konstigalilian -

I'll miss you too!

Det är helt ofattbart konstigtochbraochledsamtochunderbartochtragisktochfantastiskt att mitt år som au pair i världens bästa värdfamilj snart är slut. Känslorna är, som ni kankse märker, blandade i en märklig och salig röra. Det är bra/dåligt/kul/tråkigt på en och samma gång. Att jag föralltid kommer ha kvar familjen i mitt liv står redan skrivet i stjärnorna men jag kommer aldrig mer vara där varje dag på samma sätt som nu. 

I torsdags ordnade familjen ett Goodbye Party för mig där så gott som alla av Eric och Melissas familj och deras och mina vänner deltog på. Alla var så himla fina och snälla och vi hade det, Gissa? Konstigtochbraochledsamtochunderbartochtragisktochfantastiskt förstås!

Se vilken fin tårta Melissa beställt till mig på hennes och mitt favorit bakery. Rörande! 

Vi hade jättekul på festen. Och jättesorgligt. Tänk vad konstigt ändå att känslor kan blandas så. Blandas precis som o'boy skulle man kunna säga. Mjölk som är bra för dig och chokladpulver som inte är så bra för dig. Så blandas det till en god dryck som inte är så nyttig men så god så att man fortfarande vill dricka den fast man kanske egenligen inte borde. Komplicerat? Välkomna till min värld som den ser ut i dagsläget med alla känslor. Om Per Gessle hade varit med under mitt Goodbye Party vet jag precis vilken sång han hade nynnat på "Och här kommer alla känslorna på en och samma gång"... 

När man har sina tre små pojkar, varav två som funderar och frågar och förstår blir allt extra jobbigt. Att ha fyra vackra små mörkbruna tindrande ögon som tittar på en och frågar saker som Why do you have to leave? Can I come with you to Sweden? Are you gonna come right back? är det lite svårt att hålla tillbaka gråten för oss alla tre. Men, vi är starka som superhjältar och bitska som pirater så vi klarar allt. Plus att det finns skype och flygplan, det tycker vi är jättebra!  

Oj vad jag kommer sakna allt och alla. Mest mina tre små ♥:an förstås. Nej, för stunden får det vara nog skrivet om saknaden som komma skall. Annars kommer jag att börja gråta och det går ju inte. I alla fall inte nu när jag hör att pojkarna leker i närheten av mitt rum. För när pojkarna är med är jag precis så som jag vill att dom ska vara i det här -stark som en superhjälte och bitsk som en pirat. Så det så! 

/Lilian.
 
(Lite längre fram kommer jag visa er mer från min hejdå-fest, och allt annat kul och spännande jag än inte har bloggat om ännu. Men som ni förstår så är mina sista två veckor här i USA, på ett bra sätt, häktiska. Så bloggen och allt vad det heter prioriteras lite senare). 





GRATTIS BÄSTA BETTIS!

Kläm i från tårna och sjung ut i ett Grattis till min storasyster Bettis som fyller år idag 9/8! 

Älskade älskade storasyster! Tänk vad jag håller dig kär! När jag var liten var du min absoluta favorit. Allt med Bettis var bäst. Du var den jag såg upp till allra mest. Onsdagar var den bästa dagen i veckan för då var jag ledig från lekis och hade hela förmiddagen ensam hemma med dig. Då låg vi kvar i sängen länge och kollade på barnprogram. Det var ett tecknat program med delfiner som bodde på havsbotten på kanal 3 och efter det visades Zorro. Du sa att jag var lite som Zorro eftersom jag har ett ärr på kinden som har formen av ett Z. Det fick mig att känna mig bra och speciell. Det var du allra bäst på. Att få mig att känna mig extra bra och speciell. Det var därför jag var så himla ledsen när du skulle flytta till London. Det var därför Lilian 6år låtsades ramla ner från sängen för att låtsas ha ont för att ha en anledning till att gråta. Oj vad jag grät sen! Och Mamma och du visste att gråten inte var för att jag ramlat ner från sängen, och jag visste att ni visste att jag grät krokodiltårar för att min Bettis skulle vara iväg från mig. Tur som var blev du inte kvar i London så länge och jag fick ha dig tillbaka hos mig. Värre blev det sen när du skulle flytta till egen lägenhet i Finspång. Det var det värsta. Jag minns än idag hur jag packade en påse fylld med saker för att du skulle minnas mig. Pärlor, figurer jag gjort av trolldeg, teckningar, fina egenplockade stenar, pinnar, snuttar av fina presentsnören och allt möjligt krimskrams som kan tänkas vara bra att ha när man ska flytta hemifrån och om man vill minnas sin minstaste lillasyster. Som tur var sågs vi titt som tätt då du ofta kom och hälsade på oss och som tur var kom jag ofta och hälsade på dig. Det var bland det bästa som fanns. Att komma och hälsa på dig alldeles själv! Sova över och hyra film och äta godis och gå i affärer i Finspång och få välja nån sak som man sett ut som du betalade för. Bara för att du älskade mig sa du. Det är fina band vi haft till varandra genom hela livet. Syskon är till för många saker. En grej är ju att bråkas och kivas lite men med dig har jag aldrig riktigt gjort det. Och inte heller är jag det minsta nyfiken på hur det känns att rycka dig i håret eller vilken reaktion jag skulle få tillbaka om jag ropade ett fult ord. Varför det är så med just dig vet jag inte, för jag älskar ju alla mina syskon lika mycket. Det enda jag kan ha svar på är att jag aldrig någonsin vill kivas med Bästa Bettis som alltid fått mig att känna mig speciell. Bästa Bettis som skrattar och ler och ställer sig och bakar en ny sockerkaka efter att jag just råkat vält ut den nybakta, som stod på svalning i fönstret, ner på gatan. Bästa Bettis som lätt som en plätt lurar i mig en hel macka genom att säga att den är halv fast att den egentligen är dubbelvikt.  
Bettis, Grattis på födelsedagen!
Jag älskar dig runt jorden och tillbaka igen om och om och om igen! ♥ Puss och Kram /Lilian 


Tv i Taket

Nu tycker jag lite synd om er bloggläsare med tanke på hur mycket jag far och flänger med er. Jag tar nämligen tillbaka er till Las Vegas, för än har jag inte redovisat klart mitt äventyr i den sprakande staden.

Viva Vegas! Förresten, nu kom jag på det. Jag bryter ju just en lag med mitt redovisande. What happens in Vegas stannar ju in Vegas hörrni!  Bäst att jag håller tyst om dom saftigaste detaljerna i säkerhets fall... 

Hur som helst. Jag har fortfarande saker att visa er från vad jag såg under den där natturen med den där kinesen som guide ni vet. 

Nästa stopp, efter chokladfontänen, var det här. Världens största tv-skärm. Kupad till på köpet! 

Den är belägen (belägen, se vad många fina ord jag kan!) på huvudgatan i Vagas gamla stad kan man kalla det. Där där allting började och där Elvis och kompani höll till. 

Där har man den över sig som värsta coolaste taket när man strosar runt mellan casino och barer.  

Var 30 minut bjuds det på en 10 minuter lång tv-musik-show. Den jag såg hade temat från bandet Queen och den var ruskigt bra. 

Ja, och detta var sista stoppet för den guidade turen. Resten av kvällen tillbringade jag utan guide på egen hand med människor som blev mina nyfunna vänner. Och nej, tjejen på bilden har ingenting med texten att göra. Hon var inte min nyfunna vän utan enbart en av alla dansöser som roar sig och andra med att dansa halvnakna på bord här och där i Vegas. Personligen lockas jag inte av det halvnakna dansandet. Nej, ska det dansas så ska det dansas naket 100%! Eller vad säger ni gott folk.

 
PS. På tal om ingenting så vill jag bara framföra att det nu mer blir lite glest mellan inläggen här på bloggen då jag har en hel del att stå i innan mitt år här i Amerikat är över. För vet ni vad. Det är bara fjuttiga tjugo dagar kvar, sen är jag hemma på svensk mark igen!  

Hurra högt för min Lollo idag!

Idag är det min älskade storasyster Lollos födelsedag! Det hurrar vi för allihopa i kör tycker jag. Jag räknar in. O en, två o en två tre fyr! Hurra Hurra Hurra Hurra! 
 
 
Grattis på din tjugoåttonde födelsedag min underbara härliga spralliga syster! Såklart önskar jag att jag kunde vara hos dig på din dag och fira för fullt men som bekant är så befinner jag mig i USA ett liiiitet tag till. Tur dock att jag snart är hemma igen. Kan knappt fatta att det är sant att jag snart kommer kunna krama om dig igen. Efter ett helt år och lite till! Galet så mycket jag har saknat dig. För du Lollo, du gör mig hel. Ingen förstår mig så bra som du. Inte ens jag själv. Så det är en störtskön känsla i magen att jag snart kommer kunna vara hos dig igen och att vi snart kan göra det vi är allra bäst på -skratta tills tårarna rinner och allt vi kan få fram är "Jag. Kissar. På. Mig! Jag. Kissar. På. Mig!" 
 
Tyvärr blir detta, precis som vår underbara syster Linneas, födelsedagsinlägg bildlöst. Det beror på att jag befinner mig i New York City och min IPad vägrar att samarbeta när det gäller blogg.se och bilduppladdning. Men! Jag tänkte att du kunde få föreställa det jag såg tidigare i morse i huvudet och göra din egna bild av det. Linnea! Detta är till dig med. Se det som en födelsedagsbild i efterskott. Okej?
En hemlös orakad man med oklippta tånaglar dansandes runt mig leendes och sjungandes på en sång om hur vacker man är om man inte är ful.
Detta såg jag som en födelsedagssång tillägnad er! 
 
 
Lollo, hoppas att din dag blir toppen! 
Jag älskar Dig så oerhört mycket! ♥
Puss och Kram
/LillalillasysterLilian 
 
 

Världens största chokladfontän!

Världens största chokladfontän var det ja! 

Den fick man absolut inte missa att se, sa den kinesiska guiden (som nu var lite irriterad på mig eftersom jag kommit bort under tiden vi kollat på vattenshowen med eld). Vad bra, sa jag för den ser jag mer än gärna. 

Tro ja det att den är världens största! Från tak till golv rinner det choklad som att choklad vore regnvatten!

Hade den inte varit inglasad hade jag utan tvekan stått där med vidöppen mun för att svälja så mycket choklad jag bara kunnat. 

För er som inte nöjer er med stillbilder har jag youtube:at lite och hittat den här amatörfilmen som visar lite från fontänen i action.  

Mörk ljus och vit choklad. 

Det bara rann och rann. Lika så gjorde salivet i min mun. 

Så då var det väll ändå hemsk tur att det precis brevid fontänen säljs en hel drös med choklad och även små fina chokladbakelser om man så vill ha det. 

Dom var på tok för dyra så istället blev det vanlig choklad som fick släcka mitt begär. Dock vart det en dyr historia eftersom jag nu får betala för det krossade glaset och uppstädningen av all smältchoklad och även en massa böter för att det tydligen var strängt förbjudet att krossa glaset till fontänen...Nävars. Skoja bara.

Manetbarnblommor, en groda till Eva och saker i miniatyr.

Efter vattenshow numerious tvåus (latin) besökte vi hotell- och casinoanläggningen som såg ut så här på ett ungefär. 

I taket i lobbyn hängde det något som jag tyckte liknade manetbarn vars mamma är en manet och vars pappa är en blomma. 

Under manetblommorna kryllade det av folk. Inklusive mig. 

Lite längre in och bort ifrån lobbyn var det arrangerat som en sagoby eller så. Jättefint! 

Där hade dom en groda gjord av mossa. När jag fck se den kom jag och tänka på världens bästa Eva så jag tog den här bilden till henne. 

Dom hade en upplyst karusell som jag tyckte var jättefin och alla ni som vet mig vet även att jag vet att jag vill ha en sån här karusell i mitt vardagsrum. Så om ni någon gång skulle höra på nyheterna eller läsa i någon tidning att någon sån här karusell någon gång blivit stulen -Knip igen kakburken och skyll inte på mig. Utan kom istället hem till mig och åk karusell gratis med fika på köpet. Tack på förhand! 

Allt var i miniatyr. Som den där bron och segelbåten. 

Och som luftbalongerna i taket. 

Det var, som ni kankse kan ana, mysigt där inne. Och vet ni vad? Där inne har dom även världens största chokladfontän! Japp, ni hörde rätt och i nästa inlägg ska ni få se lite av den också... 

Makalöst pampig och otrolig!

Jag hade inte bara turen att se en vattenshow inkluderat dom fyra elementen när jag var i Las Vegas utan jag hade även turen att få se en mäktig fontänshow utan dess like. 

Till den vattenshowen tog vi bussen för det var lite för långt promenadavstånd för den guidade turens tidram. 

Showen hölls utanför det här kända casinot. 

Med utsikt över lilla Paris, från den punkten där jag stod alltså. 

När vattenshowen drog igång drog den igång vill jag lova er. Med pompa och ståt! 

I högtalarna spelades det en mäktig opera duett och vattnet dansade i takt till musiken som att det aldrig gjort något annat. 

Gång på gång sprutades vattnet högt upp i skyn. Flera tiotals meter! Det fick oss åskådare att hålla andan.  

Det var helt makalöst. 

När showen var slut applåderade alla hundratals åskadare som galningar åt det vi just sett. Det var inte första gången i mitt liv som jag har applåderat åt vatten men det var utan tvekan den störtsa applåden jag gett till vatten. Till er som aldrig sett en fontän- vattenshow förr och som inte har applåderat när det är slutshowat måste jag få erkänna att det är en skön känsla att stå där och applådera som att vattnet skulle vara värsta idol-vinnaren eller liknande. Kanske låter lite lustigt men om man tänker efter så är det ju faktiskt till vatten man ska applådera om något. Tänk bara på att vatten är källan till allt liv. Därför mina vänner ska vi visa stor tacksamhet till det vatten vi har och spara på det så mycket vi kan i vår dagliga rutin. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0