konstigalilian -

Fröjdas halva dagen ut i Nora.

Jodå, jag har hunnit med en hel del sen jag kom hem till Sverige. Främst har jag umgåtts med familj och vänner och kommit till rätta i vardagen men jag har även hunnit med saker som att åka till Ge-Kås i Ullared. Så har jag även prickat av en punkt på min 100-saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör-lista också. Punkten •Äta Noraglass i Nora! 

Innan hade jag nämligen aldrig ens provat äkta Noraglass, men nu har jag det och så här såg det ut på ett litet ungefär.  

Nora hade jag såklart besökt förr men aldrig det lilla glassparadiset nere vid sjön. Där jag kom att premiär-prova glassen alltså. 

Självklart gjordes detta glassiga besöket tilsammans med Lollo, Niklas och lilla T. 

Efter att ha varit ifrån svenska trädgårdsmöbler ett helt år blev jag nästan lite tårögd av stolarna och borden där dom så rart stod. 

Glassmenyn var skriven på ett gulligt sätt där dom beskrev strösselpinnarna som stiliga. Sånt gillar jag! 

I Nora funkar det som så att dom dagligen har tre smaker man får välja på. Två som är med hela säsongen och en som byts ut varje dag, utan att man i förväg får veta vilken. Om det blir någon glass över efter dagens slut så slängs den bort. Färskt ska det vara! "Dagens smak" under vårat besök var äpple blandat med någon likör. Dom andra två smakerna, som dom haft under hela säsongen, var vanilj och choklad. 

Titus fick ta första tuggan av min glass. 

Familjen glassig! 

Och här har ni bilden då jag äter äkta Noraglass i Nora! Noraglass som var krämig, smakrikt och gudomligt god!   

Härlig bild va! En Lilian som matar sig själv och en Titus i förgrunden och två små tjejer som matar en kanin i bakgrunden. 

När vi avnjutigt våra glassar konstaterade vi att glass-i-Nora är en grej vi gör om nästa sommar igen och så tog vi en liten promenad längst vattnet och på Noras gator. Sen åkte vi hem. 
 
• Äta Noraglass i Nora √

Grand Canyon. Helt otroligt makalöst wow!

Hej mina kära vänner! Efter en veckas semestrande på USA's västkust är jag nu hemma på den östra kusten av det stora landet igen. Jag hade en helt makalöst fantastisk vecka! Jag tog mig från Las Vegas hela vägen upp till San Francisco och där emellan hann jag såklart med att både se och göra hur mycket häftigt som helst. Bland annat passade jag på att besöka naturens otroliga mästerverk -Grand Canyon! Ni ska få se min resa från början till slut men till att börja med vill jag visa er lite av en lycklig liten mig som besöker det stora Grand Canyon. Och medan ni tittar på bilderna vill jag att ni försöker föreställa er hur mäktigt det är att vara där. 



Alla ni som nu tänker "Att se Grand Canyon var nog en av punkterna på Lilians hundra-saker-att-göra-innan-hon-dör-lista" får en guldstjärna i boken för ni har tänkt helt rätt. Så var det! 
 
•Att se och uppleva Grand Canyon.√ 

En piss i Mississippi

Vid det här laget vet alla att jag har en 100-saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör-lista och en av dom hundra sakerna var att kasta vatten i Mississippi. Eller "Slå en drill i Mississippi" som det stod på min lista.
Så glöm och dröm att jag kunde göra annat än att ta chansen att göra det när jag befann mig i en stad som ligger vid Mississippifloden heller! Liina tyckte dock att jag var galen. Återigen.

Taradam dam dam daaa! Här har ni beviset. 

Och om inte bilden räcker som bevis så kan ni fråga den här fina ångbåten för han kollade nämligen på. 

Och om ni inte litar på båtar så kan ni fråga månen för hon såg allt som skedde i minsta detalj. 
Det är allt fint det där med att förverkliga saker som man hemskt gärna vill göra i livet.


Och för två frågor som kan tänkas uppstå kring detta kommer svaren redan nu så att ni slipper att fråga:
•Dom blöta fläckarna på trappsteget fanns där innan mig och jag hoppas och tror att det var vatten. Om inte nu någon annan hade samma punkt som mig på sin lista vill säga. För övrigt var jag glad att det fanns en trapp ner till floden. Det gjorde det hela så himla mycket enklare. Hade varit svårt att balansera på blöta och hala stenar. 
•Det var nog inga fler än Liina, båten och månen som såg mig göra detta fast det var nära ögat att en konstapel tog mig på bar gärning. Det kom nämligen en polisman storsande längst kajen och i samma ögonblick som jag precis dragit upp byxorna fick vi syn på varandra och nickade artigt "Good evening". Hade han nu kommit på mig och blivit upprörd över det hela så hade jag enkelt förklarat att "äsch, det där var väl ingen världslig sak heller. Det var ju helt enkelt som en piss i Mississippi".  


• Slå en drill i Mississippi √

Du lilla vän med konstig hud och sylvassa tänder.

Träskäventyret fortsatte och nu utforskade vi området där många alligatorer ser dagens ljus för första gången.
Ser ni tossarna med gräs? Det är i såna som mammaalligator lägger sina ägg i.
Höns värpreden är jag van att vara i närheten av då jag är uppvuxen på landet men alligatornästen, det händer inte varje dag. Fast alligatorer är inte lika barnkära som höns...
..För alligatorer lägger sina ägg och sen sticker dom där ifrån och så får ungarna sköta jobbet helt själva. Innan dom ens är födda. Inte undra på att dom är hårdhudade djur.
När vi var där ute i vassen så sa det hipp happ och så tog vår guide Cody, som hade världens charmigaste amerikansk söderdialekt, fram en livs levande liten alligator bebis och alla som ville fick klappa!
Jag ville både klappa och hålla den! Plus att jag gav den en liten puss på huvudknoppen. Detta innebär att jag lyckligt prickade av ännu en grej på min 100-saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör lista. •Klappa en krokodil eller alligator 
Liina fick sig också en liten gulligullgosstund med den lilla.
Captain Cody var noga med att berätta att en bebisalligator också har tänder och styrka i käkarna precis som sin mamma och pappa. Eller alltså, inte lika vassa tänder och stark styrka men det gällde att vara försiktig.
Tänka sig va! Att jag hållt i en alligator. Nästan värt att aldrig mer tvätta handen för den sakens skull :)

Bildbevis på mig i publiken.

Ni kommer väl ihåg att jag för ett par veckor sedan var med på amerikansk tv?
Klart att ni kommer ihåg. Jag satt ju med i publiken på Martha Stewart Show för gudskull. Här kommer några bilder från showen som jag fotade direkt från tvn, så ursäkta kvaliteten. Först ut -mångmiljonärskan själv -Martha Stewart.
Bland annat så målade hon tillsammans med en man som gillar pyssel.
Så lagade hon mat med en kvinnlig gästkock. Bland annat var det fisk med på menyn.
Här är fisken.
Och här är jag! På första raden längst ner till höger i oranget. Melissa har ni brevid mig i blått. Så ungefär så såg jag ut när jag var med på tv.

Inspelningen av THE MARTHA STEWART SHOW!

I går var jag alltså med under en inspelning av en Martha Stewart Show i NYC!
Vilket jag är himla glad över för vilken upplevelse.
Det var riktigt kul att kunna jämföra verkligheten med det man ser på tv och så var det allt något extra med att se mångmiljonärskan Martha Stewart i verkligheten.
I kulisserna såg det ut precis som på tv fast ändå inte. Inspelningslokalen var större och mycket mysigare än vad jag trodde att den skulle vara.
När all publik kommit till rätta och innan inspelningen drog igång började den här tjommen att spexa till det igen. Härre jössan var rolig han var! Det var som att få en bonus komedishow på köpet när han satte igång. En annan grej är att jag kan avslöja att han doftade godare än vad hans er ut att göra. Under inspelningen stod han då och då och hängde så pass nära mig att jag kunde känna doften av mystik, ett mörkt träslag och regnskog. Bakom-kulisserna-fakta när den är som bäst.
Publiken som fick sitta på stolar på golvnivå var dom som inte hade klätt sig i så färgglada kläder. De filurerna fick inte heller bli filmade av kamerorna. Där ser ni vad som händer om man inte klär sig i färg gott folk!
Melissa och jag hade där emot riktigt bra platser. I mitten av lokalen på första parketten.
Här har ni en bild på vad jag hade om mig på ena sidan axeln...
..och på sidan av andra axeln.
Jag tyckte att publiken var urtjusig i alla färger. Nästan som att titta ner i en godispåse med smartisar.
Medans vi väntade på att Martha skulle göra entré och innan inspelningen skulle börja fick vi se på när alla jobbare förberede allt.
Den här pyssel-karln har varit med i showen förr. Jag känner igen honom från en rad olika avsnitt. Under just detta avsnittet kommer han visa hur man kan göra läckra tavlor (se bilderna bakom honom) genom at använda petflaskor, färg, snören och tre pinnar.
Skärmarna med Marthas manus avslöjade för oss vad hon kom att säga, lite i förväg. Jag måste säga att det var kul att läsa på skärmarna och jämföra skillnaden på vad Martha sa och vad som faktist stod i manuset. Hon följde manuset bra men med en egen tvist. Känsla och improvisation kan man säga. Bra där Martha! Bra!
När inspelningarna väl satte igång fick man givetvis inte fotografera men det gör ju ingenting eftersom allt som hände spelades in av riktiga proffs! Och i morgon (fredag 9 mars) klockan 14:00 kommer showen visas på tv här i USA och med en repris på måndag klockan 13:00. Och kanske kanske kanske kommer mitt lilla fejs att dyka upp på amerikansk tv. Bra där Lilian. Bra!
Efter showen fick man lov att ta fram kamerorna för fotografering igen. Vilket jag givetvis gjorde för givetvis var jag tvungen att fånga självaste Martha på bild!
Jag har typ elva bilder på när Martha står som hon gör med micken i handen men jag visar bara upp två eftersom det är på tok för ointressant för er att se alla. Om ni undrar vad hon sa när kamerorna stängts av så kan jag avslöja att hon tackade så mycket för en lyckad inspelning, om hur hungrig man blir av att känna doften av mat, att hon älskar våren och så avslöjade hon även att hon fick sitt andra barnbarn dagen innan. Kul!
Sen var det dags att gå.
Och vid utgången stod en charmig karl och delade ut vår present som Martha lovade oss under showen.
En påse var med en fin present i.
Nämligen en sprillans nyutgivenkokbok från den söta kvinliga kocken som var med i programmet! 




Att vara med under en inspelning var riktigt kul! Roligare än vad jag föreställt mig. Vi i publiken var mer involverade än vad jag trodde innan. Mellan tagningarna, när kameramännen ändrade med kameror och rekvisitan möblerades om, riktades mycket av uppmärksamheten på oss. Till och med Martha själv drog några skämt för att få oss att skratta. Lokalen var fylld av en härlig och glad stämning.  
Jag måste säga att jag är imponerad över hur duktiga alla medverkande var. Det gjordes nästan inga omtagningar utan dom bara körde på. I stället för att ta om när något blev lite tokigt bad dom oss i publiken att skratta och så var det med den saken. Ska bli riktigt kul att se showen imorgon och jämföra med hur det faktist gick till när showen kom till. Det tog dom cirka 1h och 45min att filma showen som har en sändningstid på 1h. 



Så, imorgon ska jag alltså sitta bänkad för att se den inspelade showen som jag såg live :)

Lilian i publiken på en världsberömd tv-show!!!

Ni kom med en drös bra gissningar men jag pussade inte Johnny Depp, pissade inte i Mississippi och jag hoppade inte fallskärm. Nej utan:
Jag var med i publiken under inspelningen av en Martha Stewart Show i New York City!!!
Kan ni tänka er va!
The Martha Stewart Show -en av amerikas populäraste shower som sänds lite överallt i hela världen! 

Och hur kommer det sig att lilla jag kunde hamna där? Jo, så här ligger det till med den saken.

För ett antal veckor sedan skrev jag ett mejl till redaktionen på Martha Stewart.
Det jag skrev gick lite överdrivet fint ut på:
·hur mycket jag älskaaar Martha Stewart.
·hur mycket jag gääärna skulle vilja delta under en show innan jag flyttar hem till Sverige.
·hur gärna jag skulle vilja bjuda med min värdmamma som uppskattning på hur mycket jag värdesätter henne.
·sist men inte minst om hur mitt deltagande under en inspelning skulle uppfylla en punkt på min 100-saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör lista. (En punkt på min lista var nämligen att delta under en tv-inspelning och gärna en Martha Stewart inspelning).
Och tänk va! Att lilla jag lyckades övertyga dom om två biljetter till showen! En biljett till mig och en biljett till Melissa.
Här står jag utanför inspelningshuset i stora staden. I "Välkommen-att-delta-under-en-Martha-show-Lilian-mejlet" jag fick uppmanade dom oss att klä oss i färg för Martha älskar tydligen att se sin publik i härliga färger. Det var bra det tycker jag för jag älskar att klä mig i färg. Apelsinoranget fick det bli.

Innan vi fick komma in stod vi i en mycket välorganiserad kö. Då och då kom studiopersonal förbi för att räkna in oss och kolla hur vi såg ut för att veta hur dom skulle placera oss i publiken.
Jag kände mig sprallig i hela kroppen. Träffa Martha under en inspelning av hennes show. Inte illa på en onsdag.
När vi kom in i inspelningshuset och när vi visat våra legitimationer för att bekräfta att vi var vi fick vi våra biljetter. Våra biljetter fick en rosa markering vilket kom att innebära att vi fick riktigt bra platser, nämligen första parkett!
Sen fick vi sätta oss i en sal och bli publikuppvärmda av killen i ljusblå och vit-randig skjorta. För er som har koll på Martha Stewart show är han ett mycket välbekant ansikte då han är Marthas lilla hjälpreda och maskot kan man säga. En riktigt rolig och härlig man. Han lärde oss hur vi skulle klappa i händerna och hur vi skulle låta åt hans olika gester. "Ohhhhhh" "Mmmmmmm" "Hahahaha"
Här sitter jag och min underbara värdmamma Melissa i ivrig väntan på att få bli Marthas publik. PS. Om vi vore två seriefigurer skulle vi heta Storhuvud och Lillhuvud. Nävars, i verkligheten är storleksskillnaden på våra huvuden inte som på bilden. I verkligheten är dom mer jämnlika för den som är intresserad.

När alla var uppvärmda, glada och nykissade fick vi bege oss till inspelningsstudion. Studio A.
Där inne hängde det en massa mojänger, lampor, kameror och tv-skärmar i taket.
Och så såg det ganska mycket ut som man ser på tv fast ändå inte. Ni kommer få se mer. I nästa inlägg. Jag lovar...


Så, nu kan jag även bocka av denna punkt från min 100-saker-innan-jag-dör-lista: 
Delta under en tv-inspelning av en tv-show. (Allra helst en världsberömd som Martha Stewart eller Ellen DeGeneres-show)




Translation:
I have been in the audience at a Martha Stewart Show in NYC! Pretty cool, huh!




BROADWAY BABY!

Då har man prickat av ännu en punkt på 100-saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör listan
Det är punkten 
• Se en Broadway-musikal på Broadway
som har fått en √ brevid sig.
I lördags runt 18:00snåret köade Liina och jag till tkts båsen på Times Square för att få biljetter till extrapris. Vi lyckades. Vi hade förhoppningar om att kunna se Spindelmannen men då platserna som fanns över var alldeles för dåliga till ett alldeles för högt pris satsade vi på en annan musikal istället. En musikal raka motsattsen från Spindelmannen, nämligen den rosaglittriga föreställningen Priscilla the queen of the dessert. Ni ser affischen till den på bilden ovan.
Två timmar senare ungefär med biljetterna redo var vi tillbaka på Broadway för att se musikalen. Vi, och många med oss, var mycket förväntasfulla!
Inne i salongen var det väldans piffigt med en massa lampor som skapade en härlig discostämning.
I en väldans fart fylldes balkongen som vi satt på med en himla massa glada själar.
Nedanför oss var scenen redo för artisternas entré.
Liina var Broadway-snygg.
Och jag. Jag var. Jag var bara. Snygg.
För er som inte vet något om Prescilla the queen of the dessert kan jag avslöja att den handlar om ett gäng Drag queens som blir fast i den Australiensiska öken.
Nu är det ju så här att det är STRÄNGT FÖRBJUDET att fota under själva föreställningarna på Broadway så tyvärr kan jag inte visa er bilder från det makalöst häftiga! För det var det minst sagt. En underbart ryslig bra upplevelse! Artisterna, kulisserna, kostymerna. Wow wow wow! Ni anar inte! Mäktigt är det rätta ordet!
Så istället för att visa er bildern från föreställningen får ni se några fina ljuskronor från foaljén. Inte så illa va.
Plus att jag tog en bild på en bild från musikalen som hängde vid entrén. Den kan ge er en gnuttig liten känsla av vad vi såg.
Ja, det kan man lova att det var! Ett glittrigt spektakel med en himla massa talangfulla människor! Som dom tre huvudpersonerna Nick Adams, Will Swenson och Tony Sheldon. Namnen kanske inte säger så mycket men om jag säger att dom är med i saker som filmen sex and the city 2, Dancing with the stars och An Englishman in New York så säger det kanske lite mer. Så var det en massa andra kända ansikten med från bland annat Scrubs, Ugly Betty och Twilight. Vem som helst får ta mig sjutton inte uppträda på Broadway det är en sak som är klar. Tusan också vad synd...



• Se en Broadway musikal på Broadway √



Till Peter och Carina.
Hej! Jag vill bara säga det att jag använde lite mindre än femtio procent av mina julklappspengar jag fick från er till musikalbiljetten. Jag tänkte på er innan föreställningen började där jag satt och blickade ut över den enormt fina lokalen. Tänk vad ni är snälla! Hoppas att ni har det bra och att ni tar hand om er. När jag kommer hem har jag mycket att berätta för er så gör er redo. En stor KRAM till er var! /Lilian




Translation:
BROADWAY BABY!


Nu jäklar ska ni få se på action.

Så var det då äntligen min tur att börja skapa med den cirka fjortontusen grader varma glasmassan!
Ornaments skulle det bli! Eller julkulor som vi vanligen säger på svenska. Visserligen kan man dekorera med glaskulor som dessa året om om man vill, men eftersom vi närmar oss jul bestämmer vi att det var julkulor vi gjorde tycker jag.
Självfallet satte jag mig in i situationen som ett proffs. Hon (ni vet instruktören som jag inte kommer ihåg namnet på som fortfarande får bli kallad hon) gav mig påståendefrågan "Oh, so you have done this before?". Jag svarade snällt "No but I have grilled sausages over campfires plenty of  times". Fast i och för sig. Här var man tvungen att snurra på pinnen hela tiden så att inte den flytande massan skulle glida av. När man grillar korv kan man chilla lite mer.
Man var tvungen att vara snabb i svängarna. Snabb, bestämd, glad och kreativ som Nicholas sa. Jag tror jag fick med alla punkterna.
Från att ha värmt upp glasmassan ordentligt gick jag tre steg åt höger för att komma till denna station. Vi kan kalla stationen för "sätt-färg-på-ditt-glas-stationen" Jag doppade min massa i det gröna pigmentet givetvis. Grönt är ju min favorit.
Här vet jag inte riktigt vad jag gör. Eller jo! Det vet jag! Jag ser till att min pumpa får exakt den storlek jag ville ge den. Pumpa? Var det inte julkulor ni gjorde? tänker ni. Jo. Men jag frågade om det fanns möjlighet för mig att göra en pumpa som jag kan pryda mitt hem med under Halloween så länge jag lever. Om ingen slår sönder den före jag dör förstås. Glas är ett ömtåligt material. I vilket fall så fick jag det. Fast jag gjorde ingen orange pumpa även fast det ser ut som det. Jag gjorde en brun. Glasmassan på bilden ser ut att vara orange bara för att den är så fruktasvärt varm.

Här rullar jag min pumpa fram och tillbaka för att få till formen jag vill ha på den. Mellan varven hettade jag upp den i ugnen för så fort den stelnade gick det logiskt nog inte att göra ett dugg med den.
Så var det dags för ett nytt projekt och en ny massa. In i elden och ut igen. Doppa i valfria kulörer.  In i elden. Smält samman. Doppa i mer färg om man ville. Det ville jag. Doppa doppa doppa. (Jag beskriver så där konstigt med ord eftersom jag inte har bilder på när jag gör alla stegen).
Här blåser jag. Visst är jag föresten snygg! Det var viktigt att inte blåsa för löst och inte för hårt. Fast efter en stund var det viktigt att blåsa ganska så hårt fast inte för hårt och. Ja. Man måste prova för att förstå tror jag. Och det ska jag säga er att det tycker jag att ni ska göra! Prova på att blåsa glas alltså. Det var himla kul!
Den här kulan gjorde inte jag så den kan jag inte ta åt mig äran till. Vill bara visa er hur vi gjorde själva öglorna till våra kulor. Knipsa av och bänd ihop.
Här har ni min! En brun och grön och transparent kula. Tyvärr kan jag inte visa er det absoluta färdiga resultatet av min kula och min pumpa än...
För först måste dom ha överdagat och övernattat i en sån här ugn ett par tre fyra fem dagar för att sakta kylas ner så att dom inte får en chock och spricker. Nu har ju i och för sig mina grejer hunnit svalnat av så dom ligger faktist färdiga och väntar på att jag ska åka och hämta dom. Jag är själv mycket nyfiken på resultatet. Speciellt efter att glasblåsarfolket ringde och sa att mina grejer är färdiga för att hämtas, för då frågade jag om dom med ett ärligt kritiskt öga kunde säga vad dom tyckte. "Oh, Lilly Anne" (få amerikaner kan utala mitt namn rätt men det gör ingenting) "Extreamely nice" svarade dom. Ska bli något så fruktasvärt kul att se vad dom tycker är extreamely nice. Tycker inte ni också det? För givetvis kommer jag lägga upp bilder på grejerna. Men vi får se när det blir för det är mycket att stå i nu innan jul. 

Så. 
Blåsa-glas-och-forma-det-till-något-man-kan-kalla-konst-eller-så √ Check! 




Tranlation:
I'm too tired to translate so here you go --->http://translate.google.com/



Så var det det där med den roliga punkten jag avklarade från min hundra-saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör lista.

Det var den kyliga och soliga förmiddagen söndagen den fjärde december tjugohundraelva jag tog bilen in till Philadelphia för att testa på något som jag alltid velat prova.
Det var med ett stort leende jag körde in mot Philly för jag visste ju vad jag hade att se fram emot. 
Det var hit jag begav mig. Till en glasblåsningstudio! För en 3,5h lång workshop.
Det första jag möttes av var en massa fina vaser och jag tänkte lite som så att det där är ingen match för mig! Eller nja, nu ljög jag. Jag tänkte att det ser svårt ut men jag är inte den som är rädd för utmaningar inte.
Inne i glasblåsarstudion slapp man frysa för där var det varm värre. 
Här har ni kvinnan som var min instruktör. (Olyckligtvis nog har jag i skrivandets stund glömt bort namnet på henne så hon får bli kallad hon). Hon var skicklig vill jag lova.
Noga visade hon mig och dom övriga tre i min grupp precis hur vi skulle göra.
Det verkade lite småsvårt med alla verktyg och tekniker man skulle hålla reda på men ingenting är svårt för en som är så dum som jag, som jag brukar säga när jag pratar i sömnen.
Här är min grupp i full gång! Fast eftersom jag var yngst fick jag vara sist ut. Rackarns.
Så tålmodigt fick jag stå och titta på medans dom andra provade på. Åtminstone för en stund. Tills jag fick syn på den professionella glasblåsaren Nicholas som satt och jobbade för fullt...

Jag kunde inte annat än att tappa hakan! Helt otroligt så duktig han var! Så jag gick över till honom för att bli hans enmannapublik. Fast det slutade med att jag blev hans flickvän. Nej, jag skojar bara! Det slutade med att jag blev hans lärling.
En lektion i lektionen för min del skulle man kunna säga. Valuta för pengarna.
Nicholas och jag hade jättekul. Han var riktigt kreativ och humoristisk och inte minst duktig.
Kolla bara här vad han gjorde! Bland den vackraste julgranskulan ni sett någon gång eller hur!
Och här har ni ännu fler föremål signerade Nicholas.

Och den här färgglada vasen gjorde jag! Nej, nu skojar jag igen! Den har jag inte alls gjort. Jag gjorde den oranga som står bakom. Nej! Nu skojar jag igen. Nu ska jag vara seriös:
Efter att ha stått och tittat på och efter att ha varit Nicholas lärling var det äntligen min tur att prova på att hantera det smälta glödheta glaset! Fortsättning följer...


Translation:
I have tried glassblowing! One of the things I had on my hundred-things-I-want-to-do-before-I-die list. I am going to show you more...



När jag blir gammal ska jag ha levt mitt liv fullt ut.

Ni vet väl om att jag har en lista med roligheter som jag kallar min hundra-saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör-lista? (Det borde ni veta för det sa jag ju i det här inlägget)

För lite mer än en vecka sedan såg jag till att checka av ännu en punkt på listan. En kolosalt rolig punkt ska ni veta! Jag kommer berätta mer om det hela i nästa inlägg. Vänta ni bara...


Translation:
Hey guys! Come back later and check out a really cool thing I did last week...

A Big Apple in the Big Apple

Så här är det förstår ni. Jag har en lista som jag kallar min Hundra-saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör-lista. Namnet på listan är så uppenbart därför behöver jag inte beskriva hur och vad den går ut på va? I vilket fall. Sist jag var i NYC passade jag på att uppfylla en av mina punkter på listan. Det var punkten som jag döpt till: Äta ett stort rött äpple på en parkbänk i Central Park, NYC. Äta ett big apple in the Big Apple alltså och nu ska ni få se hur det hela gick till.
Innan jag träde in i Central Park köpte jag det stora röda äpplet som låg och ropade på mig. Det ropade "Här Lilian, här är jag!". Föresten, för er som har glömt bort att jag var med Sara i NYC sist jag var där så vill jag bara påpeka att hon var med. Jag frågade henne om hon ville äta ett äpple i det stora äpplet på en barkbänk med mig och det ville hon. 
Sara och jag promenerade runt i parken en bra stund innan rätt bänk dök upp. Jag nekade en hel del bänkar innan vi kom fram till just den här. För på något vis var det liksom precis den här bänken jag hade föreställt mig. Utan att ha någon som helst aning om att den ens existerade.
Och det blev liksom helt uppenbart att det var just precis exakt den här bänken som jag skulle uppfylla min äppelpunkt på för kolla skylten -The Best Seat In New York! Och kolla lite nogrannare. Ser ni över skylten? Ett äppleklistermärke! Kändes som att det var ett litet täcken på att detta var min bänk.
Här har ni äpplet som låg och ropade på mig! Sara tyckte det var svinsnuskigt att jag satte ner äpplet på bänken som minst sjutusen rumpor sitter på dagligen och det tyckte egentligen jag med men. -Att äpplet skulle få sitta lite på bänken innan jag skulle äta upp det var så som jag hade föreställt mig det.
Jag bad en kvinna att ta en bild på Sara, mig, bänken och våra äpplen. Kvinnan var som ni ser världelös på att fota. Men jag klandrar henne inte. Det kanske var första gången hon tog ett fotografi, vad vet jag.
Och här har ni mig! Mig när jag äter ett äpple i hjärtat av det stora äpplet.
Jag formade dom första tuggorna som ett hjärta precis som jag brukar göra när jag äter stora äpplen. Just det här tugghjärtat symboliserade min kärlek till äpplen, stora staden New York och till min nyfunna vän Sara.
Sen rullade tuggorna på och äpplet blev mindre...
..och mindre...
..och mindre...
..tills det blev ett skrutt...
..som jag slängde på marken, precis bakom bänken där vi suttit. Ja, ni har rätt. Det var inte den mest väluppfostrade manövern men det var liksom precis så som jag har föreställt mig det. 
Så, mina vänner. 


•Äta-ett-stort-rött-äpple-på-en-parkbänk-i-Central-Park-NYC √Chek!



Ps. För er som vill se mer ifrån Saras och min lördag i NYC
Klicka här och här och här.





Translation:
I have a list that I call my Hundred-things-I-want-to-do-before-I-die-list. One of my things on the list was to eat a big apple in the heart of the big apple. So as ni can see -check!

RSS 2.0