konstigalilian

Onsdag = Lill lördag = Min bloggdag

Jaha hörre ni det är visst så att det är Onsdag idag, vilket betyder att jag får komma in och gästblogga lite här på Letchas blogg. Just nu är det full snurr i skolan och jag är ganska utmattad så efter dagens obligatoriska grey’s avsnitt lockar sängen, men ni lockar ännu mer!

Jag tänkte återge er några berättelser från en svunnen tid, en tid då Lilian fick smeknamnet Letcha och jag blev Ketcha. Året var omkring 2003-2004...

Det var en gång en Letcha och en Ketcha som lärde känna varandra i sjunde klass då de började högstadiet ihop. Letcha och Ketcha fann varandra, så gjorde även en härlig lärare. Denna sprudlande(?) lärare med en stor dos humor(?) fick det ganska svårt med Letcha och Ketcha då de två inte riktigt hade samma humor som läraren och då läraren hade svårt för det där som Letcha och Ketcha älskade -ironi!
 

Det finns många solskenshistorier(?) från händelser läraren och Letcha&Ketcha upplevde tillsammans. Som när dessa små tråkmånsar ( tråkmånsar enligt läraren som inte hade samma humor eller vetskap om vad ironi var) möblerade om lite...

 Letcha och Ketcha fick under en lektion, som denna bittra lärare höll i, för sig att göra fint i en av skolans alla tråkiga korridorer. Letcha&Ketcha flyttade ivrigt runt tavlor, möbler, böcker och plastblommor ifrån grupprum och gjorde en underbart vacker oas. Usch att den stackars läraren fick stå ut med detta! Tänk va! Att L&K inte alls suttit och pratat poesi som de var tillsagda att göra utan att vi använt vår kreativitet till att skapa och möblera om lite istället. Givetvis gav hen dem en ordentlig utskällning! (det vanliga)

Eller historian om när Letcha och Ketcha under en veckas tid gick och sa kommentarer ur fucking åmål till varandra och alla andra (fast egentligen tröttnade L&K efter en dag på andra lärares lektioner men just på denne lärares lektion ej, av någon konstig anledning?) Hen var rätt irreterad på L&Ks nyfunna dialekt och fraser som "Duuuurååå, du har ju lägat mä allae"  

Eller som när denna stackars lärare efter en dag med lite för mycket av Letcha&Ketcha bröt ihop inför klassen -totalt! Något som började med ett hysteriskt skratt -som aldrig avtog, övergick till gråt och till sist till ett skrik åt klassen "HÅLL KÄFTEN!" "Oj då" tänkte Letcha och Ketcha då. Dagen efter fick Letcha prata ut och efter att Letcha sagt till läraren att "Oh vad fin du är idag" och "Men, vi gjorde som vi gjorde eftersom du är den enda man kan skoja med" (ren lögn) var allt frid och fröjd.

 Snart hade både L&K glömt bort den stora utskällningen dom fått. Så när Letcha två dagar senare tyckte att engelskalektionen var alldeles för tråkig kastade hon oförvarnat en bok i huvudet på Ketcha varefter Letcha stormade ut ur klassrummet skrikandes "Jag klarar inte mer Ketcha! Du är så himla elak!" Den stackars läraren satt förvirrad och rädd, nästan som ett frågetecken. Hen försökte sen tala om det hela som hänt med Ketcha, öppet inför klassen (klassen som misstänkte att detta var ett skoj a la L&K). Ketcha (som visste att Letcha bara gjorde det hela som ett stort skämt för att "pigga upp" stämningen) drev vidare och sa att Letcha var den skyldige att hon skulle prata med henne om det hela. Det gjorde hon, eller jag menar hen! Men hos Letcha fick hen svaret att det var Ketchas fel och att det var henne hon borde prata med. Detta ledde till att läraren tillbringade resterande del av lektionen att gå emellan Letcha och Ketcha utan att få ut något mer än att de "aldrig mer tänkte prata med varandra". Att L&K aldrig mer skulle prata med varandra höll i sig i ca en minut efter lektionens slut då de skrattande återförenades och diskuterade vad var och en av dom sagt till den förvirrade och arga läraren då de egentligen inte varit osams. Letcha och Ketcha, som aldrig någonsin ens varit osams på riktigt hade bara hittat på bara för att se vad som kom att hända. Lite på skoj -som vanligt när L&K satte igång.

 Letcha och Ketcha slutade nian och den sprallige(?) läraren hade aldrig varit lyckligare! Faktiskt så lycklig att hon flyttade och böt jobb. Kanske då hon inte kunde vara kvar i riskzonen för att någonsin igen stöta på de elaka flickorna. Snipp, snapp, snut så var sagan slut!

Jaha vadan denna saga? Jo ni förstår att en tanke har slagit ro hos mig och Lilian, nämligen att söka upp denna lärare som inspirerat oss så i vår uppväxt. Tror hen skulle bli lycklig av ett besök, att vi bara står där på gården en dag! Ja det tror jag verkligen skulle uppskattas. Så fortsättning följer!

/Karro "Ketcha" Frick

Detta var alltså Karros gästinlägg om oss som busiga tonåringar. Hoppas ni inte dömmer oss i och med detta Karro skrev. Vi har blivit bättre!(?). Till detta vill jag bara tillägga en enda sak. Karro och Jag blevav skolans alla lärare utnämnda till "Skolans Glädjespridare" när vi gick ut nian. Hur just denna lärare, som Karro skrev om i texten ovan, röstade i den nomineringen törs jag inte ens spekulera i.... /Lilian
PS. Tack till Ketcha som hann med sin deadline. You're the best!