konstigalilian -

Den enes död den andres bröd.

Så kom vi hem och då var det dags att koka dom stackarna. 

Farmorn var förste hummerkokerskan. Stackars djur egentligen men dom får helt enkelt skylla sig själva att dom är så goda. 

Farmorn var även förste musselkokerska. Egentligen är det väl lite synd om musslorna med fast det känns inte lika svårt med dom som det gör med humrarna. Det tror jag beror på att dom inte har några ögon. Eller armar. Eller ben. Eller huvud. Eller. Vad har dom egentligen? Skal och en geléklump. 

Farfarn var lika mysig som vanligt. 

Jag gjorde farmorn sällskap i köket. Även jag iklädd en hummerhatt, precis som farfar Bill. 

Melissa körde på en annan variant. Hon satte på sig finhatten som Jag och Viggo hade pysslat ihop några dagar före. Det är en tradition för familjen att ha roliga hattar på sig när dom har sin årliga hummerfest förstår ni. 

Kommentarer
Postat av: Anonym

vilka GOA mäniskor! Dom blir man förälskad i, bara av att se dom via datorn. KRAMA DOM FRÅN MIG. Givetvis får DU STÖÖÖÖÖRSTA KRAMEN/ mamma mona

2012-07-02 @ 08:35:14
Postat av: karoline

men herregud!!!
vilka djur alltså!

2012-07-02 @ 13:01:25
URL: http://www.karolinesvintage.se
Postat av: Sara

Åh jag vill också ha på mig fräsiga hummerhattar !

2012-07-03 @ 02:09:45
URL: http://Altelind.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0