33 000
Det där coola jag pratade om i det förra inlägget, som vi såg innan vi kom fram till karusellen, var det här.
Först hade vi, precis som ni, lite svårt att se vad det var.
Men när vi kom närmare fick vi se att det var tusentals med amerikanska flaggor som var nerstoppade i marken.
Det var riktigt tjusigt där dom stod.
Allra finast var det när vinden blåste tag i dom lite lätt.
Helt galet många flaggor.
I långa hyffsat jämna rader.
Om ni nu undrar varför marken var prydd med flaggor kan ni läsa svaret på skylten på bilden. I måndags var det Memorial Day här i USA, vilket är en röd dag på almanackan då man hedrar alla militärer som kämpat hårt för sitt land. I just den här parken i Boston hade dom tryckt ner hela 33 000(!)flaggor i marken som ett litet tack och för att visa uppskattning.
Stackars krakar som var tvugna att göra denna utsmyckning. Jag skulle nog ha tröttnat redan efter att ha tryckt ner 100. Eller redan vid 89 kanske. Eller 62. Ja, 62 hade varit max för mig.
Så här med sänder jag inte bara en tanke till alla stackars krigskämpar utan jag sänder även en tanke till stackarna som gjorde denna flaggutsmyckning. Och så sänder jag en tanke till alla er som kommer behöva ta upp dom ur marken igen. 33 000. Gud vare med er.
Först hade vi, precis som ni, lite svårt att se vad det var.
Men när vi kom närmare fick vi se att det var tusentals med amerikanska flaggor som var nerstoppade i marken.
Det var riktigt tjusigt där dom stod.
Allra finast var det när vinden blåste tag i dom lite lätt.
Helt galet många flaggor.
I långa hyffsat jämna rader.
Om ni nu undrar varför marken var prydd med flaggor kan ni läsa svaret på skylten på bilden. I måndags var det Memorial Day här i USA, vilket är en röd dag på almanackan då man hedrar alla militärer som kämpat hårt för sitt land. I just den här parken i Boston hade dom tryckt ner hela 33 000(!)flaggor i marken som ett litet tack och för att visa uppskattning.
Stackars krakar som var tvugna att göra denna utsmyckning. Jag skulle nog ha tröttnat redan efter att ha tryckt ner 100. Eller redan vid 89 kanske. Eller 62. Ja, 62 hade varit max för mig.
Så här med sänder jag inte bara en tanke till alla stackars krigskämpar utan jag sänder även en tanke till stackarna som gjorde denna flaggutsmyckning. Och så sänder jag en tanke till alla er som kommer behöva ta upp dom ur marken igen. 33 000. Gud vare med er.
Ett trevligt första intryck.
Så vaknade äntligen det mesta av staden och vi kunde bege oss till hostellet för att lämna väskorna. Vilket gjorde att vi blev mycket friare till att gå på Boston-upptäcksfärd.
Vår upptäcksfärd kom att bli till en långpromenad. Världens längsta långpromenad för den delen. Jag tror Johanna och jag gick till fots från klockan 8-16 i stort sett non stop, och detta enbart under lördagen. Så jag kan garantera er att vi har sett i stort sett allt av Boston och ni kan vara lyckliga för det mesta vi såg kommer jag visa upp här. Snacka om att ni, mina kära bloggläsare, reser billigt!
En bro i en park som hade mycket blandat folk på sig när jag tog den här bilden.
Johanna-Panna som tar bild på några svanbåtar i ån nedanför bron.
I parken hade dom en sån där fin karusell som jag så gärna vill att mitt förhoppningsvis framtida barn ska ha i sitt lekrum. Men utan något fjantigt staket för där ska nämligen alla som vill få åka med och det helt gratis. Och ja, jag ska bo i ett stort hus när jag blir stor.
Om jag skulle ha åkt med i just den här karusellen skulle jag valt att åka på renen med en blomma på grimman. Vet ni föresten vad, innan vi såg karusellen fick vi se något annat coolt i parken som absolut inte har något med karusellen att göra men i alla fall. Vad det var kommer jag visa er i nästa inlägg.
Det vi än så länge hade sett av Boston var bara positivt. En riktigt mysig stad som har lite Göteborganda över sig skulle jag vilja påstå. Göteborg på ett amerikanskt vis.
En tidig morgon eller en sen natt.
Det där med tidig morgon eller sen natt beror lite på hur man vill ha det. Klockan var i alla fall runt 4:15 AM när jag kom fram till Boston. Där mötte jag Johanna som flugit till Boston från Chicago och som jag inte sett sedan alldeles för länge sen. Konstigt det där med att en person som man känt under mindre än tio månader kan tyckas varit en del av ens liv sen födseln eller liknande.
Staden var lugn som en filbunke men Johanna och jag var fnittriga och pigga.
Vi hade massor att prata om så det gjorde inte så mycket att vi var tvugna att strosa runt i den svala morgonen i väntan på att något Dunkin Donuts eller så skulle öppna.
När staden väl började vakna till liv fick vi tag på ett ganska så mysigt bagelställe. Och här har ni min väldigt mysiga Johanna som äter en tidig frukostbagel.
Här har ni utsikten från bordet där vi satt. Ganska så öde så där tidigt på morgonkvisten.
Och här har ni min sprillans nybakta bagel som serverades inlindad i sånt som jag kallar Madicken-papper.
Och snart så ska ni få se och läsa mer om helgens äventyr i Boston. Tjingeling!
Mina nya favorit teer! Utan tvekan!
I fredags fick jag post. Jag anade vad det var innan jag öppnade kuvertet då jag visst att en speciell sak var på väg till mig från min storasyster Lollo.
När jag öppnade kuvertet fick jag se att jag hade gissat rätt. Det var hennes nya tesorter!
Det är så att min Lollo har en inredningsbutik på nätet där hon säljer en himla massa fint. Och numer säljer hon även en himla massa gott för det ska jag säga er -vilka goda teer!
Ett grönt och ett svart te. Och dom är inte bara goda, utan även vackra att titta på. Och vet ni vad det bästa av allt är? Det är Lollo som själv kombinerat ihop smakerna på sina teer. Vilka smaker det är avslöjar jag inte här då dom ännu inte har kommit upp på hennes hemsida. Men jag lovar er att dom är riktigt riktigt goda!
Det första som slog mig var den goda doften av de torra teerna i påsarna och när jag väl bryggt mig en kopp av varje sort slogs jag av att det fortfarande doftade ljuvligt. När jag sedan smakade på dom blev jag överlycklig. Teerna smakade nämligen precis så som dom doftade! Annars kan jag tycka att te har en förmåga att smaka annat än vad det doftar. Dessa teer är så himla goda och jag tycker verkligen att ni borde testa dom. Och detta säger jag inte för att få er att handla av min syster utan detta säger jag för att det är två av dom godaste teer jag druckit. Och det är inte illa av en rutinerad tedrickare som mig!
Det första som slog mig var den goda doften av de torra teerna i påsarna och när jag väl bryggt mig en kopp av varje sort slogs jag av att det fortfarande doftade ljuvligt. När jag sedan smakade på dom blev jag överlycklig. Teerna smakade nämligen precis så som dom doftade! Annars kan jag tycka att te har en förmåga att smaka annat än vad det doftar. Dessa teer är så himla goda och jag tycker verkligen att ni borde testa dom. Och detta säger jag inte för att få er att handla av min syster utan detta säger jag för att det är två av dom godaste teer jag druckit. Och det är inte illa av en rutinerad tedrickare som mig!
Lollo.
Tack snälla för att du skickade smakprov till mig. Jättegulligt av dig!
Jag är himla stolt över dig som lyckats gjort sådana bra smakkombitioner! Precis som jag sa på skype tycker jag båda teerna är ljuvliga. Kan inte välja vilket som är bäst! Räkna med att jag kommer vilja fylla upp glasburkar med Home a'la Lollo teer. Kommer både smaka gott och bli jättefint som dekoration i mitt kök. Nu ser jag fram emot att få smaka din populära krydda också. Kanske hemma hos dig? Ska vi säga dukat bord klockan 19:00 i början på september? Självklart säger jag mer än gärna ja tack till nybakta kakor och te som fika efter maten :)
Puss Puss älskade du!
Jag är himla stolt över dig som lyckats gjort sådana bra smakkombitioner! Precis som jag sa på skype tycker jag båda teerna är ljuvliga. Kan inte välja vilket som är bäst! Räkna med att jag kommer vilja fylla upp glasburkar med Home a'la Lollo teer. Kommer både smaka gott och bli jättefint som dekoration i mitt kök. Nu ser jag fram emot att få smaka din populära krydda också. Kanske hemma hos dig? Ska vi säga dukat bord klockan 19:00 i början på september? Självklart säger jag mer än gärna ja tack till nybakta kakor och te som fika efter maten :)
Puss Puss älskade du!
I väntan på bussen till Boston.
I fredagskväll, innan min buss till Boston skulle gå, drog Liina och jag till det här stället.
En restaurang som ligger längs floden som rinner genom staden. Där gör dom sin egna öl.
På borden låg det bordstabletter av papper som gav oss större kunskap kring hur dom gör de olika ölen.
Förutom öl hade dom givetvis mat och det här var vad Liina åt.
Jag åt en wrap med hummus och grejer.
Ena halvan sparade jag i en to-go-box. Det blev en perfekt nattmacka på bussen tänkte jag.
Den här gången körde vi en bakvänd metod på vår meny. Ni vet ju att Liina och jag gillar nachos och att vi brukar ta det som starter men den här gången tyckte jag att det skulle vara trevligt att sitta och dra ut på middagen med en hög nachos och det tyckte Liina också så så fick det bli. Kyparen tyckte det var ovanligt men kul.
Det här tyckte jag var kul. En sur citronmin.
Den här utsikten hade vi föresten. Bakom räcket där ligger floden och det är fint.
På tal om ut. När vi var klara med restaurangen åkte vi till nästa ställe. Liina var så fruktansvärt sugen på något sött från McDonald's.
Väl inne på McD hade hon fruktansvärt svårt att bestämma sig för vilken hon skulle ta. Alla tre var ju så söta!
Det hela slutade i alla fall med att det blev en glass. Inte lika sött men det kunde i alla fall släcka hennes sötsug någorlunda. Hon valde en Mc Flurry med Oreo. Själv tog jag ingen glass utan jag var sugen på cupcake och te.
Och eftersom jag var sugen på cupcake och te fick vi åka vidare till nästa ställe. Matställe nummer 3 för kvällen, inte illa! Det fick bli en cupcake med smak av choklad och havssalt. Liina tog också en. En med smak av cocos.
En restaurang som ligger längs floden som rinner genom staden. Där gör dom sin egna öl.
På borden låg det bordstabletter av papper som gav oss större kunskap kring hur dom gör de olika ölen.
Förutom öl hade dom givetvis mat och det här var vad Liina åt.
Jag åt en wrap med hummus och grejer.
Ena halvan sparade jag i en to-go-box. Det blev en perfekt nattmacka på bussen tänkte jag.
Den här gången körde vi en bakvänd metod på vår meny. Ni vet ju att Liina och jag gillar nachos och att vi brukar ta det som starter men den här gången tyckte jag att det skulle vara trevligt att sitta och dra ut på middagen med en hög nachos och det tyckte Liina också så så fick det bli. Kyparen tyckte det var ovanligt men kul.
Det här tyckte jag var kul. En sur citronmin.
Den här utsikten hade vi föresten. Bakom räcket där ligger floden och det är fint.
På tal om ut. När vi var klara med restaurangen åkte vi till nästa ställe. Liina var så fruktansvärt sugen på något sött från McDonald's.
Väl inne på McD hade hon fruktansvärt svårt att bestämma sig för vilken hon skulle ta. Alla tre var ju så söta!
Det hela slutade i alla fall med att det blev en glass. Inte lika sött men det kunde i alla fall släcka hennes sötsug någorlunda. Hon valde en Mc Flurry med Oreo. Själv tog jag ingen glass utan jag var sugen på cupcake och te.
Och eftersom jag var sugen på cupcake och te fick vi åka vidare till nästa ställe. Matställe nummer 3 för kvällen, inte illa! Det fick bli en cupcake med smak av choklad och havssalt. Liina tog också en. En med smak av cocos.
Rätt som det var när vi satt och fikade i väntan på att det skulle bli dags att köra mig till busstationen kom det in fyra busungar. Dom vart helt stormförtjusta i min kamera och utan att ens fråga började dom posera i väntan på att jag skulle ta en bild. Det slutade med att jag inte bara tog en bild utan snarare ett tjugotal bilder på pojkarna som var så ivrigt lyckliga över att få bli fotograferade. Jag satte ihop ett litet kollage så att ni kan få ta del av dom fyra spelivinkera.
Runt 22:00 kom bussen och jag åkte med den till New York där jag bytte till bussen som kom att ta mig till Boston. Efter ca 7timmar bussfärd var jag framme och min helg med Johanna kunde börja! Mer om det kommer dyka upp här snart...
BOSTON GURKA.
Hej kära ni!
Här kommer en hälsning från mig som just nu spenderar dag 3 av 3 i staden Boston. En mycket trevlig stad som ni kommer få höra och se mer av fram över. Hoppas att ni har haft en bra helg. Vi hörs snart igen! / Lilian
Bland alla djuren
I tisdags tog jag med pojkarna till stadens Zoo.
Vädret var så där perfekt småmulet som det helst ska vara när man går på Zoo. Då är ju dom flesta djuren som piggast och gladast.
Här spanade killarna in parkens huvudattraktion. I alla fall så spananade Oliver in det stora randiga djuret. Viggo hade fått span på något han tyckte var mycket mer intressant..
..Djurskötarbilen!
Lamor som kan spottas.
Den mest ointressanta attraktionen tycker jag utan tvekan är pollineringen. En rabatt med buskar och en skylt om hur pollinering går till. Pollinering är viktigt, visst men vad sjutton. Ha med det som en attraktion tycker jag är lite B.
Dom små söta ugglorna. Olivers favoriter.
Pojken med dom tindrande små ögonen satt jollrande i vagnen och var nöjd.
I utterdammen sa vi hej till Herr Utter som var upptagen med att simma runt runt.
När man går på Zoo hör det givetvis till att käka glass. En Svampbob och en Spindelmannen fick det bli. Precis så tror jag att mina älskade syskonsöner hemma i Sverige också hade valt om dom varit med.
Lillebror och storebror äter glass.
Dom mörka långa täta vackra ögonfransarna.
Det oerhört söta kladdiga lilla fejset.
Innan vi skulle gå in i aphuset, som vi kallar det, ville jag ha en gruppbild på pojkarna. Jag bad Oliver och Viggo att placera sig precis så som dom ville ha bilden. Och så här blev alltså resultatet.
I aphuset hade alla djur Christmas decorations, som Oliver sa.
En fågel tyckte nog att det var på tok för tidigt för julpynt för han käkade upp det.
Förutom att ha julpynt i sina burar hade dom här aporna även en toalettrulle att leka med. Vissa har det bra.
Vädret var så där perfekt småmulet som det helst ska vara när man går på Zoo. Då är ju dom flesta djuren som piggast och gladast.
Här spanade killarna in parkens huvudattraktion. I alla fall så spananade Oliver in det stora randiga djuret. Viggo hade fått span på något han tyckte var mycket mer intressant..
..Djurskötarbilen!
Lamor som kan spottas.
Den mest ointressanta attraktionen tycker jag utan tvekan är pollineringen. En rabatt med buskar och en skylt om hur pollinering går till. Pollinering är viktigt, visst men vad sjutton. Ha med det som en attraktion tycker jag är lite B.
Dom små söta ugglorna. Olivers favoriter.
Pojken med dom tindrande små ögonen satt jollrande i vagnen och var nöjd.
I utterdammen sa vi hej till Herr Utter som var upptagen med att simma runt runt.
När man går på Zoo hör det givetvis till att käka glass. En Svampbob och en Spindelmannen fick det bli. Precis så tror jag att mina älskade syskonsöner hemma i Sverige också hade valt om dom varit med.
Lillebror och storebror äter glass.
Dom mörka långa täta vackra ögonfransarna.
Det oerhört söta kladdiga lilla fejset.
Innan vi skulle gå in i aphuset, som vi kallar det, ville jag ha en gruppbild på pojkarna. Jag bad Oliver och Viggo att placera sig precis så som dom ville ha bilden. Och så här blev alltså resultatet.
I aphuset hade alla djur Christmas decorations, som Oliver sa.
En fågel tyckte nog att det var på tok för tidigt för julpynt för han käkade upp det.
Förutom att ha julpynt i sina burar hade dom här aporna även en toalettrulle att leka med. Vissa har det bra.
Jag drömmer i färg när jag drömmer om dig!
Under dom senaste veckorna har jag nypt mig själv i armen tvåhundratjugosjutton gånger tror jag. Varför jag har gjort det? Jo, för att övertyga mig själv om att jag inte drömmer.
För om mindre än två veckor kommer min underbara älskade vän Karolina hit till mig!!! Min underbara fina Karolina som jag har saknat i hela nio månader. Över det är jag så lycklig att det rinner över. Så om det är någon där ute som känner sig lite nedstämd är det bara att höra av sig så kan jag skicka lite lycka till er via post. 459:-/hg. Det är ett billigt kilopris ska jag tala om för lycka går egentligen inte att mäta i pengar.
För om mindre än två veckor kommer min underbara älskade vän Karolina hit till mig!!! Min underbara fina Karolina som jag har saknat i hela nio månader. Över det är jag så lycklig att det rinner över. Så om det är någon där ute som känner sig lite nedstämd är det bara att höra av sig så kan jag skicka lite lycka till er via post. 459:-/hg. Det är ett billigt kilopris ska jag tala om för lycka går egentligen inte att mäta i pengar.
För ett par veckor sedan i trädgården.
Alla som tycker barn ska vara ute och leka så mycket det bara går räcker upp en hand! Att jag räcker upp en hand hoppas jag att ni vet.
Surr surr från humlorna i buskarna.
Det finns mycket fina blommor i trädgården där vi bor. Men det absolut finaste i vår trädgård är inte blommor. Det är frön. Busfrön.
Busfröna Oliver och Viggo har ett stort intresse i att gräva efter mask. Mindre kul tycker Lilian som då och då blir tvingad till att klappa och hålla deras fynd.
Ett typiskt Oliver rackartyg.
Viggo gillar att klippa gräset. Just här tror jag att han riktat in sig på att klippa gräset mellan plattorna.
Och just här klipper han nog ogräset på grusgången. Det ska vara noga!
Och här är Oliver igång igen. Med "igång igen" menar jag givetvis att han fångar ett djur. Ni som har hängt med här på bloggen vet ju att han är en smådjursexpert.
Den här gången var det en padda han lyckades få tag i. Eller en groda. Eftersom jag inte kan avgöra vilken sort det är kommer jag kalla den grodpadda.
När Oliver blir stor tycker jag att han ska flytta till Sverige och ta över efter den där Johan Wahlström på Skansen.
Lillebror var självklart intresserad över storebrors fynd.
Får jag klappa?
Får jag hålla?
Ett litet liv med ett litet liv i sina händer.
Efter att vi lånat grodpaddan en stund var det dags att lämna tillbaka honom till naturen där han hör hemma. Hur mycket än pojkarna tjatade om att dom kunde behålla honom som husdjur i badkaret, men icke sa nicke.
Hej då lilla varelse. Ta hand om dig och lev väl.
När grodpaddan hoppande återvänt hem till sig blev Viggo inspirerad till att hoppa lite han med. Hopp hopp!
Surr surr från humlorna i buskarna.
Det finns mycket fina blommor i trädgården där vi bor. Men det absolut finaste i vår trädgård är inte blommor. Det är frön. Busfrön.
Busfröna Oliver och Viggo har ett stort intresse i att gräva efter mask. Mindre kul tycker Lilian som då och då blir tvingad till att klappa och hålla deras fynd.
Ett typiskt Oliver rackartyg.
Viggo gillar att klippa gräset. Just här tror jag att han riktat in sig på att klippa gräset mellan plattorna.
Och just här klipper han nog ogräset på grusgången. Det ska vara noga!
Och här är Oliver igång igen. Med "igång igen" menar jag givetvis att han fångar ett djur. Ni som har hängt med här på bloggen vet ju att han är en smådjursexpert.
Den här gången var det en padda han lyckades få tag i. Eller en groda. Eftersom jag inte kan avgöra vilken sort det är kommer jag kalla den grodpadda.
När Oliver blir stor tycker jag att han ska flytta till Sverige och ta över efter den där Johan Wahlström på Skansen.
Lillebror var självklart intresserad över storebrors fynd.
Får jag klappa?
Får jag hålla?
Ett litet liv med ett litet liv i sina händer.
Efter att vi lånat grodpaddan en stund var det dags att lämna tillbaka honom till naturen där han hör hemma. Hur mycket än pojkarna tjatade om att dom kunde behålla honom som husdjur i badkaret, men icke sa nicke.
Hej då lilla varelse. Ta hand om dig och lev väl.
När grodpaddan hoppande återvänt hem till sig blev Viggo inspirerad till att hoppa lite han med. Hopp hopp!
Jet-puffed
På lördagen, när barnen somnat sött i deras sängar, kom Liina över.
Jag bad henne att säga hej till kameran och det gjorde hon med en elegant vink.
Liina var fin i håret. Jag frågade om det var en sån där donut men det var det inte. Det var en avklippt strumpa. Se där se där. Man tager vad man haver sa Kajsa Warg.
Gulliga Liina hade med sig kvällsmys som vi käkade i mitt rum samtidigt som vi hade basket, med volymen nästan på noll så att vi kunde prata utan att bli störda, på tvn. Hon hade med sig frukt som hon vet att jag älskar och en massa vit smältchoklad och megastora marshmallows.
Verkligen megasuperduperstora som på ett konstigt sätt är mycket godare än dom små trots att dom smakar lika dant. Kanske är det så att storleken har betydelse trots allt...
Den lååånga vita överraskningen.
Som jag nämnde så skulle jag hem och sitta barnvakt åt mina tre grabbs på kvällen. Det för att deras morfar, som snart fyller 60, blev överraskad i förväg på ett storslaget sätt av sina barn och svågrar som inga småpluttar till pojkar fick följa med på.
Det var så att morfarn blev överraskad med att en Limo helt utan förvarning körde upp på hans uppfart för att hämta upp honom för äventyr. Här på bilden ser ni Viggo med födelsedagsglasögon som satt hemma på sin altan och väntade på att den långa vita bilen med morfar och mormor i skulle komma för att hämta upp hans mamma och pappa och mostrar och morbröder.
Både Viggo och Oliver, och jag, blev spännande nyfikna när bilen kom rullande mot oss.
Den parkerade precis utanför vårat hus och ut kom en glad morfar Bruce.
Bruce var helt upprymd och lycklig över sin överraskning. Tro jag det!
Melissa var glad hon med som lyckats göra sin pappa så glad.
Givetvis fick pojkarna och jag chansen att krypa in i bilen för att ta pulsen på hur det är i lyxåk som detta. Jag tyckte att det var riktigt coolt att sitta där inne men Viggo fick nog efter bara några minuter då han sa "kom liijan nu går vi och leker". Att bräda en limousine tar jag helt klart som en komplimang.
När den långa vita bilen senare rullade vidare mot en fin restaurang i Philadelphia med 60 åringen, hans kära fru, hans fyra döttrar, hans son och hans fyra svågrar begav sig pojkarna och jag för att käka hämtpizza och leka på tomten i den härliga kvällssolen.
Det var så att morfarn blev överraskad med att en Limo helt utan förvarning körde upp på hans uppfart för att hämta upp honom för äventyr. Här på bilden ser ni Viggo med födelsedagsglasögon som satt hemma på sin altan och väntade på att den långa vita bilen med morfar och mormor i skulle komma för att hämta upp hans mamma och pappa och mostrar och morbröder.
Både Viggo och Oliver, och jag, blev spännande nyfikna när bilen kom rullande mot oss.
Den parkerade precis utanför vårat hus och ut kom en glad morfar Bruce.
Bruce var helt upprymd och lycklig över sin överraskning. Tro jag det!
Melissa var glad hon med som lyckats göra sin pappa så glad.
Givetvis fick pojkarna och jag chansen att krypa in i bilen för att ta pulsen på hur det är i lyxåk som detta. Jag tyckte att det var riktigt coolt att sitta där inne men Viggo fick nog efter bara några minuter då han sa "kom liijan nu går vi och leker". Att bräda en limousine tar jag helt klart som en komplimang.
När den långa vita bilen senare rullade vidare mot en fin restaurang i Philadelphia med 60 åringen, hans kära fru, hans fyra döttrar, hans son och hans fyra svågrar begav sig pojkarna och jag för att käka hämtpizza och leka på tomten i den härliga kvällssolen.
Amazing Race 2012
I lördags var jag på maj månads au pair möte. Det hölls i Philadelphia tillsammans med en massa andra au pairgrupper som jag tidigare inte hade träffat.
Denna gång deltog vi i en stor tävling, med namnet Amazing Race, för au pairer där alla intäckter gick till organisationen Kids First som bolaget jag tillhör stödjer. Tävlingen startade i LOVE park.
Alla sjuttioelva LCCer var hur ivriga och glada som helst. Jag var också glad och ivrig.
Mest för att dom bjöd på soft pretzels. Så var jag förstås ivrig på att få tävla också. Sånt är ju kul när det inte är på för stort allvar.
I väntan på att tävlingen skulle börja hade jag ögonkontakt med en liten hund.
Innan starten blev vi uppdelade i 4mannalag. Jag hamnade med Tia som jag känner från tidigare plus Johanna oh Maria som visade sig vara två trevliga svenskor.
Så äntligen ropade dom ut alla regler och att tävlingen kunde börja. Tävlingen gick av starten klockan 12:50. Egentligen skulle den ha startat klockan 12:00 men jag antar att amerikanerna måste hålla sitt rykte "alltid sen" vid liv.. Lite snabbt kan jag berätta att tävlingen gick ut på att slutföra en lång rad uppdrag och svara på frågor om staden tillsammans med sitt lag genom Philadelphias gator.
Här löste vi ett frågekorsord som vi fick utdelat till oss vid en station. Taktiken läsa frågorna först och hitta svaren efteråt funkar alltid bäst under tidspress tycker jag så det var precis så vi gjorde.
Här kammade vi hem ett poäng för en lagbild ihop med ett Phillies fan.
I en butik hittade vi souvernier med ordet LOVE som vi tog kort på vilket innebar att vi kunde bocka av även den punkten.
Här ska ni se vilket flyt vi hade! En av punkterna löd ta en bild på laget när ni formar hjärtan av era händer framför en lagkamrats hemlands flagga. Så vilken tur att den här amerikanen med en sverige tröja gick förbi och att vi fick haffa honom till en bild! Om ni undrar varför han bar en tröja som representerar vårt blågula land kan jag avslöja att det var en present från hans svenska svåger. PS. Klumpigt av mig att nästan förstöra hela bilden genom att hålla för halva flaggan. Bra Lilian bra.
Rätt som det var fick vi syn på en Amish-kör som stod och sjöng. Undrar jag hur dom tog sig in till stan? Såg nämligen ingen hästskjuts parkerad i närheten...
Klockan 14 ungefär var Johanna tvungen att lämna tävlingen, vilket hon hade fått dispens på av domarna i förväg. Det vart lite tomt utan henne med the show must go on tänkte vi och kämpade järnet med punkterna vi hade kvar. Punkten ta kort med en brandman bockade vi av här och japp, den blev godkänd av domarna!
Den absolut bästa punkten vi lyckades bocka av var ta en bild tillsammans med en poliskonstapel. Att få vara med på samma bild som en amerikansk snut tycker jag är kul. Något jag tror att jag ska skryta med på min nästa Nobellblankett i Blå Hallen tror jag.
Här närmade vi oss parken där det på tävlingslappen stod att vi skulle klara av några utmaningar.
Utmaningar. Seriöst? Så tänkte jag när jag fick reda på att utmaningarna var att skapa ett hjärta av våra kroppar...
...och skriva ordet LOVE med play-doh på våra modersmål. Pinsamt enkla utmaningar. Jag som hade sett fram emot något svårt och spännande.
Anteckna nu allesammans för detta är dagens danskalektion från mig till er via Tia. Tia som för övrigt gav mig en trumpen blick när jag sa att det hade hamnat några kluttar på hennes a och att jag erbjöd mig att pilla bort dom åt henne.
Sen var tävlingen så gott som över och jag som hade lovat att sitta barnvakt åt mina tre grabbar på kvällen fick ta och pallra mig hemåt. Väl på stationen fick jag se pelare med reklam för ett företag som nästan har samma namn som min systerdotter Fideli.
Det var en trevlig dag i Philadelphia tillsammans med en massa tjejer från hela världen som alla för tillfället har samma viktiga jobb. Och för er som undrar om mitt lag vann är svaret tyvärr nej. Men huvudsaken är ju att man har kul och det lyckades jag med. Att man även lyckades bli fotograferad med en polis är inte illa pinkat.
Så äntligen ropade dom ut alla regler och att tävlingen kunde börja. Tävlingen gick av starten klockan 12:50. Egentligen skulle den ha startat klockan 12:00 men jag antar att amerikanerna måste hålla sitt rykte "alltid sen" vid liv.. Lite snabbt kan jag berätta att tävlingen gick ut på att slutföra en lång rad uppdrag och svara på frågor om staden tillsammans med sitt lag genom Philadelphias gator.
När tävlingen drog igång var vi snabba med att bocka av en punkt på listan. Punkten ta en bild när 3 av 4 deltagare äter soft pretzel. Vi skojade till det med att ta en tugga från samma kringla i hopp om extra poäng.
En annan punkt var att få en lagbild framför LOVE skulpturen. Lätt fixat!
Vi irrade runt som yra höns och fick många att undra vad alla med blå t-shirts egentligen höll på med.
En annan punkt var att få en lagbild framför LOVE skulpturen. Lätt fixat!
Vi irrade runt som yra höns och fick många att undra vad alla med blå t-shirts egentligen höll på med.
Här löste vi ett frågekorsord som vi fick utdelat till oss vid en station. Taktiken läsa frågorna först och hitta svaren efteråt funkar alltid bäst under tidspress tycker jag så det var precis så vi gjorde.
Här kammade vi hem ett poäng för en lagbild ihop med ett Phillies fan.
I en butik hittade vi souvernier med ordet LOVE som vi tog kort på vilket innebar att vi kunde bocka av även den punkten.
Här ska ni se vilket flyt vi hade! En av punkterna löd ta en bild på laget när ni formar hjärtan av era händer framför en lagkamrats hemlands flagga. Så vilken tur att den här amerikanen med en sverige tröja gick förbi och att vi fick haffa honom till en bild! Om ni undrar varför han bar en tröja som representerar vårt blågula land kan jag avslöja att det var en present från hans svenska svåger. PS. Klumpigt av mig att nästan förstöra hela bilden genom att hålla för halva flaggan. Bra Lilian bra.
Rätt som det var fick vi syn på en Amish-kör som stod och sjöng. Undrar jag hur dom tog sig in till stan? Såg nämligen ingen hästskjuts parkerad i närheten...
Klockan 14 ungefär var Johanna tvungen att lämna tävlingen, vilket hon hade fått dispens på av domarna i förväg. Det vart lite tomt utan henne med the show must go on tänkte vi och kämpade järnet med punkterna vi hade kvar. Punkten ta kort med en brandman bockade vi av här och japp, den blev godkänd av domarna!
Den absolut bästa punkten vi lyckades bocka av var ta en bild tillsammans med en poliskonstapel. Att få vara med på samma bild som en amerikansk snut tycker jag är kul. Något jag tror att jag ska skryta med på min nästa Nobellblankett i Blå Hallen tror jag.
Här närmade vi oss parken där det på tävlingslappen stod att vi skulle klara av några utmaningar.
Utmaningar. Seriöst? Så tänkte jag när jag fick reda på att utmaningarna var att skapa ett hjärta av våra kroppar...
...och skriva ordet LOVE med play-doh på våra modersmål. Pinsamt enkla utmaningar. Jag som hade sett fram emot något svårt och spännande.
Anteckna nu allesammans för detta är dagens danskalektion från mig till er via Tia. Tia som för övrigt gav mig en trumpen blick när jag sa att det hade hamnat några kluttar på hennes a och att jag erbjöd mig att pilla bort dom åt henne.
Sen var tävlingen så gott som över och jag som hade lovat att sitta barnvakt åt mina tre grabbar på kvällen fick ta och pallra mig hemåt. Väl på stationen fick jag se pelare med reklam för ett företag som nästan har samma namn som min systerdotter Fideli.
Det var en trevlig dag i Philadelphia tillsammans med en massa tjejer från hela världen som alla för tillfället har samma viktiga jobb. Och för er som undrar om mitt lag vann är svaret tyvärr nej. Men huvudsaken är ju att man har kul och det lyckades jag med. Att man även lyckades bli fotograferad med en polis är inte illa pinkat.
JAG MÅ HON LEVA ♥
Idag är det min älskade vän Fridas tjugoandra födelsedag!!!
Frida är pinglan i mitten som Karro och jag håller upp. Precis exakt så skulle jag vilja kunna göra med henne idag då det är hennes födelsedag. Jag får helt enkelt hålla upp henne extra högt nästa år istället!
FRIDA
Grattis min härliga fjäril!
Jag hoppas tror och önskar att du får en underbar dag!
I Love You så där mycket som bara en Lilian kan!
Puss Puss!♥
Äppel Päppel iPad! Plus en massa annat bra.
Nu kommer ett inlägg från igår, söndag den 20e, och efter det kommer jag lägga upp grejer från lördagen så bli inte förvirrade nu kära vänner..
Söndagen blev en Liina-dag. Vi drog till det största malet, det är svengelska och betyder shoppingcenter, för shopping och mat.
Söndagen blev en Liina-dag. Vi drog till det största malet, det är svengelska och betyder shoppingcenter, för shopping och mat.
Jag blev så glad för när vi beställde mat på restaurangen vi valde att käka på för dagen så fångade jag Liinas tar-du-kort-nu-igen-blickar.
Här har hon precis upptäckt mig.
Och här kommer smilet efter att hon kommit på mig med kameran. Det är äkta Liina det!
Vi satt och prata så mycket så det tog lång tid för oss att bestämma vilken mat vi skulle ha. Så för att inte vår kypare skulle komma och tjata en gång till tog vi en skål guacamole som starter.
Till slut bestämde Liina sig för stek och potatis och bönor. Snacka om söndag.
Jag åt en sallad som kan kanske ser nyttig ut men till saken hör att vi befinner oss i Amerika. Det innebär med andra ord att under det tunna lagret med sallad ligger ett berg chips. Onyttig i smyg. Score!
Nu kommer faktiskt det bästa med hela söndagen och då ska ni veta att allt var riktigt bra. Jag blev ägarinna till en iPad. En av den nya modellen. Äppel Päppel! ♥
Efter maten gick jag och kände på en tråkig skyltdockas huvud inne på J.C.penny.
Efter det gick vi på Target där jag lyckades ta en fruktansvärt dålig vybild. Varsågoda!
Vybilden kanske blev katastrof men då är det allt bra tur att jag kan rädda upp med bilder som denna. Läsglasögon när det är som bäst!.. När Liina och jag var klara med sånt malet hade att erbjuda drog vi till andra sidan Wilmington för ett besök på vår favorit biograf. Vi såg filmen The Dictator som vi länge sett fram emot att se. Och håll i er vad rolig den var! Hela biosalongen skrattade så att tårarna rann. Så ett hett tips är att se den.
Den fulaste tallriken jag någonsin sett...
Resten av söndagen i New York spenderade jag själv.
Då passade jag på att gå till The Garage Antique Flea Market. En loppmarknad som är belägen i en tvåvånings gammal lagerlokal på 112 West 25th Street vid 7th ave. Lätt värt ett besök om ni gillar unika grejer! Men, den är bara öppen under lör och sön. Tror att den stänger klockan 17 båda dagarna..
Man kan hitta allt möjligt roligt där. Jag hittade bland annat en gubbe, en levande sådan alltså, som tyckte att jag var gullig så han gav mig en present. Vad det var får ni se längre ner...
Efter besöket på loppisen strosade jag runt i shoppingdistriktet SoHo. (Som ni märker så var jag lite upptagen med att strosa runt så det är lite dåligt med bilder från min enmanna dag).
Vädret var varmt och skönt så de flesta samlades för att glassa i parker.
Som ni kan se så är gräsplättarna översållade av människor precis så som det ska vara på det varma halvåret.
Senare på kvällen käkade jag en falafel på Maoz Vegetarian nära Times Square och busstationen där min buss skulle gå ifrån. Maoz Vegetarian är föresten ett bra tips på matställe om ni befinner er på Times Square och vill käka något gott lite snabbt. Deras mat är god och superfräsch!
Titta här! Detta var presenten som den där levande gubben på loppisen gav mig. Han hade en hel hög tallrikar med motiv av porslinsfiguriner som denna. Eller, alla tallrikar hade olika motiv med figuriner som hade olika aktiviteter för sig men figurinerna såg alla ut att vara syskon då dom var så lika.. Jag vet inte om jag blev så glad för min present då jag ärligt talat tycker den är asful. Men det är synd att vara otacksam, fast jag misstänker att gubben mest av allt bara ville bli av med sin hög av tallrikar så då skyllde han säkert på att han tyckte att jag var gullig för att bli av med åtminstone en. Jag blev föresten av med den rätt snart jag med. 100% på flit "glömde" jag den inne på Maoz. Kanske någon som kom att ta platsen där jag satt efter mig blev jättelycklig över sitt tallriksfynd? Kanske är det till och med så att tallriken är värld en massa pengar. Kanske är det till och med så att jag kommer att se den på Antikrundan och få reda på att värdet på just tallriken med porslinspågen och hunden är värd ett flernolligt belopp? Om det nu skulle bli så kan jag ärligt säga att det bjöd jag mer än gärna personen som tog tallriken efter mig på. You are welcome!
På bussen hem var jag lagom trött i benen när jag blickade ut över ett upplyst NYC. Det tog inte lång tid innan jag slumrade till där jag satt. Fast, vid ett tillfälle vaknade jag hastigt upp med tanken "tänk om gubben som gav den fula tallriken till mig kom att bli den som hittade tallriken inne på Maoz?!" Förhoppningsvis och troligtvis inte...
Vädret var varmt och skönt så de flesta samlades för att glassa i parker.
Som ni kan se så är gräsplättarna översållade av människor precis så som det ska vara på det varma halvåret.
Senare på kvällen käkade jag en falafel på Maoz Vegetarian nära Times Square och busstationen där min buss skulle gå ifrån. Maoz Vegetarian är föresten ett bra tips på matställe om ni befinner er på Times Square och vill käka något gott lite snabbt. Deras mat är god och superfräsch!
Titta här! Detta var presenten som den där levande gubben på loppisen gav mig. Han hade en hel hög tallrikar med motiv av porslinsfiguriner som denna. Eller, alla tallrikar hade olika motiv med figuriner som hade olika aktiviteter för sig men figurinerna såg alla ut att vara syskon då dom var så lika.. Jag vet inte om jag blev så glad för min present då jag ärligt talat tycker den är asful. Men det är synd att vara otacksam, fast jag misstänker att gubben mest av allt bara ville bli av med sin hög av tallrikar så då skyllde han säkert på att han tyckte att jag var gullig för att bli av med åtminstone en. Jag blev föresten av med den rätt snart jag med. 100% på flit "glömde" jag den inne på Maoz. Kanske någon som kom att ta platsen där jag satt efter mig blev jättelycklig över sitt tallriksfynd? Kanske är det till och med så att tallriken är värld en massa pengar. Kanske är det till och med så att jag kommer att se den på Antikrundan och få reda på att värdet på just tallriken med porslinspågen och hunden är värd ett flernolligt belopp? Om det nu skulle bli så kan jag ärligt säga att det bjöd jag mer än gärna personen som tog tallriken efter mig på. You are welcome!
På bussen hem var jag lagom trött i benen när jag blickade ut över ett upplyst NYC. Det tog inte lång tid innan jag slumrade till där jag satt. Fast, vid ett tillfälle vaknade jag hastigt upp med tanken "tänk om gubben som gav den fula tallriken till mig kom att bli den som hittade tallriken inne på Maoz?!" Förhoppningsvis och troligtvis inte...
En himla god Brunch.
Söndagen var lika med Daniels, eller Damiens menar jag ju, dag för hemfärd. Strax efter klockan 12:00 skulle han bege sig mot flygplatsen så då kom vi överrens om att en god brunch fick bli avslutet på hans resa.
Vi gick till ett ställe som heter Café Orlin. Ett jättetrevlig ställe som är beläget på 41 St Mark's place mellan 1st och 2nd ave.
Vi gick till ett ställe som heter Café Orlin. Ett jättetrevlig ställe som är beläget på 41 St Mark's place mellan 1st och 2nd ave.
Där brunchade vi till det ordentligt. Damien åt stekta ägg, stek, bröd och spenatsås.
Jag tog en klassisk NYC bagel. Med creme cheese såklart.
Grönsalladen som jag fick serverad bredvid lade jag på min bagel. Så gott så gott så.
Plus att vi tog en varsin yoghurt med granola och färska bär. Gott som bara den och lite ekologiskt och bra var det också.. Efter brunchen var det dags att vinka av Daniel Damien på Pennstation där han tog tåget mot flyget. Det var skoj att spendera en halv dag + en hel dag + en brunch med min vän hemifrån Sverige i den stora staden på andra sidan Atlanten från vad vi kallar hem!
Damien,
Tack för besöket och för att jag fick guida runt dig i New York! Och även ett stort tack för att du tog hem en hel väska med saker åt mig. Guld värt!!!
Sötsugets bästa vän.
Runt klockan fem ungefär slog sötsuget till och då passade det utmärkt att vi passerade att av konditorien som säljer himmelskt goda bakverk.
Där tipsade jag Damien om deras riktigt goda Key Lime Cheesecake och han föll för förslaget.
Stället jag pratar om är givetvis Magnolia Bakery. Lova mig att ni besöker ett av dom om ni besöker NYC. Lova! Ni kommer inte bli det minsta besvikna. Det Magnolia som enligt mig har störst mysfaktor hittar ni på 401 Bleecker St, mellan Perry St & 11th St, precis brevid Marc by Marc Jacobs affären.
Vi tog med oss våra sötsaker till en allmän liten uteservering på ett torg.
Den här gången åt jag en blåbärspaj med en härligt seg smuldeg.
Ja, och sen kom kvällen. Då visade jag Damien området kring Rocke Felle Center.
Där omkring visade jag honom vart dom spelar in USA's svar på Sveriges Nyhetsmorgon. Varje vardagsmorgon hålls sändningar med nyheter och intervjuer här ifrån. Det brukar jag sitta och äta min frukost till.
Senare var det dags att äta igen. Det blev panini på ett ställe där vi kunde sitta och blicka ut över en stor gatas folkvimmel.
Jag som inte är så förtjust i läsk valde att dricka en i alla fall.
Och det visade sig att läskens datum var ett rikigt fint datum. Det är nämligen min systerson Titus födelsedag. Tänk, det är snart ett år sedan jag var med och upplevde hans förlossning på Örebros BB. Det är en dag och upplevelse som föralltid kommer vara med som bland det finaste i mitt minne.♥
Den 16juli är även min vän Johannas födelsedag. Johanna som jag har lärt känna här i USA och som nu bor en bit utanför Chicago. Det var ett tag sen jag träffade henne men i helgen ska vi ses igen! Då ska vi åka iväg på en weekend tillsammans till en stad som ingen av oss varit i tidigare. Det ser jag fram emot!
Dum Dum gimme Gum Gum
Man kan ta sig fram på många sätt i NYC. Tunnelbanan tycker jag är smidigast om man ska ta sig fram fort mellan längre avstånd men om man har tid så är det såklart absolut härligaste att gå så mycket man bara kan.
Det är när man tar sig fram med fot som man får känna dofter och se alla underbara saker och kvarter som man annars missar.
När det på lördagen var dags för en lite sen lunch gick vi till ett ställe där personalen gjorde om Daniels namn.
Dom ropade ut och skrev hans namn som Damien. Så från och med nu är det det jag kallar honom jag med.
Efter lunchen gick vi vidare genom den stora stadens gator.
Målet vi gick mot var det här -American Museum of Natural History. Helt klart värt ett besök.
Där inne bjuder dom ögonen på en massa fräna saker.
Som en hel del exotiska uppstoppade djur.
Djuren har stått där inne i många många decenier och jag brukar tänka lite så här. Förstå vad det måste varit en otrolig upplevelse att komma hit förr, innan man kunde se dokumentärer om djur på tv eller söka information och bilder på nätet.
Den här och dom två följande bilderna är till min Pappa♥
Om ni undrar varför så hänger svaret hemma på vardagsrumsväggarna i mitt fina barndomshem hos Pappa.
Puss Pappa. Jag älskar Dig!
Avdelningen om universum var mäktig.
Där kunde man se en film om hur allt skapats och om hur allt är uppbyggt på en stor rund kupad filmduk.
Månen.
20,4pound skulle jag väga på månen. Det är ungefär 9,25kilo.
Benranglen.
Var dinosaurier valde att bo för en herrans massa år sedan.
En suddig vybild.
Ett gäng vassa killar.
Djungelfotograf.
Lilian och en taggig frukt.
Man lär sig mycket under museumbesök. Som hur det ser ut i en groda tillexempel.
Indianer i dockform men med äkta tillbehör eller vad man ska säga.
Alla ni som har sett filmen Night At The Museum känner igen den här grabben.
Dum Dum gimme Gum Gum
Eftersom jag själv har sett den filmen så visste jag vad han ville ha. Så givetvis gav jag honom ett tuggummi och han blev så glad och tacksam så!
Det är när man tar sig fram med fot som man får känna dofter och se alla underbara saker och kvarter som man annars missar.
När det på lördagen var dags för en lite sen lunch gick vi till ett ställe där personalen gjorde om Daniels namn.
Dom ropade ut och skrev hans namn som Damien. Så från och med nu är det det jag kallar honom jag med.
Efter lunchen gick vi vidare genom den stora stadens gator.
Målet vi gick mot var det här -American Museum of Natural History. Helt klart värt ett besök.
Där inne bjuder dom ögonen på en massa fräna saker.
Som en hel del exotiska uppstoppade djur.
Djuren har stått där inne i många många decenier och jag brukar tänka lite så här. Förstå vad det måste varit en otrolig upplevelse att komma hit förr, innan man kunde se dokumentärer om djur på tv eller söka information och bilder på nätet.
Den här och dom två följande bilderna är till min Pappa♥
Om ni undrar varför så hänger svaret hemma på vardagsrumsväggarna i mitt fina barndomshem hos Pappa.
Puss Pappa. Jag älskar Dig!
Avdelningen om universum var mäktig.
Där kunde man se en film om hur allt skapats och om hur allt är uppbyggt på en stor rund kupad filmduk.
Månen.
20,4pound skulle jag väga på månen. Det är ungefär 9,25kilo.
Benranglen.
Var dinosaurier valde att bo för en herrans massa år sedan.
En suddig vybild.
Ett gäng vassa killar.
Djungelfotograf.
Lilian och en taggig frukt.
Man lär sig mycket under museumbesök. Som hur det ser ut i en groda tillexempel.
Indianer i dockform men med äkta tillbehör eller vad man ska säga.
Alla ni som har sett filmen Night At The Museum känner igen den här grabben.
Dum Dum gimme Gum Gum
Eftersom jag själv har sett den filmen så visste jag vad han ville ha. Så givetvis gav jag honom ett tuggummi och han blev så glad och tacksam så!
The High Line!
Något jag tycker ni ska besöka om ni besöker NYC är The High Line. En annorlunda och härlig parkupplevelse.
The High Line är nu en park som är byggd på det som förr var ett järnvägsspår.
Där uppe är en del av parken som sträcker sig kilometervis på Manhattans västra sida. Den är belägen i områdena the Meatpacking District, West Chelsea och Hell's Kitchen/Clinton. (Från Gansevoort Street i Meatpacking District till West 34th Street mellan 10th och 11th Avenues) Områden som förr i världen var väldigt industriella kan man säga. När järnvägen lades ned blev det ödemark där uppe tills NYC bestämde sig för att göra något kul av det hela. En kvinna som jobbade där uppe berättade för mig att det tydligen hade kommit in många olika förslag på vad man kunde göra. Nöjesfält med bergochdalbanor och vattenland bland annat. Men det var alltså förslaget om en grönskande park som vann. Helt rätt! Den första sektionen som blev klar av parken öppnades 2009 om jag minns rätt.
The High Line är nu en park som är byggd på det som förr var ett järnvägsspår.
Där uppe är en del av parken som sträcker sig kilometervis på Manhattans västra sida. Den är belägen i områdena the Meatpacking District, West Chelsea och Hell's Kitchen/Clinton. (Från Gansevoort Street i Meatpacking District till West 34th Street mellan 10th och 11th Avenues) Områden som förr i världen var väldigt industriella kan man säga. När järnvägen lades ned blev det ödemark där uppe tills NYC bestämde sig för att göra något kul av det hela. En kvinna som jobbade där uppe berättade för mig att det tydligen hade kommit in många olika förslag på vad man kunde göra. Nöjesfält med bergochdalbanor och vattenland bland annat. Men det var alltså förslaget om en grönskande park som vann. Helt rätt! Den första sektionen som blev klar av parken öppnades 2009 om jag minns rätt.
Helt otroligt hur bra och fint dom har gjort det där uppe.
Eftersom parken är belägen på just ett gammalt järvägsspår är den lång och hyffsat smal.
Och eftersom den är belägen på höjd har man fin utsikt på saker som händer nedanför.
Så har man fin utsikt över stora byggnader också. Som Empire tillexempel.
Det råder en skön kontrast mellan det gröna lugnet och stadens vimmel nedanför.
Den läckraste grejen i designen tycker jag är att dom har behållt järnvägsspåren som en del av utssmyckningen.
Man kan träda in på parken från många olika ställen. På parkens hemsida kan ni se precis hur och var.
Eftersom parken är belägen på just ett gammalt järvägsspår är den lång och hyffsat smal.
Och eftersom den är belägen på höjd har man fin utsikt på saker som händer nedanför.
Så har man fin utsikt över stora byggnader också. Som Empire tillexempel.
Det råder en skön kontrast mellan det gröna lugnet och stadens vimmel nedanför.
Den läckraste grejen i designen tycker jag är att dom har behållt järnvägsspåren som en del av utssmyckningen.
Man kan träda in på parken från många olika ställen. På parkens hemsida kan ni se precis hur och var.
Tack tack Johan Blondel.
Så missa nu inte denna annorlunda park. Ta er en promenad och sätt er ner och njut av en glass eller så som ni kan köpa från trevliga människor i olika glass och fika-vagnar som står utspridda lite här och där. Ta även några stora andetag och dofta in doften av alla fina blommor innan ni beger er ut i stadens rus igen.
Ett förmiddagsbesök hos Tant Grön.
Under lördagen åkte vi och hälsade på den gröna kvinnan av frihet på The Liberty Island.
I hamnen på fastlandet nere vid färjorna stod det en kopia och viftade glatt och patriotiskt med den amerikanska flaggan.
En sån här färja åkte vi över med.
Från båten hade man en tjusig utsikt över Manhattans alla skyskrapor.
När vi började närma oss den gröna kvinnan vändes alla blickar mot henne, men min blick och min kamera vändes till alla andra för ett ögonblick. Det var kul att studera folkmassan medans dom studerade något annat.
Efter ungefär en kvart tjugo minuter gick vi i land.
På ön var det fullt med folk. Vi var minsann inte dom enda gästerna fröken Grön hade för dagen.
Här har ni henne.
Den vackra kvinnan av plåt som genom åren ärgat sig grön.
Ståtligt sträcker hon sig mot havet med spriorna i håret, facklan i handen, boken i handen och den avkapade kedjan vid fötterna. Dom sju spirorna symboliserar dom sju kontinenterna, boken daterad 4 juli 1776 är en symbol för självständighet, facklan symboliserar hopp och den avkapade kedjan som man bara kan se från helikopter eller om man på något vis lyckas klättra upp på statyn symboliserar frihet.
En sak jag var nyfiken på med besöket på ön var att få se vad Frihetsgudinnan själv blickar ut över. Det är alltså det här hon ser. Det här fast från högre upp.
Ståtligt sträcker hon sig mot havet med spriorna i håret, facklan i handen, boken i handen och den avkapade kedjan vid fötterna. Dom sju spirorna symboliserar dom sju kontinenterna, boken daterad 4 juli 1776 är en symbol för självständighet, facklan symboliserar hopp och den avkapade kedjan som man bara kan se från helikopter eller om man på något vis lyckas klättra upp på statyn symboliserar frihet.
En sak jag var nyfiken på med besöket på ön var att få se vad Frihetsgudinnan själv blickar ut över. Det är alltså det här hon ser. Det här fast från högre upp.
När vi fick syn på en grupp med guide såg vi givetvis till att på ett så smidigt sätt som möjligt bli en del av gruppen. Mycket för att jag tycker guider oftast gör allt så mycket roligare och intressantare.
En vacker vy över hjärtat av den stora stora staden.
Här har ni en annan kvinna som symboliserar frihet. Frihet, hopp, självständighet, styrka, glädje, kärlek och trygghet skulle man kunna säga. Väskan hon håller i symboliserar att man ska packa på sig så mycket minnen man bara kan under livet, kameran symboliserar att det gäller att fånga ögonblick, klockan symboliserar evig lycka, blusen hon har på sig symboliserar... Nävars! Jag driver som ni säkert redan märker med er!
Bruttan bakifrån.
På ön finns en motorcykel med namet Liberty Bike som även den är gjord av koppar.
När vi var färdiga med besöket hos Frihetsgudinnan tog vi en annan färja över till en annan Ö.
Hej hej och tack för kaffet? Frihetsgudinnan!
Sen gick vi i land på Ellis Island.
Den ön är känd för all immigrering som inträffat här genom historien.
Det är så att den absoluta majoriteten av alla som immigrerade till Amerikat förr i världen klev i land här på Ellis Island. Det var just precis i den här byggnaden dom först fick komma för att påbörja sina nya liv. Nu är byggnaden ett museum med massor av historia från immigrationen.
Guiden som vi tjuvlyssnade på hos Frihetsgudinnan berättade även lite om Ellis Island. Han sa att 1 av 3 amerikaner härstammar från immigranter som kom till Ellis Island. 1 av 3! Det är ju nästan varannan kotte det. Så berättade han även att Frihetsgudinnan var bland det första immigranterna såg efter att ha färdats veckor på öppet hav. En mäktig syn och ett mäktigt första intryck av den nya världen minst sagt. Framför allt då förr inte var som nu. För då hade många inte ens sett henne på bild.
Visiten på Ellis Island blev inte så långvarig då vi kände att mycket roligare saker väntade på Manhattan. Men nu har man i alla fall varit där. Jag och miljontals andra som klivit i land på ön.
Väl tillbaka på Manhattan tog vi en tur genom Battery Park där jag visade Daniel den här skulpturen som symboliserar världsfred. Skulpturen brukade en gång stå i The Center of the Plaza i WTC. Mirakulöst nog så klarade den sig i stort sett helt ifrån attackerna den 11/9/01. Idag står den i parken fortfarande med samma uppgift -att förmedla fred på jorden. Framför skulpturen brinner det en evig låga som hedrar offrena i attentaten. Fint, hemskt, sorgligt och fyllt med hopp på en och samma gång.
När mörkret lagt sig över NYC.
Som jag skrev så ville jag ju att Daniel skulle få se Times Square i både dagsljus och mörker så när himlen var svart tog vi oss tillbaka till neonskyltarnas och tv skärmarnas mecka.
Och jag vill lova er att Daniel hade tur! The Naked Cowboy var där och uppträdde med sin gitarr!
Den nakna cowboyen är en gatuartist som är småkänd då han ofta framför uppträdanden runt om på gatorna i New York iklädd kalsipperna. Främst håller han till på Times Square.
Givetvis fick vi se mycket mer lustigkurrar på torget som aldrig är mörkt.
När vi tagit pulsen på Times Square gick vi till ett hamburgerställe som jag hört ska vara bra och som många, inklusive mig själv, inte riktigt vet hur det ska uttalas.
På det hamburgerstället kan man beställa öl och vin. Lite annat än gyllene bågens utbud.
När vi beställt vår mat satt vi och väntade en stund. Om ni undrar varför Daniel ser ut som han gör på bilden så är det nog för att jag just berättat för honom att han trängde sig något så kolosalt i kön utan att ens förstå det själv. Han trängde sig före et tiotal personer som alla fick en frågande min när Daniel helt plötsligt hamnade först. Hehe.
Jag åt en burgare med ruccola. Väldans god. Nästan lika god som burgarna på Shake Shack men bara nästan.
Något sött efter maten ska det vara. Den sockerkicken tog vi i kaffedrinkform på ett Starbucks.
Nästa grej på mitt schema var att besöka Empire State Building. Det var så att se staden från en högbyggnad var Daniels enda önskemål på saker han ville göra i staden. Och visst ska man det om man besöker NYC för första gången!
Utsikten var såklart magnifik! Precis som sist jag var där.
Och Daniel blev såklart mycket nöjd med att få se staden från detta fågelperspektiv.
Under detta besök hade Daniel inte så gott om tid men om han åker till NYC någon mer gång i sitt liv tycker jag att han ska åka upp under dagen också för det är häftigt att få se skillnaden. Det allra bästa vore att följa detta tips som jag tipsar om till alla er som vill åka upp i Empire eller TopOfTheRock under era NYC besök. Om ni känner att ni har tid för det rekommenderar jag er att åka upp under en solnedgång och att ni stannar där uppe så att ni får se staden i både dag, kväll och mörker. Det är magi!
Och jag vill lova er att Daniel hade tur! The Naked Cowboy var där och uppträdde med sin gitarr!
Den nakna cowboyen är en gatuartist som är småkänd då han ofta framför uppträdanden runt om på gatorna i New York iklädd kalsipperna. Främst håller han till på Times Square.
Givetvis fick vi se mycket mer lustigkurrar på torget som aldrig är mörkt.
När vi tagit pulsen på Times Square gick vi till ett hamburgerställe som jag hört ska vara bra och som många, inklusive mig själv, inte riktigt vet hur det ska uttalas.
På det hamburgerstället kan man beställa öl och vin. Lite annat än gyllene bågens utbud.
När vi beställt vår mat satt vi och väntade en stund. Om ni undrar varför Daniel ser ut som han gör på bilden så är det nog för att jag just berättat för honom att han trängde sig något så kolosalt i kön utan att ens förstå det själv. Han trängde sig före et tiotal personer som alla fick en frågande min när Daniel helt plötsligt hamnade först. Hehe.
Jag åt en burgare med ruccola. Väldans god. Nästan lika god som burgarna på Shake Shack men bara nästan.
Något sött efter maten ska det vara. Den sockerkicken tog vi i kaffedrinkform på ett Starbucks.
Nästa grej på mitt schema var att besöka Empire State Building. Det var så att se staden från en högbyggnad var Daniels enda önskemål på saker han ville göra i staden. Och visst ska man det om man besöker NYC för första gången!
Utsikten var såklart magnifik! Precis som sist jag var där.
Och Daniel blev såklart mycket nöjd med att få se staden från detta fågelperspektiv.
Under detta besök hade Daniel inte så gott om tid men om han åker till NYC någon mer gång i sitt liv tycker jag att han ska åka upp under dagen också för det är häftigt att få se skillnaden. Det allra bästa vore att följa detta tips som jag tipsar om till alla er som vill åka upp i Empire eller TopOfTheRock under era NYC besök. Om ni känner att ni har tid för det rekommenderar jag er att åka upp under en solnedgång och att ni stannar där uppe så att ni får se staden i både dag, kväll och mörker. Det är magi!
Strawberry Fields
I Central Park finns, som ni säkert vet, en del som är tillägnad minnet av John Lennon. John Lennon som mycket hemskt och tragiskt blev mördad utanför sin lägenhet på andra sidan gatan av det som nu är entrén till Strawberry Fields.
Vid ingången av den delen av parken som är tillägnad honom finns ett minnesmonument som alltid är klätt med blommor, jordgubbar och andra fredliga saker.
IMAGINE i en cirkel som symboliserar evighet som är dekorerat som ett peacemärke av blodröda jordgubbar.
Minnesplatsen invigdes den 9 aug (samma födelsedag som min älskade syster Bettis) 1985 då John Lennon skulle fyllt 45år. John Lennons fru Yoko Ono, som fortfarande bor kvar i samma byggnad dom bodde i tillsammans, skänkte då 1miljon dollar till minnesplatsen för dens framtida underhåll. Idag kan man själv skänka pengar för att hålla freden rullande. Jag har dock ingen aning om vart pengarna egentligen går. Kanske till att hålla parken fin och minnesmärket dekorerat av jordgubbar och blommor?
En klassisk och betydelsefull bild på mig när jag sitter på huk och gör fredsmärke över IMAGINE-cirkeln.
Håll fred på jorden kära vänner! Respektera varandra och var ärliga. Prata aldrig bakom ryggen på människor utan vänd dig till honom eller henne direkt. Var positiv till livet och var rädda om varandra. Ingenting är finare än kärlek och människor som håller sams.
Vid ingången av den delen av parken som är tillägnad honom finns ett minnesmonument som alltid är klätt med blommor, jordgubbar och andra fredliga saker.
IMAGINE i en cirkel som symboliserar evighet som är dekorerat som ett peacemärke av blodröda jordgubbar.
Minnesplatsen invigdes den 9 aug (samma födelsedag som min älskade syster Bettis) 1985 då John Lennon skulle fyllt 45år. John Lennons fru Yoko Ono, som fortfarande bor kvar i samma byggnad dom bodde i tillsammans, skänkte då 1miljon dollar till minnesplatsen för dens framtida underhåll. Idag kan man själv skänka pengar för att hålla freden rullande. Jag har dock ingen aning om vart pengarna egentligen går. Kanske till att hålla parken fin och minnesmärket dekorerat av jordgubbar och blommor?
En klassisk och betydelsefull bild på mig när jag sitter på huk och gör fredsmärke över IMAGINE-cirkeln.
Håll fred på jorden kära vänner! Respektera varandra och var ärliga. Prata aldrig bakom ryggen på människor utan vänd dig till honom eller henne direkt. Var positiv till livet och var rädda om varandra. Ingenting är finare än kärlek och människor som håller sams.
Times Square, pizza, Central Park, MET och lite mer Central Park.
Nu får ni hänga med i svängarna för här kommer lite fån helgen i NYC. Daniel hade ju gett mig hedersuppdraget att guida runt honom i staden och som ni vet så gillar ju jag att klämma in så mycket som det bara går under kort tid. Så mycket som det går till den gräns att man kan njuta och ta in alla intryck vill säga.
Nästan det första jag visade honom var Times Square. Under hans första dag i NYC ville jag nämligen hinna visa honom platsen i både dagsljus och mörker.
Sen gick vi och käkade en varsin pizza slice.
Daniel var hungrig efter sin långa flygtur så det passade bra att fylla magen med en tjockispizza a la Amerika.
Efter maten tog vi tunnelbanan till Central Park för en långpromenad.
Här sitter jag på kanske världens finaste offentliga skulptur. För övrigt så är alla bilder på mig tagna av Daniel. Lite logiskt men för rättvisans skull vill jag nämna det.
Vatten nära vatten.
Swedish Cottage. En stuga i Central Park som gör att många i världen tror att alla svenskar bor i hus som detta.
En lila hästskjuts som fick mig att tänka på min Lollo som älskar lila.
Efter en lång promenad gick vi och besökte Metropolitan Museum Of Art.
I skulptursalen kunde vi konstatera att man hade sjukt mycket tid till saker innan Facebook.
Vilken sköning va!
En del av en skulptur och en fotograferande Daniel.
Nu kan jag inte låta bli att visa er lite dålig Lilian-humor.
Pillesnopp!
Det fanns riktigt mycket bra konst inne på MET (som museet kallas i kortform).
Jag vet! sa konstnären. Jag skulpterar två män i klänning. Ena mannen med skägg och andra med bröst och en strut på huvudet. Mellan dom gör jag en kronärtskocka som dom kan leva sitt liv under. Det blir nog bra.
Mästaren Vincent van Gogh som inte sålde en ynka tavla under sin levnadstid mer än till sin bror.
Claude Monet! Ljusets mästare.
Som ni säkert redan vet så älskade Monet sin näckrosdamm som han flitigt målade av och hämtade inspiration ifrån. Om Monet skulle vara vid livet skulle jag söka upp honom för ge'n en puss på näsan för att berätta för honom hur duktig jag tycker han är. Lika dant skulle jag föresten gjort med Vincent. Stackarn. Han skulle verkligen behöva lite uppmuntran med tanke på det tragiska konstnärsskapet han faktiskt hade.
När vi var nöjda inne på MET gick vi ut för att promenera lite mer i Central Park.
Ute låg solen lågt så Daniel passade på att fånga solstrålar med sin värstingkamera.
Nästan det första jag visade honom var Times Square. Under hans första dag i NYC ville jag nämligen hinna visa honom platsen i både dagsljus och mörker.
Sen gick vi och käkade en varsin pizza slice.
Daniel var hungrig efter sin långa flygtur så det passade bra att fylla magen med en tjockispizza a la Amerika.
Efter maten tog vi tunnelbanan till Central Park för en långpromenad.
Här sitter jag på kanske världens finaste offentliga skulptur. För övrigt så är alla bilder på mig tagna av Daniel. Lite logiskt men för rättvisans skull vill jag nämna det.
Vatten nära vatten.
Swedish Cottage. En stuga i Central Park som gör att många i världen tror att alla svenskar bor i hus som detta.
En lila hästskjuts som fick mig att tänka på min Lollo som älskar lila.
Efter en lång promenad gick vi och besökte Metropolitan Museum Of Art.
I skulptursalen kunde vi konstatera att man hade sjukt mycket tid till saker innan Facebook.
Vilken sköning va!
En del av en skulptur och en fotograferande Daniel.
Nu kan jag inte låta bli att visa er lite dålig Lilian-humor.
Pillesnopp!
Det fanns riktigt mycket bra konst inne på MET (som museet kallas i kortform).
Jag vet! sa konstnären. Jag skulpterar två män i klänning. Ena mannen med skägg och andra med bröst och en strut på huvudet. Mellan dom gör jag en kronärtskocka som dom kan leva sitt liv under. Det blir nog bra.
Mästaren Vincent van Gogh som inte sålde en ynka tavla under sin levnadstid mer än till sin bror.
Claude Monet! Ljusets mästare.
Som ni säkert redan vet så älskade Monet sin näckrosdamm som han flitigt målade av och hämtade inspiration ifrån. Om Monet skulle vara vid livet skulle jag söka upp honom för ge'n en puss på näsan för att berätta för honom hur duktig jag tycker han är. Lika dant skulle jag föresten gjort med Vincent. Stackarn. Han skulle verkligen behöva lite uppmuntran med tanke på det tragiska konstnärsskapet han faktiskt hade.
När vi var nöjda inne på MET gick vi ut för att promenera lite mer i Central Park.
Ute låg solen lågt så Daniel passade på att fånga solstrålar med sin värstingkamera.
Picnic at 29th street between 5th and 6th avenue
Jag åkte ju in till New York i helgen för att träffa Daniel som tagit sig hela vägen från Sverige för en snabb weekend. Detta var andra gången jag träffade en kompis som tagit sig från Sverige i den stora staden, första gången träffade jag ju Micke.
När Micke kom hade han som ni minns med sig en hel kasse full med saker till mig. Daniel hade också med sig grejer fast från min familj. En specifik grej som var med i packningen hade Daniel råkat avslöja till mig i förhand så nästan det första jag gjorde var att be honom öppna väskan och ge det till mig. Vi hann nästan inte ens säga hej vad kul att se dig först.
Det var det här som jag suktade efter!
Min storasyster Lollos hembakta knaperbröd!!! Det som jag har längtat efter i hela nio månader!
När Micke kom hade han som ni minns med sig en hel kasse full med saker till mig. Daniel hade också med sig grejer fast från min familj. En specifik grej som var med i packningen hade Daniel råkat avslöja till mig i förhand så nästan det första jag gjorde var att be honom öppna väskan och ge det till mig. Vi hann nästan inte ens säga hej vad kul att se dig först.
Det var det här som jag suktade efter!
Min storasyster Lollos hembakta knaperbröd!!! Det som jag har längtat efter i hela nio månader!
Lollo hade även sett till att fixa en tub med räkost som Daniel slagit in i guldpapper och blått snöre.
Mitt på gågatan slog vi oss ner för en picknick.
Daniel tyckte jag var lite tokig som slog mig ner mitt på gatan för att äta brödet, men så har han inte varit utan något så himla gott så länge heller.
Tänk vilken underbar storasyster jag har som ville överraska mig med sitt bröd som hon vet att jag älskar!
Lollo!
Tusendriljardermilijonerstack! Och jag överdriver inte ens!
Jag Älskar Dig Så!
Puss Puss
Lillasyster Lilian
Mitt på gågatan slog vi oss ner för en picknick.
Daniel tyckte jag var lite tokig som slog mig ner mitt på gatan för att äta brödet, men så har han inte varit utan något så himla gott så länge heller.
Tänk vilken underbar storasyster jag har som ville överraska mig med sitt bröd som hon vet att jag älskar!
Lollo!
Tusendriljardermilijonerstack! Och jag överdriver inte ens!
Jag Älskar Dig Så!
Puss Puss
Lillasyster Lilian
≈TivoliFisk≈
En grej till från torsdagens Flower Market bara, för det här måste jag visa er.
Man kunde vinna guldfiskar! Precis så som man kan se i scener från filmer när dom går på tivoli i USA! Vi kunde inte annat än låta bli att tävla.
Pojkarna stod och pratade om vilka fiskar dom ville vinna innan vi ens hade börjat tävla.
Ett spel innebar en korg full med pingisbollar. Bollarna skulle man lycka pricka i glasburkarna med färgad vätska. En fisk per träff.
Det var svårare sagt än gjort att pricka rätt. Men då jag hade gett mig sjutton på att pricka minst en så gjorde jag förstås det.
Och givetvis var det den gröna koppen jag siktade in mig på!
Oliver tjuvade lite ur en annan korg med bollar än den som var vår. Helt rätt!
När spelet var slut plockades våra fiskar upp. Som tur var så lyckades Becky också vinna en fisk så vi fick med oss två firrar hem. Kompisar.
Två små stackars fiskar.
Väl hemma var Oliver lycklig över sina nya vänner.
Han studerade dom två krabaterna noga där dom simmade runt runt i sin nya lilla lya. Själv var jag mest nyfiken över vad pojkarnas Mamma och Pappa skulle tycka och säga över deras nya familjemedlemmar som slagit sig till ro på vardagsrumsbordet. Som tur var så visade det sig att dom tog det hela bra. Undrar vad hur dom skulle reagera över en hundvalp. Hum. Kanske ska prova det nästa gång...
Man kunde vinna guldfiskar! Precis så som man kan se i scener från filmer när dom går på tivoli i USA! Vi kunde inte annat än låta bli att tävla.
Pojkarna stod och pratade om vilka fiskar dom ville vinna innan vi ens hade börjat tävla.
Ett spel innebar en korg full med pingisbollar. Bollarna skulle man lycka pricka i glasburkarna med färgad vätska. En fisk per träff.
Det var svårare sagt än gjort att pricka rätt. Men då jag hade gett mig sjutton på att pricka minst en så gjorde jag förstås det.
Och givetvis var det den gröna koppen jag siktade in mig på!
Oliver tjuvade lite ur en annan korg med bollar än den som var vår. Helt rätt!
När spelet var slut plockades våra fiskar upp. Som tur var så lyckades Becky också vinna en fisk så vi fick med oss två firrar hem. Kompisar.
Två små stackars fiskar.
Väl hemma var Oliver lycklig över sina nya vänner.
Han studerade dom två krabaterna noga där dom simmade runt runt i sin nya lilla lya. Själv var jag mest nyfiken över vad pojkarnas Mamma och Pappa skulle tycka och säga över deras nya familjemedlemmar som slagit sig till ro på vardagsrumsbordet. Som tur var så visade det sig att dom tog det hela bra. Undrar vad hur dom skulle reagera över en hundvalp. Hum. Kanske ska prova det nästa gång...
Flower Market Del III
Ett skepp kommer lastat med ännu mer bilder från torsdagens Flower Market!
Stämningen var på topp och vi hade det hur mysigt och kul som helst!
Oliver var så himla glad över att få vara där.
Och jag var så himla glad över att få vara med Oliver.
Vi åkte karusell tillsammans. Viggo red på en häst, Oliver på en panda och själv hade jag ståplats.
Peace on earth och mer karusell åt alla barn.
Utöver allt karusellåkande så tävlade pojkarna också.
Här fick Viggo några dollar för att betala en omgång basketball.
Lilla Viggo. Han älskar basket!
Så är han riktigt duktig också. Dock blev det ingen vinst men huvudsaken är ju alltid att man har kul och det hade han.
Här åker Oliver och Becky runt runt i en apa som håller i en banan.
Viggo valde att skippa apan och åka ensam i en skolbuss istället. Tut tut!
Här laddar bröderna för att åka upp i luften på ryggen av en färgglad hund.
Weeeeiii vad det går!
Little G roade sig mest så här under vårat tivolibesök.
Det sista vi gjorde för dagen var att gå igenom en hinderbana som var väldigt kul.
Tro mig jag vet, för jag var med. Jag gjorde Viggo sällskap då jag tycker han är snäppet för liten för att klara av sånt själv.
Hej hej där nere!
Slutspurten på hinderbanan och även på vårat besök på The Flower Market. En riktigt riktigt mysig dag för både mig, Becky och inte minst pojkarna!
Stämningen var på topp och vi hade det hur mysigt och kul som helst!
Oliver var så himla glad över att få vara där.
Och jag var så himla glad över att få vara med Oliver.
Vi åkte karusell tillsammans. Viggo red på en häst, Oliver på en panda och själv hade jag ståplats.
Peace on earth och mer karusell åt alla barn.
Utöver allt karusellåkande så tävlade pojkarna också.
Här fick Viggo några dollar för att betala en omgång basketball.
Lilla Viggo. Han älskar basket!
Så är han riktigt duktig också. Dock blev det ingen vinst men huvudsaken är ju alltid att man har kul och det hade han.
Här åker Oliver och Becky runt runt i en apa som håller i en banan.
Viggo valde att skippa apan och åka ensam i en skolbuss istället. Tut tut!
Här laddar bröderna för att åka upp i luften på ryggen av en färgglad hund.
Weeeeiii vad det går!
Little G roade sig mest så här under vårat tivolibesök.
Det sista vi gjorde för dagen var att gå igenom en hinderbana som var väldigt kul.
Tro mig jag vet, för jag var med. Jag gjorde Viggo sällskap då jag tycker han är snäppet för liten för att klara av sånt själv.
Hej hej där nere!
Slutspurten på hinderbanan och även på vårat besök på The Flower Market. En riktigt riktigt mysig dag för både mig, Becky och inte minst pojkarna!
Flower Market Del II SpongeBob SquarePants
Hej Allesammans! Hoppas ni hade en riktigt bra helg. Min var alla tiders! Som ni vet så var jag i New York med Daniel som tog sig dit hela vägen från Sverige. Mer om det kommer ni få se och läsa om men först ska ni få se lite mer från torsdagens Flower Market här i stan. Just detta inlägg är framför allt tillägnat min systerson Teddy.
På marknaden träffade vi SvampBob#! Det var Oliver som fick syn på honom först och han utbrast "Lilian look! There's Teddy's favorit guy!"
Oliver frågade om han fick springa fram och hälsa och självklart fick han det!
Oliver pratade på som bara den. Mest om Teddy in Sweden.
Så ville Oliver gärna visa upp sin minsta lillebror för SvamBob. Jag var lite nervös över hur Gunnars reaktion skulle bli men som tur var tog han det hela bra.
Efter pratstunden fick pojkarna fiska i SvampBobs fiskedamm.
Och båda fick napp! Tänka sig! Viggo fick en grön drake man kan sätta på fingret och Oliver fick en gul liten leksaksbil.
Teddy!
På marknaden träffade vi SvampBob#! Det var Oliver som fick syn på honom först och han utbrast "Lilian look! There's Teddy's favorit guy!"
Oliver frågade om han fick springa fram och hälsa och självklart fick han det!
Oliver pratade på som bara den. Mest om Teddy in Sweden.
Så ville Oliver gärna visa upp sin minsta lillebror för SvamBob. Jag var lite nervös över hur Gunnars reaktion skulle bli men som tur var tog han det hela bra.
Efter pratstunden fick pojkarna fiska i SvampBobs fiskedamm.
Och båda fick napp! Tänka sig! Viggo fick en grön drake man kan sätta på fingret och Oliver fick en gul liten leksaksbil.
Teddy!
Oliver var extra noga med att vi skulle visa dom här bilderna för dig vill jag lova. Senare samma dag när vi kom hem från marknaden kröp han till och med upp i knät på mig och viskade i mitt öra att "Lilian, remember to show Teddy the pictures you took on SpongeBob today. I really want him to see them". Det betyder "Lilian, kom ihåg att visa bilderna du tog på SvampBob för Teddy. Jag vill verkligen att han ska se dom".
Hoppas bilderna på din Favorit Guy gjorde dig glad!
Puss Puss! Moster Lilian
Hoppas bilderna på din Favorit Guy gjorde dig glad!
Puss Puss! Moster Lilian
Flower Market!
I dag var pojkarna och jag på något kul ska ni veta! Vi var på stadens årliga Flower Market. En marknad med tivoli där det är menat att man ska handla på sig blommor som ska blomma under sommaren i alla ens rabatter. Själva ägnade vi oss mest åt tivolit men i alla fall! Och vet ni vad? Dagen till ära var hade vi ett fint sällskap med oss. Becky! Au pairen som jobbade i familjen året innan mig ni vet. Hon kom i måndags och ska stanna i en vecka. Verkligen trevligt. Becky tycker jag om!
Vi gjorde entré runt klockan 11:45 direkt efter att vi hämtat Oliver i skolan.
Det första dom fick göra var att åka flygplan.
Det tyckte dom om!
Little G satt i vagnen med solkräm i fejset och såg på när brorsorna åkte runt runt runt.
Efter flygplanen gick vi raka vägen till matstånden för att köpa lunch. För när man går på tivoli är det viktigt att ha fullt med energi i kroppen. Speciellt om man heter Oliver och Viggo. Den goda lunchen avnjöt vi i gröngräset. Här har ni Becky föresten!
Vi åt gyrros och satt och pratade. Det var väldans mysigt.
Killarna fick dela på en läsk. Eller "baby beer" som dom så sött kallar det!
När vi ätit upp maten var det dags för andra att få mat, nämligen djuren i klapp-och-mat-gården. Jag tyckte att det var perfekt att låta djuren få mat medan maten sjönk i våra magar så att vi kunde bli redo för mer karuseller och sånt livligt.
Här instruerar jag i hur man matar rätt. Flat handflata är viktigt om man är rädd om sina fingrar.
Pojkarna fattade galoppen rätt snart och matningen kunde börja.
Men efter en stund tappade Viggo sin kunskap om flat handflata och började använda sig av fingerteckniken istället. Som tur var gick den lilla missen bra utan någon olycka och jag fick vara instruktör på nytt.
Oliver tyckte att det var riktigt kul att mata djuren och rättvist skulle det vara.
Alla fick sitt. Till och med grisen, trots allt hull han redan hade.
När djuren var matade gick vi tillbaka till tivolit för att försöka vinna priser åka mer karusell.
Två små söta fina killar på äventyr. Ni ska få se mer i från den härliga eftermiddagen framöver. Men det inlägget dyker nog upp efter helgen för i helgen ska jag vara i NYC. Min killkompis Daniel kommer dit, hela vägen i från Sverige, för att spendera fre,lör,sön där och jag ska vara med. Det ska bli himla kul! Det blir hans första besök i NYC och faktiskt hans första flygtur någonsin. Jag ska göra det bästa jag kan för att visa honom underbara NYC. Underbara Underbara New York!
Vi gjorde entré runt klockan 11:45 direkt efter att vi hämtat Oliver i skolan.
Det första dom fick göra var att åka flygplan.
Det tyckte dom om!
Little G satt i vagnen med solkräm i fejset och såg på när brorsorna åkte runt runt runt.
Efter flygplanen gick vi raka vägen till matstånden för att köpa lunch. För när man går på tivoli är det viktigt att ha fullt med energi i kroppen. Speciellt om man heter Oliver och Viggo. Den goda lunchen avnjöt vi i gröngräset. Här har ni Becky föresten!
Vi åt gyrros och satt och pratade. Det var väldans mysigt.
Killarna fick dela på en läsk. Eller "baby beer" som dom så sött kallar det!
När vi ätit upp maten var det dags för andra att få mat, nämligen djuren i klapp-och-mat-gården. Jag tyckte att det var perfekt att låta djuren få mat medan maten sjönk i våra magar så att vi kunde bli redo för mer karuseller och sånt livligt.
Här instruerar jag i hur man matar rätt. Flat handflata är viktigt om man är rädd om sina fingrar.
Pojkarna fattade galoppen rätt snart och matningen kunde börja.
Men efter en stund tappade Viggo sin kunskap om flat handflata och började använda sig av fingerteckniken istället. Som tur var gick den lilla missen bra utan någon olycka och jag fick vara instruktör på nytt.
Oliver tyckte att det var riktigt kul att mata djuren och rättvist skulle det vara.
Alla fick sitt. Till och med grisen, trots allt hull han redan hade.
När djuren var matade gick vi tillbaka till tivolit för att försöka vinna priser åka mer karusell.
Två små söta fina killar på äventyr. Ni ska få se mer i från den härliga eftermiddagen framöver. Men det inlägget dyker nog upp efter helgen för i helgen ska jag vara i NYC. Min killkompis Daniel kommer dit, hela vägen i från Sverige, för att spendera fre,lör,sön där och jag ska vara med. Det ska bli himla kul! Det blir hans första besök i NYC och faktiskt hans första flygtur någonsin. Jag ska göra det bästa jag kan för att visa honom underbara NYC. Underbara Underbara New York!
Får jag lov att presentera -Bojjan Altelind!
Om jag säger så här. Denna kvinna är underbar!
Kolla bara här ---> Min norrländska BFF Saras blogg.
Sara! Hälsa din Mamma att hon verkar vara en riktigt härlig prick! Jag längtar så tills jag kan komma upp till norrland och hälsa på er, för Oj vad jag vill träffa henne i verkligheten! :D
Hallonkrämskram /Lilian Kirchsteiger
Point to Point Part II
Söndagens Point to Point var en riktigt trevlig upplevelse!
Arrangörerna hade gått in för det när det gällde det mesta. Som buskar till exempel.
'
På tal om sött. Min härliga värdmamma!
Hästarna racade på riktigt bra. Duktiga djur det där.
Unge Herr O och Unge Herr V tyckte att hästarna var spännande.
Men det bästa för deras del var nog alla dessa sötsaker. Nog för att dom egentligen inte behöver äta mer socker, så söta som dom redan är.
Kringlor doppade i allt möjligt, det är typiskt amerikanskt det!
Far och son.
Festande ett par platser ifrån där vi stod.
Söndagen och Point to Point var riktigt mysig. Alla verkade ha det så trevligt och kul, inte minst jag själv.
Här på bilden har ni mormor och morfar med deras minsta barnbarn Gunnar.
Bilden på Viggo som rutinerat dricker lemonad ur ett vinglas får avsluta bloggandet om detta härliga event!
Arrangörerna hade gått in för det när det gällde det mesta. Som buskar till exempel.
'
Som jag nämnde hade vi en väldans bra plats. Vi såg allt som hände på den delen av banan vi stod vid utan att ens behöva lämna solstolarna.
Man kunde satsa pengar sinsemellan och det gjorde vi. Jag var åtminstone med och satsade pengar på första loppet. Det där med att spela är inte riktigt min grej.
Fast det går ganska bra när jag väl spelar. Jag brukar kunna pricka in rätt nummer och det gjorde jag denna gång. Jag kommer inte ihåg namnet på hästen men jag vet att jag satsade på 8:an och det gick rikitigt bra. Från platsen jag stod kunde jag se att han tog täten och från storbildskärmen kunde jag sedan se hur man höll ledningen ända till mållinjen. Han vann! Och jag med!
Tim och jag hade tydligen satsat på samma häst så vi fick dela lika på vinsten. Efter att ha vunnit 1/1 så brydde jag mig inte så mycket om tippningen längre. Jag var nöjd så. Istället åt jag en massa mat, pratade med folk och gick runt och kollade och njöt av allt runt omkring.
Jag gick och provade hattar i hattståndet.
Jag kollade in glass och matvagnarna. Jag nöjde mig med att titta, med tanke på mängden av mat som vi hade vid våra bord menar jag
Dom gamla bilarna var roligast att titta på. Inte för att jag är bilintresserad men när åken ser ut så här så är det rätt kul.
Tillbaka till våra bord och lite av allt det söta som det bjöds på under dagen.
Man kunde satsa pengar sinsemellan och det gjorde vi. Jag var åtminstone med och satsade pengar på första loppet. Det där med att spela är inte riktigt min grej.
Fast det går ganska bra när jag väl spelar. Jag brukar kunna pricka in rätt nummer och det gjorde jag denna gång. Jag kommer inte ihåg namnet på hästen men jag vet att jag satsade på 8:an och det gick rikitigt bra. Från platsen jag stod kunde jag se att han tog täten och från storbildskärmen kunde jag sedan se hur man höll ledningen ända till mållinjen. Han vann! Och jag med!
Tim och jag hade tydligen satsat på samma häst så vi fick dela lika på vinsten. Efter att ha vunnit 1/1 så brydde jag mig inte så mycket om tippningen längre. Jag var nöjd så. Istället åt jag en massa mat, pratade med folk och gick runt och kollade och njöt av allt runt omkring.
Jag gick och provade hattar i hattståndet.
Jag kollade in glass och matvagnarna. Jag nöjde mig med att titta, med tanke på mängden av mat som vi hade vid våra bord menar jag
Dom gamla bilarna var roligast att titta på. Inte för att jag är bilintresserad men när åken ser ut så här så är det rätt kul.
Tillbaka till våra bord och lite av allt det söta som det bjöds på under dagen.
På tal om sött. Min härliga värdmamma!
Unge Herr O och Unge Herr V tyckte att hästarna var spännande.
Men det bästa för deras del var nog alla dessa sötsaker. Nog för att dom egentligen inte behöver äta mer socker, så söta som dom redan är.
Kringlor doppade i allt möjligt, det är typiskt amerikanskt det!
Far och son.
Festande ett par platser ifrån där vi stod.
Söndagen och Point to Point var riktigt mysig. Alla verkade ha det så trevligt och kul, inte minst jag själv.
Här på bilden har ni mormor och morfar med deras minsta barnbarn Gunnar.
Bilden på Viggo som rutinerat dricker lemonad ur ett vinglas får avsluta bloggandet om detta härliga event!
Point to Point!
I söndags var det ett årligt event här i Wilmington. Ett hästrace kallat Point to Point.
Då samlas människor på ett fält på historiskmark för att äta gott, titta på hästar och satsa pengar om man så vill.
Det är ett mycket populärt event. Det kryllar av folk som kommer kortväga och långväga ifrån för att delta.
Jag var där med min härliga värdfamilj, släkt och vänner till dom som nu mer även är mina vänner.
Min värdfamilj var värdar för platsen vi stod vid. Det var dom som välkomnat in vänner till bilplatsen dom hyrt för att delta och näst intill all god mat och dryck. Morgonen började med goda coctails och brunchmat.
Oliver, Viggo och Jamie hade koja i en bagagelucka.
Eric och Jamies lillasyster Kandal.
Bilar var uppradade i långa rader och vid varje bil fanns det bord fyllda med mat och dryck. Så här såg det ungefär ut där vi stod.
Oliver fick tag i den nyttiga delen av en Bloody Mary som han knaprade muntert på.
Mor och lillplutt-son.
Min värdfamilj har fått tag i en riktigt bra plats som dom hyr år för år, precis vid en del bredvid hästracebanan.
Innan hästracen drog igång var det lite uppträdanden av olika slag. Bland annat av ett gäng gubbar med säckpipor.
Världens bästa värdpappa.
Allison, Layton och Johan. En härlig familj!
Oliver fick lyckan att klappa en fin häst med en blomma i manen.
Raden med bilar vi stod i.
Rätt som det var hittade jag en fyrklöver. Sekunden efter att jag förklarat för lilla Jamie att man kan hitta klöver med fyra blad som ger tur, om man har tur vill säga. Han vart glad över att få se en i verkligheten så jag gav den till honom och då blev han ännu gladare.
Och rätt som det var dök solstrålen Pap upp! Snacka om att min fyrklöver verkligen gav tur med sig!
Trots att solen gömde sig bakom moln mesta dels av tiden var det såklart solkräm på för barnen. Holly smörjde in Olivers kinder.
Så gjorde hon rätt i att passa på att ge honom en puss också. Jag hade gjort precis samma sak!
Nästan direkt efter att vi var klara med brunch blev det lunch. Det var äta som gällde. Det är liksom mycket mat i fokus på amerikanska tillställningar, vilket jag gillar för mat är gott.
Viggo tycker också mat är gott. Speciellt fried chicken.
Det bjöds på uppvisning av gamla fina hästvagnar med trevligt uppklätt folk i. Tydligen har många kändisar deltagit genom åren. Bland annat deltog min polare Martha Stewart i en vagn för ett par år sedan.
En vagn av hur många vagnar som helst.
Viggo med sin morbror Tim. Och med en basketboll och basebollhandske såklart.
Tack för att ni tittade. Mer i från denna tillställning i följande inlägg!
I lördagskväll.
I lördagskväll hängde jag med Liina.
Vi åt och drack och drack och åt.
Vi åt efterätt också. Någonting med persika. Jag gillade mest glassen.
När vi hade suttit en bra stund och pratat och ätit blev det dags att gå vidare. När vi reste på oss för att gå såg vi en nödutgång och blev genast sugna på att ta en springnota igen, precis som i Nashville. Nejvars! Det blev vi inte! Men vi skojade om det just för skoj skull.
Vi åt och drack och drack och åt.
För att fira den mexikanska högtiden Cino de Mayo åt vi nachos på ett ställe som alltid serverar ett gigantiskt berg med nachos och mycket goda tillbehör.
Vi åt efterätt också. Någonting med persika. Jag gillade mest glassen.
När vi hade suttit en bra stund och pratat och ätit blev det dags att gå vidare. När vi reste på oss för att gå såg vi en nödutgång och blev genast sugna på att ta en springnota igen, precis som i Nashville. Nejvars! Det blev vi inte! Men vi skojade om det just för skoj skull.
Everlasting!
Detta inlägg är till en tjej som jag aldrig har träffat men vars blogg jag följer med ett stort nöje.
Hej kära du!
Med tanke på funderingen du hade kring om det kunde vara likadana tallrikar vi haft som barn kommer svaret här. Detta är en bild på tallriken jag åt i från. (Bilden är tagen av min storasyster Linnéa hemma i Sverige. Hon såg nämligen din kommentar på min blogg och hon beslöt sig för att reda ut mysteriet. Omtänksamt till tusen!) Så. Hade vi samma tallrikar som barn? :)
/Lilian
Ett nöjesfält utan sockervadd.
Samma dag som sparkcykeln tog vi en sväng till parken. Det brukar vi göra nästan varje dag om solen skiner.
Det är den här lekparken vi oftast besöker. Den ligger nämligen nära och bra.
Viggo älskar att kunna klättra och springa runt. Precis som att det vore ett nöjesfält. Ett nöjesfält utan sockervadd förstås.
Gullungen min.
En stark gullunge minsann. En stark gullunge med en blöt tröja.
Kapten Viggo med hans piratskepp.
Tänk vad bra med alla lekparker runt om i världen som bara har till uppgift att stå där men som ändå lyckas göra barn så himla lyckliga och glada.
Det är den här lekparken vi oftast besöker. Den ligger nämligen nära och bra.
Viggo älskar att kunna klättra och springa runt. Precis som att det vore ett nöjesfält. Ett nöjesfält utan sockervadd förstås.
Gullungen min.
En stark gullunge minsann. En stark gullunge med en blöt tröja.
Kapten Viggo med hans piratskepp.
Tänk vad bra med alla lekparker runt om i världen som bara har till uppgift att stå där men som ändå lyckas göra barn så himla lyckliga och glada.
Sparkcykeln
Viggo börjar bli stor. Det märks på mycket. Inte bara på att vi pottränar dagarna i ända (jag säger vi för det krävs en hel del av de vuxna när det gäller sånt har jag märkt) utan han klarar av så mycket på egen hand.
Som att åka sparkcykel till exempel.
Räcka ut tungan har han kunnat länge så det är inget nytt.
Där emot är det där med hans skills på sparkcykeln lite mer av en nyhet. Dom förbättras mer och mer för varje dag. Förrförra veckan åkte han sparkcykel så gott som varje dag innan vi hämtade Oliver från skolan. På tal om tungan så gäller det att ha den rätt i munnen när man far fram. Vilket jag försöker förklara för Viggo. Vi vill inte ha några olyckor med halva tungor.
Att sparka sig fram väcker törsten.
Det där med att "kan själv" funkar inte riktigt i detta läge men det är bra att man försöker.
När Viggo var iklädd alla skydd passade jag på att lära honom dansen till Michael Jackson's Thriller. Jag var imponerad över hur snabbt han snappade upp koreografin.
Den där känslan man får i magen när man ser hur stolt Viggo är över att klara av saker själv är riktigt bra.
Och det där leendet han har när känner sig som en stor pojke gör en riktigt glad själv.
Och för alla er som undrar vart lillparveln höll hus under Viggos sparkcykeltur är svaret i vagnen. I vagnen i friska luften, det är favoritplatsen för förmiddagsluren. Lilla Gunnar. Snart är det hans tur att sparka i väg och känna sig stor.
Som att åka sparkcykel till exempel.
Räcka ut tungan har han kunnat länge så det är inget nytt.
Där emot är det där med hans skills på sparkcykeln lite mer av en nyhet. Dom förbättras mer och mer för varje dag. Förrförra veckan åkte han sparkcykel så gott som varje dag innan vi hämtade Oliver från skolan. På tal om tungan så gäller det att ha den rätt i munnen när man far fram. Vilket jag försöker förklara för Viggo. Vi vill inte ha några olyckor med halva tungor.
Att sparka sig fram väcker törsten.
Det där med att "kan själv" funkar inte riktigt i detta läge men det är bra att man försöker.
När Viggo var iklädd alla skydd passade jag på att lära honom dansen till Michael Jackson's Thriller. Jag var imponerad över hur snabbt han snappade upp koreografin.
Den där känslan man får i magen när man ser hur stolt Viggo är över att klara av saker själv är riktigt bra.
Och det där leendet han har när känner sig som en stor pojke gör en riktigt glad själv.
Och för alla er som undrar vart lillparveln höll hus under Viggos sparkcykeltur är svaret i vagnen. I vagnen i friska luften, det är favoritplatsen för förmiddagsluren. Lilla Gunnar. Snart är det hans tur att sparka i väg och känna sig stor.
Mexikanskt och Italienskt
Senare samma söndag som jag varit på museet mötte jag upp Liina på ett ställe för en sen middag.
Ute var vädret fortfarande regnigt. Tur att jag hade min regnkappa på mig.
Ute var vädret fortfarande regnigt. Tur att jag hade min regnkappa på mig.
Inne på restaurangen var det torrt och varmt.
Jag åt nachos till middag vilket egentligen inte klassas som middag men är man sugen så är man.
Liina åt det här. Jag tyckte inte att det såg så märkvärdigt ut men hon sa att det var gott så jag får väl tro henne.
Liina tog en brownie på maten. För min del var det bra. Efter ett berg med ostdränkta nachos sa det liksom stopp nere i magsäcken.
Efter maten satt vi kvar nån timme och konverserade. Sen gick vi ut för att åka hem.
Trots min regnkappa gick vi tillsammans genom regnet under Liinas paraply. På parkeringen sa vi hej då vi ses snart igen och så sa vi även hej då till ännu en vecka som kom och gick. Tiden går fort när man har roligt. Det gäller att ta vara på dagarna man lever hörrni. "Carpe Diem" som min underbara vän Karolina brukar säga.
Insidan av Philadelphia Museum of Art
Insidan var det ja.
Museet är stort. Riktigt stort. Massa konst. Och här kommer lite konst utvald av mig.
En funderande flicka. Applåder åt konstnärens känsla för ljus!
Museet består av många olika avdelningar och många med konst från olika världsdelar.
Jag tyckte att det var extra kul med den asiatiska konsten för det är inte så ofta jag stöter på det i större samlingar plus att gammal Asiatisk konst som denna är så mystisk fin.
Kolla bara på den här sköningen.
I en avdelning hade dom byggt en låtsasby med hus som Japaner har teceremonier i.
Ännu en asiatisk sköning. God dag God dag.
Den här urnan är från Kina och den är sjuuuukt gammal. Ca 2600-2300 F.Kr. Den vill man inte gärna slå sönder.
En till gammal kines. Nästan så att jag tror att arkeologen som grävde fram den blev lite skraj när han först fick se den.
Den här snubben befann sig på den Afrikanska avdelningen.
En bild på mig själv från en spegel i spegelsalen.
Tavlor med rött i sig med tjocka gyllene ramar gör sig extra bra på röd sammetstapet. Medan en kritvit död Jesus gör sig bra på en vit vägg. Museumorganisatörer vet vad dom sysslar med, det är ett som är säkert.
Oh vad jag gärna skulle vilja ha den här kaffeservisen till min egen!
Där här målningen förde mina tankar till Venus Triumf som hänger på Stockholms Nationalmuseum.
Vid den här tallriken kom jag på världens bästa gå-ner-i-vikt-tips. Jo, för när jag var liten hade jag en tallrik med en bild på ett vitt ulligt lamm i botten. Jag minns att man ofta lurade mig till att äta upp min mat för att då skulle ju jag få se lilla lammet! Där emot vet jag inte riktigt om jag skulle vara lika sugen på en ren tallrik om jag skulle få syn på en naken gammal man med ett skynke runt könet. Därför borde det innebära att man skulle lämna mat och på så sätt äta mindre och på så sätt gå ner i vikt. Med andra ord ett bra bantningskoncept!
Den här bilden är till min svåger Tonye. Ni vet han som nyss fick en bild på en gammal radio i Nashville. Tonye gillar nämligen även rustningar.
Själv är jag inte lika förtjust i rustningar. I alla fall inte om det är detta man pratar om när man säger att man vill att ens drömman ska vara som en riddare på häst. För fy farao vad rädd jag skulle bli om en sån här kom ridandes emot mig. Nästan lika skraj som arkeologen som fann det där kinesiska fyndet ovan.
Ibland lägger jag ju upp bilder åt folk som jag tror läser min blogg. Den här gången har turen hamnat hos den där snubben som är vapenexpert på Antikrundan. Så varsågod Max Sjöberg. Detta är till dig!
När enkelheten...
..blir komplicerad.
Dom påstod att detta hus är halft men jag vet inte om jag håller med. Så länge allt i huset inte är halft så måste det väl ändå vara helt. Förstår ni vad jag menar?
Den här bilden är tagen till min älskade storasyster Linnéa. Helt enkelt för att jag tror att hon uppskattar den.
När jag några timmar senare kände mig färdig inne på museet gick jag. Utanför var vädret fortfarande blött men! Sånt hindrar inte mig ifrån att vara glad. Särskilt inte efter att ha spenderat tid bland konst.
Samma vatten som Dinosaurier en gång drack och samma trappa som Rocky en gång sprang i.
Söndagen efter söndagen som jag bloggade om igår, den med brunchen alltså, åkte jag in till Philadelphia för att gå på konstmuseum. Philadelphia Museum of Art. Ett av USA's största faktiskt.
Det var ett uselt väder för den som gillar när det är torrt. För min egen del så tycker jag att det är kul med variation och så hade jag min regnkappa på mig så det gjorde inte så mycket att det regnade. Hur som helst. Den här bilden tog jag från förarsätet av min bil och jag vill tillägga att jag stod stilla vid ett rödljus när bilden togs för den som undrar över säkerheten.
Inne på museet finns det många värdefulla verk av olika slag. Undrar egentligen hur mycket värde i pengar alla föremål i denna byggnad gör tillsammans. Givetvis ett större värde i kulturarv än kosing men i alla fall. Fränt att leka med tanken.
Den östra entrén, också kallad huvudentrén. Vad dom två killarna nere till höger sysslade med vill nog inte deras mammor veta. En liten parantes i det hela.
Trappen upp till entrén. Det är föresten den här trappen som Rocky springer i den där kända filmen. (Kolla slutet av klippet här om ni inte har en aning vad jag pratar om).
Nedanför trappen snett till höger finns det en staty av Rocky som folk är tokiga i. Alltid är det någon som står där under och poserar för att få vara med på samma bild som statyn.
Det var ett uselt väder för den som gillar när det är torrt. För min egen del så tycker jag att det är kul med variation och så hade jag min regnkappa på mig så det gjorde inte så mycket att det regnade. Hur som helst. Den här bilden tog jag från förarsätet av min bil och jag vill tillägga att jag stod stilla vid ett rödljus när bilden togs för den som undrar över säkerheten.
Inne på museet finns det många värdefulla verk av olika slag. Undrar egentligen hur mycket värde i pengar alla föremål i denna byggnad gör tillsammans. Givetvis ett större värde i kulturarv än kosing men i alla fall. Fränt att leka med tanken.
Den östra entrén, också kallad huvudentrén. Vad dom två killarna nere till höger sysslade med vill nog inte deras mammor veta. En liten parantes i det hela.
Trappen upp till entrén. Det är föresten den här trappen som Rocky springer i den där kända filmen. (Kolla slutet av klippet här om ni inte har en aning vad jag pratar om).
Nedanför trappen snett till höger finns det en staty av Rocky som folk är tokiga i. Alltid är det någon som står där under och poserar för att få vara med på samma bild som statyn.
I nästa inlägg kommer jag ta med er till insidan av museet för att visa er lita av vad som finns där...
God brunch och ro i själen
Det finns ett ställe cirka tjugofem minuter med bil ifrån mig som jag gillar.
Det är ett ställe med kombinerad handelsträdgård, restaurang och present- och inredningsbutik i ett.
Stämningen där är himla mysig och om man har en själ som mig så kan man verkligen andas fritt där.
För ett par söndagar sedan tog jag chansen att andas lite fritt för då åkte jag dit för att ha en söndagsbrunch med mig själv. Bara jag och ingen annan. I alla fall inte i mitt sällskap. Sånt kan vara skönt tycker jag. Det är viktigt att vara vän med sig själv och spendera tid ensam ibland. Ser ni föresten så fint ljuset är? Det ser nästan ut som under vatten, men det faktiska faktumet är att det beror på att man sitter inne i ett växthus och äter sin mat.
Restaurangen bjöd mig på ett bröd ur en kruka. Fiffigt värre! Det rök varmt om det nybakta brödet som serverades med ett riktigt gott honung och havssaltsmör.
I väntan på det jag beställt bröt jag av brödet och smuttade på mitt te samtidigt som läste några sidor ur boken jag hade med mig.
När min brukfost var serverad doftade det underbart vid mitt enmanna bord. Jag åt en macka med portabello, färsk bladspenat, pesto, rostad paprika och fårost.
Så åt jag även fattiga riddare med vaniljgrädde, lönnsirap och kaneliga kuber av fuji äpplen.
När jag suttit och avnjutigt min söndagsmorgon med god mat ett bra tag tog jag en tur i butiken.
Dom här påsarna med frön gjorde mig väldigt sugen på att gräva trädgårdsland. Förstå vad härligt det är att man kan trycka ner lite frön i jord, vänta, vattna, rensa lite och sen få en massa härligheter som pumpa, sallad och rädisor som tack. Naturligt magiskt.
Efter butiken tog jag förstås även och strosade runt bland alla växtligheter. Blommor och blad gör mig lycklig.
Särskillt lycklig blir jag av dom på våren. Nej. Faktiskt inte när jag tänker efter. Jag blir alltid lika lycklig av levande blommor. Oavsett årstid, oavsett tidpunkt på dygnet.
Kolla bara här. Kan man annat än att bli lycklig så säg!
Till alla Örebroare och till alla som känner att "till Örebro är det inte så fasligt långt att åka".
Stadsträdgården i Örebro är det ställe som jag känner påminner lite om detta ställe. Där sitter man också i ett växthus och äter mat som är underbart god! Och eftersom att jag gillar Stadsträdgården minst lika mycket som jag gillar detta så är mitt tips till er att besöka det. Ta en lunch där i vår och njut av Örebros vackra Stadspark som ligger granne med restaurangen. Ni kommer inte att bli besvikna! /Lilian
uttryck intryck och nuet.
Stan jag bor i har ett fint museum som jag gillar och som jag besökte för ett par veckor sedan och här kommer bilder från just det besöket.
Där finns det mycket blandad konst. Det museét är stoltast över är verken från Howard Pyle. En mycket känd amerikansk illustratör och sagoberättare som föddes i Wilmington 1853, pluggade konst i Philadelphia för att sedan göra karriär i New York. Idag är han död men hans verk finns kvar och dom är värda massor.
Här har ni en Howard Pyle. Jag kan nästan höra piraterna säga "Morrr" genom att bara titta på bilden. Bra där Howard.
I ett utställningsrum hängde bland annat den här lilla pojken med knästrumpor som lyssnar på radio framför en stol som ligger ner. Jag kommer tyvärr inte ihåg konstnären till verket. Vi kan låtsas att det var en kvinna och att hon hette Margareta. Det blir bra.
Museét är större av vad ni kommer tro med tanke på att jag tydligen inte tog så många bilder. Så här i efterhand ser jag nämligen att jag glömde bort att fota. Det beror mycket på att jag alltid lyckas leva så mycket i nuet när jag kollar på konst. Så mycket i nuet att jag helt enkelt glömmer bort att föreviga det till framtiden.
"Så där kan väl jag också måla" tänker ni nu och därför uppmanar jag er till att göra det. Måla är kul och bra för själen så det är något jag tycker alla borde syssla med då och då. Kladda runt lite med färgen och var inte rädda för att göra fel. För det bästa med att måla är att det inte finns några fel, utan bara rätt.
Sol vind och vatten.
Jag tycker mig ana att det går en odödlig trend i konsthallar och den trenden är att ha en stor färgglad målning i ingenmansland (i nån entré eller trapphus eller så där det inte hänger så mycket övrig konst). Vid dessa målningar brukar jag personligen nollställa blicken när jag kommer från en utställningsal och innan jag går in till nästa utställning. Det är ett bra knep som jag bjuder på om man känner att man vill sortera lite i hjärnbalken när man tar in så mycket intryck som man gör på just konstfyllda plaster.
Hej hej skrothäst ut och ät solmogna maskrosor med dig så att du får lite hull på kroppen.
Det var det jag hade och bjuda på från konstmuseét. Varsågoda.
Frida min Fjäril!
Som jag tidigare nämnde, och som jag hoppas och tror att ni redan vet, så är det nu Maj. Maj och jag har fortfarande kvar att blogga om många händelser från april. Var beredda på att några eftersläntarinlägg kommer dyka upp här på bloggen...
Ny månad är lika med nytt blad i min härliga kalender!
Maj månad är Fridas månad så givetvis står hon som kalenderflicka. Den 22:e fyller hon 22år och som tur är har hon lovat att äta en massa tårta för mig. Det gillar jag.
Frida min fjäril! Tänk att det snart är 9 månader sen vi sågs. Inte konstigt att jag längtar efter dig! Ser med ett leende fram emot nästa gång vi ses! Puss ♥
Silvermiddag i guldklass!
Redan Maj! Det är ju inte riktig klokt. Men skönt. Och här borta där jag befinner mig är vårkvällarna sköna som svenska sommarkvällar. Det blir så när man ligger på samma breddgrad som Madrid. Inte konstigt alls, utan logikst som den smarta skulle sagt.
Månadens första kväll spenderade jag med min trogna vän Liina. Vi drog till stället som säljer världens bästa Mexikanmat. Åtminstone om jag får bestämma.
Det blev en silvermiddag! Eller Lady Gaga middag som min norrländska vän Sara säkert skulle uttyckt sig.
Ni anar inte hur god denna burrito är!!! Tre uttropstecken räcker nästan inte. Ett oslagbart lime och majs ris, färsk koriander, världens bästa guacemole, pica de gallo och mycket mer. Superfräscht och smakrikt! Nu för tiden behöver jag inte ens säga vad jag vill ha eller vad jag vill ha i min burrito när jag ska beställa. En av killarna, den söta späda blyga lilla killen med bruna ekorreögon, vet precis. Dom två sista gångerna har jag skojat med en oskyldig flört och sagt "you know what I want, don't you?" Båda gångerna har han gett mig ett generat leende tillbaka och svarat "I know exactly".
Liina och jag satt och hade himla trevligt och pratade om allt möjligt som vanligt. Samtalsämnen mellan oss verkar aldrig ta slut. Som tur är.
Min väska la jag på stolen brevid mig och den är föresten nyinköpt. Jag shoppar en hel del här i USA vilket kommer märkas när jag väl ska flytta hem igen. Hur i hela friden ska jag kunna packa ner ett helt år i en väska? Och hur i hela friden ska Michoacana Grill få plats? Det gäller för mig att packa smart...
Shopping var det ja. Efter kvällsmiddagen åkte vi till T.J.Maxx för att tydligen shoppa på oss ännu lite mer. I omklädningsrummen på T.J.Maxx hänger dessa budskap inramade. Vilket Liina och jag tycker är förskräckligt och bra på samma gång. Dom praktiskt taget uppmanar ju en till att stjäla! Inte konstigt att vi sprang ifrån notan i Nashville. Det är ju samhället som uppmanar en till såna kriminella handlingar!
Den här bilden blev tyvärr inte lika rolig som jag hade hoppats på. Bilden är tagen från mitt omklädningsrum ner till det brevid som Liina provade kläder i. Jag stod på tå och sträckte armen så långt jag kunde samtidigt som jag höll i kameran för att ta en smygbild på en naken Liina. Men jag var för långsam. Hon hade redan fått på sig alla kläder igen när jag kom på idén. Aja. Hur som helst så passade den randiga tröjan fint på Liina så den slog hon till på. Själv hittade jag två skjortblusar, en smårandig och en storprickig, i ett tunt material och som min mamma skulle sagt "det där är typiskt Lilian" om. Liina sa "Skitsnyggt! Dom passar dig. Dom är crazy så köp dom". Tack Liina, tack...
En sak till! Vi betalade för plaggen. Hoppas inte att ni trodde något annat!
Påsken varar än till Jula...
...För det var inte sant för det var inte sant för där emellan kommer Midsommar. Trala la la la. Ja. Jag fortsätter då mitt försenade bloggande om Påsken. Hoppas ni har överseende.
Eftersom jag var iväg på semester under veckan innan Påsk och eftersom postkontoret stänger så tidigt så kunde jag inte hämta ut ett paket, som visade sig vara ett påskpaket, på posten försen lördagen efter Påsk. Men. Vad sjutton gjorde det! Jag blev ju lika glad för innehållet i alla fall. Det fina fina innehållet!
Eftersom jag var iväg på semester under veckan innan Påsk och eftersom postkontoret stänger så tidigt så kunde jag inte hämta ut ett paket, som visade sig vara ett påskpaket, på posten försen lördagen efter Påsk. Men. Vad sjutton gjorde det! Jag blev ju lika glad för innehållet i alla fall. Det fina fina innehållet!
Paketet som jag på handstilen såg var ifrån mina älsklingar Boa, Bettis, Love och Rufus!
I paketet låg det en fin presentpåse fylld med påskgodis! M u m s! Men inte nog med det. Jag fick även 4 underbar hälsningar som gjorde mig så glad, lycklig och varm!
Boa fick till ett sjukt bra rim om ett internt gammalt skämt. Haha! Han är för härlig!
Love hade ritat en grymt snygg bild på Spindelmannen i New York. Spindelmannen bor ju i New York och för er som inte visste så brukar han och jag hänga när jag åker dit. Bokstavligt talat hänga. I spindelnät som han skjuter ut från handlederna, ner från höga byggnader. Det är coolt. Ska ta med mig kameran nästa gång så ni får se.
Rufus hade ritat en riktigt snygg drake. Snyggare än Bolibompadraken så honom kan man sparka med en gång och sätta in den här som maskot istället tycker jag.
Älskade storasyster Bettis hade skrivit ett fint brev som jag blev tårögd av.
TACK SNÄLLA GULLIGA RARA ÄLSKADE NI!
Jag saknar er med, men snart är jag hemma igen. Så njut av lugnet före stormen för all del! :)
Ni är UNDERBARA!
Puss Puss Puss Puss
♥ ♥ ♥ ♥
Från mig på andra sidan Atlanten.
Ps. Spindelmannen säger hej!
