligaste att gå så mycket man bara kan.
Det är när man tar sig fram med fot som man får känna dofter och se alla underbara saker och kvarter som man annars missar.
När det på lördagen var dags för en lite sen lunch gick vi till ett ställe där personalen gjorde om Daniels namn.
Dom ropade ut och skrev hans namn som Damien. Så från och med nu är det det jag kallar honom jag med.
Efter lunchen gick vi vidare genom den stora stadens gator.
Målet vi gick mot var det här -American Museum of Natural History. Helt klart värt ett besök.
Där inne bjuder dom ögonen på en massa fräna saker.
Som en hel del exotiska uppstoppade djur.
Djuren har stått där inne i många många decenier och jag brukar tänka lite så här. Förstå vad det måste varit en otrolig upplevelse att komma hit förr, innan man kunde se dokumentärer om djur på tv eller söka information och bilder på nätet.
Den här och dom två följande bilderna är till min Pappa♥
Om ni undrar varför så hänger svaret hemma på vardagsrumsväggarna i mitt fina barndomshem hos Pappa.
Puss Pappa. Jag älskar Dig!
Avdelningen om universum var mäktig.
Där kunde man se en film om hur allt skapats och om hur allt är uppbyggt på en stor rund kupad filmduk.
Månen.
20,4pound skulle jag väga på månen. Det är ungefär 9,25kilo.
Benranglen.
Var dinosaurier valde att bo för en herrans massa år sedan.
En suddig vybild.
Ett gäng vassa killar.
Djungelfotograf.
Lilian och en taggig frukt.
Man lär sig mycket under museumbesök. Som hur det ser ut i en groda tillexempel.
Indianer i dockform men med äkta tillbehör eller vad man ska säga.
Alla ni som har sett filmen Night At The Museum känner igen den här grabben.
Dum Dum gimme Gum Gum
Eftersom jag själv har sett den filmen så visste jag vad han ville ha. Så givetvis gav jag honom ett tuggummi och han blev så glad och tacksam så!
Det är när man tar sig fram med fot som man får känna dofter och se alla underbara saker och kvarter som man annars missar.
När det på lördagen var dags för en lite sen lunch gick vi till ett ställe där personalen gjorde om Daniels namn.
Dom ropade ut och skrev hans namn som Damien. Så från och med nu är det det jag kallar honom jag med.
Efter lunchen gick vi vidare genom den stora stadens gator.
Målet vi gick mot var det här -American Museum of Natural History. Helt klart värt ett besök.
Där inne bjuder dom ögonen på en massa fräna saker.
Som en hel del exotiska uppstoppade djur.
Djuren har stått där inne i många många decenier och jag brukar tänka lite så här. Förstå vad det måste varit en otrolig upplevelse att komma hit förr, innan man kunde se dokumentärer om djur på tv eller söka information och bilder på nätet.
Den här och dom två följande bilderna är till min Pappa♥
Om ni undrar varför så hänger svaret hemma på vardagsrumsväggarna i mitt fina barndomshem hos Pappa.
Puss Pappa. Jag älskar Dig!
Avdelningen om universum var mäktig.
Där kunde man se en film om hur allt skapats och om hur allt är uppbyggt på en stor rund kupad filmduk.
Månen.
20,4pound skulle jag väga på månen. Det är ungefär 9,25kilo.
Benranglen.
Var dinosaurier valde att bo för en herrans massa år sedan.
En suddig vybild.
Ett gäng vassa killar.
Djungelfotograf.
Lilian och en taggig frukt.
Man lär sig mycket under museumbesök. Som hur det ser ut i en groda tillexempel.
Indianer i dockform men med äkta tillbehör eller vad man ska säga.
Alla ni som har sett filmen Night At The Museum känner igen den här grabben.
Dum Dum gimme Gum Gum
Eftersom jag själv har sett den filmen så visste jag vad han ville ha. Så givetvis gav jag honom ett tuggummi och han blev så glad och tacksam så!
The High Line!
Något jag tycker ni ska besöka om ni besöker NYC är The High Line. En annorlunda och härlig parkupplevelse.
The High Line är nu en park som är byggd på det som förr var ett järnvägsspår.
Där uppe är en del av parken som sträcker sig kilometervis på Manhattans västra sida. Den är belägen i områdena the Meatpacking District, West Chelsea och Hell's Kitchen/Clinton. (Från Gansevoort Street i Meatpacking District till West 34th Street mellan 10th och 11th Avenues) Områden som förr i världen var väldigt industriella kan man säga. När järnvägen lades ned blev det ödemark där uppe tills NYC bestämde sig för att göra något kul av det hela. En kvinna som jobbade där uppe berättade för mig att det tydligen hade kommit in många olika förslag på vad man kunde göra. Nöjesfält med bergochdalbanor och vattenland bland annat. Men det var alltså förslaget om en grönskande park som vann. Helt rätt! Den första sektionen som blev klar av parken öppnades 2009 om jag minns rätt.
The High Line är nu en park som är byggd på det som förr var ett järnvägsspår.
Där uppe är en del av parken som sträcker sig kilometervis på Manhattans västra sida. Den är belägen i områdena the Meatpacking District, West Chelsea och Hell's Kitchen/Clinton. (Från Gansevoort Street i Meatpacking District till West 34th Street mellan 10th och 11th Avenues) Områden som förr i världen var väldigt industriella kan man säga. När järnvägen lades ned blev det ödemark där uppe tills NYC bestämde sig för att göra något kul av det hela. En kvinna som jobbade där uppe berättade för mig att det tydligen hade kommit in många olika förslag på vad man kunde göra. Nöjesfält med bergochdalbanor och vattenland bland annat. Men det var alltså förslaget om en grönskande park som vann. Helt rätt! Den första sektionen som blev klar av parken öppnades 2009 om jag minns rätt.
Helt otroligt hur bra och fint dom har gjort det där uppe.
Eftersom parken är belägen på just ett gammalt järvägsspår är den lång och hyffsat smal.
Och eftersom den är belägen på höjd har man fin utsikt på saker som händer nedanför.
Så har man fin utsikt över stora byggnader också. Som Empire tillexempel.
Det råder en skön kontrast mellan det gröna lugnet och stadens vimmel nedanför.
Den läckraste grejen i designen tycker jag är att dom har behållt järnvägsspåren som en del av utssmyckningen.
Man kan träda in på parken från många olika ställen. På parkens hemsida kan ni se precis hur och var.
Eftersom parken är belägen på just ett gammalt järvägsspår är den lång och hyffsat smal.
Och eftersom den är belägen på höjd har man fin utsikt på saker som händer nedanför.
Så har man fin utsikt över stora byggnader också. Som Empire tillexempel.
Det råder en skön kontrast mellan det gröna lugnet och stadens vimmel nedanför.
Den läckraste grejen i designen tycker jag är att dom har behållt järnvägsspåren som en del av utssmyckningen.
Man kan träda in på parken från många olika ställen. På parkens hemsida kan ni se precis hur och var.
Tack tack Johan Blondel.
Så missa nu inte denna annorlunda park. Ta er en promenad och sätt er ner och njut av en glass eller så som ni kan köpa från trevliga människor i olika glass och fika-vagnar som står utspridda lite här och där. Ta även några stora andetag och dofta in doften av alla fina blommor innan ni beger er ut i stadens rus igen.
Ett förmiddagsbesök hos Tant Grön.
Under lördagen åkte vi och hälsade på den gröna kvinnan av frihet på The Liberty Island.
I hamnen på fastlandet nere vid färjorna stod det en kopia och viftade glatt och patriotiskt med den amerikanska flaggan.
En sån här färja åkte vi över med.
Från båten hade man en tjusig utsikt över Manhattans alla skyskrapor.
När vi började närma oss den gröna kvinnan vändes alla blickar mot henne, men min blick och min kamera vändes till alla andra för ett ögonblick. Det var kul att studera folkmassan medans dom studerade något annat.
Efter ungefär en kvart tjugo minuter gick vi i land.
På ön var det fullt med folk. Vi var minsann inte dom enda gästerna fröken Grön hade för dagen.
Här har ni henne.
Den vackra kvinnan av plåt som genom åren ärgat sig grön.
Ståtligt sträcker hon sig mot havet med spriorna i håret, facklan i handen, boken i handen och den avkapade kedjan vid fötterna. Dom sju spirorna symboliserar dom sju kontinenterna, boken daterad 4 juli 1776 är en symbol för självständighet, facklan symboliserar hopp och den avkapade kedjan som man bara kan se från helikopter eller om man på något vis lyckas klättra upp på statyn symboliserar frihet.
En sak jag var nyfiken på med besöket på ön var att få se vad Frihetsgudinnan själv blickar ut över. Det är alltså det här hon ser. Det här fast från högre upp.
Ståtligt sträcker hon sig mot havet med spriorna i håret, facklan i handen, boken i handen och den avkapade kedjan vid fötterna. Dom sju spirorna symboliserar dom sju kontinenterna, boken daterad 4 juli 1776 är en symbol för självständighet, facklan symboliserar hopp och den avkapade kedjan som man bara kan se från helikopter eller om man på något vis lyckas klättra upp på statyn symboliserar frihet.
En sak jag var nyfiken på med besöket på ön var att få se vad Frihetsgudinnan själv blickar ut över. Det är alltså det här hon ser. Det här fast från högre upp.
När vi fick syn på en grupp med guide såg vi givetvis till att på ett så smidigt sätt som möjligt bli en del av gruppen. Mycket för att jag tycker guider oftast gör allt så mycket roligare och intressantare.
En vacker vy över hjärtat av den stora stora staden.
Här har ni en annan kvinna som symboliserar frihet. Frihet, hopp, självständighet, styrka, glädje, kärlek och trygghet skulle man kunna säga. Väskan hon håller i symboliserar att man ska packa på sig så mycket minnen man bara kan under livet, kameran symboliserar att det gäller att fånga ögonblick, klockan symboliserar evig lycka, blusen hon har på sig symboliserar... Nävars! Jag driver som ni säkert redan märker med er!
Bruttan bakifrån.
På ön finns en motorcykel med namet Liberty Bike som även den är gjord av koppar.
När vi var färdiga med besöket hos Frihetsgudinnan tog vi en annan färja över till en annan Ö.
Hej hej och tack för kaffet? Frihetsgudinnan!
Sen gick vi i land på Ellis Island.
Den ön är känd för all immigrering som inträffat här genom historien.
Det är så att den absoluta majoriteten av alla som immigrerade till Amerikat förr i världen klev i land här på Ellis Island. Det var just precis i den här byggnaden dom först fick komma för att påbörja sina nya liv. Nu är byggnaden ett museum med massor av historia från immigrationen.
Guiden som vi tjuvlyssnade på hos Frihetsgudinnan berättade även lite om Ellis Island. Han sa att 1 av 3 amerikaner härstammar från immigranter som kom till Ellis Island. 1 av 3! Det är ju nästan varannan kotte det. Så berättade han även att Frihetsgudinnan var bland det första immigranterna såg efter att ha färdats veckor på öppet hav. En mäktig syn och ett mäktigt första intryck av den nya världen minst sagt. Framför allt då förr inte var som nu. För då hade många inte ens sett henne på bild.
Visiten på Ellis Island blev inte så långvarig då vi kände att mycket roligare saker väntade på Manhattan. Men nu har man i alla fall varit där. Jag och miljontals andra som klivit i land på ön.
Väl tillbaka på Manhattan tog vi en tur genom Battery Park där jag visade Daniel den här skulpturen som symboliserar världsfred. Skulpturen brukade en gång stå i The Center of the Plaza i WTC. Mirakulöst nog så klarade den sig i stort sett helt ifrån attackerna den 11/9/01. Idag står den i parken fortfarande med samma uppgift -att förmedla fred på jorden. Framför skulpturen brinner det en evig låga som hedrar offrena i attentaten. Fint, hemskt, sorgligt och fyllt med hopp på en och samma gång.
När mörkret lagt sig över NYC.
Som jag skrev så ville jag ju att Daniel skulle få se Times Square i både dagsljus och mörker så när himlen var svart tog vi oss tillbaka till neonskyltarnas och tv skärmarnas mecka.
Och jag vill lova er att Daniel hade tur! The Naked Cowboy var där och uppträdde med sin gitarr!
Den nakna cowboyen är en gatuartist som är småkänd då han ofta framför uppträdanden runt om på gatorna i New York iklädd kalsipperna. Främst håller han till på Times Square.
Givetvis fick vi se mycket mer lustigkurrar på torget som aldrig är mörkt.
När vi tagit pulsen på Times Square gick vi till ett hamburgerställe som jag hört ska vara bra och som många, inklusive mig själv, inte riktigt vet hur det ska uttalas.
På det hamburgerstället kan man beställa öl och vin. Lite annat än gyllene bågens utbud.
När vi beställt vår mat satt vi och väntade en stund. Om ni undrar varför Daniel ser ut som han gör på bilden så är det nog för att jag just berättat för honom att han trängde sig något så kolosalt i kön utan att ens förstå det själv. Han trängde sig före et tiotal personer som alla fick en frågande min när Daniel helt plötsligt hamnade först. Hehe.
Jag åt en burgare med ruccola. Väldans god. Nästan lika god som burgarna på Shake Shack men bara nästan.
Något sött efter maten ska det vara. Den sockerkicken tog vi i kaffedrinkform på ett Starbucks.
Nästa grej på mitt schema var att besöka Empire State Building. Det var så att se staden från en högbyggnad var Daniels enda önskemål på saker han ville göra i staden. Och visst ska man det om man besöker NYC för första gången!
Utsikten var såklart magnifik! Precis som sist jag var där.
Och Daniel blev såklart mycket nöjd med att få se staden från detta fågelperspektiv.
Under detta besök hade Daniel inte så gott om tid men om han åker till NYC någon mer gång i sitt liv tycker jag att han ska åka upp under dagen också för det är häftigt att få se skillnaden. Det allra bästa vore att följa detta tips som jag tipsar om till alla er som vill åka upp i Empire eller TopOfTheRock under era NYC besök. Om ni känner att ni har tid för det rekommenderar jag er att åka upp under en solnedgång och att ni stannar där uppe så att ni får se staden i både dag, kväll och mörker. Det är magi!
Och jag vill lova er att Daniel hade tur! The Naked Cowboy var där och uppträdde med sin gitarr!
Den nakna cowboyen är en gatuartist som är småkänd då han ofta framför uppträdanden runt om på gatorna i New York iklädd kalsipperna. Främst håller han till på Times Square.
Givetvis fick vi se mycket mer lustigkurrar på torget som aldrig är mörkt.
När vi tagit pulsen på Times Square gick vi till ett hamburgerställe som jag hört ska vara bra och som många, inklusive mig själv, inte riktigt vet hur det ska uttalas.
På det hamburgerstället kan man beställa öl och vin. Lite annat än gyllene bågens utbud.
När vi beställt vår mat satt vi och väntade en stund. Om ni undrar varför Daniel ser ut som han gör på bilden så är det nog för att jag just berättat för honom att han trängde sig något så kolosalt i kön utan att ens förstå det själv. Han trängde sig före et tiotal personer som alla fick en frågande min när Daniel helt plötsligt hamnade först. Hehe.
Jag åt en burgare med ruccola. Väldans god. Nästan lika god som burgarna på Shake Shack men bara nästan.
Något sött efter maten ska det vara. Den sockerkicken tog vi i kaffedrinkform på ett Starbucks.
Nästa grej på mitt schema var att besöka Empire State Building. Det var så att se staden från en högbyggnad var Daniels enda önskemål på saker han ville göra i staden. Och visst ska man det om man besöker NYC för första gången!
Utsikten var såklart magnifik! Precis som sist jag var där.
Och Daniel blev såklart mycket nöjd med att få se staden från detta fågelperspektiv.
Under detta besök hade Daniel inte så gott om tid men om han åker till NYC någon mer gång i sitt liv tycker jag att han ska åka upp under dagen också för det är häftigt att få se skillnaden. Det allra bästa vore att följa detta tips som jag tipsar om till alla er som vill åka upp i Empire eller TopOfTheRock under era NYC besök. Om ni känner att ni har tid för det rekommenderar jag er att åka upp under en solnedgång och att ni stannar där uppe så att ni får se staden i både dag, kväll och mörker. Det är magi!
