konstigalilian

Den 17 augusti kom jag hem till Sverige igen! Fast, det var inte riktigt vad jag hade sagt till min familj och vänner... Till dom sa jag något i stil med "Den 27/8 är jag hemma i Sverige igen". Vilket i och för sig inte var lögn för jag kom ju att vara i Sverige det datumet men jag lät dom tro att den 28:e var dagen för min hemkomst. För såklart ville jag ju givetvis överraska! Det var bara min storasyster Lollo, hennes man Niklas och deras ettåring Titus som hade fått det sanna datumet för min hemkomst, alltså den 17:e. Ingen annan anade något annat. Inte ens Mamma. Så gissa om hon hade blivit paff när Lollo och Niklas samma morgon överraskade henne med att avslöja att hon skulle med och hämta mig på Arlanda! 

Och gissa om jag blev överlycklig över att få träffa min älskade Mamma, min älskade syster Lollo, min älskade svåger Niklas och min älskade stjärna Titus igen. Efter ett helt år! Efter att ha rest i mångamånga timmar utan knappt någon sömn borde jag egentligen ha varit jättetrött men så fort jag fick syn på mina älsklingar fick jag genast hur mycket energi som helst i kroppen och jag blev piggare än någonsin! 

Det var fantatiskt att få puss och krama om fyra av mina älskade som jag varit ifrån så länge. Extra härligt var det att få krama och hålla i Titus som bara var 1månad när jag lämnade Sverige för USA. 

Efter att rest långväga, Philadelphia-Frankfurt-Stockholm, med enbart flygplansmat i magen var jag vrålhungrig. Och bättre mat än den jag fick kunde jag inte ha fått när vi stannade på en rastpats för att äta en picknick-lunch. Lollo hade gjort en supergod pastasallad. Dom svenska smakerna dansade tango på min tunga och jag njöt till tusen. 

Lyckokaka til pastasallad tänker ni nu. Ja, det var precis vad jag fick! Gulliga Lollo hade sparat en lyckokaka till mig från ett besök dom gjort på en kinarestaurang några veckor tidigare. Och det beror mest på att Lollo och jag för ett par år sedan, då vi var ledsna över att många kinarestauranger lagt av med att servera denna underbara lilla kaka, hade en facebookgrupp där vi uppmanade alla Kinarestauranger runt om i landet att bjuda sina gäster på just lyckokakor. 

Tydligen är det många som kommer resa för att höra mig prata. Trevligt!  

Inte nog med att jag fick en lyckokaka. Jag fick även den mest underbara godispåsen med godis jag älskar! Lollo känner mig innan och utan. 

Efter många pussar och kramar, god mat och prat satte vi oss i bilen för att åka hem till det vi närkingar kallar -Gamla Fina Örebro!
Väl hemma i Närke igen blev det till att överraska en drös av mina nära och kära. Bland annat åkte jag hem till min storasyser Linnéa, Tonye & Teddy och ringde på deras ytterdörr utan att dom hade någon som helst aning om att jag var hemme i Sverige. Överraskade min lillebror med att besöka stället där han var på fest. Överraskade min pappa utanför pizzerian där han var med sin polare. Plus att jag ringde och överraskade med en hel del telefonsamtal. Detta är ögonblick fyllda av kärlek och lycka och som jag aldrig kommer att glömma! ♥

 

Det är helt galet otroligt och allt bra på en och samma gång att Karolina min fina är här i USA hos mig! Det var ett kärt återseende när vi träffade varandra på flygplatsen efter 10 långa månader ifrån varandra. Vi grät, kramades och skrattades i ett kör ♥ Kunde knappast förstå att det var sant!

I går fick jag ett paket på posten som fick mig att börja gråta.

Paketet innehöll bland annat ett stort vykort med vårfina och färgglada tulpaner på. 

Tänk va! Att Mamma omedvetet medvetet köpte exakt precis just en sån väska som jag har varit på jakt efter! Helt otroligt om ni frågar mig! Även fast jag är lite chockad över det hela så är jag på samma gång det inte. Vet ni varför? Jo. För min Mamma och jag har något konstigt band till varandra. Ofta när någon av oss har ont någon stans så har den andra det med och så tänker vi ofta på samma saker. Ibland kan det vara lite småläskigt, speciellt när det gäller hur vi känner oss. För att beskriva det lite bättre får ni några exempel på hur det kan låta när Mamma och jag pratar. 
"Nämen vad lustigt att Du ringer, jag höll precis i telefonen för att slå ditt nummer"
"Jag tänkte precis på det!"
"Har du också haft ont på just den fläcken i högra låret de senaste två dagarna helt utan anledning?! Jag med!"
"Det var precis det jag tänkte säga!" 


Till Mamma. 
Mamma. Du underbara! Om jag någon gång får en dotter vill jag att det vi har ska gå i arv för det är så himla fint. Den här väskan kommer bli den mest betydelsefulla väskan jag någonsin ägt. Jag Älskar Dig så mycket så mycket! Varje dag, hela året, överallt på hela jorden -för alltid! ♥ /Lilian

Så är han alltså äntligen här -Gunnar Burleigh Hohman! Så älskad från första stund.
I onsdags var det ett stort ögonblick då Oliver, Viggo, pojkarnas farmor och jag träffade det nya lilla miraklet för första gången.

Stolta största storebrorsan ger sin lillebror en första puss.

Minsta lillebrorsan beundrar sin vackra lillebror för första gången.

Hela familjen fem! ♥

Förstår ni hur fränt det är att min älskade vän har en tatuering på sin rygg som jag har ritat?
Det är vad jag kallar äkta kärlek!

Gissa om jag kan bläddra i det här häftet som Fideli har gjort åt mig utan att börja gråta?

Så underbart typiskt Fideli att låta alla få skriva sina namn på en sida.

Så mycket kärlek, tanke och omsorg kan bara komma från en mycket speciell 11åring. Min allra bästa 11åring som jag älskar så mycket. Just precis ♥Fideli♥ förstås!

Tack för världens finaste häfte och halsbandet. Du är underbar! 
Jag kommer sakna dig minst lika mycket! Men du vet väl att du för alltid är med mig i mitt hjärta? Vart jag än är, i hela världen. Varje dag och varje natt, så länge jag lever. Tänk på hur mycket kul vi har att ta igen när jag kommer hem! Då ska vi terva järnet!

Ps. Snälla du, vänta med att gifta dig med Eric Saade tills jag kommer hem, jag vill ju så gärna vara med på ert bröllop.

Igår var jag med om det mest fantastiska ögonblicket i hela mitt liv. 
Jag var med när min systerson föddes!

Klockan 21:19 kom en helt underbar perfekt liten pojke till världen. 
En pojke som ska heta Titus.
Förlossningen gick jättebra. Min storasyster Lollo var hur duktig som helst. 
Ni anar inte hur oerhört stolt jag är över henne.

I 9 månader har jag väntat och längtat. Undrat så över vem det var i mamma Lollos mage. Under hela Lollos graviditet var jag osäker på om det skulle bli en pojke eller flicka, om den skulle ha mörkt hår på huvudet eller kanske ljust eller inget alls, om det skulle vara en stor eller liten bebis. Jag har undrat, funderat, väntat och längtat. Då var det väl ändå väldigt märkligt att när jag väl fick se Titus för första gången, när han bara var en pluttig sekund gammal, var helt självklart att det var just precis han vi alla hade väntat på. 

Jag är så otroligt tacksam för att jag fick vara med om ögonblicket då han föddes. 
För ungefär 8 månader sedan när Lollo och Niklas sa till mig att dom gärna ville ha med mig på förlossningen blev jag helt tagen. Det kändes som att jag hade vunnit något stort pris. Jag kände en sån heder. 
När jag nu, för ungefär 1 dag sedan, varit med om förlossningen känns det som att jag vunnit hela världen.
Jag kommer för alltid att minnas ögonblicket när Titus föddes som att det var i går. 
Ögonblicket i förlossningssalen.
Ögonblicket då mamma Lollos smärta övergick i fullständig och total lycka.
Ögonblicket då pappa Niklas ögon var dom lyckligaste ögonen jag någonsin sett.  
Ögonblicket då mina tårar dansade ner för mina kinder av ren lycka. 
Ögonblicket då tiden tycktes stå stilla. 
Det ögonblicket var helt magiskt.

Innan förlossningen hade jag förväntningar på att det skulle vara det mest fantastiska någonsin. Jag visste att om allt skulle gå bra skulle det bli mitt livs mest fantastiska ögonblick.Trots det visade det sig att det jag hade förväntat mig inte räckte till på långa vägar. Ögonblicket då Titus kom till världen kan, hur mycket jag än försöker, inte beskrivas i ord.  

Moster Lilian ÄLSKAR Dig TITUS!