konstigalilian -

L som i en Lurad Lilian

Ett par tre veckor efter det att jag kom hem till Sverige hade min familj planerat att ha en Välommen-Hem-Middag för mig där hela min familj och ett par av mina närmsta vänner skulle närvara. Trevligt! Ett bra tillfälle att få träffa alla över en middag och bara umgås efter att ha varit ifrån alla i över ett år, tänkte jag. Men i det här läget blev det långt ifrån vad jag hade tänkt mig...  
 
"Det blir roligare om du inte vet var vi ska ha middagen och om du inte vet vad vi ska äta" sa min storasyster Lollo som hade tagit ansvaret för att planera middagen. "Okej" sa jag.
 
Så kom lördagen då middagen skulle vara och på morgonen säger Lollo till mig att "Lilian. Jo ää, jag vill inte avslöja för mycket men ta med dig oömma kläder för det blir lite mer än bara middag. Och du vill bara extrachecka, du gillar ju äventyr och du är ju inte rädd för höjder och så eller hur?"
What!? Tänkte jag medan jag packade ner oömma kläder i en väska. Fallskärmshoppning? Hinderbana? Vad vad det egentligen jag skulle få göra?!...
Klockan 14:00 skulle jag vara redo och klar för att bli hämtad av min svåger Niklas som skulle köra mig till dit vi skulle ha middagen. Middagen och det där dom sagt att jag skulle behöva ha oömma kläder till som jag ivrigt försökte fundera ut... Vart och till vad var det egentligen jag var på väg?
 
Fortsättning följer....  

I'll miss you too!

Det är helt ofattbart konstigtochbraochledsamtochunderbartochtragisktochfantastiskt att mitt år som au pair i världens bästa värdfamilj snart är slut. Känslorna är, som ni kankse märker, blandade i en märklig och salig röra. Det är bra/dåligt/kul/tråkigt på en och samma gång. Att jag föralltid kommer ha kvar familjen i mitt liv står redan skrivet i stjärnorna men jag kommer aldrig mer vara där varje dag på samma sätt som nu. 

I torsdags ordnade familjen ett Goodbye Party för mig där så gott som alla av Eric och Melissas familj och deras och mina vänner deltog på. Alla var så himla fina och snälla och vi hade det, Gissa? Konstigtochbraochledsamtochunderbartochtragisktochfantastiskt förstås!

Se vilken fin tårta Melissa beställt till mig på hennes och mitt favorit bakery. Rörande! 

Vi hade jättekul på festen. Och jättesorgligt. Tänk vad konstigt ändå att känslor kan blandas så. Blandas precis som o'boy skulle man kunna säga. Mjölk som är bra för dig och chokladpulver som inte är så bra för dig. Så blandas det till en god dryck som inte är så nyttig men så god så att man fortfarande vill dricka den fast man kanske egenligen inte borde. Komplicerat? Välkomna till min värld som den ser ut i dagsläget med alla känslor. Om Per Gessle hade varit med under mitt Goodbye Party vet jag precis vilken sång han hade nynnat på "Och här kommer alla känslorna på en och samma gång"... 

När man har sina tre små pojkar, varav två som funderar och frågar och förstår blir allt extra jobbigt. Att ha fyra vackra små mörkbruna tindrande ögon som tittar på en och frågar saker som Why do you have to leave? Can I come with you to Sweden? Are you gonna come right back? är det lite svårt att hålla tillbaka gråten för oss alla tre. Men, vi är starka som superhjältar och bitska som pirater så vi klarar allt. Plus att det finns skype och flygplan, det tycker vi är jättebra!  

Oj vad jag kommer sakna allt och alla. Mest mina tre små ♥:an förstås. Nej, för stunden får det vara nog skrivet om saknaden som komma skall. Annars kommer jag att börja gråta och det går ju inte. I alla fall inte nu när jag hör att pojkarna leker i närheten av mitt rum. För när pojkarna är med är jag precis så som jag vill att dom ska vara i det här -stark som en superhjälte och bitsk som en pirat. Så det så! 

/Lilian.
 
(Lite längre fram kommer jag visa er mer från min hejdå-fest, och allt annat kul och spännande jag än inte har bloggat om ännu. Men som ni förstår så är mina sista två veckor här i USA, på ett bra sätt, häktiska. Så bloggen och allt vad det heter prioriteras lite senare). 





Ett blogg-Grattis lite i efterskott till min stjärna!

Den 16 juli hade min systerson Titus sin första födelsedag! Tänk att mosters lilla stjärna har blivit ett helt år! Tänk att det nu är ett helt år sedan jag var med om det mest fantastiska jag någonsin varit med om.

Puss Puss Älskling! Snart är jag hemma och då ska vi busa! ♥ /Moster Lilian 


Foto: taget i början av maj av mamma Lollo. 


Las Vegas Strip

När klockan slog halv sju på kvällen hoppade jag på en buss för att delta under en guidad night tour som jag beställt att vara med på i förväg. 

Jag tänkte lite som så att det kan vara bra att få en hum om staden innan man rockar loss ordentligt. Så brukar jag föresten tänka när jag besöker nya platser. Guidade stadsturer brukar oftast vara ett mycket bra lära-känna-möte med en stad eller plats. 

Bussen var fylld med 40 kineser, 10 amerikaner, 5 colombianer, 3 kanadensare och 1 svensk. Siffrorna är inte helt exakta men på ett ungefär så var det så det var.  

Turen genom staden var mycket intressant, rolig och bra. 

Vi stannade till på en mängd olika platser. Ser ni föresten tornet där i mitten längst bort? Det var hotellet jag bodde på. Det är Vegas högsta byggnad. På toppen av det är det ett utkik och så finns där även ett nöjesfält med tre stycken åkattraktioner av världsklass. Galet värre. 

Turen tog lite mer än tre timmar så alla vi som var med hann se och uppleva en massa. 

I dom kommande inläggen kommer jag visa er mer av den guidade turen. Vilka ställen vi besökte och vad den engelskkinestalandekinesguiden berättade för oss. Engelskkinestalandekinesguiden, krångligt ord, inte sant! Försök att säga det tre gånger på rad med två söndertuggande Mariekex i munnen så får ni se. Inte det lättaste kan jag tänka mig. 

Du är ju inte riktigt klok Lilian!

Efter fem timmars flygning (USA är ett stort land!) landade jag mitt ute i öknen. Mitt ute i öknen i det man kallar "öknens diamant" -Las Vegas! Nu förstår jag mer än någonsin varför staden har det smeknamnet för staden är verkligen en sprakande och glimmande diamant omringad med sand, berg och mera sand. 

Efter att jag tagit mig från flygplatsen till hotellet jag kom att bo på checkade jag in lite snabbt för att sedan utforska staden man hört och sett så mycket om. Jag ville hinna med att se så mycket som möjligt innan staden vaknade så att säga. För i Vegas börjar morgonen klockan 6 på kvällen och natten klockan 6 på morgon. Helt tvärt om alltså. 

Det dröjde inte länge innan jag fick syn på ett bröllopskapell. Och sen ett till, och ett till. Kapell efter kapell där man lätt som en plätt kan bli man och hustru. Så oerhört..romantiskt?..

"Att besöka ett Wedding Chapel gör man bara om man ska gifta sig eller stå som vittne". Det fick jag klart för mig ganska snart av sträng hotellpersonal och annat folk jag frågat om information över om man kunde besöka ett kapell lite så där bara hux flux utan att stå som brud. Eftersom jag inte hade tänkt gifta mig var jag inte riktigt helt nöjd med folks stränga attityd kring det hela så jag smed ihop en plan. Inte hade jag väl åkt ända till Vegas för att missa detta heller! Så jag gjorde lite som så här. Jag valde ut ett kapell som jag ville besöka (det som ni kan se på bilden ovan). Väl utanför entrédörren harklade jag mig, sträckte på axlarna och ringde på dörrklockan. Efter en liten stund kom en uppsminkad dam med skrynklig hy att öppna dörren. Hon frågade när jag hade tid för mitt bröllop och jag svarade att det inte var jag som skulle gifta mig utan min vän.. ää.. Lisa..och att jag..ää skulle vara vittne! Jag skulle möta Lisa där runt den här tiden sa jag. Damen log vänligt och visade mig in. Yes! tänkte jag. Damen bad mig att slå mig ned på en bänk i entrén, bredvid ett bröllopspar som satt redo för sin vigsel, medan hon bad sin kollega som var en nätt liten japanska kolla efter "Lisa" i dagens bröllopsschema. Medan dom gjorde det smög jag mig bort från väntbänken och alla plastblommor och andra bröllopsdekorationer, längre in i kapellet. Och jag lyckades! Jag lyckades komma in i en vigselsal! Men jag kunde inte stanna länge för rätt som det var knackade den sminkade skrynkliga damen på min axel. Hon sa att dom inte hittade någon "Lisa"  i sin bok och så bad hon mig att återkomma. Lustigt sa jag. Bäst att jag går och ringer till henne och reder ut missförståndet... Sen gick jag med raska steg ut ur kapellt för att sedan småspringa några kvarter bort. Jag vågade inte hålla mig i närheten för att riskera att åka på böter eller så, man vet aldrig med USA... Ibland i efterhand när jag gjort vissa saker kan jag tänka lite som Madickens lillasyster Elisabeth ofta tänker om Madicken. "Du är ju inte klok Lilian". Men lika snabbt väder jag på det hela och så tänker jag istället som Madicken själv säkerligen skulle tänka "Joho då, det är jag visst det!" För ibland är jag bara så makalöst kolosalt briljant smart och finurlig /Världens bästa Lilian lagom tjock i sina bästa år! 

Grattis östkusten, Lilian är nämligen iväg och gör västkusten osäker.

Heeey kära ni! 
Lite glest på inläggsfronten och det beror mest på att jag är upptagen med att resa runt och semestra på USA's västkust. Så här långt har jag: 
Varit i Las Vegas och haft en hejdundrande rolig tid! 
Sett Nevadas och Arizonas öken med kaktusar och riktiga äkta livslevande indianer och deras byar.
Varit på West Rim, Grand Canyon. Wow wow wow! 
Utforskat Los Angeles. Vilken stad! 
Sett Hollywoodskylten.
Varit i Hollywood.
Gått the walk of fames. 
Varit i Beverly Hills.
Gått genom dom berömda shoppinggatorna där alla stjärnor shoppar. Ni vet där Julia Roberts shoppar gärnet med Richard Gere's kreditkort i filmen Pretty Woman..
 
 
Det där var utdraget på vad jag har haft för mig dom senaste dagarna. 
Givetvis kommer jag lägga upp bilder och skriva mer om allt här på bloggen. När vet jag inte men att det kommer dyka upp en hel drös med inlägg från denna fantastiska resa -lita på det! 
 
 
 

Happy birthday to you!!!

Idag fyller min älskade underbara vackra storasyster Linnea 25år! 
Hipp hipp hurra!!! Skriker jag så högt jag bara kan i hopp om att hon ska kunna höra det över Atlanten. 
Http://mammatillteddy.blogg.se <--- besök gärna hennes fina blogg och lämna en grattishälsning! 
 
 
Älskade Linnea! 
Sorry att det blir ett inlägg utan bild. Skriver det från min IPad så det beror lite på det. 
Men oavsett bild eller inte så önskar jag dig en härlig dag! 
Själv kommer jag spendera en viss del av din födelsedag på ett flyg på väg till Las Vegas. Tänkte nämligen åka dit och roa mig lite. Flygresan dit tar lite mer än 5h. Det är inte klokt hur stort detta land egentligen är! När jag väl kommit fram lovar jag att försöka få hela Vegas att fira din dag med mig. 
ÄLSKAR DIG SÅ!!! 
Puss och kram
/ Lilla L 
 

Tack för skjutsen Mr Bruce!

Lite lagom sent på natten kände vi oss lite lagom utmattade av Philadelphias härliga nattliv så då ringde vi Bruce som kom och hämtade upp oss i precis lagom tid.  

Himmelen var oskyldigt blå, och vi lika så. Eller inte. Man vet aldrig. Eller. Kanske. Nästan. Lite. Nej.  

I bilen hem var vi lagom fnissiga och i backspegeln kunde vi riktigt se hur nyfiken Bruce var. Han skulle nog gärna velat höra allt om kvällens bravader. Som vart Liina fått sin ros i från, varför vi skrattade så mycket när vi pratade om ett grönt äpple, vem poeten egentligen var och vad vi menade med Mr DC. Men si det var saker vi höll för oss själva. 

Natten susade förbi utanför medan vi susade igenom den för att slutligen landa i våra respektive hem i våra sköna sängar. Jag somnade med ett stort leende över allt det dagen, kvällen och natten erbjudit och på morgonen där på vaknade jag precis lika leendes. Så, så himla bra och lyckad vart min födelsedagpresent på ett ungefär. 


Sofia: Oturligt nog ville Bruce inte bli fotograferad men jag kan avslöja att han var riktigt tomtesöt. En liten snabb beskriving skulle lyda ungefär så här: kortväxt, vitt hår, ovala glasögon, blå ögon fint uppklädd och mustasch. Där har du'n!

Så himla gott och flott!

När vi väl slagit oss till ro vid bordet kände vi som först hur hungriga vi faktiskt var. 

Liinas mage kurrade så högt så att hela restaurangen skakade. Nävars. 

Inredningen var som sagt jättemysig och fin och bra på alla sätt och vis. 

Vi behövde inte sitta länge innan vår kypare kom med både meny och rostade jordnötter i någon het chillikryddning. Alltid trevligt att bli uppvaktade med lite gratis tillbehöver. /Owe Sundberg*
Vi hade blommor på vårat bord. Det var fint tyckte jag. Allt där var fint. Så fint att Liina blev trött på mitt tjat över hur fint allt var. /Lilian Kirchsteiger*

Och så kom maten. Straxt efter drycken. Eller förätten kanske man kan säga. Jag tar om. Och så kom förätten. Straxt efter drycken.

Och sen kom maten! Vi beställde in lite olika grejer som vi delade på. På bilden ovan ser ni en sallad med en klick sorbet på toppen. Det var Liinas idé att beställa in den skiten. Ibland krånglar folk till det alldeles för mycket. 

Medan jag tvingade Liina att äta upp salladen hon valt satt jag och smuttade på min Pineapple Margarita. 

Det var hemskt trevligt att man kunde sitta vid så många olika varianter av bord. (Egentligen gillar jag inte när man säger hemskt framför något bra så jag vet inte riktigt varför jag gjorde det nu). 

Vad åt vi mer då. Jo. Tacos som var himla goda och fina. 

Tre stycken. En till Liina och två till mig ;) 

Nej. En och en halv var förstås. Självfallet delade vi broderligt. 

Vi åt även en fin liten burrito som såg ut som en Zebra med rosa man. Med lite fantasi så! 

Ni må tro att vi hade det himla kul under vår middag! Vi satt och pratade och skrattade om allt möjligt mellan tuggandet på maten. Där av vart vi båda svarta under ögonen på grund av kvalitets mascaror som rann. 

Och när maten var uppäten tyckte kyparen att vi var värda dessert. Givetvis sa jag! Det är vi alltid, oavsett om vi ätit mat eller ej. Liina åt glass som var gudomligt god, och det vet jag för jag fick smaka av henne. 

Jag, jag tog cheesecake med färska hallon kolasås och hallonglass som var så god att jag höll på att trilla av stolen. En av dom godaste desserterna jag någonsin ätigt! 

När vi hade restaurangat (ett av mina egengjorda ord och det betyder att man ätigt på restaurang) i nästan två och en halv timme vart vi lite förvånade över hur tiden hade sprungit iväg. Stackars Bruce måste ha trott att vi tömt restaurangen på all mat, vilket i och för sig inte var så långt ifrån vad vi gjort, när jag väl ringde honom och bad om att få bli upphämtade. Upphämtade för att bli runtskjutsade en cruising sväng genom Philadelphia för att sedan hoppa av och göra nattklubbarna osäkra! 


 
(*)Märk väl hur trenden "Lilian leker kändis" fortsätter här på bloggen. 

Fredagshäng på halvmånen.

Liina och jag älskar att hänga. Speciellt på fredagsförkvällar. Oftast brukar vi börja med att varva ner och käka något någon stans innan vi varvar upp igen. 

Amen härreguuuud nachos igen! tänker ni nu. Men vi varierade oss lite faktiskt! För på stället vi besökte serverade dom sina nachos med krabbkött och lite sånt. Dom var goda men det finns inga nachos som slår dom på BBC Tavern. 

Efter nachostallriken tog vi en varsin sallad. Jag åt den här med fårost, nötter, äpplen och gula russin och sånt som min syster Lollo inte skulle ha gillat i sin sallad. 

Efter maten blev det det här som sött. Den smakade bara socker så jag tyckte inte om den men Liina åt mer än gärna upp den. 

När det var dags att betala fick vi heta Polka Dots på kvittot. Bartendern som serverade oss gav mig det namnet då jag hade en lila blus med vita prickar på. Det tyckte vi var lite småkul. 

Efter besöket på the Half Moon, som stället hette, fortsattes fredagskvällen med äventyr och skratt på annat håll. 

Musråttan

En av mina favoritbloggorskor lämnade en mycket bra kommentar angående min favorit på muséet. Musråttan. 

Jag lyckades inte riktigt lura henne med att artbestämma den lilla varelsen på egen hand så som jag gjorde när jag kallade honom för musråttan. Hon hade nämligen förklaringen på vad krabaten är för något djur. 

Everlasting:
Rymden är definitivt cool (och jag är inte det minsta partisk). Men du, är inte den där vita musråttan en hermelin? Jag har för mig att kungarnas mantlar kantades med hermelinpäls och att det är därför det är vitt med svarta prickar. Från svanstippen liksom.

Givetvis trodde jag henne fullt ut men jag var ändå tvungen att googla det för att få se och läsa mer. Gör det ni med om ni vill. Googla hermelin +mantel så kommer det upp bilder på fula gamla kungar som tror dom är något (vilket dom i och för sig också var) och annan information om just hermeliner och mantlar. 


Tack Everlasting! XOXO <--- som man skriver titt som tätt till dom man tycker om här i USA. 

Lek & Lär & Ajabaja.

Det där med att ta grabbsen på museum är kul. Det är liksom ett lek och lär äventyr för dom som vi alla uppskattar. 

Sist vi var på stadens naturhistoriska museum hade dom en ny utställning om rymden. 

Det var spännande. Och givetvis är det som allra mest spännande med saker som man inte helst ska röra men som man gärna åtminstone måste pilla på minst en gång så att Lilian måste säga nonono. 

Rymdgrejerna var coola och från och med besöket där vill nu Viggo bli en austronaut när han blir stor. 

Från rymden ner i havet. Avdelningen om snäckor är inte pojkarnas favorit direkt men den här gången kom Oliver på en kul grej man kunde göra i snäckan som nästan är lika stor som han själv. 

Dansa hula-hula! 

Givetvis sa jag nonono men jag kunde inte låta bli att klicka av några bilder på honom medan han gjorde sin dans. Det såg så kolossalt roligt ut! 

Från snäckorna vidare till play&learn rummet. 

Där har man nästan alltid chansen och möjligheten att klappa något märkligt djur. 

Den här gången var det en ödla man fick hälsa på. 

I en bur satt en annan ödla och tittade ut. Tjena mittenbena! 

Och så vidare in i djurens fantastiska värld. 

Lil'G verkade tycka det var kul att sitta i vagnen och kolla på en massa uppstoppade varelser. 

Jag vet inte varför men när jag ser dom här tre tänker jag alltid på mig och två av mina systrar. Från vänster till höger Lilian, Linnéa och Louise. 

Innan det var dags att gå var vi såklart traditionsenligt tvugna att säga adjö till den här lilla vita musråttan. Den står i en liten inglasad display och den är min absoluta favorit av alla saker på hela muséet. Mest för att han ser så kaxigt nyfiket hemlighetsfullt snäll ut. Och för att han har en brun liten svanstipp som får en att undra lite över  vad Gud tänkte när han/hon skapade just den arten. 
 

Fyra små m&m's äter morotstårta.

Under sista kvällen i Cape May lät vi föräldrarna till knattarna gå ut och roa sig medan vi andra hängde med kidsen. 

Kusinvitaminerna i sina m&m t-shirt som dom fått från sin Farmor. 

Till kvällsmat lagade Elisabeth flundra. Flundra som smalt i munnen. Så himla gott! 

Efter middagen blev det tårta igen! 

En morotstårta som Katie gjort. Med sjutton ljus som bildade en fyra. 

En fyra för lilla Oliver som fick blåsa ut ljus och saliv för andra gången för att fira sina fyra år här på jorden. 
Vi hade en mysig sista kväll tillsammans i den mysiga strandstaden Cape May. Tidigt på tisdagsmorgonen packade vi ihop och åkte hem igen. Nöjda och glada över vår fina långhelg tillsammans. 

Hattholmas kusiner

Will, Katie och jag har en gemensam nämnare. 

Ingen av oss kan gå förbi en rolig hatt utan att prova den. 

Så i butiken som sålde roliga hattar hade vi att göra må ni tro! 

Vi provade hatt efter hatt och vi brast alla ut i skratt. Hatt-skratt. Det rimmar! 

Will Wonka. 

Oturligt nog kunde vi inte bestämma oss för vilka vi skulle köpa då alla var så otroligt snygga. Men men, man kan inte få allt här i världen. 
 
 
 
 
*Hattholma = internt skämt inom familjen som min mormor Anna-Lisa grundade. 

När mellanmålet är målet.

Efter lunchtid ringde Will. I det samtalet bestämde vi oss för att mötas upp och ta följe. Will, Katie och jag. 

Vi träffades på torget där jag spenderat lite av förmiddagen. 

Nästan det första vi gjorde var att gå till ett ställe för att dricka drinkar och äta ett mellanmål. 

Katie var söt som vanligt. 

Det var Will med. 

Lite så här såg barbordet ut där vi satt. 

Efter den typen av mellanmål vi hade blev vi alla tre lite extra spralliga. Som ni kanske kan se. 

Och så som ballonger är fyllda med luft var vi fyllda med energi så vi hade all världens ork att strosa runt. 

Vi strosade runt och gick i många gulliga och roliga små butiker. Utanför en butik kunde man knyta fast sin häst om man hade en häst med sig. Det var det ingen som hade så vitt jag såg, så det var nog mest för dekoration men i alla fall. 

Ett litet smakprov av Cape May.

Jag har inte riktigt koll på hur många ni är där ute som riktigt skriiiker efter blogginlägg från mig. Oavsett summan så ursäktar jag min frånvaro och till mitt försvar skyller jag på livet. Livet i sig. Underbara härliga livet som jag fyller med händelser som puttar bloggandet lite i skym undan. Men, misströsta inte. Ni kommer få se mycket av det jag gjort. Saker som vinprovning med privatchaufför som öppnar dörrar och får en sån som mig att känna mig lite lagom bortskämt obekväm plus veckans semestrandet i North (och även lite i South) Carolina till exempel. Men innan dess stannar vi kvar i Cape May lite till, där jag var för ungefär två veckor sedan. Nedan kommer jag servera er en liten minibuffé av saker man kan se på stadens gator. 

Tjing tjong vi ses snart! 

Tårtan för 4åringen.

Olivers födelsedagsfirande var mycket mysigt. Under dagen åkte han på zoo och på kvällen blev det tårtkalas. 

Och eftersom Olivers födelsedag inträffade under samma veva som hummerfesten hade mamma Melissa sett till att ordna med en matchande tårta. 

O var mycket nöjd och stolt över sin tårta men allra stoltast var han över ljuset format som en fyra. 

Tänk nu är han ingen liten trea längre utan en fyra. 

Ljusen tindrade nästan lika fint som födelsedagsbarnet själv. 

Olivers Ööönskniiing! Plus att lillebror V var med på ett hörn. 

Givetvis visste han precis hur stor och vilken bit av tårtan han ville ha. 

Och generös som han var delade han givetvis med sig till oss andra också. 

Alla tyckte tårtan smakade underbart gott. Till och med tillsammans med öl. Öl på menyn på ett barnkalas. 

Will och jag satt brevid varandra medan vi avnöjt tårtan och snackade skit. 

Allison och Katie satt strax bredvid oss och dom fick oss alla att skratta med deras tårtamellantänderna skämt.

Hummertema till hundra procent. Farfar Bill hade köpt med sig lobster spillning från Maine. Tänk att humrar bajsar solrosfrön doppade i ett lager av choklad. Det var mer än vad jag visste. 
 
Nu kanske ni är nyfikna på vad Oliver fick i present. Han fick en himla massa fina och bra saker men den bästa saken fick han av sin mamma och pappa. En gitarr! En alldeles egen gitarr! Om ni nu tror att hans au pair var den som till en början övertalade honom att önska sig ett instrument och om ni nu tror att det var au pairen som sa till hans föräldrar att en gitarr är precis exakt vad Oliver verkligen önskar sig, kan jag här meddela att ni tror rätt. Tur är det väl i alla fall att alla kommer tacka mig i framtiden när Oliver står på scen och vi sitter i publiken med VIP-biljetter. Och om Oliver någon gång får problem med vad han ska säga i sina tack-tal när han vinner fina musikpriser kan jag hjälpa honom med inledningen "Jag vill börja med att tacka Lilian som ljög ihop att jag ville ha en gitarr på min fyraårsdag. Utan henne hade jag aldrig stått här, så tack". 



Oh vad jag älskar dig underbara lilla du.

 
Älskade lilla skrutten Oliver är nu fyra år!

Fyra år. Det är inte illa det! Han fyllde fyra den 18e juni. Det var när vi var nere i Cape May och där kalasade vi för honom för fullt!

Kloka lilla funderare till pojke som börjar bli stor. Det har hänt mycket på mina snart 365 dagar med honom. 

Och nu när mitt år tillsammans med honom börjar lida mot sitt slut brukar jag gnugga mig själv i ögonen och tänka "hur i allsin dar kommer jag klara mig utan att ha dig i min närvaro". Lilla pojken som jag tycker om så mycket så mycket. Hur ska jag klara mig utan att han kryper upp i mitt knä för att viska saker som "abika aboka" och andra konstiga saker som är ord från vårat hemliga språk. Hur ska jag kunna klara mig utan att han tar sin lilla hand i min samtidigt som han säger "come and play with me my Lilian". Hur ska jag kunna klara mig utan att se hans lilla söta ansikte luta sig på sned för att få en godis från min byrålåda. Hur ska jag kunna klara mig utan att han titt som tätt skickar teckningar i glipan under dörren till mitt rum. Hur ska jag kunna klara mig utan att min nyvakna och övertrötta Oliver knackar på min dörr sent på kvällarna för att försäkra sig om att jag är hemma och för att han ska kunna ge mig en puss och kram god natt. Hur ska jag kunna klara mig utan att ha en arg liten pojke som tycker jag är dummast i världen som inte låter honom göra precis som han vill. Hur ska jag kunna klara mig utan att se hans glada lilla ansikte skina upp som en sol när han gjort något som han vet jag är stolt över. Hur ska jag kunna klara mig utan att ha någon som vet vilken som är min favorit dinosaurie, favorit bubble guppie, favorit baseball boll, favorit gunga i parken, favoritfilt att bygga koja av. Hur ska jag kunna klara mig utan tjat över att han inte vill gå och lägga sig och att han inte vill stiga upp. Hur ska jag kunna klara mig utan att höra hans bubblande skratt när jag gjort något lustigt. Hur ska jag kunna klara mig utan att ha en pojke som bygger mångfallt med hjärtan av play-doh till mig "just because I love you". Gud vad jag aldrig någonsin mer i hela mitt liv kommer vara au pair till världens gulligaste lilla Oliver igen. Men tur är att jag för alltid kommer att vara hans Lilian. Olivers Silly Lily som kommer följa honom genom livet i vått och torrt. ♥
 
 
 
 

Farmorn och jag.

Innan hummerfesten skulle till att dra igång var det förberedelser som gällde. Farmorn och jag tog på oss rollen att fixa corn så vi åkte till en mysig liten grönsakshandel.. 

Vi åkte till Duckie's farm market som tydligen har funnits där i en himla massa år. Och med det menar jag över femtio. 

Såna här ställen är så gulliga och älskvärda tycker jag. 

Framför allt då dom har jordgubbar på solmogning i fönsterluckan. 

Bilden på dom här vattenmelonerna är tilldelad Karolina och Trey. 

Majs var det ja. Farmor Elisabeth började plocka ut dom bästa med en vana som hette duga. Hon vet minsann precis hur en perfekt majs ska vara. 

Söt corn som smälter i munnen efter att ha legat på grillen en stund. Ni anar ta mig sjutton inte hur god majsen är här i Amerikat. 

Grönsakshandeln hade förstås mer grönt och bjuda på. Grönt, gult, rött och många andra härliga färger. 

Vid kassan sålde dom soltorkade tomater. Nom nom nom. 

Blåbär a la USA. Dom är goda men dom vi har i svenska skogarna är godare. Och så får man mycket blåare läppar och tunga av våra blåbär. 

Corn och butter fick vi med oss i vår kartong. Sen bar det av för att laga i ordning det. Eller, nja. Först tog Elisabeth med mig på en omväg för att visa mig delar av Cape May som jag helst inte skulle missa. Det var gulligt av henne plus att det var mysigt som bara den. Fy vad jag känner att jag kommer sakna Elisabeth efter att mitt år här är slut. Jobbiga jobbiga saknad hit och dit far din kos! 

Cheesecake, ett måste när man besöker USA.

Cheesecake. Det är USA det.

Och om man vill smaka riktigt god sådan ska man bege sig till The Cheesecake Factory och det var precis det Karolina och jag gjorde sent på torsdagskvällen nästan innan stängning.

Det var inte lätt för fröken beslutsångest att bestämma sig. Här hade det varit lägligt med ett sånt där slumphjul som dom har på Woodside farm. Glass-stället ni vet. 

Karolina är rolig hon för när hon nästan bestämt sig för en sort hittar hon oftast en ny intressant. Så hon lägger till och lägger till tills det nästan blir omöjligt att välja. Oh min underbara Karro! 

Slutligen kunde snuttan bestämma sig och det blev ett väldans bra val. På den här bilden poserar hon stiligt med sin cheesecake to-go vid en fire lane utanför Target. Target som är en typisk amerikansk butikskedja som vi tog en sväng i innan vi åkte hem. OBS! Märk väl vad mycket typiskt vi fick in under hennes vecka hos mig.

Väl hemma blev det cheesecake till nattmacka för Karro. En cheesecake med smakerna rasberry lemon. Mums!

Tidigare inlägg
RSS 2.0