Äppel Päppel iPad! Plus en massa annat bra.
Nu kommer ett inlägg från igår, söndag den 20e, och efter det kommer jag lägga upp grejer från lördagen så bli inte förvirrade nu kära vänner..
Söndagen blev en Liina-dag. Vi drog till det största malet, det är svengelska och betyder shoppingcenter, för shopping och mat.
Söndagen blev en Liina-dag. Vi drog till det största malet, det är svengelska och betyder shoppingcenter, för shopping och mat.
Jag blev så glad för när vi beställde mat på restaurangen vi valde att käka på för dagen så fångade jag Liinas tar-du-kort-nu-igen-blickar.
Här har hon precis upptäckt mig.
Och här kommer smilet efter att hon kommit på mig med kameran. Det är äkta Liina det!
Vi satt och prata så mycket så det tog lång tid för oss att bestämma vilken mat vi skulle ha. Så för att inte vår kypare skulle komma och tjata en gång till tog vi en skål guacamole som starter.
Till slut bestämde Liina sig för stek och potatis och bönor. Snacka om söndag.
Jag åt en sallad som kan kanske ser nyttig ut men till saken hör att vi befinner oss i Amerika. Det innebär med andra ord att under det tunna lagret med sallad ligger ett berg chips. Onyttig i smyg. Score!
Nu kommer faktiskt det bästa med hela söndagen och då ska ni veta att allt var riktigt bra. Jag blev ägarinna till en iPad. En av den nya modellen. Äppel Päppel! ♥
Efter maten gick jag och kände på en tråkig skyltdockas huvud inne på J.C.penny.
Efter det gick vi på Target där jag lyckades ta en fruktansvärt dålig vybild. Varsågoda!
Vybilden kanske blev katastrof men då är det allt bra tur att jag kan rädda upp med bilder som denna. Läsglasögon när det är som bäst!.. När Liina och jag var klara med sånt malet hade att erbjuda drog vi till andra sidan Wilmington för ett besök på vår favorit biograf. Vi såg filmen The Dictator som vi länge sett fram emot att se. Och håll i er vad rolig den var! Hela biosalongen skrattade så att tårarna rann. Så ett hett tips är att se den.
Den fulaste tallriken jag någonsin sett...
Resten av söndagen i New York spenderade jag själv.
Då passade jag på att gå till The Garage Antique Flea Market. En loppmarknad som är belägen i en tvåvånings gammal lagerlokal på 112 West 25th Street vid 7th ave. Lätt värt ett besök om ni gillar unika grejer! Men, den är bara öppen under lör och sön. Tror att den stänger klockan 17 båda dagarna..
Man kan hitta allt möjligt roligt där. Jag hittade bland annat en gubbe, en levande sådan alltså, som tyckte att jag var gullig så han gav mig en present. Vad det var får ni se längre ner...
Efter besöket på loppisen strosade jag runt i shoppingdistriktet SoHo. (Som ni märker så var jag lite upptagen med att strosa runt så det är lite dåligt med bilder från min enmanna dag).
Vädret var varmt och skönt så de flesta samlades för att glassa i parker.
Som ni kan se så är gräsplättarna översållade av människor precis så som det ska vara på det varma halvåret.
Senare på kvällen käkade jag en falafel på Maoz Vegetarian nära Times Square och busstationen där min buss skulle gå ifrån. Maoz Vegetarian är föresten ett bra tips på matställe om ni befinner er på Times Square och vill käka något gott lite snabbt. Deras mat är god och superfräsch!
Titta här! Detta var presenten som den där levande gubben på loppisen gav mig. Han hade en hel hög tallrikar med motiv av porslinsfiguriner som denna. Eller, alla tallrikar hade olika motiv med figuriner som hade olika aktiviteter för sig men figurinerna såg alla ut att vara syskon då dom var så lika.. Jag vet inte om jag blev så glad för min present då jag ärligt talat tycker den är asful. Men det är synd att vara otacksam, fast jag misstänker att gubben mest av allt bara ville bli av med sin hög av tallrikar så då skyllde han säkert på att han tyckte att jag var gullig för att bli av med åtminstone en. Jag blev föresten av med den rätt snart jag med. 100% på flit "glömde" jag den inne på Maoz. Kanske någon som kom att ta platsen där jag satt efter mig blev jättelycklig över sitt tallriksfynd? Kanske är det till och med så att tallriken är värld en massa pengar. Kanske är det till och med så att jag kommer att se den på Antikrundan och få reda på att värdet på just tallriken med porslinspågen och hunden är värd ett flernolligt belopp? Om det nu skulle bli så kan jag ärligt säga att det bjöd jag mer än gärna personen som tog tallriken efter mig på. You are welcome!
På bussen hem var jag lagom trött i benen när jag blickade ut över ett upplyst NYC. Det tog inte lång tid innan jag slumrade till där jag satt. Fast, vid ett tillfälle vaknade jag hastigt upp med tanken "tänk om gubben som gav den fula tallriken till mig kom att bli den som hittade tallriken inne på Maoz?!" Förhoppningsvis och troligtvis inte...
Vädret var varmt och skönt så de flesta samlades för att glassa i parker.
Som ni kan se så är gräsplättarna översållade av människor precis så som det ska vara på det varma halvåret.
Senare på kvällen käkade jag en falafel på Maoz Vegetarian nära Times Square och busstationen där min buss skulle gå ifrån. Maoz Vegetarian är föresten ett bra tips på matställe om ni befinner er på Times Square och vill käka något gott lite snabbt. Deras mat är god och superfräsch!
Titta här! Detta var presenten som den där levande gubben på loppisen gav mig. Han hade en hel hög tallrikar med motiv av porslinsfiguriner som denna. Eller, alla tallrikar hade olika motiv med figuriner som hade olika aktiviteter för sig men figurinerna såg alla ut att vara syskon då dom var så lika.. Jag vet inte om jag blev så glad för min present då jag ärligt talat tycker den är asful. Men det är synd att vara otacksam, fast jag misstänker att gubben mest av allt bara ville bli av med sin hög av tallrikar så då skyllde han säkert på att han tyckte att jag var gullig för att bli av med åtminstone en. Jag blev föresten av med den rätt snart jag med. 100% på flit "glömde" jag den inne på Maoz. Kanske någon som kom att ta platsen där jag satt efter mig blev jättelycklig över sitt tallriksfynd? Kanske är det till och med så att tallriken är värld en massa pengar. Kanske är det till och med så att jag kommer att se den på Antikrundan och få reda på att värdet på just tallriken med porslinspågen och hunden är värd ett flernolligt belopp? Om det nu skulle bli så kan jag ärligt säga att det bjöd jag mer än gärna personen som tog tallriken efter mig på. You are welcome!
På bussen hem var jag lagom trött i benen när jag blickade ut över ett upplyst NYC. Det tog inte lång tid innan jag slumrade till där jag satt. Fast, vid ett tillfälle vaknade jag hastigt upp med tanken "tänk om gubben som gav den fula tallriken till mig kom att bli den som hittade tallriken inne på Maoz?!" Förhoppningsvis och troligtvis inte...
En himla god Brunch.
Söndagen var lika med Daniels, eller Damiens menar jag ju, dag för hemfärd. Strax efter klockan 12:00 skulle han bege sig mot flygplatsen så då kom vi överrens om att en god brunch fick bli avslutet på hans resa.
Vi gick till ett ställe som heter Café Orlin. Ett jättetrevlig ställe som är beläget på 41 St Mark's place mellan 1st och 2nd ave.
Vi gick till ett ställe som heter Café Orlin. Ett jättetrevlig ställe som är beläget på 41 St Mark's place mellan 1st och 2nd ave.
Där brunchade vi till det ordentligt. Damien åt stekta ägg, stek, bröd och spenatsås.
Jag tog en klassisk NYC bagel. Med creme cheese såklart.
Grönsalladen som jag fick serverad bredvid lade jag på min bagel. Så gott så gott så.
Plus att vi tog en varsin yoghurt med granola och färska bär. Gott som bara den och lite ekologiskt och bra var det också.. Efter brunchen var det dags att vinka av Daniel Damien på Pennstation där han tog tåget mot flyget. Det var skoj att spendera en halv dag + en hel dag + en brunch med min vän hemifrån Sverige i den stora staden på andra sidan Atlanten från vad vi kallar hem!
Damien,
Tack för besöket och för att jag fick guida runt dig i New York! Och även ett stort tack för att du tog hem en hel väska med saker åt mig. Guld värt!!!
Sötsugets bästa vän.
Runt klockan fem ungefär slog sötsuget till och då passade det utmärkt att vi passerade att av konditorien som säljer himmelskt goda bakverk.
Där tipsade jag Damien om deras riktigt goda Key Lime Cheesecake och han föll för förslaget.
Stället jag pratar om är givetvis Magnolia Bakery. Lova mig att ni besöker ett av dom om ni besöker NYC. Lova! Ni kommer inte bli det minsta besvikna. Det Magnolia som enligt mig har störst mysfaktor hittar ni på 401 Bleecker St, mellan Perry St & 11th St, precis brevid Marc by Marc Jacobs affären.
Vi tog med oss våra sötsaker till en allmän liten uteservering på ett torg.
Den här gången åt jag en blåbärspaj med en härligt seg smuldeg.
Ja, och sen kom kvällen. Då visade jag Damien området kring Rocke Felle Center.
Där omkring visade jag honom vart dom spelar in USA's svar på Sveriges Nyhetsmorgon. Varje vardagsmorgon hålls sändningar med nyheter och intervjuer här ifrån. Det brukar jag sitta och äta min frukost till.
Senare var det dags att äta igen. Det blev panini på ett ställe där vi kunde sitta och blicka ut över en stor gatas folkvimmel.
Jag som inte är så förtjust i läsk valde att dricka en i alla fall.
Och det visade sig att läskens datum var ett rikigt fint datum. Det är nämligen min systerson Titus födelsedag. Tänk, det är snart ett år sedan jag var med och upplevde hans förlossning på Örebros BB. Det är en dag och upplevelse som föralltid kommer vara med som bland det finaste i mitt minne.♥
Den 16juli är även min vän Johannas födelsedag. Johanna som jag har lärt känna här i USA och som nu bor en bit utanför Chicago. Det var ett tag sen jag träffade henne men i helgen ska vi ses igen! Då ska vi åka iväg på en weekend tillsammans till en stad som ingen av oss varit i tidigare. Det ser jag fram emot!
Dum Dum gimme Gum Gum
Man kan ta sig fram på många sätt i NYC. Tunnelbanan tycker jag är smidigast om man ska ta sig fram fort mellan längre avstånd men om man har tid så är det såklart absolut härligaste att gå så mycket man bara kan.
Det är när man tar sig fram med fot som man får känna dofter och se alla underbara saker och kvarter som man annars missar.
När det på lördagen var dags för en lite sen lunch gick vi till ett ställe där personalen gjorde om Daniels namn.
Dom ropade ut och skrev hans namn som Damien. Så från och med nu är det det jag kallar honom jag med.
Efter lunchen gick vi vidare genom den stora stadens gator.
Målet vi gick mot var det här -American Museum of Natural History. Helt klart värt ett besök.
Där inne bjuder dom ögonen på en massa fräna saker.
Som en hel del exotiska uppstoppade djur.
Djuren har stått där inne i många många decenier och jag brukar tänka lite så här. Förstå vad det måste varit en otrolig upplevelse att komma hit förr, innan man kunde se dokumentärer om djur på tv eller söka information och bilder på nätet.
Den här och dom två följande bilderna är till min Pappa♥
Om ni undrar varför så hänger svaret hemma på vardagsrumsväggarna i mitt fina barndomshem hos Pappa.
Puss Pappa. Jag älskar Dig!
Avdelningen om universum var mäktig.
Där kunde man se en film om hur allt skapats och om hur allt är uppbyggt på en stor rund kupad filmduk.
Månen.
20,4pound skulle jag väga på månen. Det är ungefär 9,25kilo.
Benranglen.
Var dinosaurier valde att bo för en herrans massa år sedan.
En suddig vybild.
Ett gäng vassa killar.
Djungelfotograf.
Lilian och en taggig frukt.
Man lär sig mycket under museumbesök. Som hur det ser ut i en groda tillexempel.
Indianer i dockform men med äkta tillbehör eller vad man ska säga.
Alla ni som har sett filmen Night At The Museum känner igen den här grabben.
Dum Dum gimme Gum Gum
Eftersom jag själv har sett den filmen så visste jag vad han ville ha. Så givetvis gav jag honom ett tuggummi och han blev så glad och tacksam så!
Det är när man tar sig fram med fot som man får känna dofter och se alla underbara saker och kvarter som man annars missar.
När det på lördagen var dags för en lite sen lunch gick vi till ett ställe där personalen gjorde om Daniels namn.
Dom ropade ut och skrev hans namn som Damien. Så från och med nu är det det jag kallar honom jag med.
Efter lunchen gick vi vidare genom den stora stadens gator.
Målet vi gick mot var det här -American Museum of Natural History. Helt klart värt ett besök.
Där inne bjuder dom ögonen på en massa fräna saker.
Som en hel del exotiska uppstoppade djur.
Djuren har stått där inne i många många decenier och jag brukar tänka lite så här. Förstå vad det måste varit en otrolig upplevelse att komma hit förr, innan man kunde se dokumentärer om djur på tv eller söka information och bilder på nätet.
Den här och dom två följande bilderna är till min Pappa♥
Om ni undrar varför så hänger svaret hemma på vardagsrumsväggarna i mitt fina barndomshem hos Pappa.
Puss Pappa. Jag älskar Dig!
Avdelningen om universum var mäktig.
Där kunde man se en film om hur allt skapats och om hur allt är uppbyggt på en stor rund kupad filmduk.
Månen.
20,4pound skulle jag väga på månen. Det är ungefär 9,25kilo.
Benranglen.
Var dinosaurier valde att bo för en herrans massa år sedan.
En suddig vybild.
Ett gäng vassa killar.
Djungelfotograf.
Lilian och en taggig frukt.
Man lär sig mycket under museumbesök. Som hur det ser ut i en groda tillexempel.
Indianer i dockform men med äkta tillbehör eller vad man ska säga.
Alla ni som har sett filmen Night At The Museum känner igen den här grabben.
Dum Dum gimme Gum Gum
Eftersom jag själv har sett den filmen så visste jag vad han ville ha. Så givetvis gav jag honom ett tuggummi och han blev så glad och tacksam så!
The High Line!
Något jag tycker ni ska besöka om ni besöker NYC är The High Line. En annorlunda och härlig parkupplevelse.
The High Line är nu en park som är byggd på det som förr var ett järnvägsspår.
Där uppe är en del av parken som sträcker sig kilometervis på Manhattans västra sida. Den är belägen i områdena the Meatpacking District, West Chelsea och Hell's Kitchen/Clinton. (Från Gansevoort Street i Meatpacking District till West 34th Street mellan 10th och 11th Avenues) Områden som förr i världen var väldigt industriella kan man säga. När järnvägen lades ned blev det ödemark där uppe tills NYC bestämde sig för att göra något kul av det hela. En kvinna som jobbade där uppe berättade för mig att det tydligen hade kommit in många olika förslag på vad man kunde göra. Nöjesfält med bergochdalbanor och vattenland bland annat. Men det var alltså förslaget om en grönskande park som vann. Helt rätt! Den första sektionen som blev klar av parken öppnades 2009 om jag minns rätt.
The High Line är nu en park som är byggd på det som förr var ett järnvägsspår.
Där uppe är en del av parken som sträcker sig kilometervis på Manhattans västra sida. Den är belägen i områdena the Meatpacking District, West Chelsea och Hell's Kitchen/Clinton. (Från Gansevoort Street i Meatpacking District till West 34th Street mellan 10th och 11th Avenues) Områden som förr i världen var väldigt industriella kan man säga. När järnvägen lades ned blev det ödemark där uppe tills NYC bestämde sig för att göra något kul av det hela. En kvinna som jobbade där uppe berättade för mig att det tydligen hade kommit in många olika förslag på vad man kunde göra. Nöjesfält med bergochdalbanor och vattenland bland annat. Men det var alltså förslaget om en grönskande park som vann. Helt rätt! Den första sektionen som blev klar av parken öppnades 2009 om jag minns rätt.
Helt otroligt hur bra och fint dom har gjort det där uppe.
Eftersom parken är belägen på just ett gammalt järvägsspår är den lång och hyffsat smal.
Och eftersom den är belägen på höjd har man fin utsikt på saker som händer nedanför.
Så har man fin utsikt över stora byggnader också. Som Empire tillexempel.
Det råder en skön kontrast mellan det gröna lugnet och stadens vimmel nedanför.
Den läckraste grejen i designen tycker jag är att dom har behållt järnvägsspåren som en del av utssmyckningen.
Man kan träda in på parken från många olika ställen. På parkens hemsida kan ni se precis hur och var.
Eftersom parken är belägen på just ett gammalt järvägsspår är den lång och hyffsat smal.
Och eftersom den är belägen på höjd har man fin utsikt på saker som händer nedanför.
Så har man fin utsikt över stora byggnader också. Som Empire tillexempel.
Det råder en skön kontrast mellan det gröna lugnet och stadens vimmel nedanför.
Den läckraste grejen i designen tycker jag är att dom har behållt järnvägsspåren som en del av utssmyckningen.
Man kan träda in på parken från många olika ställen. På parkens hemsida kan ni se precis hur och var.
Tack tack Johan Blondel.
Så missa nu inte denna annorlunda park. Ta er en promenad och sätt er ner och njut av en glass eller så som ni kan köpa från trevliga människor i olika glass och fika-vagnar som står utspridda lite här och där. Ta även några stora andetag och dofta in doften av alla fina blommor innan ni beger er ut i stadens rus igen.
Ett förmiddagsbesök hos Tant Grön.
Under lördagen åkte vi och hälsade på den gröna kvinnan av frihet på The Liberty Island.
I hamnen på fastlandet nere vid färjorna stod det en kopia och viftade glatt och patriotiskt med den amerikanska flaggan.
En sån här färja åkte vi över med.
Från båten hade man en tjusig utsikt över Manhattans alla skyskrapor.
När vi började närma oss den gröna kvinnan vändes alla blickar mot henne, men min blick och min kamera vändes till alla andra för ett ögonblick. Det var kul att studera folkmassan medans dom studerade något annat.
Efter ungefär en kvart tjugo minuter gick vi i land.
På ön var det fullt med folk. Vi var minsann inte dom enda gästerna fröken Grön hade för dagen.
Här har ni henne.
Den vackra kvinnan av plåt som genom åren ärgat sig grön.
Ståtligt sträcker hon sig mot havet med spriorna i håret, facklan i handen, boken i handen och den avkapade kedjan vid fötterna. Dom sju spirorna symboliserar dom sju kontinenterna, boken daterad 4 juli 1776 är en symbol för självständighet, facklan symboliserar hopp och den avkapade kedjan som man bara kan se från helikopter eller om man på något vis lyckas klättra upp på statyn symboliserar frihet.
En sak jag var nyfiken på med besöket på ön var att få se vad Frihetsgudinnan själv blickar ut över. Det är alltså det här hon ser. Det här fast från högre upp.
Ståtligt sträcker hon sig mot havet med spriorna i håret, facklan i handen, boken i handen och den avkapade kedjan vid fötterna. Dom sju spirorna symboliserar dom sju kontinenterna, boken daterad 4 juli 1776 är en symbol för självständighet, facklan symboliserar hopp och den avkapade kedjan som man bara kan se från helikopter eller om man på något vis lyckas klättra upp på statyn symboliserar frihet.
En sak jag var nyfiken på med besöket på ön var att få se vad Frihetsgudinnan själv blickar ut över. Det är alltså det här hon ser. Det här fast från högre upp.
När vi fick syn på en grupp med guide såg vi givetvis till att på ett så smidigt sätt som möjligt bli en del av gruppen. Mycket för att jag tycker guider oftast gör allt så mycket roligare och intressantare.
En vacker vy över hjärtat av den stora stora staden.
Här har ni en annan kvinna som symboliserar frihet. Frihet, hopp, självständighet, styrka, glädje, kärlek och trygghet skulle man kunna säga. Väskan hon håller i symboliserar att man ska packa på sig så mycket minnen man bara kan under livet, kameran symboliserar att det gäller att fånga ögonblick, klockan symboliserar evig lycka, blusen hon har på sig symboliserar... Nävars! Jag driver som ni säkert redan märker med er!
Bruttan bakifrån.
På ön finns en motorcykel med namet Liberty Bike som även den är gjord av koppar.
När vi var färdiga med besöket hos Frihetsgudinnan tog vi en annan färja över till en annan Ö.
Hej hej och tack för kaffet? Frihetsgudinnan!
Sen gick vi i land på Ellis Island.
Den ön är känd för all immigrering som inträffat här genom historien.
Det är så att den absoluta majoriteten av alla som immigrerade till Amerikat förr i världen klev i land här på Ellis Island. Det var just precis i den här byggnaden dom först fick komma för att påbörja sina nya liv. Nu är byggnaden ett museum med massor av historia från immigrationen.
Guiden som vi tjuvlyssnade på hos Frihetsgudinnan berättade även lite om Ellis Island. Han sa att 1 av 3 amerikaner härstammar från immigranter som kom till Ellis Island. 1 av 3! Det är ju nästan varannan kotte det. Så berättade han även att Frihetsgudinnan var bland det första immigranterna såg efter att ha färdats veckor på öppet hav. En mäktig syn och ett mäktigt första intryck av den nya världen minst sagt. Framför allt då förr inte var som nu. För då hade många inte ens sett henne på bild.
Visiten på Ellis Island blev inte så långvarig då vi kände att mycket roligare saker väntade på Manhattan. Men nu har man i alla fall varit där. Jag och miljontals andra som klivit i land på ön.
Väl tillbaka på Manhattan tog vi en tur genom Battery Park där jag visade Daniel den här skulpturen som symboliserar världsfred. Skulpturen brukade en gång stå i The Center of the Plaza i WTC. Mirakulöst nog så klarade den sig i stort sett helt ifrån attackerna den 11/9/01. Idag står den i parken fortfarande med samma uppgift -att förmedla fred på jorden. Framför skulpturen brinner det en evig låga som hedrar offrena i attentaten. Fint, hemskt, sorgligt och fyllt med hopp på en och samma gång.
När mörkret lagt sig över NYC.
Som jag skrev så ville jag ju att Daniel skulle få se Times Square i både dagsljus och mörker så när himlen var svart tog vi oss tillbaka till neonskyltarnas och tv skärmarnas mecka.
Och jag vill lova er att Daniel hade tur! The Naked Cowboy var där och uppträdde med sin gitarr!
Den nakna cowboyen är en gatuartist som är småkänd då han ofta framför uppträdanden runt om på gatorna i New York iklädd kalsipperna. Främst håller han till på Times Square.
Givetvis fick vi se mycket mer lustigkurrar på torget som aldrig är mörkt.
När vi tagit pulsen på Times Square gick vi till ett hamburgerställe som jag hört ska vara bra och som många, inklusive mig själv, inte riktigt vet hur det ska uttalas.
På det hamburgerstället kan man beställa öl och vin. Lite annat än gyllene bågens utbud.
När vi beställt vår mat satt vi och väntade en stund. Om ni undrar varför Daniel ser ut som han gör på bilden så är det nog för att jag just berättat för honom att han trängde sig något så kolosalt i kön utan att ens förstå det själv. Han trängde sig före et tiotal personer som alla fick en frågande min när Daniel helt plötsligt hamnade först. Hehe.
Jag åt en burgare med ruccola. Väldans god. Nästan lika god som burgarna på Shake Shack men bara nästan.
Något sött efter maten ska det vara. Den sockerkicken tog vi i kaffedrinkform på ett Starbucks.
Nästa grej på mitt schema var att besöka Empire State Building. Det var så att se staden från en högbyggnad var Daniels enda önskemål på saker han ville göra i staden. Och visst ska man det om man besöker NYC för första gången!
Utsikten var såklart magnifik! Precis som sist jag var där.
Och Daniel blev såklart mycket nöjd med att få se staden från detta fågelperspektiv.
Under detta besök hade Daniel inte så gott om tid men om han åker till NYC någon mer gång i sitt liv tycker jag att han ska åka upp under dagen också för det är häftigt att få se skillnaden. Det allra bästa vore att följa detta tips som jag tipsar om till alla er som vill åka upp i Empire eller TopOfTheRock under era NYC besök. Om ni känner att ni har tid för det rekommenderar jag er att åka upp under en solnedgång och att ni stannar där uppe så att ni får se staden i både dag, kväll och mörker. Det är magi!
Och jag vill lova er att Daniel hade tur! The Naked Cowboy var där och uppträdde med sin gitarr!
Den nakna cowboyen är en gatuartist som är småkänd då han ofta framför uppträdanden runt om på gatorna i New York iklädd kalsipperna. Främst håller han till på Times Square.
Givetvis fick vi se mycket mer lustigkurrar på torget som aldrig är mörkt.
När vi tagit pulsen på Times Square gick vi till ett hamburgerställe som jag hört ska vara bra och som många, inklusive mig själv, inte riktigt vet hur det ska uttalas.
På det hamburgerstället kan man beställa öl och vin. Lite annat än gyllene bågens utbud.
När vi beställt vår mat satt vi och väntade en stund. Om ni undrar varför Daniel ser ut som han gör på bilden så är det nog för att jag just berättat för honom att han trängde sig något så kolosalt i kön utan att ens förstå det själv. Han trängde sig före et tiotal personer som alla fick en frågande min när Daniel helt plötsligt hamnade först. Hehe.
Jag åt en burgare med ruccola. Väldans god. Nästan lika god som burgarna på Shake Shack men bara nästan.
Något sött efter maten ska det vara. Den sockerkicken tog vi i kaffedrinkform på ett Starbucks.
Nästa grej på mitt schema var att besöka Empire State Building. Det var så att se staden från en högbyggnad var Daniels enda önskemål på saker han ville göra i staden. Och visst ska man det om man besöker NYC för första gången!
Utsikten var såklart magnifik! Precis som sist jag var där.
Och Daniel blev såklart mycket nöjd med att få se staden från detta fågelperspektiv.
Under detta besök hade Daniel inte så gott om tid men om han åker till NYC någon mer gång i sitt liv tycker jag att han ska åka upp under dagen också för det är häftigt att få se skillnaden. Det allra bästa vore att följa detta tips som jag tipsar om till alla er som vill åka upp i Empire eller TopOfTheRock under era NYC besök. Om ni känner att ni har tid för det rekommenderar jag er att åka upp under en solnedgång och att ni stannar där uppe så att ni får se staden i både dag, kväll och mörker. Det är magi!
Strawberry Fields
I Central Park finns, som ni säkert vet, en del som är tillägnad minnet av John Lennon. John Lennon som mycket hemskt och tragiskt blev mördad utanför sin lägenhet på andra sidan gatan av det som nu är entrén till Strawberry Fields.
Vid ingången av den delen av parken som är tillägnad honom finns ett minnesmonument som alltid är klätt med blommor, jordgubbar och andra fredliga saker.
IMAGINE i en cirkel som symboliserar evighet som är dekorerat som ett peacemärke av blodröda jordgubbar.
Minnesplatsen invigdes den 9 aug (samma födelsedag som min älskade syster Bettis) 1985 då John Lennon skulle fyllt 45år. John Lennons fru Yoko Ono, som fortfarande bor kvar i samma byggnad dom bodde i tillsammans, skänkte då 1miljon dollar till minnesplatsen för dens framtida underhåll. Idag kan man själv skänka pengar för att hålla freden rullande. Jag har dock ingen aning om vart pengarna egentligen går. Kanske till att hålla parken fin och minnesmärket dekorerat av jordgubbar och blommor?
En klassisk och betydelsefull bild på mig när jag sitter på huk och gör fredsmärke över IMAGINE-cirkeln.
Håll fred på jorden kära vänner! Respektera varandra och var ärliga. Prata aldrig bakom ryggen på människor utan vänd dig till honom eller henne direkt. Var positiv till livet och var rädda om varandra. Ingenting är finare än kärlek och människor som håller sams.
Vid ingången av den delen av parken som är tillägnad honom finns ett minnesmonument som alltid är klätt med blommor, jordgubbar och andra fredliga saker.
IMAGINE i en cirkel som symboliserar evighet som är dekorerat som ett peacemärke av blodröda jordgubbar.
Minnesplatsen invigdes den 9 aug (samma födelsedag som min älskade syster Bettis) 1985 då John Lennon skulle fyllt 45år. John Lennons fru Yoko Ono, som fortfarande bor kvar i samma byggnad dom bodde i tillsammans, skänkte då 1miljon dollar till minnesplatsen för dens framtida underhåll. Idag kan man själv skänka pengar för att hålla freden rullande. Jag har dock ingen aning om vart pengarna egentligen går. Kanske till att hålla parken fin och minnesmärket dekorerat av jordgubbar och blommor?
En klassisk och betydelsefull bild på mig när jag sitter på huk och gör fredsmärke över IMAGINE-cirkeln.
Håll fred på jorden kära vänner! Respektera varandra och var ärliga. Prata aldrig bakom ryggen på människor utan vänd dig till honom eller henne direkt. Var positiv till livet och var rädda om varandra. Ingenting är finare än kärlek och människor som håller sams.
Times Square, pizza, Central Park, MET och lite mer Central Park.
Nu får ni hänga med i svängarna för här kommer lite fån helgen i NYC. Daniel hade ju gett mig hedersuppdraget att guida runt honom i staden och som ni vet så gillar ju jag att klämma in så mycket som det bara går under kort tid. Så mycket som det går till den gräns att man kan njuta och ta in alla intryck vill säga.
Nästan det första jag visade honom var Times Square. Under hans första dag i NYC ville jag nämligen hinna visa honom platsen i både dagsljus och mörker.
Sen gick vi och käkade en varsin pizza slice.
Daniel var hungrig efter sin långa flygtur så det passade bra att fylla magen med en tjockispizza a la Amerika.
Efter maten tog vi tunnelbanan till Central Park för en långpromenad.
Här sitter jag på kanske världens finaste offentliga skulptur. För övrigt så är alla bilder på mig tagna av Daniel. Lite logiskt men för rättvisans skull vill jag nämna det.
Vatten nära vatten.
Swedish Cottage. En stuga i Central Park som gör att många i världen tror att alla svenskar bor i hus som detta.
En lila hästskjuts som fick mig att tänka på min Lollo som älskar lila.
Efter en lång promenad gick vi och besökte Metropolitan Museum Of Art.
I skulptursalen kunde vi konstatera att man hade sjukt mycket tid till saker innan Facebook.
Vilken sköning va!
En del av en skulptur och en fotograferande Daniel.
Nu kan jag inte låta bli att visa er lite dålig Lilian-humor.
Pillesnopp!
Det fanns riktigt mycket bra konst inne på MET (som museet kallas i kortform).
Jag vet! sa konstnären. Jag skulpterar två män i klänning. Ena mannen med skägg och andra med bröst och en strut på huvudet. Mellan dom gör jag en kronärtskocka som dom kan leva sitt liv under. Det blir nog bra.
Mästaren Vincent van Gogh som inte sålde en ynka tavla under sin levnadstid mer än till sin bror.
Claude Monet! Ljusets mästare.
Som ni säkert redan vet så älskade Monet sin näckrosdamm som han flitigt målade av och hämtade inspiration ifrån. Om Monet skulle vara vid livet skulle jag söka upp honom för ge'n en puss på näsan för att berätta för honom hur duktig jag tycker han är. Lika dant skulle jag föresten gjort med Vincent. Stackarn. Han skulle verkligen behöva lite uppmuntran med tanke på det tragiska konstnärsskapet han faktiskt hade.
När vi var nöjda inne på MET gick vi ut för att promenera lite mer i Central Park.
Ute låg solen lågt så Daniel passade på att fånga solstrålar med sin värstingkamera.
Nästan det första jag visade honom var Times Square. Under hans första dag i NYC ville jag nämligen hinna visa honom platsen i både dagsljus och mörker.
Sen gick vi och käkade en varsin pizza slice.
Daniel var hungrig efter sin långa flygtur så det passade bra att fylla magen med en tjockispizza a la Amerika.
Efter maten tog vi tunnelbanan till Central Park för en långpromenad.
Här sitter jag på kanske världens finaste offentliga skulptur. För övrigt så är alla bilder på mig tagna av Daniel. Lite logiskt men för rättvisans skull vill jag nämna det.
Vatten nära vatten.
Swedish Cottage. En stuga i Central Park som gör att många i världen tror att alla svenskar bor i hus som detta.
En lila hästskjuts som fick mig att tänka på min Lollo som älskar lila.
Efter en lång promenad gick vi och besökte Metropolitan Museum Of Art.
I skulptursalen kunde vi konstatera att man hade sjukt mycket tid till saker innan Facebook.
Vilken sköning va!
En del av en skulptur och en fotograferande Daniel.
Nu kan jag inte låta bli att visa er lite dålig Lilian-humor.
Pillesnopp!
Det fanns riktigt mycket bra konst inne på MET (som museet kallas i kortform).
Jag vet! sa konstnären. Jag skulpterar två män i klänning. Ena mannen med skägg och andra med bröst och en strut på huvudet. Mellan dom gör jag en kronärtskocka som dom kan leva sitt liv under. Det blir nog bra.
Mästaren Vincent van Gogh som inte sålde en ynka tavla under sin levnadstid mer än till sin bror.
Claude Monet! Ljusets mästare.
Som ni säkert redan vet så älskade Monet sin näckrosdamm som han flitigt målade av och hämtade inspiration ifrån. Om Monet skulle vara vid livet skulle jag söka upp honom för ge'n en puss på näsan för att berätta för honom hur duktig jag tycker han är. Lika dant skulle jag föresten gjort med Vincent. Stackarn. Han skulle verkligen behöva lite uppmuntran med tanke på det tragiska konstnärsskapet han faktiskt hade.
När vi var nöjda inne på MET gick vi ut för att promenera lite mer i Central Park.
Ute låg solen lågt så Daniel passade på att fånga solstrålar med sin värstingkamera.
Picnic at 29th street between 5th and 6th avenue
Jag åkte ju in till New York i helgen för att träffa Daniel som tagit sig hela vägen från Sverige för en snabb weekend. Detta var andra gången jag träffade en kompis som tagit sig från Sverige i den stora staden, första gången träffade jag ju Micke.
När Micke kom hade han som ni minns med sig en hel kasse full med saker till mig. Daniel hade också med sig grejer fast från min familj. En specifik grej som var med i packningen hade Daniel råkat avslöja till mig i förhand så nästan det första jag gjorde var att be honom öppna väskan och ge det till mig. Vi hann nästan inte ens säga hej vad kul att se dig först.
Det var det här som jag suktade efter!
Min storasyster Lollos hembakta knaperbröd!!! Det som jag har längtat efter i hela nio månader!
När Micke kom hade han som ni minns med sig en hel kasse full med saker till mig. Daniel hade också med sig grejer fast från min familj. En specifik grej som var med i packningen hade Daniel råkat avslöja till mig i förhand så nästan det första jag gjorde var att be honom öppna väskan och ge det till mig. Vi hann nästan inte ens säga hej vad kul att se dig först.
Det var det här som jag suktade efter!
Min storasyster Lollos hembakta knaperbröd!!! Det som jag har längtat efter i hela nio månader!
Lollo hade även sett till att fixa en tub med räkost som Daniel slagit in i guldpapper och blått snöre.
Mitt på gågatan slog vi oss ner för en picknick.
Daniel tyckte jag var lite tokig som slog mig ner mitt på gatan för att äta brödet, men så har han inte varit utan något så himla gott så länge heller.
Tänk vilken underbar storasyster jag har som ville överraska mig med sitt bröd som hon vet att jag älskar!
Lollo!
Tusendriljardermilijonerstack! Och jag överdriver inte ens!
Jag Älskar Dig Så!
Puss Puss
Lillasyster Lilian
Mitt på gågatan slog vi oss ner för en picknick.
Daniel tyckte jag var lite tokig som slog mig ner mitt på gatan för att äta brödet, men så har han inte varit utan något så himla gott så länge heller.
Tänk vilken underbar storasyster jag har som ville överraska mig med sitt bröd som hon vet att jag älskar!
Lollo!
Tusendriljardermilijonerstack! Och jag överdriver inte ens!
Jag Älskar Dig Så!
Puss Puss
Lillasyster Lilian
Point to Point Part II
Söndagens Point to Point var en riktigt trevlig upplevelse!
Arrangörerna hade gått in för det när det gällde det mesta. Som buskar till exempel.
'
På tal om sött. Min härliga värdmamma!
Hästarna racade på riktigt bra. Duktiga djur det där.
Unge Herr O och Unge Herr V tyckte att hästarna var spännande.
Men det bästa för deras del var nog alla dessa sötsaker. Nog för att dom egentligen inte behöver äta mer socker, så söta som dom redan är.
Kringlor doppade i allt möjligt, det är typiskt amerikanskt det!
Far och son.
Festande ett par platser ifrån där vi stod.
Söndagen och Point to Point var riktigt mysig. Alla verkade ha det så trevligt och kul, inte minst jag själv.
Här på bilden har ni mormor och morfar med deras minsta barnbarn Gunnar.
Bilden på Viggo som rutinerat dricker lemonad ur ett vinglas får avsluta bloggandet om detta härliga event!
Arrangörerna hade gått in för det när det gällde det mesta. Som buskar till exempel.
'
Som jag nämnde hade vi en väldans bra plats. Vi såg allt som hände på den delen av banan vi stod vid utan att ens behöva lämna solstolarna.
Man kunde satsa pengar sinsemellan och det gjorde vi. Jag var åtminstone med och satsade pengar på första loppet. Det där med att spela är inte riktigt min grej.
Fast det går ganska bra när jag väl spelar. Jag brukar kunna pricka in rätt nummer och det gjorde jag denna gång. Jag kommer inte ihåg namnet på hästen men jag vet att jag satsade på 8:an och det gick rikitigt bra. Från platsen jag stod kunde jag se att han tog täten och från storbildskärmen kunde jag sedan se hur man höll ledningen ända till mållinjen. Han vann! Och jag med!
Tim och jag hade tydligen satsat på samma häst så vi fick dela lika på vinsten. Efter att ha vunnit 1/1 så brydde jag mig inte så mycket om tippningen längre. Jag var nöjd så. Istället åt jag en massa mat, pratade med folk och gick runt och kollade och njöt av allt runt omkring.
Jag gick och provade hattar i hattståndet.
Jag kollade in glass och matvagnarna. Jag nöjde mig med att titta, med tanke på mängden av mat som vi hade vid våra bord menar jag
Dom gamla bilarna var roligast att titta på. Inte för att jag är bilintresserad men när åken ser ut så här så är det rätt kul.
Tillbaka till våra bord och lite av allt det söta som det bjöds på under dagen.
Man kunde satsa pengar sinsemellan och det gjorde vi. Jag var åtminstone med och satsade pengar på första loppet. Det där med att spela är inte riktigt min grej.
Fast det går ganska bra när jag väl spelar. Jag brukar kunna pricka in rätt nummer och det gjorde jag denna gång. Jag kommer inte ihåg namnet på hästen men jag vet att jag satsade på 8:an och det gick rikitigt bra. Från platsen jag stod kunde jag se att han tog täten och från storbildskärmen kunde jag sedan se hur man höll ledningen ända till mållinjen. Han vann! Och jag med!
Tim och jag hade tydligen satsat på samma häst så vi fick dela lika på vinsten. Efter att ha vunnit 1/1 så brydde jag mig inte så mycket om tippningen längre. Jag var nöjd så. Istället åt jag en massa mat, pratade med folk och gick runt och kollade och njöt av allt runt omkring.
Jag gick och provade hattar i hattståndet.
Jag kollade in glass och matvagnarna. Jag nöjde mig med att titta, med tanke på mängden av mat som vi hade vid våra bord menar jag
Dom gamla bilarna var roligast att titta på. Inte för att jag är bilintresserad men när åken ser ut så här så är det rätt kul.
Tillbaka till våra bord och lite av allt det söta som det bjöds på under dagen.
På tal om sött. Min härliga värdmamma!
Unge Herr O och Unge Herr V tyckte att hästarna var spännande.
Men det bästa för deras del var nog alla dessa sötsaker. Nog för att dom egentligen inte behöver äta mer socker, så söta som dom redan är.
Kringlor doppade i allt möjligt, det är typiskt amerikanskt det!
Far och son.
Festande ett par platser ifrån där vi stod.
Söndagen och Point to Point var riktigt mysig. Alla verkade ha det så trevligt och kul, inte minst jag själv.
Här på bilden har ni mormor och morfar med deras minsta barnbarn Gunnar.
Bilden på Viggo som rutinerat dricker lemonad ur ett vinglas får avsluta bloggandet om detta härliga event!
Point to Point!
I söndags var det ett årligt event här i Wilmington. Ett hästrace kallat Point to Point.
Då samlas människor på ett fält på historiskmark för att äta gott, titta på hästar och satsa pengar om man så vill.
Det är ett mycket populärt event. Det kryllar av folk som kommer kortväga och långväga ifrån för att delta.
Jag var där med min härliga värdfamilj, släkt och vänner till dom som nu mer även är mina vänner.
Min värdfamilj var värdar för platsen vi stod vid. Det var dom som välkomnat in vänner till bilplatsen dom hyrt för att delta och näst intill all god mat och dryck. Morgonen började med goda coctails och brunchmat.
Oliver, Viggo och Jamie hade koja i en bagagelucka.
Eric och Jamies lillasyster Kandal.
Bilar var uppradade i långa rader och vid varje bil fanns det bord fyllda med mat och dryck. Så här såg det ungefär ut där vi stod.
Oliver fick tag i den nyttiga delen av en Bloody Mary som han knaprade muntert på.
Mor och lillplutt-son.
Min värdfamilj har fått tag i en riktigt bra plats som dom hyr år för år, precis vid en del bredvid hästracebanan.
Innan hästracen drog igång var det lite uppträdanden av olika slag. Bland annat av ett gäng gubbar med säckpipor.
Världens bästa värdpappa.
Allison, Layton och Johan. En härlig familj!
Oliver fick lyckan att klappa en fin häst med en blomma i manen.
Raden med bilar vi stod i.
Rätt som det var hittade jag en fyrklöver. Sekunden efter att jag förklarat för lilla Jamie att man kan hitta klöver med fyra blad som ger tur, om man har tur vill säga. Han vart glad över att få se en i verkligheten så jag gav den till honom och då blev han ännu gladare.
Och rätt som det var dök solstrålen Pap upp! Snacka om att min fyrklöver verkligen gav tur med sig!
Trots att solen gömde sig bakom moln mesta dels av tiden var det såklart solkräm på för barnen. Holly smörjde in Olivers kinder.
Så gjorde hon rätt i att passa på att ge honom en puss också. Jag hade gjort precis samma sak!
Nästan direkt efter att vi var klara med brunch blev det lunch. Det var äta som gällde. Det är liksom mycket mat i fokus på amerikanska tillställningar, vilket jag gillar för mat är gott.
Viggo tycker också mat är gott. Speciellt fried chicken.
Det bjöds på uppvisning av gamla fina hästvagnar med trevligt uppklätt folk i. Tydligen har många kändisar deltagit genom åren. Bland annat deltog min polare Martha Stewart i en vagn för ett par år sedan.
En vagn av hur många vagnar som helst.
Viggo med sin morbror Tim. Och med en basketboll och basebollhandske såklart.
Tack för att ni tittade. Mer i från denna tillställning i följande inlägg!
I lördagskväll.
I lördagskväll hängde jag med Liina.
Vi åt och drack och drack och åt.
Vi åt efterätt också. Någonting med persika. Jag gillade mest glassen.
När vi hade suttit en bra stund och pratat och ätit blev det dags att gå vidare. När vi reste på oss för att gå såg vi en nödutgång och blev genast sugna på att ta en springnota igen, precis som i Nashville. Nejvars! Det blev vi inte! Men vi skojade om det just för skoj skull.
Vi åt och drack och drack och åt.
För att fira den mexikanska högtiden Cino de Mayo åt vi nachos på ett ställe som alltid serverar ett gigantiskt berg med nachos och mycket goda tillbehör.
Vi åt efterätt också. Någonting med persika. Jag gillade mest glassen.
När vi hade suttit en bra stund och pratat och ätit blev det dags att gå vidare. När vi reste på oss för att gå såg vi en nödutgång och blev genast sugna på att ta en springnota igen, precis som i Nashville. Nejvars! Det blev vi inte! Men vi skojade om det just för skoj skull.
Mexikanskt och Italienskt
Senare samma söndag som jag varit på museet mötte jag upp Liina på ett ställe för en sen middag.
Ute var vädret fortfarande regnigt. Tur att jag hade min regnkappa på mig.
Ute var vädret fortfarande regnigt. Tur att jag hade min regnkappa på mig.
Inne på restaurangen var det torrt och varmt.
Jag åt nachos till middag vilket egentligen inte klassas som middag men är man sugen så är man.
Liina åt det här. Jag tyckte inte att det såg så märkvärdigt ut men hon sa att det var gott så jag får väl tro henne.
Liina tog en brownie på maten. För min del var det bra. Efter ett berg med ostdränkta nachos sa det liksom stopp nere i magsäcken.
Efter maten satt vi kvar nån timme och konverserade. Sen gick vi ut för att åka hem.
Trots min regnkappa gick vi tillsammans genom regnet under Liinas paraply. På parkeringen sa vi hej då vi ses snart igen och så sa vi även hej då till ännu en vecka som kom och gick. Tiden går fort när man har roligt. Det gäller att ta vara på dagarna man lever hörrni. "Carpe Diem" som min underbara vän Karolina brukar säga.
Insidan av Philadelphia Museum of Art
Insidan var det ja.
Museet är stort. Riktigt stort. Massa konst. Och här kommer lite konst utvald av mig.
En funderande flicka. Applåder åt konstnärens känsla för ljus!
Museet består av många olika avdelningar och många med konst från olika världsdelar.
Jag tyckte att det var extra kul med den asiatiska konsten för det är inte så ofta jag stöter på det i större samlingar plus att gammal Asiatisk konst som denna är så mystisk fin.
Kolla bara på den här sköningen.
I en avdelning hade dom byggt en låtsasby med hus som Japaner har teceremonier i.
Ännu en asiatisk sköning. God dag God dag.
Den här urnan är från Kina och den är sjuuuukt gammal. Ca 2600-2300 F.Kr. Den vill man inte gärna slå sönder.
En till gammal kines. Nästan så att jag tror att arkeologen som grävde fram den blev lite skraj när han först fick se den.
Den här snubben befann sig på den Afrikanska avdelningen.
En bild på mig själv från en spegel i spegelsalen.
Tavlor med rött i sig med tjocka gyllene ramar gör sig extra bra på röd sammetstapet. Medan en kritvit död Jesus gör sig bra på en vit vägg. Museumorganisatörer vet vad dom sysslar med, det är ett som är säkert.
Oh vad jag gärna skulle vilja ha den här kaffeservisen till min egen!
Där här målningen förde mina tankar till Venus Triumf som hänger på Stockholms Nationalmuseum.
Vid den här tallriken kom jag på världens bästa gå-ner-i-vikt-tips. Jo, för när jag var liten hade jag en tallrik med en bild på ett vitt ulligt lamm i botten. Jag minns att man ofta lurade mig till att äta upp min mat för att då skulle ju jag få se lilla lammet! Där emot vet jag inte riktigt om jag skulle vara lika sugen på en ren tallrik om jag skulle få syn på en naken gammal man med ett skynke runt könet. Därför borde det innebära att man skulle lämna mat och på så sätt äta mindre och på så sätt gå ner i vikt. Med andra ord ett bra bantningskoncept!
Den här bilden är till min svåger Tonye. Ni vet han som nyss fick en bild på en gammal radio i Nashville. Tonye gillar nämligen även rustningar.
Själv är jag inte lika förtjust i rustningar. I alla fall inte om det är detta man pratar om när man säger att man vill att ens drömman ska vara som en riddare på häst. För fy farao vad rädd jag skulle bli om en sån här kom ridandes emot mig. Nästan lika skraj som arkeologen som fann det där kinesiska fyndet ovan.
Ibland lägger jag ju upp bilder åt folk som jag tror läser min blogg. Den här gången har turen hamnat hos den där snubben som är vapenexpert på Antikrundan. Så varsågod Max Sjöberg. Detta är till dig!
När enkelheten...
..blir komplicerad.
Dom påstod att detta hus är halft men jag vet inte om jag håller med. Så länge allt i huset inte är halft så måste det väl ändå vara helt. Förstår ni vad jag menar?
Den här bilden är tagen till min älskade storasyster Linnéa. Helt enkelt för att jag tror att hon uppskattar den.
När jag några timmar senare kände mig färdig inne på museet gick jag. Utanför var vädret fortfarande blött men! Sånt hindrar inte mig ifrån att vara glad. Särskilt inte efter att ha spenderat tid bland konst.
Samma vatten som Dinosaurier en gång drack och samma trappa som Rocky en gång sprang i.
Söndagen efter söndagen som jag bloggade om igår, den med brunchen alltså, åkte jag in till Philadelphia för att gå på konstmuseum. Philadelphia Museum of Art. Ett av USA's största faktiskt.
Det var ett uselt väder för den som gillar när det är torrt. För min egen del så tycker jag att det är kul med variation och så hade jag min regnkappa på mig så det gjorde inte så mycket att det regnade. Hur som helst. Den här bilden tog jag från förarsätet av min bil och jag vill tillägga att jag stod stilla vid ett rödljus när bilden togs för den som undrar över säkerheten.
Inne på museet finns det många värdefulla verk av olika slag. Undrar egentligen hur mycket värde i pengar alla föremål i denna byggnad gör tillsammans. Givetvis ett större värde i kulturarv än kosing men i alla fall. Fränt att leka med tanken.
Den östra entrén, också kallad huvudentrén. Vad dom två killarna nere till höger sysslade med vill nog inte deras mammor veta. En liten parantes i det hela.
Trappen upp till entrén. Det är föresten den här trappen som Rocky springer i den där kända filmen. (Kolla slutet av klippet här om ni inte har en aning vad jag pratar om).
Nedanför trappen snett till höger finns det en staty av Rocky som folk är tokiga i. Alltid är det någon som står där under och poserar för att få vara med på samma bild som statyn.
Det var ett uselt väder för den som gillar när det är torrt. För min egen del så tycker jag att det är kul med variation och så hade jag min regnkappa på mig så det gjorde inte så mycket att det regnade. Hur som helst. Den här bilden tog jag från förarsätet av min bil och jag vill tillägga att jag stod stilla vid ett rödljus när bilden togs för den som undrar över säkerheten.
Inne på museet finns det många värdefulla verk av olika slag. Undrar egentligen hur mycket värde i pengar alla föremål i denna byggnad gör tillsammans. Givetvis ett större värde i kulturarv än kosing men i alla fall. Fränt att leka med tanken.
Den östra entrén, också kallad huvudentrén. Vad dom två killarna nere till höger sysslade med vill nog inte deras mammor veta. En liten parantes i det hela.
Trappen upp till entrén. Det är föresten den här trappen som Rocky springer i den där kända filmen. (Kolla slutet av klippet här om ni inte har en aning vad jag pratar om).
Nedanför trappen snett till höger finns det en staty av Rocky som folk är tokiga i. Alltid är det någon som står där under och poserar för att få vara med på samma bild som statyn.
I nästa inlägg kommer jag ta med er till insidan av museet för att visa er lita av vad som finns där...
God brunch och ro i själen
Det finns ett ställe cirka tjugofem minuter med bil ifrån mig som jag gillar.
Det är ett ställe med kombinerad handelsträdgård, restaurang och present- och inredningsbutik i ett.
Stämningen där är himla mysig och om man har en själ som mig så kan man verkligen andas fritt där.
För ett par söndagar sedan tog jag chansen att andas lite fritt för då åkte jag dit för att ha en söndagsbrunch med mig själv. Bara jag och ingen annan. I alla fall inte i mitt sällskap. Sånt kan vara skönt tycker jag. Det är viktigt att vara vän med sig själv och spendera tid ensam ibland. Ser ni föresten så fint ljuset är? Det ser nästan ut som under vatten, men det faktiska faktumet är att det beror på att man sitter inne i ett växthus och äter sin mat.
Restaurangen bjöd mig på ett bröd ur en kruka. Fiffigt värre! Det rök varmt om det nybakta brödet som serverades med ett riktigt gott honung och havssaltsmör.
I väntan på det jag beställt bröt jag av brödet och smuttade på mitt te samtidigt som läste några sidor ur boken jag hade med mig.
När min brukfost var serverad doftade det underbart vid mitt enmanna bord. Jag åt en macka med portabello, färsk bladspenat, pesto, rostad paprika och fårost.
Så åt jag även fattiga riddare med vaniljgrädde, lönnsirap och kaneliga kuber av fuji äpplen.
När jag suttit och avnjutigt min söndagsmorgon med god mat ett bra tag tog jag en tur i butiken.
Dom här påsarna med frön gjorde mig väldigt sugen på att gräva trädgårdsland. Förstå vad härligt det är att man kan trycka ner lite frön i jord, vänta, vattna, rensa lite och sen få en massa härligheter som pumpa, sallad och rädisor som tack. Naturligt magiskt.
Efter butiken tog jag förstås även och strosade runt bland alla växtligheter. Blommor och blad gör mig lycklig.
Särskillt lycklig blir jag av dom på våren. Nej. Faktiskt inte när jag tänker efter. Jag blir alltid lika lycklig av levande blommor. Oavsett årstid, oavsett tidpunkt på dygnet.
Kolla bara här. Kan man annat än att bli lycklig så säg!
Till alla Örebroare och till alla som känner att "till Örebro är det inte så fasligt långt att åka".
Stadsträdgården i Örebro är det ställe som jag känner påminner lite om detta ställe. Där sitter man också i ett växthus och äter mat som är underbart god! Och eftersom att jag gillar Stadsträdgården minst lika mycket som jag gillar detta så är mitt tips till er att besöka det. Ta en lunch där i vår och njut av Örebros vackra Stadspark som ligger granne med restaurangen. Ni kommer inte att bli besvikna! /Lilian
Om någon av dessa grejer skulle dyka upp på Antikrundan skulle ägaren få besked om att han är mångmiljonär.
Nu sjutton får ni hålla i er för här kommer det en rad med bilder från besöket på Country Music Hall of Fame i Nashville.
Tre våningar proppade med viktig musik kuriosa.
Gitarrer och scenkläder från tidiga television program i färg.
Så här kunde grejerna se ut förr i tiden när dom spelade in musik.
Den här bilden är till min svåger Tonye. Han gillar radios av den här typen.
Kläder från mycket kända personer och legender.
Som Jerry Lee Lewis skjorta till exempel. Mäktigt!
Det fanns mycket fränt att se men det mäktigaste av allt var nog bilen tycker jag. Fast inte den här bilen. Nog för att den var frän men det fanns två stycken bilar var av den ena var absolut bäst..
Bilen, med hästtema som har tillhört någon känd countrymusiker, var cool men om ni skrollar ner så ska ni få se bilen som var hundra gånger coolare.
Elvis Presley's cadillac!!! Det du Mamma! :)
woooow
Kan ni tänka er va! Att USA's första och enda kung har kört runt i det här åket. Tänk också att lilla jag har stått någon meter ifrån en av Elvis bilar. Det tycker jag är coolt.
Det näst häftigaste jag såg var flygeln. Återigen en grej som tillhört kungen. För givetvis ska en kung ha en flygel i guld. Vad annars liksom!
Pianot fick Elvis i present av sin fru Priscilla på deras första bröllopsdag.
Elvis Presley's cadillac!!! Det du Mamma! :)
woooow
Kan ni tänka er va! Att USA's första och enda kung har kört runt i det här åket. Tänk också att lilla jag har stått någon meter ifrån en av Elvis bilar. Det tycker jag är coolt.
Det näst häftigaste jag såg var flygeln. Återigen en grej som tillhört kungen. För givetvis ska en kung ha en flygel i guld. Vad annars liksom!
Pianot fick Elvis i present av sin fru Priscilla på deras första bröllopsdag.
På den här pallen har han alltså suttit och klinkat. Klink Klink.
Jag såg en film. En film som handlade om musikens historia. Den var mycket intressant. Det mest intressanta för stunden var att man fick se mycket av det man såg inne på museumet på skärmen. Gitarrer och kläder och sånt.
Flera meter vägg från golv till tak med guldskivor från alla möjliga begåvningar.
Som från legenden i svart tillexempel. Det fanns nog minst fyrtio guldskivor med hans namn på väggen.
En rekonstruktion över hur en känd inspelningstudio såg ut för ett antal år sedan. År 42fKr om jag får dra en vild gissning.
Som från legenden i svart tillexempel. Det fanns nog minst fyrtio guldskivor med hans namn på väggen.
En rekonstruktion över hur en känd inspelningstudio såg ut för ett antal år sedan. År 42fKr om jag får dra en vild gissning.
Extremt onödigt att glasa in dessa kläder om ni frågar mig. Dom borde istället lånas ut till melodifestivaler runt om i världen så att så många som möjligt kan njuta av dom.
Vem kan ha haft på sig denna klänning tro? Smal midja och stora bröst. Hum. Rätt gissat! Dolly Parton. Till höger om klänningen ser ni hennes handskrivan kladdpapper i orginal till låten Jolene.
När jag fick se den här kostymen reste sig håret på mina armar och jag fick gåshud. Ja, det fick jag faktiskt. Jag är inte den som är speciellt kändiskåt direkt men när det gällde legender visade det sig vara annorlunda.
Vem kan ha haft på sig denna klänning tro? Smal midja och stora bröst. Hum. Rätt gissat! Dolly Parton. Till höger om klänningen ser ni hennes handskrivan kladdpapper i orginal till låten Jolene.
När jag fick se den här kostymen reste sig håret på mina armar och jag fick gåshud. Ja, det fick jag faktiskt. Jag är inte den som är speciellt kändiskåt direkt men när det gällde legender visade det sig vara annorlunda.
Jag menar, en orginalkostym från The Man in Black ser man inte varje dag precis.
När jag fick se denna samling med boots beslöt jag mig för att om jag någon gång kommer skaffa mig ett till par cowboyboots så ska dom vara oranga med turkosa fjärilar på, precis som dom nere till höger. Inte direkt för snygghetens skull utan mer för att folk ska undra.
En katt bland hermelinerna. Den relativt nya stjärnan Taylor Swift's klänning.
Johanny Cash's sista gitarr som även var hans favorit.
Inlägget om besöket inne på Country music hall of fame and museum får avslutas med en bild på Cash handskrivna text till den sista låten han skrev innan han dog. Hurt.
Faktum är att den bilden får avsluta besöket i Nashville och hela semesterveckan. För efter vårat besök på muséet tog vi bussen till flygplatsen för att flyga hem mot Philadelphia igen.
Och för er som har hängt med här på bloggen och läst om Liinas och mina semesteräventyr i städerna
Atlanta-->New Orleans-->Nashville
Behöver jag inte ens nämna att det blev lyckat.
För det har ni räknat ut för länge sen!
/Lilian
En byggnad som ser ut som ett piano och som har massor med fränt att bjuda på.
Så genom morgonen vi gick...
Genom staden som, trotts skyskrapor och sånt, är lantlig värre till atmosfären...
Genom Music City Wak Of Fame...
Genom stjärnan tillägnad Elvis och många många fler...
För att slutligen komma hit. Country Music Hall of Fame and Museum.
Vad som fanns på insidan kommer jag visa er i nästa inlägg...
Vad som fanns på insidan kommer jag visa er i nästa inlägg...
