konstigalilian

Det där med att ta grabbsen på museum är kul. Det är liksom ett lek och lär äventyr för dom som vi alla uppskattar. 

Sist vi var på stadens naturhistoriska museum hade dom en ny utställning om rymden. 

Det var spännande. Och givetvis är det som allra mest spännande med saker som man inte helst ska röra men som man gärna åtminstone måste pilla på minst en gång så att Lilian måste säga nonono. 

Rymdgrejerna var coola och från och med besöket där vill nu Viggo bli en austronaut när han blir stor. 

Från rymden ner i havet. Avdelningen om snäckor är inte pojkarnas favorit direkt men den här gången kom Oliver på en kul grej man kunde göra i snäckan som nästan är lika stor som han själv. 

Dansa hula-hula! 

Givetvis sa jag nonono men jag kunde inte låta bli att klicka av några bilder på honom medan han gjorde sin dans. Det såg så kolossalt roligt ut! 

Från snäckorna vidare till play&learn rummet. 

Där har man nästan alltid chansen och möjligheten att klappa något märkligt djur. 

Den här gången var det en ödla man fick hälsa på. 

I en bur satt en annan ödla och tittade ut. Tjena mittenbena! 

Och så vidare in i djurens fantastiska värld. 

Lil'G verkade tycka det var kul att sitta i vagnen och kolla på en massa uppstoppade varelser. 

Jag vet inte varför men när jag ser dom här tre tänker jag alltid på mig och två av mina systrar. Från vänster till höger Lilian, Linnéa och Louise. 

Innan det var dags att gå var vi såklart traditionsenligt tvugna att säga adjö till den här lilla vita musråttan. Den står i en liten inglasad display och den är min absoluta favorit av alla saker på hela muséet. Mest för att han ser så kaxigt nyfiket hemlighetsfullt snäll ut. Och för att han har en brun liten svanstipp som får en att undra lite över  vad Gud tänkte när han/hon skapade just den arten.