konstigalilian

Hummerfest var det ja, och det kan jag lova er att det var! 

När humrarna var kokta och hattarna var på drog vi igång stort.

Medan allt dukades fram stod Will för underhållning med sin gitarr. Stämning med stort S! 

Jag fick äran att transportera humrarna till bordet.

Eller i ärlighetens namn tog jag på mig rollen själv, för kanske lyckades jag lura någon att det var jag själv som hade tillagat dom. 

Will snodde för övrigt min kamera och tryckte av dom här korten på mig. Ibland snor Will och jag varandras kameror för att fånga varandra på våra egna minneskort. Det uppskattar vi båda oavsett hur bildresultatet blir. 

När allt var framdukat satte vi oss ner för att hugga in på hummern. (Hugga in. Hummer. Ibland är jag bara för rolig!) 

Oliver och Viggo hade på sig dom snyggaste hattarna och det säger jag förstås enbart för att jag har varit med och gjort dom. Att dom var tunga som sjutton och att man fick nackspärr av dom var det helt klart värt. Vill man vara fin får man lida pin. 

Pojkarna gillar skaldjur. Framför allt Oliver Charles, som för övrigt har en riktigt fin teknik när det kommer till att öppna dom. 

Sötaste Allison iklädd en snygg röd hummer, det ni. 

Har har ni två störtsköna lirare som stod som värdar för festen. 

Lil'G är förstås på tok för liten och pluttig för djur med skal men han tycktes ha det hyffsat bra i alla fall. 

Layton som börjar bli stora killen där emot, han kunde hugga in han. (Nu var jag så där rolig igen. Hugga in!) 

Ännu en stöldkameratagen bild av Will. 

Och för alla er som undrar om både Katie och jag fick i oss för mycket av både öl och vin är svaret kanske. 

Will wid grillwen. Barfota och allt. 

Filmstjärnesnygga Katie poserade omedvetet snyggt med sin lilla röda rackare.  

Ibland blir man nästan lite arg på henne bara för att hon är så fin. Katie alltså, inte hummern. 

Från vänster till höger. Oliver, Viggo, Eric, Gunnar och Melissa. Plus farfar i bakgrunden som springer in för att hämta något i köket. 

Hummer är verkligen någonting jag älskar. Det liksom smälter så gott i munnen! 

Will och vem nu den där andra krabaten kan tänkas vara. Låt oss kalla honom Mr Lobster. Will och Mr Lobster. 

Innan jag avslutar måste jag visa er det här. Ett flygplan tittade förbi högt högt där uppe och far och son betedde sig nästan på pricken lika dant. 

Efter ett mycket trevligt och lyckat festande med humrarna och allt härligt folk var vi alla mätta och belåtna där vi satt länge och bara njöt och pratades vid.