Williamsburg.
Väl när vi kommit över bron var vi framme på andra sidan. Logiskt nog.
I Williamsburg är liksom allt så bra.
Människorna där är så coola. Se bara på den här bilden som ett exempel. Ett gäng som spelar musik på sågar och grejer som dom packat med sig i en blå kundvagn, en tjej med hästsvansen lite på sniskan och några grabbar och tjejer iklädda färgglada folkdräkter eller liknande.
I Williamsburg finns det ett svenskt café som heter konditori. Vi fikade aldrig där eftersom vi kan fika svenskt så ofta annars men kul är det allt att vi svenskar är representerade på ett sånt gulligt sätt.
När Karolina och jag fikade valde vi istället att köpa med oss från ett ekologiskt café och sätta oss på gatan för att avnjuta det och samtidigt kolla på folk.
Mitt emot oss stod en kille och sjöng. Det var lite dåligt ljud i hans mick annars lät det bra.
Folket var så lediga och sköna. Till och med barnen.
På tal om barn så hade vuxna satt upp en krit-rit-station för alla barn som var sugna att vara kreativa, mitt på gatan. Så ska jag ha det utanför mitt hem i framtiden.
Här och var hade folk ställt ut bord på gatorna med grejer till salu. Mini-loppisar kan man säga.
Efter att ha gått ett bra tag blev vi trötta i fötterna.
Och det för att vi lade oss ner i gröngräset.
Mitt på gatorna har dom så här års lagt ut mattor av äkta gräs som människor kan vila och känna sig somriga på.
Det tyckte jag var härligt.
Karro och jag lät tid och rum flyga förbi medans vi låg ner på den äkta konstgjorda gräsmattan och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord.
Efter en bra stund gick vi vidare.
Och så här dags började vi båda bli hungriga så då gick vi och åt det typiskaste man kan tänka sig för USA. Någon som vill gissa?
I Williamsburg är liksom allt så bra.
Människorna där är så coola. Se bara på den här bilden som ett exempel. Ett gäng som spelar musik på sågar och grejer som dom packat med sig i en blå kundvagn, en tjej med hästsvansen lite på sniskan och några grabbar och tjejer iklädda färgglada folkdräkter eller liknande.
I Williamsburg finns det ett svenskt café som heter konditori. Vi fikade aldrig där eftersom vi kan fika svenskt så ofta annars men kul är det allt att vi svenskar är representerade på ett sånt gulligt sätt.
När Karolina och jag fikade valde vi istället att köpa med oss från ett ekologiskt café och sätta oss på gatan för att avnjuta det och samtidigt kolla på folk.
Mitt emot oss stod en kille och sjöng. Det var lite dåligt ljud i hans mick annars lät det bra.
Folket var så lediga och sköna. Till och med barnen.
På tal om barn så hade vuxna satt upp en krit-rit-station för alla barn som var sugna att vara kreativa, mitt på gatan. Så ska jag ha det utanför mitt hem i framtiden.
Här och var hade folk ställt ut bord på gatorna med grejer till salu. Mini-loppisar kan man säga.
Efter att ha gått ett bra tag blev vi trötta i fötterna.
Så helt plötsligt såg vi husen från den här vinkeln.
Och det för att vi lade oss ner i gröngräset.
Mitt på gatorna har dom så här års lagt ut mattor av äkta gräs som människor kan vila och känna sig somriga på.
Det tyckte jag var härligt.
Karro och jag lät tid och rum flyga förbi medans vi låg ner på den äkta konstgjorda gräsmattan och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord.
Efter en bra stund gick vi vidare.
Och så här dags började vi båda bli hungriga så då gick vi och åt det typiskaste man kan tänka sig för USA. Någon som vill gissa?
Kommentarer
Trackback
