konstigalilian -

Gul taxi yoghurt och bagel.

När vi hämtat väskorna på hotellet började klockan bli dags för flygplatsen. 

Men det var inte dags riktigt än och det fanns en grej till jag tyckte att Karolina absolut skulle uppleva under sitt första New York besök. 

Och det var att åka gul taxi. Givetvis! 

Vi åkte med i en bil som kördes av en indisk man som bott i New York i 18 år, som kört taxi i 7 och som hittar i New York som att det vore hans byrålåda. 

Vi bad taxin att köra oss till hörnet på det här stället ungefär för vi ville käka lunch. 

Nog för att flygplansmat är mysigt men det brukar inte smaka så gott så det var bäst att fylla Karros mage med lite bagel och yoghurt innan hemfärd. Själv skulle jag ta en senare buss hem och där får man varken mat eller dryck så det var bäst att jag käkade lite jag med. Alltid finns det någon undanflykt till att stoppa i sig föda. 

Det platta huset bara så där hipp som happ.

Vi gick och vi gick gata efter gata. Lite till. Lite längre. Steg efter steg. Tunnelbanan lät vi för tillfället bli då vi båda ville njuta så mycket som möjligt av staden innan det var dags för Karro att åka hem till Sverige. Vi skulle mot 3th ave 47th street men på vägen dit tänkte jag överraska Karro med en liten stor grej utan att avslöja någonting i förväg. 

Jag visste precis vart vi var och vart vi var på väg. Utan att säga något om vart eller till vad, eftersom det var en överraskning avslöjade jag förstås ingenting om att hon skulle bli överraskad i förväg, gick vi bredvid varandra på stadens gator. Njöt, pratade och tog in intrycken till det vi stötte på. 

Så lite hipp som happ överraskar jag Karro med att stanna upp och säga. "Nu Karolina ska du kolla bakåt och uppåt". 

Det gjorde hon och då fick hon se det här. Och det hon utbrast var "Wow shit vad häftigt!" 
 

Perry Street och Carrie Bradshaws lägenhet!


Efter att ha käkat tårta och cheesecake från stället som är känt från Sex and The City gick vi vidare till ett ställe som är ännu mer känt från just Sex and The City. Nämligen lägenheten på Perry Street som Carrie Bradshaw bor i. 

Perry Street. 

Här har ni gatan från ena hållet. Vi behövde inte gå länge försen vi såg trappen till lägenheten som är så känd så. 

Taradam dam dam da! Carrie's dörr. 

Carrie's trappräcke. 

Carrie's snurridutt. Självklart vet jag att Carrie inte finns på riktigt och på så sätt vet jag även att det varken är hennes trappräcke, dörr eller snurridutt. Men i serien låtsas detta i vilket fall vara hennes hem. 

I verkligeheten tillhör lägenheten någon/några andra. 

Och i och med det vill dom att man visar respekt. Att man bara står fint och snällt nedanför om man vill bli fotad tillsammans med den kända entrén och så vidare.  

Men liiite måste man ju trotsa. 

Ett par steg upp på trappen var jag bara tvungen att ta. Dom som bor där får helt enkelt skylla sig själva att dom lånade ut sin lya till serien/ köpte lägenheten som är känd från serien. Det är helt enkelt dom som får ta hänsyn till att folk som Karro och mig vill komma dit och kliva lite på trappstegen. 

Efter att vi stått och känt in känslan av Carrie's Perry Street gick vi vidare genom New Yorks alla andra gator. 
Här har ni föresten Perry Street från andra hållet. 
 

En söt frukost

På söndagen var det Karolinas sista dag med mig i USA. Det kändes tråkigt värre. Jag hade förstås velat haft kvar henne i minst en vecka till. Men vi försökte att inte tänka på att hon snart skulle bege sig hem mot Sverige igen och så förgyllde vi dagen så bra vi kunde. Klockan 15:00 skulle hon befinna sig på flygplatsen och innan dess hade vi tid till både det ena och det andra. Vi började med en delikat frulle. 

Vart vi skulle käka frukost hade vi redan bestämt innan. 

Det skulle bli sockerkick a la Magnolia Bakery som start på dagen! Och eftersom både Karolina och jag, som miljontals andra tjejer (och killar), har sett varenda avsnitt av Sex and The City så besökte vi Magnolia Bakery på Bleeker Street som är känt från serien. 
Där inne var det förstås uppradat med tårtor och andra bakverk av världsklass. 

Jag har besökt alla Magnolia Bakery i New York och dom är alla så himla mysiga och hemtrevliga. 

Lite dekorationer man kan köpa vid kassadisken om det råkar vara så att man ska bjuda ett födelsedagsbarn på något bakverk. 

En sockersöt receptbok. 

När vi sagt God Morgon och tack till konditorn som serverade oss vår frukost gick vi ut och satte oss i en park på andra sidan gatan. 

Vid ett tvåmannabord här. 

Det första vi gjorde var att ta några klunkar av våra kaffe med mjölk. 

Och strax där efter öppnade vi våra boxar med frukost. Vi tog tuggor av varandras bakverk men jag hade valt en stor tårtbit med smak av caramell. 

Och Karolina gjorde valet Key Lime Cheesecake. Båda mycket söta och goda. Precis som Karolina och jag själv. 

Nattlig Shopping

I början på natten gick Karro och jag och shoppade. Så kan det vara i staden som aldrig sover! 

Bland annat besökte vi förtås Forever 21. USA's svar på H&M. (Visserligen har dom ju H&M här borta med men ni förstår vad jag menar). 

Vi passade på att besöka en massa roliga affärer som är udda och typiska för det turistiga New York. 

Ute på gatan träffade vi två snutar som vi bad ställa upp på en idolbild. Det gick jättebra sa dom. Visst blev det en bra bild sen! För älskar inte ni också hur Karro verkligen grabbade tag om ena konstapeln som att han vore en helt vanlig människa som han faktiskt är? Han själv, och alla övriga poliser, har ju en tendens till att tro dom är något alldeles kolossalt märkvärdigt och bra. 

Själv nöjde ja mig med att krama om en björn inne i Disney-affären på Times Square. Det var mest barn som blev fotade vid den så kvinnan som stod vid björnen och som erbjöd barn att bli fotade tillsammans med den blev lite förvånad när jag frågade om jag också fick bli fotad med den. Det tyckte jag var dåligt, framför allt då hon jobbar i en affär där dom lever efter mottot "glöm aldrig bort ditt barnasinne". 

In på småtimmarna satt vi på Times Square röda trappa och blickade ut över allt kryllande av folk. Sen fick vi svårt att hålla våra ögon öppna så då gick vi till hotellet för en god natt sömn. 

Från Williamsburg till Manhattan med en rosa bro och en rosa himmel.

När skymningen gjorde entré sa vi hejdå till Williamsburg och så promenerade vi tillbaka till Manhattan. 

Eftersom det är en bro så tog vi samma väg tillbaka fast från andra hållet. Logiskt igen. 

I början av bron kunde vi kika ner på en bakgårdsfest som såg ut att vara så trevlig så. 

Bron var som allra finast i skymningsljus kunde vi lätt konstatera.

För allt var så matchande i färgerna. Bron, himmelen, husen, vattnet.

Brons lampor hade nu tänds och dom skapade mysfaktor. 

Ett smygfoto på Karro. 

På bron träffade vi en trevlig herre som erbjöd sig att ta ett foto på oss med min kamera. Snällt!

Det syns inte så bra på bilderna men i verkligheten var det så himla vackert att gå på bron i just skyming. För himmelen var alldeles skär och blå. Skär och blå, precis som bron. 

Så om ni kära vänner vill promenera på den här bron någon gång i ert liv, gå under skymingstid. Eller gör som vi, ta en promenad under både dagsljus och skymning. Två gånger skadar inte för det är himla fint att vara på Williamsburg Bridge.

Burgare i bröd såklart!

Vi hade bestämt oss för att käka hamburgare. Hamburgar på det här stället. 

För det är ett ställe som jag har hört talas om ska servera riktigt goda burgers. 

Namnet på den lilla restaurangen är DuMont Burger. 

Menyn var enkel och simpel med ganska några valmöjligheter. Så himla skönt att ha det så ibland.

Vi åt nästan samma sak. Eller vi åt samma sak. Bara det att jag tog sallad i stället för pommes på min tallrik men i slutändan delade vi lite hej vilt på tillbehören.

Burgarna var riktigt goda. Dom var liksom perfekt gjorda och smaksatta så där ljuvligt gott.

När vi var mätta och när himmelen började bli rosa bestämde vi oss för att ta bron tillbaka till Manhattan. För det var det här jag ville åt -att promenera på den rosa bron i en rosa solnedgång!

Graffiti

Innan vi gick till matstället vi i förväg bestämt att vi skulle äta på gick vi förbi en vägg med graffiti. 

Väggen var vi givetvis tvugna att fota. Ibland är det liksom så att jag bara måste saker för att känna mig hel som människa. 

Väggen hade alla möjliga färger. Det var mycket blått i den och vid den blåaste avdelningen ville jag fota Karro. Mest eftersom det är hennes älsklingsfärg men även för att hon passar så bra med färgen blå i olika nyanser. 

Se bara här så fin hon är!

Karro liksom gör dom blå nyanserna till att bli så mycket finare. Annars brukar man ju säga att färger framhäver människors utseende men med Karro är det tvärt om för hon är så bra. 

Vid den gröna delen fotade vi mig. För det är som bekant min favoritfärg. 

Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig på bild. Det där med att vara fotomodell kan vara stelt och knivigt. 

Så istället för att le stelt in i kameran så tittade jag ner och då tyckte jag att jag fick till det hyfsat bra.

Hur som haver. När vi fotat lite grann kände jag mig komplett över den saken och så kunde vi gå vidare för att käka.

Williamsburg.

Väl när vi kommit över bron var vi framme på andra sidan. Logiskt nog. 

I Williamsburg är liksom allt så bra. 

Människorna där är så coola. Se bara på den här bilden som ett exempel. Ett gäng som spelar musik på sågar och grejer som dom packat med sig i en blå kundvagn, en tjej med hästsvansen lite på sniskan och några grabbar och tjejer iklädda färgglada folkdräkter eller liknande. 

I Williamsburg finns det ett svenskt café som heter konditori. Vi fikade aldrig där eftersom vi kan fika svenskt så ofta annars men kul är det allt att vi svenskar är representerade på ett sånt gulligt sätt. 

När Karolina och jag fikade valde vi istället att köpa med oss från ett ekologiskt café och sätta oss på gatan för att avnjuta det och samtidigt kolla på folk. 

Mitt emot oss stod en kille och sjöng. Det var lite dåligt ljud i hans mick annars lät det bra.

Folket var så lediga och sköna. Till och med barnen.

På tal om barn så hade vuxna satt upp en krit-rit-station för alla barn som var sugna att vara kreativa, mitt på gatan. Så ska jag ha det utanför mitt hem i framtiden. 

Här och var hade folk ställt ut bord på gatorna med grejer till salu. Mini-loppisar kan man säga. 

Efter att ha gått ett bra tag blev vi trötta i fötterna.
Så helt plötsligt såg vi husen från den här vinkeln.

Och det för att vi lade oss ner i gröngräset.

Mitt på gatorna har dom så här års lagt ut mattor av äkta gräs som människor kan vila och känna sig somriga på.

Det tyckte jag var härligt. 

Karro och jag lät tid och rum flyga förbi medans vi låg ner på den äkta konstgjorda gräsmattan och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord. 

Efter en bra stund gick vi vidare. 

Och så här dags började vi båda bli hungriga så då gick vi och åt det typiskaste man kan tänka sig för USA. Någon som vill gissa? 


Från Lower East till Williamsburg.

Brooklyn gillar jag. Det är coolt där. Speciellt i Williamsburg. Och eftersom Karro är så cool så ville jag ta henne dit. 

Vi tog gångvägen över bron. 

Över den rosa bron som heter Williamsburg Bridge. 

Vi var båda flitiga med våra kameror så i det här inlägget kommer utbudet min kamera har att bjuda på. 

Eftersom det är en bro så började vi i ena änden. Från Manhattan mot Brooklyn.  

Trots lite sömn i kroppen hade jag spring i benen. 

Det var liksom så spännande att promenera på den rosa bron i NY med min bästa vän. 

Mitt kroppspråk avslöjar lite väl tydligt att jag tog åt mig titeln "Drottning över bron". 

Jag kunde inte låta bli att smygfota kärleksparet i matchande linnen. Så himla gulliga!  

Karolina hade bestämt dejt mitt på bron. Och vilket kap sen! 

Hela bron är förövrigt nedkluttrad på ett kreativt och fint sett. 

En cyklist i all världens fart. 

Här hade vi kommit halvvägs över. 

Eftersom den här delen av bron hade fått så mycket fin färg på sig valde vi att ta lite foton. 

Personligen tycker jag att jag lyckades få in en bra dryg min som matchar graffiti.

Det jag såg när jag blev fotad var det här. Fina prickar i olika färger.

Lilian onormal. 

Lilian normal. 

Karolina, mitt emellan NEW och YORK. 



I mitt galleri finns det inga galler i. 

Så långt borta fast ändå så nära. 

Det tog en liten stund för oss att vandra över bron. 

Mycket på grund av att vi stannade upp stup i ett för att njuta.

Det vart en mysig promenad över bron. 

Och när vi kom fram kom vi att ha en riktig mysig tid i Williamsburg, Brooklyn.

Phantom Of The Opera!

Karolina, vill du se en show på Broadway? Sa ja. Oh, gud vad cool! Ja det vill jag! Sa Karro. Så då bestämde vi oss för att göra det.

Vi bestämde oss för att se en föreställning på dagen för att kunna ägna oss åt annat på kvällen, och vi blev så himla glada när vi lyckades få bra platsbiljetter till showen som visats längst på Broaway -The Phantom Of The Opera!

Karolina i kön till salongen med biljetterna (som vi för övrigt självklart fyndat i tkts-båsen) i högsta hugg! 

I köandet blev vi hungriga och eftersom man inte får ta med sig mat eller dryck in fick vi käka upp våra bagels i kön. Eftersom vi inte ville stressäta dom lät vi folk gå före oss i kön för det gjorde ju inget precis då biljetterna förstås redan är platsbestämda. Och vilka platser vi kom att ha sen! I mitten i mitten långt fram. Riktiga höjdarplatser! 

Väl inne kollade säkerhetspersonalen igenom alla väskor lite fort sen fick vi gå och ta plats. Men innan det gick vi och tömde blåsorna för kissnödig under föreställningen är ju inget man vill bli. 

I salongen var det fullproppad såklart. Tänk att just Phantom Of The Opera har varit slutsåld två gånger om dagen i en himla massa år. Money money money. 

Det var så där spännande i magen som det är innan man får öppna sina paket på julafton när man fick skymta rekvesitan på scenen innan föreställningen drog igång. 

Karro och jag iklädda mitt läppstift som faktist heter Broadway. Första gången jag gick på Broadway hade jag på mig det av en slump, den här gången använde jag det på flit. Broadway-läppstiftet ska självfallet sitta på när man kollar en show på Broadway. 

Lokalen var så himla fin. 

Och showen var så himla bra! Helt kolosalt vad bra den var! Både jag och Karro satt med gåshud genom i stort sett hela föreställningen. Sju stjäror i betyg av fem möjliga! 

När föreställningen var klar var stämningen så där bubblade härlig i salongen. Alla var helt tagna av vad dom just upplevt. Inte minst Karolina och jag!

Bloggelibloggblogg

Jag har ju bara så himla mycket att blogga om nu förtiden så det är ju helt galet! Att jag ligger efter i bloggandet, det får ni helt enkelt leva med för det är det värt. 

Jag har fortfarande inte bloggat klart om min och Karros NYC helg om ni undrar. 

Och då var det över en vecka sedan vi var där! (Btw. Hittade en ny au pair till min familj när jag Karro och jag var i NYC. Han verkar jättetrevlig!)

Men, jag ska försöka att komma i fatt med så mycket i bloggandet som det bara går. 

Dock är det lite klurigt att hinna med att lägga upp inlägg när man fyller sina dagar med så mycket skojigt.

I vilket fall så kommer nästa inlägg handla om något riktigt mäktigt. 

Det kommer handla om när jag och Karolina var på Broadway och såg showen The Phantom Of The Opera...


Morgonkaffe, Central Park och ugnspannkakebröd.

Lördagsmorgon. Med 2,5 timmar sömn i kroppen och blåsor på fötterna gick vi med humöret i topp på en mysig morgonpromenad till Central Park för att fortsätta promenera där. Promenad i följd av promenad helt enkelt!

På vår väg mot central parken slank vi in på ett Magnolia Bakery för att köpa oss morgonkaffe. Gott sådant!

Karolina i Central Park! Om jag får tipsa så skulle jag tipsa er om att börja era promenader i Central Park från 5th avenue vid Apple Store och den där fontänen som är där bland annat. Då träder man in i parken där det finns en massa fina broar och slingriga stigar och annat fint. Det gör att ens promenad blir jättemysig och trevlig.

Vi hade turen att kunna se lite baseball. 

Tänk att kunna promenera så där i fina Central Park en lördagsmorgon med sin bästa vän. 

Det är bara liksom så där himla fint i den där stora parken mitt i New York. Det är ett som är säkert. 

Så här ska jag göra i min trädgård och alla som vill är välkomna att sitta där under och fika med mig. 

Senare tog vi oss ut ur parken för att leta upp ett frukostställe. Dock blev det några stopp på vägen såklart. Som när vi fick se en skolbuss för då radade Karolina upp sig som att det vore back to school a la americano.  

Polis polis potatisgris gå hem och skura morsans spis. 

Efter rekommendation av en kvinna som rastade fyra hundar samtidigt gick vi till det här stället och åt frukost. OBS! Kvinnan på bilden har ingenting med texten att göra. /Bullen 

Där fick man ett fluffigt bröd i väntan på sin beställda mat. 

Brödet var gott. Smakade precis som ugnspannkaka! 

Till frukost tog vi omelett och pannkakor. 

Pannkakorna var så smarriga så. En fräsch och syrlig cintron smak och så en hög med färska bär. En bra start på dagen! 

Efter frukosten var vi fyllda med energi och redo för att vandra vidare. Genom gator som turister oftast inte ser men som man lite hemligt utforskar om man är nyfiken att se hur dom äkta New Yorkborna faktiskt har det. Sånt är kul tycker jag.

cantaloupemelon, moonwalk, vacker utsikt, hugo boss, dans på gatan, super mario och mycket mycket mer.

Sen bar det av ut för att dansa hela natten lång! 

Och vilken natt det blev sen! Haha. Ojojoj! Eftersom jag vet att mina föräldrar, och troligtvis Karros föräldrar, läser min blogg kommer jag inte skriva så mycket mer om natten i sig. Men för alla ni övriga som är nyfikna att höra mer kan vi träffas någon gång så ska ni både få se bilder och höra på historier som ni aldrig ens kommer tro. Sorry Mamma, Pappa, Janne och Helena. Sorry. Men hur som helst så vet ni ju att ni alltid kan lita på mig och Karro! ;) 

The Blue Man Group, släng er i väggen! 

Eftersom beslutångetsen var hög i valet av bild och eftersom jag vill visa Karro bilderna lägger jag upp alla tre. 

Natten var fantastisk rolig och underhållade på alla sätt och vis! Haha. Så där rolig så att man inte kan sluta att skratta och le när man tänker på den ni vet...

Busgroggande klockan 1 på natten.

När vi kom ner från TopOfTheRock drog vi till Times Square för att ta pulsen på stämningen där. 

Alla som tycker detta är en fin bild räcker upp en hand! 

Karolina var helt tagen av att folkdraget var så stort och att alla butiker var öppna trots att klockan var över midnatt. 

Medan vi strosade runt bland vimlet kom vi på att det var på tok för länge sen vi ätit så därför bestämde vi oss för att leta upp någon spännande restaurang. 

Hey Mickey! Till och med Pissemugg (som Karros störtsköna pappa kallar honom) var vaken så här dags på dygnet. Bra förebildat för barn Musse. Bra... 

Det var ju matställe vi letade efter ja men då och då kom vi av oss och istället stannade vi bara upp och njöt av allt vi såg. 

På Times Square är intrycken många, oavsett tidpunkt på dagen men personligen tycker jag natten är allra bäst. 

När det åter igen kurrade till i våra magar gick vi in på Hard Rock för att se hur det låg till med lediga bord. 

Kön för att få ett bord var fyrtiofem minuter lång och det hade vi inte lust med så vi sa tack och hej till Hard Rock Café och till Beatles kostymerna dom har där. 

Sen gick vi vidare och då slog det oss att vi var sugna på mexikanskt. Hola Amigo! 

Därför hamnade vi på Times Square's Chevys. 

Där hade dom pyntat med vimplar och ballonger. 

Vi fick ett bord på övervåningen. 

Innan vi beställt mat kom det fram en charmig liten spansk kille som ville ta ett fotografi och göra en nyckelring till oss. Som snål svensk frågade jag först hur mycket han skulle ha för det och han svarade att han ville ha lite valfri dricks. Det godkände vi och så sa det *klick*. Och en kvart senare ungefär stod han där med vår färdiga nyckelring. Tokern hade bara gjort en och vi som ville ha en varsin. Så därför har Karolina och jag nu bestämt att vi har delad vårdnad om den och varannanvecka underhåll. Just nu är den dock under en längre period med sin Mamma Karolina i Sverige. Oh vad jag saknar både nyckelringen och henne!  

Sen kom maten och drycken in. Drycken ja. Vi beställde vanlig coca cola men kom ändå ut från restaurangen fulla som ägg. Kan det bero på att jag råkade hälla lite av vätskan vi hade i petflaskan i min väska i våra color? Kanske kanske inte. Troligtvis. Ja. Ni skulle ha sett hur förvirrad mexikanen till kypare var när vi skulle betala notan. Hur i hela världen kunde två tjejer bli på vippen av vanlig coca cola? 

Sen bar det av ut på stan i gen och där stannade vi till och kollade på folk som rockade gärnet. 

Tänk vad världen är liten! Att vi skulle stöta på en gammal lärare till oss i New York hade vi aldrig kunnat gissa! Om inte annat var han i alla fall väldigt lik. 

Med mätta magar och humöret i topp var vi nu redo att bege oss ut på stadens nattklubbar för partande a la Letcha&Ketcha. Med andra ord -roligare-än-så-här-kan-det-inte-bli!

När livet är toppen!

New York New York!!! Efter jobbet på fredagskvällen tog Karro och jag bussen upp till New York för vår New York weekend. Tänk, en hel helg i New York. Min bästa vän och jag! New York New York New York!

Snart efter att vi kom fram började det mörkna och staden som aldrig sover började glittra.

Det första vi gjorde efter att vi checkat in på hotellet var att beöka TopOfTheRock. Där skulle vi fira och inviga vår New York helg!

Innan man får komma in i hissarna upp till toppen blir man fotograferad två gånger. Ena gången med armarna ner och andra gången med armarna upp som att man vore lyckligast i världen. Karolina och jag gjorde visst rätt fast ändå inte när vi blev fotade. Vi räknade med att vi skulle bli fotade en gång så vi gjorde den där lyckliga grejen först så på bild nummer två sa fotografen åt oss att se normala ut. Men eftersom hon frågade oss så var ju "normala" just precis det vi varit på första bilden hon tog. Lyckligast och gladast i hela världen! 

På biljetten sitter gubbarna som byggde byggnaden och dinglar med benen. 

I kön upp fick Karro ragg. Eftersom bilden på karln var svartvit sa Karro "Lilian, den där bilden måste du göra svartvit så jag matchar in så det ser äkta ut". Karro, vad tycks? Personligen tycker jag det ser väldigt äkta ut... 

På väg upp fick vi en tjuvkik av Empire. Fina Empire som varje kväll lyser fint i olika färger. 

Väl uppe, när vi kom ut till utkiket, blev Karros reaktion den bästa någonsin. Hennes ögon sken upp som stora stjärnor och hon utbrast ett långt "Wooooooooow". Så såg man hur det riktigt bubblade i hela henne av upprymdhet. Jag tyckte såklart också att det var helt fantastiskt vackert. Detta är en utsikt jag verkligen älskar!  

Att vara så högt uppe i en byggnad är fantastiskt. 

"Jag har varit uppe i Lisebergstornet och det tyckte jag var högt och fint men jämför man med det här så, woooow!" /Karolina

Eftersom jag inte kunde bestämma mig vilken av bilderna på Karro jag skulle lägga upp så lägger jag upp alla tre. 

Tänk. Karolina och jag på topp, på Top Of The Rock i New York City. 

Lilla jag och stora Empire och en massa andra hus. 

Som jag sa så var vi uppe i toppen för att fira och fira det gör man ju som svensk i en skål. Och den som nu tror att Karolina dricker vatten har helt fel. Snacka om fusk i kontrollen man går igenom innan man får komma upp, för man får vare sig ha med sig mat eller dryck egentligen. Men men, vad skulle vi göra åt deras slarvfel? Dricka upp såklart! 

Efter att ha stått ett bra tag på utkik ett tog vi trappen upp till utkik två. "Finns det en våning till!" Utbrast Karro. Jodå! Det finns det. 

Det första jag såg när vi kom upp var det här. Lampglitter mellan staketet. 

Utsikten är verkligen magnifik!!! Lätt värt sina tre utropstecken som jag just skrev. 

Om jag får tipsa så vill jag, precis som äkta New Yorkbor, tipsa er om att välja TopOfTheRock framför Empire om ni väljer att se utsikten från ett av dom. Utsikten från TopOfTheRock är bättre. Mycket för att man faktiskt kan se upplysta och fina Empire där ifrån och att själva utsikten över staden helt enkelt är finare. Man ser ju till och med hela central parken för sjutton! 

Det är mysigt att vara där uppe. Man hör och känner vinden, hör folks småprat samtidigt som man ler in i alla tindrande blickar som har en bullrig stad långt nedanför sig.

"Tänk hur stora man tycker byggnaderna är när man står där nere. Så tänker man på hur små man tycker dom är nu när man står här uppe. Då fattar man lite hur högt upp man faktiskt är" som Karro så klokt sa. 

Lilian utsiktsnjutar'n. 

Det är när man väl befinner sig så här högt uppe som man inser hur modig Spiderman faktiskt är. 

Skulle ni våga svinga er med spindelnät mellan dom här byggnaderna menar jag? 

Efter att ha stått och känt in den härliga högt-uppe-luften sa vi hejdå och begav oss vidare för att återigen se staden från ett grodperspektiv.

En liten uppdatering.

Uppdateringen här på bloggen är för tillfället lite dålig och om ni vill veta anledningen till det så är svaret: Karolina. Vi har helt enkel alldeles för roligt och är på tok för upptagna för bloggande. Men, ni kommer att få se mycket av hennes vecka här hos mig i USA framöver. Men för att inte göra er allt för otåliga kommer här lite smått och gott från i Söndags då vi spenderade eftermiddagen och kvällen i NYC. Då passade jag på att visa henne mycket av det där turistiga som hör till när man befinner sig i staden för första gången, plus att vi såg lite annat fränt. Kolla bara här...

Karolina bestiger trappan på Times Square. 

Ett himla vimmel och min Karro. 

Den nakna Cowboyen var där och sjöng. Han hade givetvis på känn att Karolina skulle befinna sig i staden den dagen.

M&M's world. 

Lunch/middag/kvällsmat/frukost. Karro hade svårt att sätta fingret på vilket mål hon egentligen åt då hon i och med resan färdats bakåt 6h i tiden. 

Helt plötsligt på en gata fick vi se att någonting försegick.

"Är inte den där korta med beige jacka killen från Natt På Museet?" sa ja. "Ben Stiller?" sa Karro. "Ja!" sa ja. "Jo, det är det ju!!!" sa Karro. 

Vi hade alltså turen att springa in i en filminspelning! Vi fick höra att filmen kommer att heta något i stil med The Secret och att Ben Stiller har huvudrollen. 

Härliga Karro!

Denna bilden är till min Mamma. Mamma, tror du denna pojke/flicka blir bra som adoptivbarn?

Vi tog pulsen på Apple store. 

En amerikansk polis polis potatisgris. Surfing under arbetstid. Inte okej ska jag ta och tala om för herr konstapeln.

Det var en kort sumering av vår eftermiddag och kväll i den underbara staden med min underbara Karolina!

Jamaica?

I söndags var det en stor dag. Det var dagen då jag tog tåget till J.F Kennedy Airport för att vänta på min älskade vän Karolina som kom att komma till mig i USA hela vägen ifrån Sverige. Min Karro! Som jag varit ifrån i 10 långa månader. Gissa om jag hade längtat efter den här dagen och gissa om jag hade en sån himla bra och spännade känsla i min mage inför att äntligen få träffa henne igen! ♥

Tågbiljetten på Penn Station i NYC som skulle ta mig till flygplatsen gjorde mig dock förvirrad. Skulle jag komma att hamna i Jamaica?! Svaret på det var ja. Jag kom att hamna i Jamaica. Stället där bytet för nästa tåg vidare till flygplatsen hette Jamaica men som tur var det inte det Jamaica som man kanske tänker på i första hand. För inte sjutton ville jag befinna mig någon annan stans än på flygplatsen där min Karolina kom att landa!

Memorial-middag.

Jag kom hem från min bussfärd hem från Boston på kvällen runt halv nio. På stationen hämtade Liina upp mig så snäll som hon är. Vi bestämde oss för att gå ut och käka mat. 

Det var ju en högtidsdag till och på köpet, Memorial Day, så det var flaggor överallt.  

Nu vart ni förvånade va! Att vi åt nachos som starter alltså. 

Det vart mexikanskt rätt igenom faktiskt. Stället vi käkade på hade en bra deal på mexikanskt så det fick bli det rätt igenom. Mexikanskt är ju så himla gott! Liina åt det här som jag smakade av och det var jättegott. 

Jag åt det här och det bästa med det var att salladen smakade svenskt. Trots att det mesta är gott här i USA så saknar jag svenska smaker ska ni veta. Lite som Pippi skulle ha sagt -utan snus i sju dagar försmäktar vi på denna Ööö. 

Liina och jag satt kvar och pratade tills det började mörkna och lite till. Vi satt ute i den härliga sommarvärmen och hade det riktigt trevligt och bra.

Det sista om helgen i Boston.

Morgonen efter att Johanna åkt hem spnderade jag på egen hand i Boston.

När klockan var så här mycket var jag hungrig så då letade jag upp ett mysigt ställe för en frukost. 

Stället jag hittade sålde mycket sötsaker men jag var bara sugen på en specifik sak. 

Gröt! Gröt och mjölk. 

När jag satt och åt min frukost kom brödleveransen. 

Mannen med uppgift att leverera brödet hade händerna fulla och han spred en god doft av nybakat efter sig där han gick förbi.  

Efter frukosten fortsatte jag min förmiddag själv i staden innan bussen skulle gå hem till Delaware igen. 
Men innan jag avslutar allt bloggande om den härliga helgen i Boston vill jag visa den här bilden, mest vill jag visa den för Johanna. Johanna, jag köpte vattenmelon och åt med skedarna du så fint knyckte från hostellet. Eftersom vi inte hann äta melon, som planerat, tillsammans under vår helg får vi ta och göra det nästa gång vi ses istället. Förmodligen hemma i Sverige då våra au pair år här lider mot sina slut. Tiden går rysligt fort. Det går fort när man har roligt som man brukar säga.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0