MIB!
På flygplatsen var vi glada att dom hae ett Dunkin Donuts som hade öppet 24h/dygn. Extra glad blev jag när jag fick se att dom hade MIB på menyn. Man in Black III
Jag älskar dom filmerna och kan inte berga mig försen jag kan se film nummer tre som nyligen hade premiär.
Har ni inte sett dom tidigare filmerna tycker jag verkligen att det är något ni ska göra, för dom är så himla bra!
Skolmatsliknande föda i rätt klädsel.
På kvällen blev vi naturligt nog hungriga. Det brukar ju vara så med människokroppen. När energi går åt behövs det fyllas på. Biologi i all enkelhet.
Vi gick till en restaurang som min värdfarfar hade tipsat mig om. Han tyckte att vi skulle prova på en speciell sorts fisk som är typisk för Boston och som dom tydligen skulle tillaga gott på just detta ställe.
Och just ja. Jag måste ju nämna att Johanna och jag var busigare än busigast. Vi köpte oss en varsin Harvard-tröja utan att ens studerat där. Det är ta mig fasiken inte något som man egentligen ska göra men vi kände verkligen för att skryta lite över något som inte var sant. Eller lite sant var det ju faktiskt. Båda vi hade ju "gått" på Harvard. I alla fall inne på området. Ni ska tro att vi fick många kommentarer av folk på gatorna i och med tröjorna. Många ville testa och se om vi verkligen var bekanta med Boston genom att fråga oss om vägen till ställen. En gång satte vi griller i huvudet på ett gäng killar som bad oss om vägen till en plats som vi faktiskt kunde beskriva vägen till. Andra människor gav värmande kommentarer om hur glada dom var för ens skull att man är student till ett av världens bästa universitet. Johanna och jag log glatt och sa tack tack och försökte se så smarta och studentaktiga ut som vi bara kunde. Aja, nog om tröjorna nu.
När vi redan beställt vår mat fick vi se att dom körde med Pippidukning när dom dukade av borden. Dom rullade in allt i dukarna. Kanske inte så fräscht men vad sjutton. Spela rulle.
När maten kom in tyckte jag verkligen att vi hade rätt klädsel på oss. Maten såg nämligen ut precis som sånt som brukas serveras i en skolbespisning. Det vi åt var fisk, sötpotatispuré och potatis.
Här kommer tre bilder på mig när jag äter fisken. Fisken som för övrigt heter Scrod.
Nej föresten. Bilderna är inte på när jag äter fisken. Dom är på när jag visar upp en citronskiva som man fick som tillbehör.
Så, här har ni alltså mig när jag visar upp en citronskiva. Om ni undrar så är bilden lite missvisande när det gäller mina ögon. Jag har egentligen inte ett litet och ett stort öga. Egentligen är båda stora som två hjortögon eller liknande.
När maten var uppäten tog vi en sista sväng genom staden tillsammans innan det var dags att bege oss till flygplatsen där vi skulle spendera natten. Johanna skulle nämligen åka hem med flyget till Chicago klockan 06:00. Jag där emot kom inte att åka hem med bussen försen lunchtid nästa dag. Men givetvis följde jag med Johanna till flygplatsen för att kunna vara i hennes sällskap så mycket så möjligt.
Lite blandat från Boston.
Efter Harvard såg vi lite till av Boston. Man skulle nog kunna säga att vi hann med att se hela staden när vi var där.
Om jag någon gång skulle skaffa en sommarstuga så skulle den se ut så där.
Höga hus.
En frän grej var att vi stötte på ett indiskt bröllop under vår promenad i närheten av Bostons World Trade Center.
Vi tyckte att det var så himla roligt och fränt att se det annorlunda bröllopsfirandet så vi kunde inte annat än hänga med på deras parad. Och kolla vilken bild jag fick sen, med den svenska flaggan och allt.
Efter att vi sett bröllopet vart vi lite överväldigade så då satte vi oss ner på en gräsplan för att smälta intrycken. Där i gräset hittade jag en fyrklöver som jag gav till Johanna som en liten lyckopresent för att hon är så himla bra.
Johanna visade sin tacksamhet genom att pussa på den.
Här har ni det man kallar Boston Tea Party.
Här har ni det man kallar Boston Tea Party.
Och här har ni en gigantisk flagga. Så var det med det i all enkelhet.
Harvard University
Givetvis blev det ett besök i Cambridge för ett besök inne på området tillhörande elituniversitetet Harvard. Att besöka Boston utan att besöka detta skulle inte vara något annat än fel.
Harvard är den äldsta skolan för högre studier i USA. Den är svinsvår att komma in på och utbildningarna där är svindyra.
Dom flesta byggnaderna där är gamla och pampiga. Lite Harry Potter feeling över allt sammans skulle jag vilja påstå.
Dom flesta byggnaderna var gamla men så fanns det ett antal nyare också som gjorde en skön kontrast mot den äldre arkitekturen.
Det var hyffsat lugnt och tomt på studenter. Kanske hade dom flesta redan fått sommarlov. Om dom inte har haft sin examen vill säga.
Ett staket med en snirklig fransk lilja.
På den här trappen har det nog stått många lyckliga nyexaminerade själar med rolig platt hatt med en dinglande toffs på huvudet och ett ihop rullat slutbetyg i ena handen.
Och där i mitten ungefär sitter lilla outbildade jag.
Och här har ni en stolt pappa som fotograferade sin examensklädda dotter. Om det var i förväg eller efter att hennes examensdag varit vet jag inte men jag kan tänka mig hur det lät i fikarummet på hans jobb måndagen efter hennes examen. "Nä men, jag gjorde väl inget särskilt i helgen. Dottern examinerades från HARVARD det var väl allt. Så hade vi en mottagning med släkt och vänner för henne i trädgården. Nämnde jag föresten att det var HARVARD hon fått sin utbildning ifrån?"... Och jag antar att han har rätt i att vara stolt. Bra jobbat lilla flicka. Grattis och välkommen ut i arbetslivet med en kanonbra grundlön tack vare den lilla Harvard stämpeln på slutbetyget. Go girl!
Mango Tango
När bilden nedanför togs åkte vi tunnelbana över en bro till en annan del av staden.
Utsikten från bron genom fönstret var riktigt fin.
Väl framme på andra sidan vattnet kom vi fram till ett torg där världens enda Nicke Nyfiken affär finns. Eller Curious George som han heter på engelska.
Innan vi gick så mycket längre för att se mer satte vi oss ned för att äta våra mangos.
"Kan man göra så här?" Sa Johanna. Det var tydligen första gången Johanna åt en mango som ett äpple.
Jag svarade att det kan man absolut göra för annars så skulle jag absolut veta annat. Jag har nämligen ätit många mangos på äppleviset. Johanna gillade det men det värsta var att det fastade så mycket mellan tänderna sa hon. Jag håller med om det fast jag tycker det är värt det.
För mango är så gott. Så finns det en rolig sång om mango som heter Mango Tango. Så finns det en annan sång om frukter som Gullan Bornemark har skrivit. Det är sången Tutti Frutti jag tänker på. Just den sången hittade jag på youtube, med en tillhörande video som några killar jag inte känner till har gjort. Och nu är det så att jag skulle bli himla glad om någon av er kan svara på frågan jag ställer när jag ser videon. Vad var det som inspirerade killarna till att spela in denna?
Fenway Park
På söndagsmorgonen var det första vi gjorde att ta oss till Bostons baseball arena för att se utsidan av den.
Boston är en riktigt idrottstad som håller hårt för sina lag i olika sporter.
Deras älskade baseball team heter Boston Red Sox och har miljoner av fans.
Arenan hade gulliga biljettluckor tycker jag.
Arenan, Fenway Park, som firar hundra år i år, är en av amerikas mest populära och besökta. Den svälger cirka 37 000 besökare och biljetterna är så gott som slutsålda under varje match. Till saken hör att dom spelar runt 160 matcher/år. Helt galet. Lika galet populärt är baseball i "min stad" Philadelphia.
Vi gick in i en stor souvernirbutik och där kunde man givetvis köpa sig röda sockor om man så ville.
En frän grej när vi befann oss utanför arenan var att många spelare från laget kom i sina bilar för att köra in till arenan vid ett avspärrat område. Just där spelarna kom inkörande stod det en drös med fans av olika slag i hopp om att få autografer på kepsar, slagträn, bollar och allt möjligt. Några små pojkar lyckades att få några av sina hjältars autografer så lyckan bland dom var stor.
En charmig staty i arena området.
Efter besöket utanför arenan begav vi oss vidare i det fina vädret för att se mer av staden.
Parkbänksragg, bukfyllnad och nattetid.
Efter middagsluren var vi betydligt piggare båda två och så var vi riktigt sugna på jordgubbar.
Så då gick vi och köpte tre liter till priset av två på hömarknadsrean precis innan den skulle stänga för dagen. Jordgubbar ja. Ett romantiskt litet bär.
Så det passade ju bra att jag fick ragg på bänken i parken vi satt.
Han var lite tystlåten men ack så sexig. Ni skulle ha känt armarna på honom. Hårda och fasta! Man kan säga att han var som gjuten. Vi delade jordgubbarna kärleksfullt och folket som gick förbi tyckte vår lilla romans var riktigt rolig. Själv förstår jag inte komiken i vår parkbänksromans. Jag tycker mer att den slutade tragiskt. Personligen hade jag gärna velat spinna vidare på den men det visade sig att han inte var beredd att flytta. Han känner sig alldeles för fäst vid parkbänken och Boston sa han så någon flytt över havet ville han inte höra talas om. Och så var det med den romansen.
Någon timme eller två efter jordgubbarna var vi hungriga på mat så då gick vi till Cheers. Ett klassiskt ställe som är känt från tv då en komedishow sändes där ifrån under en lång tid.
Inne på restaurangen var det bullrigt och stökigt så Johanna struntade i att ta av sig solglasögonen från huvudet.
Vi började med att dela vitlöksbröd som man doppade i en sås.
Till huvudrätt blev det det här för min del.
Och för Johanna blev det kryddstarka små köttben.
Efter maten gick vi ut genom staden igen. För det säger jag er, en stad ter sig olika under morgon, middag, kväll och natt. Så det kommer då aldrig på frågan för mig att missa en av dygnets stunder när jag besöker en ny stad. Framför allt inte kvällen och natten.
Under dygnets sena timmar vandrade vi runt i delar som får extra mycket liv nattetid. Som china town bland annat. Här har ni Bostons china town fredsbåge. Och ja, natten i Boston var ljuv.
Sotarmurren Johanna!
Runt 16 snåret på lördagen hade vi båda, på grund av våra nattliga resor till Boston, varit uppe i nästan mer än ett dygn så vi var ganska trötta. Speciellt efter att vi gått så mycket under dagen.
Så för att ta dö på tröttheten gick vi till en park för att ta en power nap.
Så för att ta dö på tröttheten gick vi till en park för att ta en power nap.
Vi lade oss ner i en park mitt på en gräsplan med våra tillbehörigheter tätt intill oss i hopp om att ingen bandit skulle våga stjäla från oss. Johanna somnade först och vaknade sist. Medan jag satt och väntade på att hon skulle vakna studerade jag turistkartan vi hade över Boston. Tyst som en mus satt jag men rätt som det var vaknade Johanna upp i all hast. Halvvaken utbrast hon "Kan du vara lite tyst eller?!" Snacka om att ha höga krav på tysthet...
Det där lite smått irriterande som fanns i Johannas röst försvann snabbt och jag vågade mig på att brista i ett gapskratt! Johanna undrade förstås vad det var som var så roligt. "Du ser ut som en sotare" sa jag. "Äsch lägg av" sa Johanna. "Se själv" sa jag fnittrandes samtidigt som jag räckte fram min fickspegel till henne.
Johanna hade somnat på en tidning och fått trycksvärta i hela fejset. Det var så himla roligt!!!
Men det roligaste av allt var att det nästan inte gick bort. Hur hårt hon än skrubbade.
Så med svaga fläckar av trycksvärta fick Johanna vandra vidare i hopp om att vi skulle stöta på tillgång till vatten och tvål snarast möjligt. Himla tur att tjejen är helt underbar och tar saker med en klackspark trots allt. Och tur att jag är en sån himla bra vän som inte håller tyst om svarta fläckar i ansiktet. Hade varit lite förargligt om folk börjat skänka pengar till henne i tron om att hon var en stackars uteliggare. Vi kan helt enkelt konstatera att jag är himla snäll och bra och att jag kan nästan allting. Allt utom slalom /Lilian på Bråkmakargatan.
Newbury Street
Newbury Street i Boston är en lång gata med svindyra affärer där alla fashionistor shoppar.
Gatan är fylld med lyxiga butiker. Bland annat Vera Wang. Det är en designer som jag tycker väldigt mycket om.
Vädret var fint och folket som strosade runt var sommarklädda.
Vid ett övergångsställe tog jag en Beatlesbild. I alla fall så tycker jag att den påminner om ett av deras skivomslag.
Kate Spade som är oerhört poppis bland kvinnor här i USA.
Den här inredningsbutiken var skojig att gå i.
Prislapparna var inte lika roliga men att titta på grejerna kostade ingenting som tur var.
Jag gillar när butiker ser små och hemtrevligt mysiga ut när dom egentligen är stora och välbesökta.
Herr vas med mustach.
Ute på gatan igen fick jag syn på en rosbuske och då vet alla ni som känner mig att jag inte kunde låta bli att ta en bild. Klick.
Jack Wills hade en tjusig gunga i skyltningen. En sån vill jag ha i ett träd i min trädgård. Fast med riktiga blommor förstås.
Här tyckte jag att blommorna i rabatten passade bra ihop med texten på skyltfönstret så då knäppte jag helt enkelt en bild.
Ja, det var lite om Newbury Street. En väldigt fin shoppinggata som trots sin storlek känns liten och personlig. Bra jobbat till dom som lyckats att skapa den så.
Färsk fisk och frukt och ett träd som flyttar in.
Efter vår Freedom Trail-promenad gick vi än lite till för att se och uppleva fler saker.
Som att se en lyftkran lyfta upp ett träd på ett hustak.
6 stycken avlånga glaskuber så där för finhetens skull.
Eftersom vi var i Boston under en lördag och söndag hade vi tur som kunde gå på hömarknaden.
Delar av ett par gator som varje helg stängs av från trafik för att människor ska kunna sälja och handla färskvaror.
Som rå fisk till exempel.
Jag älskar såna här marknader. Stämningen och tempot är så trevligt så det får mig att vilja handla flera kilo frukt och grönt.
På just den här marknade kunde man få tag i sura citroner och lime.
Paprikor av olika slag.
Schyssta meloner.
Mogna mangos. Jag och Johanna köpte oss en varsin.
Vindruvor stora som golfbollar. Nästan.
Läskande ananaser.
Inte fullt så fräscha cantalouper. Många var rent ut sagt ruttna. Fy.
Det där med marknader var föresten lite Bostons grej. På ett annat ställe, här inne, var det fullt med olika små restauranger där man enbart kunde handla över disk. Så trevligt så.
Och mitt i centrum fanns den här växthusliknande byggnaden där man kunde handla på sig färsk frukt och blommor. Så kunde man handla hundar, katter, grisar och kossor gjorda av trä om man kände för det. Varken jag eller Johanna kände för det.
Som att se en lyftkran lyfta upp ett träd på ett hustak.
6 stycken avlånga glaskuber så där för finhetens skull.
Eftersom vi var i Boston under en lördag och söndag hade vi tur som kunde gå på hömarknaden.
Delar av ett par gator som varje helg stängs av från trafik för att människor ska kunna sälja och handla färskvaror.
Som rå fisk till exempel.
Jag älskar såna här marknader. Stämningen och tempot är så trevligt så det får mig att vilja handla flera kilo frukt och grönt.
På just den här marknade kunde man få tag i sura citroner och lime.
Paprikor av olika slag.
Schyssta meloner.
Mogna mangos. Jag och Johanna köpte oss en varsin.
Vindruvor stora som golfbollar. Nästan.
Läskande ananaser.
Inte fullt så fräscha cantalouper. Många var rent ut sagt ruttna. Fy.
Det där med marknader var föresten lite Bostons grej. På ett annat ställe, här inne, var det fullt med olika små restauranger där man enbart kunde handla över disk. Så trevligt så.
Och mitt i centrum fanns den här växthusliknande byggnaden där man kunde handla på sig färsk frukt och blommor. Så kunde man handla hundar, katter, grisar och kossor gjorda av trä om man kände för det. Varken jag eller Johanna kände för det.
The Freedom Trail part II
Våran promenad på The Freedom Trail fortsatte över en bro.
Där hade man en bra utsikt över en massa båtar.
Såklart att bron hade en röd rand i sig för det var ju där freedom trailen gick. Klockren svengelska igen!
När vi kom över på andra sidan fick vi se att två skepp tillhörde dom historiska grejerna på stråket. Ett Pippiskepp som ni kan se på bilden ovan.
Och ett krigsskepp som ni kan se här.
Vi gick ombord på krigsskeppet.
Där fick vi se och känna känslan av hur militärer haft sitt liv ombord på fartyget.
Skjutsaker ombord och en lyftkran på land.
Utsikt från fartyget till det andra fartyget.
Det var allt lite coolt att gå där på båten.
Ett rött hjul som man inte fick snurra på.
Efter en stund på fartyget sa vi hej då och gick vidare.
Först gick vi och köpte glass från en trevlig man i en glassvagn sen gick vi hit. Detta var nästa och sista seevärdigheten på The Freedom Trail. Påminner mycket om monumentet i Washington DC om ni minns.
Glass hade vi köpt ja. Glass som vi satte oss och och åt upp på trappan nedanför monumentet. Jag köpte en kula med kaksmulor och en med jordgubb.
Kan man annat än älska den här bilden? Störtskön.
Där hade man en bra utsikt över en massa båtar.
Från bron hade man även utsikt över en annan bro.
Om ni nu trodde det så var det inte bara vi som freedom trailade, som man kan säga på en klockren svengelska. Vi hade folk både framför och bakom oss.
Om ni nu trodde det så var det inte bara vi som freedom trailade, som man kan säga på en klockren svengelska. Vi hade folk både framför och bakom oss.
Såklart att bron hade en röd rand i sig för det var ju där freedom trailen gick. Klockren svengelska igen!
När vi kom över på andra sidan fick vi se att två skepp tillhörde dom historiska grejerna på stråket. Ett Pippiskepp som ni kan se på bilden ovan.
Och ett krigsskepp som ni kan se här.
Vi gick ombord på krigsskeppet.
Där fick vi se och känna känslan av hur militärer haft sitt liv ombord på fartyget.
Skjutsaker ombord och en lyftkran på land.
Utsikt från fartyget till det andra fartyget.
Det var allt lite coolt att gå där på båten.
Ett rött hjul som man inte fick snurra på.
Efter en stund på fartyget sa vi hej då och gick vidare.
Först gick vi och köpte glass från en trevlig man i en glassvagn sen gick vi hit. Detta var nästa och sista seevärdigheten på The Freedom Trail. Påminner mycket om monumentet i Washington DC om ni minns.
Glass hade vi köpt ja. Glass som vi satte oss och och åt upp på trappan nedanför monumentet. Jag köpte en kula med kaksmulor och en med jordgubb.
Kan man annat än älska den här bilden? Störtskön.
Så blev jag så där glad som man blir när man upptäcker att det är hela jordgubbar i jordgubbsglassen man äter.
Det var The Freedom Trail på ett ungefär. Ett väldigt trevligt koncept för att få se och lära sig mycket historia.
Det var The Freedom Trail på ett ungefär. Ett väldigt trevligt koncept för att få se och lära sig mycket historia.
The Freedom Trail
Det första vi gjorde som vi hade inplanerat under vår Boston-vistelse var The Freedom Trail. En typisk grej om man besöker Boston.
Det är ett promenadstråk på flera kilometer som ringlar genom många delar av staden. Promenadstråket är utmärkt i marken som ett rött megalångt sträck och följer man det sträcket så får man se en mängd olika historiska sevärdigheter. Hela sjutton stycken om jag inte har helt fel. I dom kommande inläggen ska jag visa er det mesta av det man kan se.
Det röda sträcket i marken som man ska följa kan se ut lite olika. Som så här till exempel.
Eller så kan det se ut så här. Man kan börja sin promenad på The Freedom Trail lite vart man vill. Johanna och jag valde att börja vid starten då det kändes allra bäst. Start till mål helt enkelt.
Det första historiska man får se om man börjar vid början är den här byggnaden med guldigt tak.
Byggnaden med guldigt tak har ett namn och namnet är The State House.
Vi vandrade och vandrade och på vår vandring besökte vi ett par historiska gravplatser.
På varje gravgård var gravarna utspridda lite hej vilt och så var gravstenarna tunna som tunnbröd. Nej, inte som tunnbröd kanske men nästan.
Här har ni en annan historisk byggnad. För er som är intresserade av att lära er och veta mer om The Freedom Trail är denna hemsida att rekommendera.
På vissa ställen kunde man gå in i olika byggnader. Mest på olika museum som kostade pengar.
Att det kostade pengar fick man först reda på inne i byggnaderna och då jag och Johanna kände att vi fick tillräckligt mycket kunskap om Boston utan att betala en massa inträde till museer räckte det med att se dom tjusiga entréerna. Just den här entrén på bilden tyckte jag var finast från den här vinkeln.
Ett guldigt lejon som har en S-formad svans från den här vinkeln. S som i Sundevall. Sundevall är mitt efternamn för er som inte visste det.
En man på en häst. Jag tror inte en enda stad i hela världen inte har minst en staty av en man på en häst.
Någonting jag inte vet vad det är.
Det jag vet är att det är en ställning med en massa silverplattor som jag tog en bild på utan att fördjupa mig mer i det hela. Om någon vill göra en budget variant i sin trädgård kommer här ett tips: använd er av öppningsmojängen på coca cola burkar och rada upp dom på tråd.
Johanna och en fontän.
Så här långt hade vi sett så där mycket på ett litet ungefär. Sen fortsatte vi vår vandring på The Freedom Trail och ni kommer få se mer av det hela, jag lovar. En sak till bara. Gissa om jag var sugen på att köpa mig en burk rödfärg och måla dit ett till rött sträck på vissa ställen för att förvirra lite grann? Nejvars, men om jag hade bott i Boston skulle jag målat ett rött sträck som ledde hem till min trädgård. Där kunde jag bjuda besökarna på te och kakor över en massa småprat som vart man kommer ifrån och vad man jobbar med. Förstå vad mycket trevligt och blandat folk man skulle kunna träffa på. Att ingen Bostonian har tänkt på det förr...
33 000
Det där coola jag pratade om i det förra inlägget, som vi såg innan vi kom fram till karusellen, var det här.
Först hade vi, precis som ni, lite svårt att se vad det var.
Men när vi kom närmare fick vi se att det var tusentals med amerikanska flaggor som var nerstoppade i marken.
Det var riktigt tjusigt där dom stod.
Allra finast var det när vinden blåste tag i dom lite lätt.
Helt galet många flaggor.
I långa hyffsat jämna rader.
Om ni nu undrar varför marken var prydd med flaggor kan ni läsa svaret på skylten på bilden. I måndags var det Memorial Day här i USA, vilket är en röd dag på almanackan då man hedrar alla militärer som kämpat hårt för sitt land. I just den här parken i Boston hade dom tryckt ner hela 33 000(!)flaggor i marken som ett litet tack och för att visa uppskattning.
Stackars krakar som var tvugna att göra denna utsmyckning. Jag skulle nog ha tröttnat redan efter att ha tryckt ner 100. Eller redan vid 89 kanske. Eller 62. Ja, 62 hade varit max för mig.
Så här med sänder jag inte bara en tanke till alla stackars krigskämpar utan jag sänder även en tanke till stackarna som gjorde denna flaggutsmyckning. Och så sänder jag en tanke till alla er som kommer behöva ta upp dom ur marken igen. 33 000. Gud vare med er.
Först hade vi, precis som ni, lite svårt att se vad det var.
Men när vi kom närmare fick vi se att det var tusentals med amerikanska flaggor som var nerstoppade i marken.
Det var riktigt tjusigt där dom stod.
Allra finast var det när vinden blåste tag i dom lite lätt.
Helt galet många flaggor.
I långa hyffsat jämna rader.
Om ni nu undrar varför marken var prydd med flaggor kan ni läsa svaret på skylten på bilden. I måndags var det Memorial Day här i USA, vilket är en röd dag på almanackan då man hedrar alla militärer som kämpat hårt för sitt land. I just den här parken i Boston hade dom tryckt ner hela 33 000(!)flaggor i marken som ett litet tack och för att visa uppskattning.
Stackars krakar som var tvugna att göra denna utsmyckning. Jag skulle nog ha tröttnat redan efter att ha tryckt ner 100. Eller redan vid 89 kanske. Eller 62. Ja, 62 hade varit max för mig.
Så här med sänder jag inte bara en tanke till alla stackars krigskämpar utan jag sänder även en tanke till stackarna som gjorde denna flaggutsmyckning. Och så sänder jag en tanke till alla er som kommer behöva ta upp dom ur marken igen. 33 000. Gud vare med er.
Ett trevligt första intryck.
Så vaknade äntligen det mesta av staden och vi kunde bege oss till hostellet för att lämna väskorna. Vilket gjorde att vi blev mycket friare till att gå på Boston-upptäcksfärd.
Vår upptäcksfärd kom att bli till en långpromenad. Världens längsta långpromenad för den delen. Jag tror Johanna och jag gick till fots från klockan 8-16 i stort sett non stop, och detta enbart under lördagen. Så jag kan garantera er att vi har sett i stort sett allt av Boston och ni kan vara lyckliga för det mesta vi såg kommer jag visa upp här. Snacka om att ni, mina kära bloggläsare, reser billigt!
En bro i en park som hade mycket blandat folk på sig när jag tog den här bilden.
Johanna-Panna som tar bild på några svanbåtar i ån nedanför bron.
I parken hade dom en sån där fin karusell som jag så gärna vill att mitt förhoppningsvis framtida barn ska ha i sitt lekrum. Men utan något fjantigt staket för där ska nämligen alla som vill få åka med och det helt gratis. Och ja, jag ska bo i ett stort hus när jag blir stor.
Om jag skulle ha åkt med i just den här karusellen skulle jag valt att åka på renen med en blomma på grimman. Vet ni föresten vad, innan vi såg karusellen fick vi se något annat coolt i parken som absolut inte har något med karusellen att göra men i alla fall. Vad det var kommer jag visa er i nästa inlägg.
Det vi än så länge hade sett av Boston var bara positivt. En riktigt mysig stad som har lite Göteborganda över sig skulle jag vilja påstå. Göteborg på ett amerikanskt vis.
En tidig morgon eller en sen natt.
Det där med tidig morgon eller sen natt beror lite på hur man vill ha det. Klockan var i alla fall runt 4:15 AM när jag kom fram till Boston. Där mötte jag Johanna som flugit till Boston från Chicago och som jag inte sett sedan alldeles för länge sen. Konstigt det där med att en person som man känt under mindre än tio månader kan tyckas varit en del av ens liv sen födseln eller liknande.
Staden var lugn som en filbunke men Johanna och jag var fnittriga och pigga.
Vi hade massor att prata om så det gjorde inte så mycket att vi var tvugna att strosa runt i den svala morgonen i väntan på att något Dunkin Donuts eller så skulle öppna.
När staden väl började vakna till liv fick vi tag på ett ganska så mysigt bagelställe. Och här har ni min väldigt mysiga Johanna som äter en tidig frukostbagel.
Här har ni utsikten från bordet där vi satt. Ganska så öde så där tidigt på morgonkvisten.
Och här har ni min sprillans nybakta bagel som serverades inlindad i sånt som jag kallar Madicken-papper.
Och snart så ska ni få se och läsa mer om helgens äventyr i Boston. Tjingeling!
I väntan på bussen till Boston.
I fredagskväll, innan min buss till Boston skulle gå, drog Liina och jag till det här stället.
En restaurang som ligger längs floden som rinner genom staden. Där gör dom sin egna öl.
På borden låg det bordstabletter av papper som gav oss större kunskap kring hur dom gör de olika ölen.
Förutom öl hade dom givetvis mat och det här var vad Liina åt.
Jag åt en wrap med hummus och grejer.
Ena halvan sparade jag i en to-go-box. Det blev en perfekt nattmacka på bussen tänkte jag.
Den här gången körde vi en bakvänd metod på vår meny. Ni vet ju att Liina och jag gillar nachos och att vi brukar ta det som starter men den här gången tyckte jag att det skulle vara trevligt att sitta och dra ut på middagen med en hög nachos och det tyckte Liina också så så fick det bli. Kyparen tyckte det var ovanligt men kul.
Det här tyckte jag var kul. En sur citronmin.
Den här utsikten hade vi föresten. Bakom räcket där ligger floden och det är fint.
På tal om ut. När vi var klara med restaurangen åkte vi till nästa ställe. Liina var så fruktansvärt sugen på något sött från McDonald's.
Väl inne på McD hade hon fruktansvärt svårt att bestämma sig för vilken hon skulle ta. Alla tre var ju så söta!
Det hela slutade i alla fall med att det blev en glass. Inte lika sött men det kunde i alla fall släcka hennes sötsug någorlunda. Hon valde en Mc Flurry med Oreo. Själv tog jag ingen glass utan jag var sugen på cupcake och te.
Och eftersom jag var sugen på cupcake och te fick vi åka vidare till nästa ställe. Matställe nummer 3 för kvällen, inte illa! Det fick bli en cupcake med smak av choklad och havssalt. Liina tog också en. En med smak av cocos.
En restaurang som ligger längs floden som rinner genom staden. Där gör dom sin egna öl.
På borden låg det bordstabletter av papper som gav oss större kunskap kring hur dom gör de olika ölen.
Förutom öl hade dom givetvis mat och det här var vad Liina åt.
Jag åt en wrap med hummus och grejer.
Ena halvan sparade jag i en to-go-box. Det blev en perfekt nattmacka på bussen tänkte jag.
Den här gången körde vi en bakvänd metod på vår meny. Ni vet ju att Liina och jag gillar nachos och att vi brukar ta det som starter men den här gången tyckte jag att det skulle vara trevligt att sitta och dra ut på middagen med en hög nachos och det tyckte Liina också så så fick det bli. Kyparen tyckte det var ovanligt men kul.
Det här tyckte jag var kul. En sur citronmin.
Den här utsikten hade vi föresten. Bakom räcket där ligger floden och det är fint.
På tal om ut. När vi var klara med restaurangen åkte vi till nästa ställe. Liina var så fruktansvärt sugen på något sött från McDonald's.
Väl inne på McD hade hon fruktansvärt svårt att bestämma sig för vilken hon skulle ta. Alla tre var ju så söta!
Det hela slutade i alla fall med att det blev en glass. Inte lika sött men det kunde i alla fall släcka hennes sötsug någorlunda. Hon valde en Mc Flurry med Oreo. Själv tog jag ingen glass utan jag var sugen på cupcake och te.
Och eftersom jag var sugen på cupcake och te fick vi åka vidare till nästa ställe. Matställe nummer 3 för kvällen, inte illa! Det fick bli en cupcake med smak av choklad och havssalt. Liina tog också en. En med smak av cocos.
Rätt som det var när vi satt och fikade i väntan på att det skulle bli dags att köra mig till busstationen kom det in fyra busungar. Dom vart helt stormförtjusta i min kamera och utan att ens fråga började dom posera i väntan på att jag skulle ta en bild. Det slutade med att jag inte bara tog en bild utan snarare ett tjugotal bilder på pojkarna som var så ivrigt lyckliga över att få bli fotograferade. Jag satte ihop ett litet kollage så att ni kan få ta del av dom fyra spelivinkera.
Runt 22:00 kom bussen och jag åkte med den till New York där jag bytte till bussen som kom att ta mig till Boston. Efter ca 7timmar bussfärd var jag framme och min helg med Johanna kunde börja! Mer om det kommer dyka upp här snart...
BOSTON GURKA.
Hej kära ni!
Här kommer en hälsning från mig som just nu spenderar dag 3 av 3 i staden Boston. En mycket trevlig stad som ni kommer få höra och se mer av fram över. Hoppas att ni har haft en bra helg. Vi hörs snart igen! / Lilian
Jet-puffed
På lördagen, när barnen somnat sött i deras sängar, kom Liina över.
Jag bad henne att säga hej till kameran och det gjorde hon med en elegant vink.
Liina var fin i håret. Jag frågade om det var en sån där donut men det var det inte. Det var en avklippt strumpa. Se där se där. Man tager vad man haver sa Kajsa Warg.
Gulliga Liina hade med sig kvällsmys som vi käkade i mitt rum samtidigt som vi hade basket, med volymen nästan på noll så att vi kunde prata utan att bli störda, på tvn. Hon hade med sig frukt som hon vet att jag älskar och en massa vit smältchoklad och megastora marshmallows.
Verkligen megasuperduperstora som på ett konstigt sätt är mycket godare än dom små trots att dom smakar lika dant. Kanske är det så att storleken har betydelse trots allt...
Den lååånga vita överraskningen.
Som jag nämnde så skulle jag hem och sitta barnvakt åt mina tre grabbs på kvällen. Det för att deras morfar, som snart fyller 60, blev överraskad i förväg på ett storslaget sätt av sina barn och svågrar som inga småpluttar till pojkar fick följa med på.
Det var så att morfarn blev överraskad med att en Limo helt utan förvarning körde upp på hans uppfart för att hämta upp honom för äventyr. Här på bilden ser ni Viggo med födelsedagsglasögon som satt hemma på sin altan och väntade på att den långa vita bilen med morfar och mormor i skulle komma för att hämta upp hans mamma och pappa och mostrar och morbröder.
Både Viggo och Oliver, och jag, blev spännande nyfikna när bilen kom rullande mot oss.
Den parkerade precis utanför vårat hus och ut kom en glad morfar Bruce.
Bruce var helt upprymd och lycklig över sin överraskning. Tro jag det!
Melissa var glad hon med som lyckats göra sin pappa så glad.
Givetvis fick pojkarna och jag chansen att krypa in i bilen för att ta pulsen på hur det är i lyxåk som detta. Jag tyckte att det var riktigt coolt att sitta där inne men Viggo fick nog efter bara några minuter då han sa "kom liijan nu går vi och leker". Att bräda en limousine tar jag helt klart som en komplimang.
När den långa vita bilen senare rullade vidare mot en fin restaurang i Philadelphia med 60 åringen, hans kära fru, hans fyra döttrar, hans son och hans fyra svågrar begav sig pojkarna och jag för att käka hämtpizza och leka på tomten i den härliga kvällssolen.
Det var så att morfarn blev överraskad med att en Limo helt utan förvarning körde upp på hans uppfart för att hämta upp honom för äventyr. Här på bilden ser ni Viggo med födelsedagsglasögon som satt hemma på sin altan och väntade på att den långa vita bilen med morfar och mormor i skulle komma för att hämta upp hans mamma och pappa och mostrar och morbröder.
Både Viggo och Oliver, och jag, blev spännande nyfikna när bilen kom rullande mot oss.
Den parkerade precis utanför vårat hus och ut kom en glad morfar Bruce.
Bruce var helt upprymd och lycklig över sin överraskning. Tro jag det!
Melissa var glad hon med som lyckats göra sin pappa så glad.
Givetvis fick pojkarna och jag chansen att krypa in i bilen för att ta pulsen på hur det är i lyxåk som detta. Jag tyckte att det var riktigt coolt att sitta där inne men Viggo fick nog efter bara några minuter då han sa "kom liijan nu går vi och leker". Att bräda en limousine tar jag helt klart som en komplimang.
När den långa vita bilen senare rullade vidare mot en fin restaurang i Philadelphia med 60 åringen, hans kära fru, hans fyra döttrar, hans son och hans fyra svågrar begav sig pojkarna och jag för att käka hämtpizza och leka på tomten i den härliga kvällssolen.
Amazing Race 2012
I lördags var jag på maj månads au pair möte. Det hölls i Philadelphia tillsammans med en massa andra au pairgrupper som jag tidigare inte hade träffat.
Denna gång deltog vi i en stor tävling, med namnet Amazing Race, för au pairer där alla intäckter gick till organisationen Kids First som bolaget jag tillhör stödjer. Tävlingen startade i LOVE park.
Alla sjuttioelva LCCer var hur ivriga och glada som helst. Jag var också glad och ivrig.
Mest för att dom bjöd på soft pretzels. Så var jag förstås ivrig på att få tävla också. Sånt är ju kul när det inte är på för stort allvar.
I väntan på att tävlingen skulle börja hade jag ögonkontakt med en liten hund.
Innan starten blev vi uppdelade i 4mannalag. Jag hamnade med Tia som jag känner från tidigare plus Johanna oh Maria som visade sig vara två trevliga svenskor.
Så äntligen ropade dom ut alla regler och att tävlingen kunde börja. Tävlingen gick av starten klockan 12:50. Egentligen skulle den ha startat klockan 12:00 men jag antar att amerikanerna måste hålla sitt rykte "alltid sen" vid liv.. Lite snabbt kan jag berätta att tävlingen gick ut på att slutföra en lång rad uppdrag och svara på frågor om staden tillsammans med sitt lag genom Philadelphias gator.
Här löste vi ett frågekorsord som vi fick utdelat till oss vid en station. Taktiken läsa frågorna först och hitta svaren efteråt funkar alltid bäst under tidspress tycker jag så det var precis så vi gjorde.
Här kammade vi hem ett poäng för en lagbild ihop med ett Phillies fan.
I en butik hittade vi souvernier med ordet LOVE som vi tog kort på vilket innebar att vi kunde bocka av även den punkten.
Här ska ni se vilket flyt vi hade! En av punkterna löd ta en bild på laget när ni formar hjärtan av era händer framför en lagkamrats hemlands flagga. Så vilken tur att den här amerikanen med en sverige tröja gick förbi och att vi fick haffa honom till en bild! Om ni undrar varför han bar en tröja som representerar vårt blågula land kan jag avslöja att det var en present från hans svenska svåger. PS. Klumpigt av mig att nästan förstöra hela bilden genom att hålla för halva flaggan. Bra Lilian bra.
Rätt som det var fick vi syn på en Amish-kör som stod och sjöng. Undrar jag hur dom tog sig in till stan? Såg nämligen ingen hästskjuts parkerad i närheten...
Klockan 14 ungefär var Johanna tvungen att lämna tävlingen, vilket hon hade fått dispens på av domarna i förväg. Det vart lite tomt utan henne med the show must go on tänkte vi och kämpade järnet med punkterna vi hade kvar. Punkten ta kort med en brandman bockade vi av här och japp, den blev godkänd av domarna!
Den absolut bästa punkten vi lyckades bocka av var ta en bild tillsammans med en poliskonstapel. Att få vara med på samma bild som en amerikansk snut tycker jag är kul. Något jag tror att jag ska skryta med på min nästa Nobellblankett i Blå Hallen tror jag.
Här närmade vi oss parken där det på tävlingslappen stod att vi skulle klara av några utmaningar.
Utmaningar. Seriöst? Så tänkte jag när jag fick reda på att utmaningarna var att skapa ett hjärta av våra kroppar...
...och skriva ordet LOVE med play-doh på våra modersmål. Pinsamt enkla utmaningar. Jag som hade sett fram emot något svårt och spännande.
Anteckna nu allesammans för detta är dagens danskalektion från mig till er via Tia. Tia som för övrigt gav mig en trumpen blick när jag sa att det hade hamnat några kluttar på hennes a och att jag erbjöd mig att pilla bort dom åt henne.
Sen var tävlingen så gott som över och jag som hade lovat att sitta barnvakt åt mina tre grabbar på kvällen fick ta och pallra mig hemåt. Väl på stationen fick jag se pelare med reklam för ett företag som nästan har samma namn som min systerdotter Fideli.
Det var en trevlig dag i Philadelphia tillsammans med en massa tjejer från hela världen som alla för tillfället har samma viktiga jobb. Och för er som undrar om mitt lag vann är svaret tyvärr nej. Men huvudsaken är ju att man har kul och det lyckades jag med. Att man även lyckades bli fotograferad med en polis är inte illa pinkat.
Så äntligen ropade dom ut alla regler och att tävlingen kunde börja. Tävlingen gick av starten klockan 12:50. Egentligen skulle den ha startat klockan 12:00 men jag antar att amerikanerna måste hålla sitt rykte "alltid sen" vid liv.. Lite snabbt kan jag berätta att tävlingen gick ut på att slutföra en lång rad uppdrag och svara på frågor om staden tillsammans med sitt lag genom Philadelphias gator.
När tävlingen drog igång var vi snabba med att bocka av en punkt på listan. Punkten ta en bild när 3 av 4 deltagare äter soft pretzel. Vi skojade till det med att ta en tugga från samma kringla i hopp om extra poäng.
En annan punkt var att få en lagbild framför LOVE skulpturen. Lätt fixat!
Vi irrade runt som yra höns och fick många att undra vad alla med blå t-shirts egentligen höll på med.
En annan punkt var att få en lagbild framför LOVE skulpturen. Lätt fixat!
Vi irrade runt som yra höns och fick många att undra vad alla med blå t-shirts egentligen höll på med.
Här löste vi ett frågekorsord som vi fick utdelat till oss vid en station. Taktiken läsa frågorna först och hitta svaren efteråt funkar alltid bäst under tidspress tycker jag så det var precis så vi gjorde.
Här kammade vi hem ett poäng för en lagbild ihop med ett Phillies fan.
I en butik hittade vi souvernier med ordet LOVE som vi tog kort på vilket innebar att vi kunde bocka av även den punkten.
Här ska ni se vilket flyt vi hade! En av punkterna löd ta en bild på laget när ni formar hjärtan av era händer framför en lagkamrats hemlands flagga. Så vilken tur att den här amerikanen med en sverige tröja gick förbi och att vi fick haffa honom till en bild! Om ni undrar varför han bar en tröja som representerar vårt blågula land kan jag avslöja att det var en present från hans svenska svåger. PS. Klumpigt av mig att nästan förstöra hela bilden genom att hålla för halva flaggan. Bra Lilian bra.
Rätt som det var fick vi syn på en Amish-kör som stod och sjöng. Undrar jag hur dom tog sig in till stan? Såg nämligen ingen hästskjuts parkerad i närheten...
Klockan 14 ungefär var Johanna tvungen att lämna tävlingen, vilket hon hade fått dispens på av domarna i förväg. Det vart lite tomt utan henne med the show must go on tänkte vi och kämpade järnet med punkterna vi hade kvar. Punkten ta kort med en brandman bockade vi av här och japp, den blev godkänd av domarna!
Den absolut bästa punkten vi lyckades bocka av var ta en bild tillsammans med en poliskonstapel. Att få vara med på samma bild som en amerikansk snut tycker jag är kul. Något jag tror att jag ska skryta med på min nästa Nobellblankett i Blå Hallen tror jag.
Här närmade vi oss parken där det på tävlingslappen stod att vi skulle klara av några utmaningar.
Utmaningar. Seriöst? Så tänkte jag när jag fick reda på att utmaningarna var att skapa ett hjärta av våra kroppar...
...och skriva ordet LOVE med play-doh på våra modersmål. Pinsamt enkla utmaningar. Jag som hade sett fram emot något svårt och spännande.
Anteckna nu allesammans för detta är dagens danskalektion från mig till er via Tia. Tia som för övrigt gav mig en trumpen blick när jag sa att det hade hamnat några kluttar på hennes a och att jag erbjöd mig att pilla bort dom åt henne.
Sen var tävlingen så gott som över och jag som hade lovat att sitta barnvakt åt mina tre grabbar på kvällen fick ta och pallra mig hemåt. Väl på stationen fick jag se pelare med reklam för ett företag som nästan har samma namn som min systerdotter Fideli.
Det var en trevlig dag i Philadelphia tillsammans med en massa tjejer från hela världen som alla för tillfället har samma viktiga jobb. Och för er som undrar om mitt lag vann är svaret tyvärr nej. Men huvudsaken är ju att man har kul och det lyckades jag med. Att man även lyckades bli fotograferad med en polis är inte illa pinkat.
