Farmorn och jag.
Innan hummerfesten skulle till att dra igång var det förberedelser som gällde. Farmorn och jag tog på oss rollen att fixa corn så vi åkte till en mysig liten grönsakshandel..
Vi åkte till Duckie's farm market som tydligen har funnits där i en himla massa år. Och med det menar jag över femtio.
Såna här ställen är så gulliga och älskvärda tycker jag.
Framför allt då dom har jordgubbar på solmogning i fönsterluckan.
Bilden på dom här vattenmelonerna är tilldelad Karolina och Trey.
Majs var det ja. Farmor Elisabeth började plocka ut dom bästa med en vana som hette duga. Hon vet minsann precis hur en perfekt majs ska vara.
Söt corn som smälter i munnen efter att ha legat på grillen en stund. Ni anar ta mig sjutton inte hur god majsen är här i Amerikat.
Grönsakshandeln hade förstås mer grönt och bjuda på. Grönt, gult, rött och många andra härliga färger.
Vid kassan sålde dom soltorkade tomater. Nom nom nom.
Blåbär a la USA. Dom är goda men dom vi har i svenska skogarna är godare. Och så får man mycket blåare läppar och tunga av våra blåbär.
Corn och butter fick vi med oss i vår kartong. Sen bar det av för att laga i ordning det. Eller, nja. Först tog Elisabeth med mig på en omväg för att visa mig delar av Cape May som jag helst inte skulle missa. Det var gulligt av henne plus att det var mysigt som bara den. Fy vad jag känner att jag kommer sakna Elisabeth efter att mitt år här är slut. Jobbiga jobbiga saknad hit och dit far din kos!
Vi åkte till Duckie's farm market som tydligen har funnits där i en himla massa år. Och med det menar jag över femtio.
Såna här ställen är så gulliga och älskvärda tycker jag.
Framför allt då dom har jordgubbar på solmogning i fönsterluckan.
Bilden på dom här vattenmelonerna är tilldelad Karolina och Trey.
Majs var det ja. Farmor Elisabeth började plocka ut dom bästa med en vana som hette duga. Hon vet minsann precis hur en perfekt majs ska vara.
Söt corn som smälter i munnen efter att ha legat på grillen en stund. Ni anar ta mig sjutton inte hur god majsen är här i Amerikat.
Grönsakshandeln hade förstås mer grönt och bjuda på. Grönt, gult, rött och många andra härliga färger.
Vid kassan sålde dom soltorkade tomater. Nom nom nom.
Blåbär a la USA. Dom är goda men dom vi har i svenska skogarna är godare. Och så får man mycket blåare läppar och tunga av våra blåbär.
Corn och butter fick vi med oss i vår kartong. Sen bar det av för att laga i ordning det. Eller, nja. Först tog Elisabeth med mig på en omväg för att visa mig delar av Cape May som jag helst inte skulle missa. Det var gulligt av henne plus att det var mysigt som bara den. Fy vad jag känner att jag kommer sakna Elisabeth efter att mitt år här är slut. Jobbiga jobbiga saknad hit och dit far din kos!
Stackars små humrar nu kommer vi och äter upp er!
Söndagen i Cape May hade lobsterfest på schemat. Lobsterfest aka födelsedagsfirande för Oliver som kom att fylla fyra dagen där på.
Farmor, Farfar, Melissa, Lilian, Oliver och Viggo åkte till fiskmarknaden för att fixa firren. Märk väl hur jag pratar om mig själv som tredje person till ingen speciell anledning alls.
Man kanske skulle kunna tro att det luktade underligt på fiskmarknaden men det gjorde det inte. Det luktade friskt hav och grillad fisk. Gott med andra ord!
Stället var beläget fint vid hamnen. Perfekt för båtar att kunna dumpa av sin fångst till fiskhandlar'n utan något större kruks.
Kan ni skymta kanotisterna som paddlar bredvid varandra i den lilla glipan med vatten där på bilden?
Viggo fick sitta på sin farfars axlar och medan han gjorde det gav han honom omedvetet ett snyggt ansikte. Någonting jag känner igen när det gäller Viggo och sitta på axlarna.
När vi hade sett hamnen gick vi in för att handla hummer och musslor. Dagsfärskt som bara den.
Gulligt det där med att dom tryckt ner skylten i en citron.
Humrarna var på hugget och vill inte bli uppfiskade av oss. Tro jag det, stackars krakar.
Viggo tyckte det var riktigt roligt att inspektera dom ilskna skaldjuren.
Oliver, vars tur det var att få sitta på farfarns axlar, tyckte också att det var spännande.
När fångsten blivit så stor som vi ville lades krabaterna i påsar. Livslevande och oskyldiga och med en Lilian som stod och kollade på utan att knappt ens ha dåligt samvete. Fy vad jag är hemsk!
Oliver räknade noga så att summan av humrarna var lika med så många som vi skulle ha.
När allt var klappat och klart lades humrarna på iskall is för att senare få kokas i kokhett vatten. Och vi åkte hem med dom för att greja och dona med bestyr inför kvällens festligheter.
Farmor, Farfar, Melissa, Lilian, Oliver och Viggo åkte till fiskmarknaden för att fixa firren. Märk väl hur jag pratar om mig själv som tredje person till ingen speciell anledning alls.
Man kanske skulle kunna tro att det luktade underligt på fiskmarknaden men det gjorde det inte. Det luktade friskt hav och grillad fisk. Gott med andra ord!
Stället var beläget fint vid hamnen. Perfekt för båtar att kunna dumpa av sin fångst till fiskhandlar'n utan något större kruks.
Kan ni skymta kanotisterna som paddlar bredvid varandra i den lilla glipan med vatten där på bilden?
Viggo fick sitta på sin farfars axlar och medan han gjorde det gav han honom omedvetet ett snyggt ansikte. Någonting jag känner igen när det gäller Viggo och sitta på axlarna.
När vi hade sett hamnen gick vi in för att handla hummer och musslor. Dagsfärskt som bara den.
Gulligt det där med att dom tryckt ner skylten i en citron.
Humrarna var på hugget och vill inte bli uppfiskade av oss. Tro jag det, stackars krakar.
Viggo tyckte det var riktigt roligt att inspektera dom ilskna skaldjuren.
Oliver, vars tur det var att få sitta på farfarns axlar, tyckte också att det var spännande.
När fångsten blivit så stor som vi ville lades krabaterna i påsar. Livslevande och oskyldiga och med en Lilian som stod och kollade på utan att knappt ens ha dåligt samvete. Fy vad jag är hemsk!
Oliver räknade noga så att summan av humrarna var lika med så många som vi skulle ha.
När allt var klappat och klart lades humrarna på iskall is för att senare få kokas i kokhett vatten. Och vi åkte hem med dom för att greja och dona med bestyr inför kvällens festligheter.
Somrig mat med trevligt folk.
Efter promenaden jag tog för att bekanta mig med Cape May kom jag hem till huset där det var full fart med bestyr inför middagen.
Här har ni det söta huset som Farmorn och Farfarn hyrde under en vecka och som vi alltså tog del av under några dagar.
Som sagt så var det full rulle i köket. Det skulle bli grillade hamburgare med en massa goda sallader och tillbehör.
Om ni tycker att Melissa ser sig olik ut beror det på att det inte är hon. Kvinnan till höger är en vän till familjen som kom över på besök med sina två små barn och make.
När maten var klar högg alla in.
Somrigt och gott.
Little G var lika glad och charmig som alltid.
Långt in på natten satt alla och mös. Jag var den som gav upp först, efter barnen, eftersom jag var utslagen på grund av festen natten innan. Men jag var nöjd som det var när jag somnade så skönt så skönt med havsluft i lungorna i min härliga säng i härliga Cape May.
Här har ni det söta huset som Farmorn och Farfarn hyrde under en vecka och som vi alltså tog del av under några dagar.
Som sagt så var det full rulle i köket. Det skulle bli grillade hamburgare med en massa goda sallader och tillbehör.
Om ni tycker att Melissa ser sig olik ut beror det på att det inte är hon. Kvinnan till höger är en vän till familjen som kom över på besök med sina två små barn och make.
När maten var klar högg alla in.
Somrigt och gott.
Little G var lika glad och charmig som alltid.
Långt in på natten satt alla och mös. Jag var den som gav upp först, efter barnen, eftersom jag var utslagen på grund av festen natten innan. Men jag var nöjd som det var när jag somnade så skönt så skönt med havsluft i lungorna i min härliga säng i härliga Cape May.
En solig promenad i Cape May.
Det var inte bara havet och stranden jag passade på att njuta av under min promenad genom Cape May.
Jag passade på att njuta av allt jag såg.
Och tack Gud för kameror.
För tänk så bra att ni också kan få se lite av det jag såg genom dessa fotografier.
Det är såklart bara en bråkdel av allt men bättre det än inget alls, eller hur!
Jag tyckte att det var så fint att en val och några delfiner fick pryda en tegelvägg.
Shoppinggatorna i Cape May är sommar-mysiga.
Det finns många fina små butiker som både är fina på utsidan och insidan.
Så fanns där ett galleri som jag besökte förstås. Där inne var det mest bilder på vyer av hav, passande nog.
Hej Hej säger badankorna i fönstret.
Jag hade hört talas om att det skulle finnas en svensk affär och när jag fick syn på den kunde jag förstås inte annat än gå in och kika.
Gullig skylt som nog får resten av världen att undra över svensk kultur. En målad häst liksom.
Inne i butiken såldes det allt möjligt krimskrams. Mycket virkat och broderat, dalahästar, glas från Kosta Boda och så där. Nog för att i stort sett allt där var svenskt men jag hoppas för allt i världen inte att övriga världen ser Sverige som ett krimskrams land. Vi är ett land med stil. Eller hur folket!
Konst, mat, kärlek, resor och yoga. Eller det var i alla fall det första jag kom och tänka på just nu. Snäckan hängde på ett stacket och jag tyckte den var fin med en fin budskapsfråga.
Skuggor från träd är det bästa i skuggform.
När jag hade promenerat runt en bra stund kände jag att det var dags att bege mig hem till huset.
För hemma i huset fanns alla härliga människor som jag nu började sakna. Eric, Melissa, pojkarna, Farmor och Farfar, Johan, Alison och lilla Layton.
Jag passade på att njuta av allt jag såg.
Och tack Gud för kameror.
För tänk så bra att ni också kan få se lite av det jag såg genom dessa fotografier.
Det är såklart bara en bråkdel av allt men bättre det än inget alls, eller hur!
Jag tyckte att det var så fint att en val och några delfiner fick pryda en tegelvägg.
Shoppinggatorna i Cape May är sommar-mysiga.
Det finns många fina små butiker som både är fina på utsidan och insidan.
Så fanns där ett galleri som jag besökte förstås. Där inne var det mest bilder på vyer av hav, passande nog.
Hej Hej säger badankorna i fönstret.
Jag hade hört talas om att det skulle finnas en svensk affär och när jag fick syn på den kunde jag förstås inte annat än gå in och kika.
Gullig skylt som nog får resten av världen att undra över svensk kultur. En målad häst liksom.
Inne i butiken såldes det allt möjligt krimskrams. Mycket virkat och broderat, dalahästar, glas från Kosta Boda och så där. Nog för att i stort sett allt där var svenskt men jag hoppas för allt i världen inte att övriga världen ser Sverige som ett krimskrams land. Vi är ett land med stil. Eller hur folket!
Konst, mat, kärlek, resor och yoga. Eller det var i alla fall det första jag kom och tänka på just nu. Snäckan hängde på ett stacket och jag tyckte den var fin med en fin budskapsfråga.
Skuggor från träd är det bästa i skuggform.
När jag hade promenerat runt en bra stund kände jag att det var dags att bege mig hem till huset.
För hemma i huset fanns alla härliga människor som jag nu började sakna. Eric, Melissa, pojkarna, Farmor och Farfar, Johan, Alison och lilla Layton.
Cape May!
Vet ni vart jag och värdfamiljen åkte förra lördagen för att spendera lör,sön,mån och för att fira Olivers fjärde födelsedag? Till Cape May, allra längst ner i spetsen av New Jersey. Cirkus två timmar med bil ifrån där vi bor.
Cape May är en underbart fin liten stad som Erics familj har spenderat mycket tid i under sina somrar. Det är en fin tradition för deras familj kan man säga då det började med Erics pappa Bill som semestrade där som barn, sen Eric och nu Erics pojkar.
Nästan det första jag gjorde efter att vi kommit fram var att ta en promenad ner till stranden och havet.
Fina fina underbara havet och stranden!
Det var inte bara jag som hade en härlig tid på standens kant. Även dom här två tvillingpojkarna tycktes ha det hur bra som helst.
Solens strålar värmde gott på min hud och på all sand.
Och lika gott tycktes solen värma kaktusarna som nästan såg ut att prata med varandra där dom så fint växte.
Cape May är en underbart fin liten stad som Erics familj har spenderat mycket tid i under sina somrar. Det är en fin tradition för deras familj kan man säga då det började med Erics pappa Bill som semestrade där som barn, sen Eric och nu Erics pojkar.
Nästan det första jag gjorde efter att vi kommit fram var att ta en promenad ner till stranden och havet.
Fina fina underbara havet och stranden!
Det var inte bara jag som hade en härlig tid på standens kant. Även dom här två tvillingpojkarna tycktes ha det hur bra som helst.
Solens strålar värmde gott på min hud och på all sand.
Och lika gott tycktes solen värma kaktusarna som nästan såg ut att prata med varandra där dom så fint växte.
Att supa som en estländare.
Mitt bloggande är kvar i förra fredagen. Alltså för nio dagar sedan ungefär.
Efter att Liina och jag varit på den italienska festivalen tog vi oss till trolley square där jag käkade quesadilla. En riktigt god sådan också.
Efter att jag fått mexikansk mat i magen gick vi till Lime Tequila bar för att även få i oss lite mexikansk vätska.
Där finns det mycket att välja på.
Vi körde på en trippel tequila. Tre sorter från ett och samma märke.
Killen i baren babblade på hej vilt om tequila och om hur det framställs med mera. Liina och jag var intresserade men mest var vi intresserade av att få smaka.
Vi tog förstås lime till för då blir det som godast.
Liina är från Estland som ni redan visste och om ni mot förmodan hade glömt så syns det tydligt på den här bilden. Estländare vet hur man super minsann.
Själv satt jag och snuttade på min lime.
Vi hade en väldans trevlig stund tillsammans med en massa trevliga själar som också bänkat sig i baren. Vi satt och pratade om allt möjligt, inte minst om det vi såg på tv:n som hängde ovanför oss. Där kunde vi se hur en man tog sig över Niagara Fallen ballanserandes på en lina (OBS! inte på Liina). Galning...
Efter besöket på tequila baren var det dags för Liina och mig att ta oss vidare till festen vi var bjudna på. En riktigt trevlig poolfest typiskt USA men se där ifrån glömdes kameran helt bort så ni får helt enket fantisera fram något i huvudet på hur det såg ut. Så kan det gå när inte haspen är på!
Viva Italia
För en vecka sedan, alltså förra fredagen, gick jag och Liina på italiensk festival.
Den hölls i kvareteren runt den katolska kyrkan.
Dom hade pimpat med flaggor i grönt, rött och vitt viva Italien.
Festivalen var populär minsann. Det kryllade av folk. Folk som ville äta, åka karusell, lyssna på italiensk musik och dricka vin.
Det härligaste med såna här tillställningar tycker jag alltid är glädjeskratten man kan höra från tivoliområdet.
Festivalens tivoli var rätt stort och där kunde man se folk av alla dess slag. Till och med nunnor.
Man kunde vinna saker om man ville. Det coolaste man kunde vinna tycker jag personligen var den här rastabananen, och då kan ni ju själva räkna ut hur dåligt utbudet på bra priser egentligen var.
Liina och jag som skulle vidare iväg på fest gick igenom festivalen lite snabbt utan att vare sig åka karusell eller vinna lågbudget-priser.
Men vi hann med att prova panzarotti som är en dubbelvikt friterad pizza. Något som min värdmamma, som har italienskt i blodet, rekommenderade varmt. Det var gott och så fick det en även att tycka att vanlig pizza är rena hälsomaten.
Festivalen höll på i en vecka, från sön-sön, och tycktes vara hur populär som helst hos allt folket.
Den hölls i kvareteren runt den katolska kyrkan.
Dom hade pimpat med flaggor i grönt, rött och vitt viva Italien.
Festivalen var populär minsann. Det kryllade av folk. Folk som ville äta, åka karusell, lyssna på italiensk musik och dricka vin.
Det härligaste med såna här tillställningar tycker jag alltid är glädjeskratten man kan höra från tivoliområdet.
Festivalens tivoli var rätt stort och där kunde man se folk av alla dess slag. Till och med nunnor.
Man kunde vinna saker om man ville. Det coolaste man kunde vinna tycker jag personligen var den här rastabananen, och då kan ni ju själva räkna ut hur dåligt utbudet på bra priser egentligen var.
Liina och jag som skulle vidare iväg på fest gick igenom festivalen lite snabbt utan att vare sig åka karusell eller vinna lågbudget-priser.
Men vi hann med att prova panzarotti som är en dubbelvikt friterad pizza. Något som min värdmamma, som har italienskt i blodet, rekommenderade varmt. Det var gott och så fick det en även att tycka att vanlig pizza är rena hälsomaten.
Festivalen höll på i en vecka, från sön-sön, och tycktes vara hur populär som helst hos allt folket.
Det är föresten i den här kyrkan som Eric & Melissa gift sig och som deras tre söner blivit döpta i.
Efter att vi gått igenom alla kvarter av festivalområden började solen ligga lågt och vi var redo att börja kvällens partande. Eller nästan. Innan vi skulle bege oss mot festen så ville jag käka och dricka mexikanskt. Först bar det åt mot ett mexikanskt matställe och sedan en trevlig tequilabar..
Vi ses snart (läs: på tok för länge) igen!
Efter allt det roliga så kom det tråkiga. Att säga hejdå.
Jag ville spendera så mycket tid som jag bara kunde med min älskade vän så jag följde med henne på tåget som ledde oss till flygplatsens air shuffle där vi fick säga hejdå vi ses snart.
Men ibland är snart på tok för länge, speciellt när det gäller sin bästa vän. Vi tröstade oss med att det bara är en sommar kvar tills vi ses igen! Nog för att vi båda kommer ha en massa massa massa skoj tills vi ses igen men det svider att lämna sin vän ska ni veta. Lyckligtvis så lämnade jag inte henne för ett år den här gången. Och för den delen så var det ju faktiskt hon som satte sig på ett flygplan den här gången. Så man kanske kan säga att vi är kvitt :)
Veckan med Karolina var helt fantastisk! Ni har kunnat sett en skymt av allt det vi gjort här på bloggen men jag önskar nästan att ni kunde ha fått sett allt, inspelat på något sett, för Oj vad kul vi haft det! Tänk att kunna umgås konstant med en vän i en hel vecka utan att ens tröttna en sekund! Det kallar jag äkta vänskap det och det är något riktigt fint och värdefullt ska jag säga er.
Karolina, älskade vän!
Tack för en helt magisk vecka! Vilka minnen vi har skapat! Det blir något att berätta för barnbarnen. Eller, vänta lite nu här. Kanske inte när allt kommer omking... ;) Jag ♥ Dig så himla otroligt mycket /Din vän Lilian i alla lägen, alla väder, när som helst på hela dygnet -för alltid!
Jag ville spendera så mycket tid som jag bara kunde med min älskade vän så jag följde med henne på tåget som ledde oss till flygplatsens air shuffle där vi fick säga hejdå vi ses snart.
Men ibland är snart på tok för länge, speciellt när det gäller sin bästa vän. Vi tröstade oss med att det bara är en sommar kvar tills vi ses igen! Nog för att vi båda kommer ha en massa massa massa skoj tills vi ses igen men det svider att lämna sin vän ska ni veta. Lyckligtvis så lämnade jag inte henne för ett år den här gången. Och för den delen så var det ju faktiskt hon som satte sig på ett flygplan den här gången. Så man kanske kan säga att vi är kvitt :)
Veckan med Karolina var helt fantastisk! Ni har kunnat sett en skymt av allt det vi gjort här på bloggen men jag önskar nästan att ni kunde ha fått sett allt, inspelat på något sett, för Oj vad kul vi haft det! Tänk att kunna umgås konstant med en vän i en hel vecka utan att ens tröttna en sekund! Det kallar jag äkta vänskap det och det är något riktigt fint och värdefullt ska jag säga er.
Karolina, älskade vän!
Tack för en helt magisk vecka! Vilka minnen vi har skapat! Det blir något att berätta för barnbarnen. Eller, vänta lite nu här. Kanske inte när allt kommer omking... ;) Jag ♥ Dig så himla otroligt mycket /Din vän Lilian i alla lägen, alla väder, när som helst på hela dygnet -för alltid!
Gul taxi yoghurt och bagel.
När vi hämtat väskorna på hotellet började klockan bli dags för flygplatsen.
Men det var inte dags riktigt än och det fanns en grej till jag tyckte att Karolina absolut skulle uppleva under sitt första New York besök.
Och det var att åka gul taxi. Givetvis!
Vi åkte med i en bil som kördes av en indisk man som bott i New York i 18 år, som kört taxi i 7 och som hittar i New York som att det vore hans byrålåda.
Vi bad taxin att köra oss till hörnet på det här stället ungefär för vi ville käka lunch.
Nog för att flygplansmat är mysigt men det brukar inte smaka så gott så det var bäst att fylla Karros mage med lite bagel och yoghurt innan hemfärd. Själv skulle jag ta en senare buss hem och där får man varken mat eller dryck så det var bäst att jag käkade lite jag med. Alltid finns det någon undanflykt till att stoppa i sig föda.
Men det var inte dags riktigt än och det fanns en grej till jag tyckte att Karolina absolut skulle uppleva under sitt första New York besök.
Och det var att åka gul taxi. Givetvis!
Vi åkte med i en bil som kördes av en indisk man som bott i New York i 18 år, som kört taxi i 7 och som hittar i New York som att det vore hans byrålåda.
Vi bad taxin att köra oss till hörnet på det här stället ungefär för vi ville käka lunch.
Nog för att flygplansmat är mysigt men det brukar inte smaka så gott så det var bäst att fylla Karros mage med lite bagel och yoghurt innan hemfärd. Själv skulle jag ta en senare buss hem och där får man varken mat eller dryck så det var bäst att jag käkade lite jag med. Alltid finns det någon undanflykt till att stoppa i sig föda.
Det platta huset bara så där hipp som happ.
Vi gick och vi gick gata efter gata. Lite till. Lite längre. Steg efter steg. Tunnelbanan lät vi för tillfället bli då vi båda ville njuta så mycket som möjligt av staden innan det var dags för Karro att åka hem till Sverige. Vi skulle mot 3th ave 47th street men på vägen dit tänkte jag överraska Karro med en liten stor grej utan att avslöja någonting i förväg.
Jag visste precis vart vi var och vart vi var på väg. Utan att säga något om vart eller till vad, eftersom det var en överraskning avslöjade jag förstås ingenting om att hon skulle bli överraskad i förväg, gick vi bredvid varandra på stadens gator. Njöt, pratade och tog in intrycken till det vi stötte på.
Så lite hipp som happ överraskar jag Karro med att stanna upp och säga. "Nu Karolina ska du kolla bakåt och uppåt".
Det gjorde hon och då fick hon se det här. Och det hon utbrast var "Wow shit vad häftigt!"
Jag visste precis vart vi var och vart vi var på väg. Utan att säga något om vart eller till vad, eftersom det var en överraskning avslöjade jag förstås ingenting om att hon skulle bli överraskad i förväg, gick vi bredvid varandra på stadens gator. Njöt, pratade och tog in intrycken till det vi stötte på.
Så lite hipp som happ överraskar jag Karro med att stanna upp och säga. "Nu Karolina ska du kolla bakåt och uppåt".
Det gjorde hon och då fick hon se det här. Och det hon utbrast var "Wow shit vad häftigt!"
Perry Street och Carrie Bradshaws lägenhet!
Efter att ha käkat tårta och cheesecake från stället som är känt från Sex and The City gick vi vidare till ett ställe som är ännu mer känt från just Sex and The City. Nämligen lägenheten på Perry Street som Carrie Bradshaw bor i.
Perry Street.
Här har ni gatan från ena hållet. Vi behövde inte gå länge försen vi såg trappen till lägenheten som är så känd så.
Taradam dam dam da! Carrie's dörr.
Carrie's trappräcke.
Carrie's snurridutt. Självklart vet jag att Carrie inte finns på riktigt och på så sätt vet jag även att det varken är hennes trappräcke, dörr eller snurridutt. Men i serien låtsas detta i vilket fall vara hennes hem.
I verkligeheten tillhör lägenheten någon/några andra.
Och i och med det vill dom att man visar respekt. Att man bara står fint och snällt nedanför om man vill bli fotad tillsammans med den kända entrén och så vidare.
Men liiite måste man ju trotsa.
Ett par steg upp på trappen var jag bara tvungen att ta. Dom som bor där får helt enkelt skylla sig själva att dom lånade ut sin lya till serien/ köpte lägenheten som är känd från serien. Det är helt enkelt dom som får ta hänsyn till att folk som Karro och mig vill komma dit och kliva lite på trappstegen.
Efter att vi stått och känt in känslan av Carrie's Perry Street gick vi vidare genom New Yorks alla andra gator.
Här har ni föresten Perry Street från andra hållet.
En söt frukost
På söndagen var det Karolinas sista dag med mig i USA. Det kändes tråkigt värre. Jag hade förstås velat haft kvar henne i minst en vecka till. Men vi försökte att inte tänka på att hon snart skulle bege sig hem mot Sverige igen och så förgyllde vi dagen så bra vi kunde. Klockan 15:00 skulle hon befinna sig på flygplatsen och innan dess hade vi tid till både det ena och det andra. Vi började med en delikat frulle.
Vart vi skulle käka frukost hade vi redan bestämt innan.
Det skulle bli sockerkick a la Magnolia Bakery som start på dagen! Och eftersom både Karolina och jag, som miljontals andra tjejer (och killar), har sett varenda avsnitt av Sex and The City så besökte vi Magnolia Bakery på Bleeker Street som är känt från serien.
Vart vi skulle käka frukost hade vi redan bestämt innan.
Det skulle bli sockerkick a la Magnolia Bakery som start på dagen! Och eftersom både Karolina och jag, som miljontals andra tjejer (och killar), har sett varenda avsnitt av Sex and The City så besökte vi Magnolia Bakery på Bleeker Street som är känt från serien.
Där inne var det förstås uppradat med tårtor och andra bakverk av världsklass.
Jag har besökt alla Magnolia Bakery i New York och dom är alla så himla mysiga och hemtrevliga.
Lite dekorationer man kan köpa vid kassadisken om det råkar vara så att man ska bjuda ett födelsedagsbarn på något bakverk.
En sockersöt receptbok.
När vi sagt God Morgon och tack till konditorn som serverade oss vår frukost gick vi ut och satte oss i en park på andra sidan gatan.
Vid ett tvåmannabord här.
Det första vi gjorde var att ta några klunkar av våra kaffe med mjölk.
Och strax där efter öppnade vi våra boxar med frukost. Vi tog tuggor av varandras bakverk men jag hade valt en stor tårtbit med smak av caramell.
Och Karolina gjorde valet Key Lime Cheesecake. Båda mycket söta och goda. Precis som Karolina och jag själv.
Nattlig Shopping
I början på natten gick Karro och jag och shoppade. Så kan det vara i staden som aldrig sover!
Bland annat besökte vi förtås Forever 21. USA's svar på H&M. (Visserligen har dom ju H&M här borta med men ni förstår vad jag menar).
Vi passade på att besöka en massa roliga affärer som är udda och typiska för det turistiga New York.
Ute på gatan träffade vi två snutar som vi bad ställa upp på en idolbild. Det gick jättebra sa dom. Visst blev det en bra bild sen! För älskar inte ni också hur Karro verkligen grabbade tag om ena konstapeln som att han vore en helt vanlig människa som han faktiskt är? Han själv, och alla övriga poliser, har ju en tendens till att tro dom är något alldeles kolossalt märkvärdigt och bra.
Själv nöjde ja mig med att krama om en björn inne i Disney-affären på Times Square. Det var mest barn som blev fotade vid den så kvinnan som stod vid björnen och som erbjöd barn att bli fotade tillsammans med den blev lite förvånad när jag frågade om jag också fick bli fotad med den. Det tyckte jag var dåligt, framför allt då hon jobbar i en affär där dom lever efter mottot "glöm aldrig bort ditt barnasinne".
In på småtimmarna satt vi på Times Square röda trappa och blickade ut över allt kryllande av folk. Sen fick vi svårt att hålla våra ögon öppna så då gick vi till hotellet för en god natt sömn.
Bland annat besökte vi förtås Forever 21. USA's svar på H&M. (Visserligen har dom ju H&M här borta med men ni förstår vad jag menar).
Vi passade på att besöka en massa roliga affärer som är udda och typiska för det turistiga New York.
Ute på gatan träffade vi två snutar som vi bad ställa upp på en idolbild. Det gick jättebra sa dom. Visst blev det en bra bild sen! För älskar inte ni också hur Karro verkligen grabbade tag om ena konstapeln som att han vore en helt vanlig människa som han faktiskt är? Han själv, och alla övriga poliser, har ju en tendens till att tro dom är något alldeles kolossalt märkvärdigt och bra.
Själv nöjde ja mig med att krama om en björn inne i Disney-affären på Times Square. Det var mest barn som blev fotade vid den så kvinnan som stod vid björnen och som erbjöd barn att bli fotade tillsammans med den blev lite förvånad när jag frågade om jag också fick bli fotad med den. Det tyckte jag var dåligt, framför allt då hon jobbar i en affär där dom lever efter mottot "glöm aldrig bort ditt barnasinne".
In på småtimmarna satt vi på Times Square röda trappa och blickade ut över allt kryllande av folk. Sen fick vi svårt att hålla våra ögon öppna så då gick vi till hotellet för en god natt sömn.
Från Williamsburg till Manhattan med en rosa bro och en rosa himmel.
När skymningen gjorde entré sa vi hejdå till Williamsburg och så promenerade vi tillbaka till Manhattan.
Eftersom det är en bro så tog vi samma väg tillbaka fast från andra hållet. Logiskt igen.
I början av bron kunde vi kika ner på en bakgårdsfest som såg ut att vara så trevlig så.
Bron var som allra finast i skymningsljus kunde vi lätt konstatera.
För allt var så matchande i färgerna. Bron, himmelen, husen, vattnet.
Brons lampor hade nu tänds och dom skapade mysfaktor.
Ett smygfoto på Karro.
På bron träffade vi en trevlig herre som erbjöd sig att ta ett foto på oss med min kamera. Snällt!
Det syns inte så bra på bilderna men i verkligheten var det så himla vackert att gå på bron i just skyming. För himmelen var alldeles skär och blå. Skär och blå, precis som bron.
Så om ni kära vänner vill promenera på den här bron någon gång i ert liv, gå under skymingstid. Eller gör som vi, ta en promenad under både dagsljus och skymning. Två gånger skadar inte för det är himla fint att vara på Williamsburg Bridge.
Eftersom det är en bro så tog vi samma väg tillbaka fast från andra hållet. Logiskt igen.
I början av bron kunde vi kika ner på en bakgårdsfest som såg ut att vara så trevlig så.
Bron var som allra finast i skymningsljus kunde vi lätt konstatera.
För allt var så matchande i färgerna. Bron, himmelen, husen, vattnet.
Brons lampor hade nu tänds och dom skapade mysfaktor.
Ett smygfoto på Karro.
På bron träffade vi en trevlig herre som erbjöd sig att ta ett foto på oss med min kamera. Snällt!
Det syns inte så bra på bilderna men i verkligheten var det så himla vackert att gå på bron i just skyming. För himmelen var alldeles skär och blå. Skär och blå, precis som bron.
Så om ni kära vänner vill promenera på den här bron någon gång i ert liv, gå under skymingstid. Eller gör som vi, ta en promenad under både dagsljus och skymning. Två gånger skadar inte för det är himla fint att vara på Williamsburg Bridge.
Burgare i bröd såklart!
Vi hade bestämt oss för att käka hamburgare. Hamburgar på det här stället.
För det är ett ställe som jag har hört talas om ska servera riktigt goda burgers.
Namnet på den lilla restaurangen är DuMont Burger.
Menyn var enkel och simpel med ganska några valmöjligheter. Så himla skönt att ha det så ibland.
För det är ett ställe som jag har hört talas om ska servera riktigt goda burgers.
Namnet på den lilla restaurangen är DuMont Burger.
Menyn var enkel och simpel med ganska några valmöjligheter. Så himla skönt att ha det så ibland.
Vi åt nästan samma sak. Eller vi åt samma sak. Bara det att jag tog sallad i stället för pommes på min tallrik men i slutändan delade vi lite hej vilt på tillbehören.
Burgarna var riktigt goda. Dom var liksom perfekt gjorda och smaksatta så där ljuvligt gott.
När vi var mätta och när himmelen började bli rosa bestämde vi oss för att ta bron tillbaka till Manhattan. För det var det här jag ville åt -att promenera på den rosa bron i en rosa solnedgång!
Graffiti
Innan vi gick till matstället vi i förväg bestämt att vi skulle äta på gick vi förbi en vägg med graffiti.
Väggen var vi givetvis tvugna att fota. Ibland är det liksom så att jag bara måste saker för att känna mig hel som människa.
Väggen hade alla möjliga färger. Det var mycket blått i den och vid den blåaste avdelningen ville jag fota Karro. Mest eftersom det är hennes älsklingsfärg men även för att hon passar så bra med färgen blå i olika nyanser.
Se bara här så fin hon är!
Karro liksom gör dom blå nyanserna till att bli så mycket finare. Annars brukar man ju säga att färger framhäver människors utseende men med Karro är det tvärt om för hon är så bra.
Vid den gröna delen fotade vi mig. För det är som bekant min favoritfärg.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig på bild. Det där med att vara fotomodell kan vara stelt och knivigt.
Så istället för att le stelt in i kameran så tittade jag ner och då tyckte jag att jag fick till det hyfsat bra.
Hur som haver. När vi fotat lite grann kände jag mig komplett över den saken och så kunde vi gå vidare för att käka.
Väggen var vi givetvis tvugna att fota. Ibland är det liksom så att jag bara måste saker för att känna mig hel som människa.
Väggen hade alla möjliga färger. Det var mycket blått i den och vid den blåaste avdelningen ville jag fota Karro. Mest eftersom det är hennes älsklingsfärg men även för att hon passar så bra med färgen blå i olika nyanser.
Se bara här så fin hon är!
Karro liksom gör dom blå nyanserna till att bli så mycket finare. Annars brukar man ju säga att färger framhäver människors utseende men med Karro är det tvärt om för hon är så bra.
Vid den gröna delen fotade vi mig. För det är som bekant min favoritfärg.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig på bild. Det där med att vara fotomodell kan vara stelt och knivigt.
Så istället för att le stelt in i kameran så tittade jag ner och då tyckte jag att jag fick till det hyfsat bra.
Hur som haver. När vi fotat lite grann kände jag mig komplett över den saken och så kunde vi gå vidare för att käka.
Williamsburg.
Väl när vi kommit över bron var vi framme på andra sidan. Logiskt nog.
I Williamsburg är liksom allt så bra.
Människorna där är så coola. Se bara på den här bilden som ett exempel. Ett gäng som spelar musik på sågar och grejer som dom packat med sig i en blå kundvagn, en tjej med hästsvansen lite på sniskan och några grabbar och tjejer iklädda färgglada folkdräkter eller liknande.
I Williamsburg finns det ett svenskt café som heter konditori. Vi fikade aldrig där eftersom vi kan fika svenskt så ofta annars men kul är det allt att vi svenskar är representerade på ett sånt gulligt sätt.
När Karolina och jag fikade valde vi istället att köpa med oss från ett ekologiskt café och sätta oss på gatan för att avnjuta det och samtidigt kolla på folk.
Mitt emot oss stod en kille och sjöng. Det var lite dåligt ljud i hans mick annars lät det bra.
Folket var så lediga och sköna. Till och med barnen.
På tal om barn så hade vuxna satt upp en krit-rit-station för alla barn som var sugna att vara kreativa, mitt på gatan. Så ska jag ha det utanför mitt hem i framtiden.
Här och var hade folk ställt ut bord på gatorna med grejer till salu. Mini-loppisar kan man säga.
Efter att ha gått ett bra tag blev vi trötta i fötterna.
Och det för att vi lade oss ner i gröngräset.
Mitt på gatorna har dom så här års lagt ut mattor av äkta gräs som människor kan vila och känna sig somriga på.
Det tyckte jag var härligt.
Karro och jag lät tid och rum flyga förbi medans vi låg ner på den äkta konstgjorda gräsmattan och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord.
Efter en bra stund gick vi vidare.
Och så här dags började vi båda bli hungriga så då gick vi och åt det typiskaste man kan tänka sig för USA. Någon som vill gissa?
I Williamsburg är liksom allt så bra.
Människorna där är så coola. Se bara på den här bilden som ett exempel. Ett gäng som spelar musik på sågar och grejer som dom packat med sig i en blå kundvagn, en tjej med hästsvansen lite på sniskan och några grabbar och tjejer iklädda färgglada folkdräkter eller liknande.
I Williamsburg finns det ett svenskt café som heter konditori. Vi fikade aldrig där eftersom vi kan fika svenskt så ofta annars men kul är det allt att vi svenskar är representerade på ett sånt gulligt sätt.
När Karolina och jag fikade valde vi istället att köpa med oss från ett ekologiskt café och sätta oss på gatan för att avnjuta det och samtidigt kolla på folk.
Mitt emot oss stod en kille och sjöng. Det var lite dåligt ljud i hans mick annars lät det bra.
Folket var så lediga och sköna. Till och med barnen.
På tal om barn så hade vuxna satt upp en krit-rit-station för alla barn som var sugna att vara kreativa, mitt på gatan. Så ska jag ha det utanför mitt hem i framtiden.
Här och var hade folk ställt ut bord på gatorna med grejer till salu. Mini-loppisar kan man säga.
Efter att ha gått ett bra tag blev vi trötta i fötterna.
Så helt plötsligt såg vi husen från den här vinkeln.
Och det för att vi lade oss ner i gröngräset.
Mitt på gatorna har dom så här års lagt ut mattor av äkta gräs som människor kan vila och känna sig somriga på.
Det tyckte jag var härligt.
Karro och jag lät tid och rum flyga förbi medans vi låg ner på den äkta konstgjorda gräsmattan och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord.
Efter en bra stund gick vi vidare.
Och så här dags började vi båda bli hungriga så då gick vi och åt det typiskaste man kan tänka sig för USA. Någon som vill gissa?
Från Lower East till Williamsburg.
Brooklyn gillar jag. Det är coolt där. Speciellt i Williamsburg. Och eftersom Karro är så cool så ville jag ta henne dit.
Vi tog gångvägen över bron.
Över den rosa bron som heter Williamsburg Bridge.
Vi var båda flitiga med våra kameror så i det här inlägget kommer utbudet min kamera har att bjuda på.
Eftersom det är en bro så började vi i ena änden. Från Manhattan mot Brooklyn.
Trots lite sömn i kroppen hade jag spring i benen.
Det var liksom så spännande att promenera på den rosa bron i NY med min bästa vän.
Mitt kroppspråk avslöjar lite väl tydligt att jag tog åt mig titeln "Drottning över bron".
Jag kunde inte låta bli att smygfota kärleksparet i matchande linnen. Så himla gulliga!
Karolina hade bestämt dejt mitt på bron. Och vilket kap sen!
Hela bron är förövrigt nedkluttrad på ett kreativt och fint sett.
En cyklist i all världens fart.
Här hade vi kommit halvvägs över.
Eftersom den här delen av bron hade fått så mycket fin färg på sig valde vi att ta lite foton.
Personligen tycker jag att jag lyckades få in en bra dryg min som matchar graffiti.
Det jag såg när jag blev fotad var det här. Fina prickar i olika färger.
Lilian onormal.
Lilian normal.
Karolina, mitt emellan NEW och YORK.
♥
I mitt galleri finns det inga galler i.
Så långt borta fast ändå så nära.
Det tog en liten stund för oss att vandra över bron.
Mycket på grund av att vi stannade upp stup i ett för att njuta.
Det vart en mysig promenad över bron.
Och när vi kom fram kom vi att ha en riktig mysig tid i Williamsburg, Brooklyn.
Vi tog gångvägen över bron.
Över den rosa bron som heter Williamsburg Bridge.
Vi var båda flitiga med våra kameror så i det här inlägget kommer utbudet min kamera har att bjuda på.
Eftersom det är en bro så började vi i ena änden. Från Manhattan mot Brooklyn.
Trots lite sömn i kroppen hade jag spring i benen.
Det var liksom så spännande att promenera på den rosa bron i NY med min bästa vän.
Mitt kroppspråk avslöjar lite väl tydligt att jag tog åt mig titeln "Drottning över bron".
Jag kunde inte låta bli att smygfota kärleksparet i matchande linnen. Så himla gulliga!
Karolina hade bestämt dejt mitt på bron. Och vilket kap sen!
Hela bron är förövrigt nedkluttrad på ett kreativt och fint sett.
En cyklist i all världens fart.
Här hade vi kommit halvvägs över.
Eftersom den här delen av bron hade fått så mycket fin färg på sig valde vi att ta lite foton.
Personligen tycker jag att jag lyckades få in en bra dryg min som matchar graffiti.
Det jag såg när jag blev fotad var det här. Fina prickar i olika färger.
Lilian onormal.
Lilian normal.
Karolina, mitt emellan NEW och YORK.
♥
I mitt galleri finns det inga galler i.
Så långt borta fast ändå så nära.
Det tog en liten stund för oss att vandra över bron.
Mycket på grund av att vi stannade upp stup i ett för att njuta.
Det vart en mysig promenad över bron.
Och när vi kom fram kom vi att ha en riktig mysig tid i Williamsburg, Brooklyn.
Phantom Of The Opera!
Karolina, vill du se en show på Broadway? Sa ja. Oh, gud vad cool! Ja det vill jag! Sa Karro. Så då bestämde vi oss för att göra det.
Vi bestämde oss för att se en föreställning på dagen för att kunna ägna oss åt annat på kvällen, och vi blev så himla glada när vi lyckades få bra platsbiljetter till showen som visats längst på Broaway -The Phantom Of The Opera!
Karolina i kön till salongen med biljetterna (som vi för övrigt självklart fyndat i tkts-båsen) i högsta hugg!
I köandet blev vi hungriga och eftersom man inte får ta med sig mat eller dryck in fick vi käka upp våra bagels i kön. Eftersom vi inte ville stressäta dom lät vi folk gå före oss i kön för det gjorde ju inget precis då biljetterna förstås redan är platsbestämda. Och vilka platser vi kom att ha sen! I mitten i mitten långt fram. Riktiga höjdarplatser!
Väl inne kollade säkerhetspersonalen igenom alla väskor lite fort sen fick vi gå och ta plats. Men innan det gick vi och tömde blåsorna för kissnödig under föreställningen är ju inget man vill bli.
I salongen var det fullproppad såklart. Tänk att just Phantom Of The Opera har varit slutsåld två gånger om dagen i en himla massa år. Money money money.
Det var så där spännande i magen som det är innan man får öppna sina paket på julafton när man fick skymta rekvesitan på scenen innan föreställningen drog igång.
Karro och jag iklädda mitt läppstift som faktist heter Broadway. Första gången jag gick på Broadway hade jag på mig det av en slump, den här gången använde jag det på flit. Broadway-läppstiftet ska självfallet sitta på när man kollar en show på Broadway.
Lokalen var så himla fin.
Och showen var så himla bra! Helt kolosalt vad bra den var! Både jag och Karro satt med gåshud genom i stort sett hela föreställningen. Sju stjäror i betyg av fem möjliga!
När föreställningen var klar var stämningen så där bubblade härlig i salongen. Alla var helt tagna av vad dom just upplevt. Inte minst Karolina och jag!
Bloggelibloggblogg
Jag har ju bara så himla mycket att blogga om nu förtiden så det är ju helt galet! Att jag ligger efter i bloggandet, det får ni helt enkelt leva med för det är det värt.
Jag har fortfarande inte bloggat klart om min och Karros NYC helg om ni undrar.
Och då var det över en vecka sedan vi var där! (Btw. Hittade en ny au pair till min familj när jag Karro och jag var i NYC. Han verkar jättetrevlig!)
Men, jag ska försöka att komma i fatt med så mycket i bloggandet som det bara går.
Dock är det lite klurigt att hinna med att lägga upp inlägg när man fyller sina dagar med så mycket skojigt.
I vilket fall så kommer nästa inlägg handla om något riktigt mäktigt.
Det kommer handla om när jag och Karolina var på Broadway och såg showen The Phantom Of The Opera...
Jag har fortfarande inte bloggat klart om min och Karros NYC helg om ni undrar.
Och då var det över en vecka sedan vi var där! (Btw. Hittade en ny au pair till min familj när jag Karro och jag var i NYC. Han verkar jättetrevlig!)
Men, jag ska försöka att komma i fatt med så mycket i bloggandet som det bara går.
Dock är det lite klurigt att hinna med att lägga upp inlägg när man fyller sina dagar med så mycket skojigt.
I vilket fall så kommer nästa inlägg handla om något riktigt mäktigt.
Det kommer handla om när jag och Karolina var på Broadway och såg showen The Phantom Of The Opera...
Morgonkaffe, Central Park och ugnspannkakebröd.
Lördagsmorgon. Med 2,5 timmar sömn i kroppen och blåsor på fötterna gick vi med humöret i topp på en mysig morgonpromenad till Central Park för att fortsätta promenera där. Promenad i följd av promenad helt enkelt!
På vår väg mot central parken slank vi in på ett Magnolia Bakery för att köpa oss morgonkaffe. Gott sådant!
Karolina i Central Park! Om jag får tipsa så skulle jag tipsa er om att börja era promenader i Central Park från 5th avenue vid Apple Store och den där fontänen som är där bland annat. Då träder man in i parken där det finns en massa fina broar och slingriga stigar och annat fint. Det gör att ens promenad blir jättemysig och trevlig.
Vi hade turen att kunna se lite baseball.
Tänk att kunna promenera så där i fina Central Park en lördagsmorgon med sin bästa vän.
Det är bara liksom så där himla fint i den där stora parken mitt i New York. Det är ett som är säkert.
Så här ska jag göra i min trädgård och alla som vill är välkomna att sitta där under och fika med mig.
Senare tog vi oss ut ur parken för att leta upp ett frukostställe. Dock blev det några stopp på vägen såklart. Som när vi fick se en skolbuss för då radade Karolina upp sig som att det vore back to school a la americano.
Polis polis potatisgris gå hem och skura morsans spis.
Efter rekommendation av en kvinna som rastade fyra hundar samtidigt gick vi till det här stället och åt frukost. OBS! Kvinnan på bilden har ingenting med texten att göra. /Bullen
Där fick man ett fluffigt bröd i väntan på sin beställda mat.
Brödet var gott. Smakade precis som ugnspannkaka!
Till frukost tog vi omelett och pannkakor.
Pannkakorna var så smarriga så. En fräsch och syrlig cintron smak och så en hög med färska bär. En bra start på dagen!
Efter frukosten var vi fyllda med energi och redo för att vandra vidare. Genom gator som turister oftast inte ser men som man lite hemligt utforskar om man är nyfiken att se hur dom äkta New Yorkborna faktiskt har det. Sånt är kul tycker jag.
cantaloupemelon, moonwalk, vacker utsikt, hugo boss, dans på gatan, super mario och mycket mycket mer.
Sen bar det av ut för att dansa hela natten lång!
Och vilken natt det blev sen! Haha. Ojojoj! Eftersom jag vet att mina föräldrar, och troligtvis Karros föräldrar, läser min blogg kommer jag inte skriva så mycket mer om natten i sig. Men för alla ni övriga som är nyfikna att höra mer kan vi träffas någon gång så ska ni både få se bilder och höra på historier som ni aldrig ens kommer tro. Sorry Mamma, Pappa, Janne och Helena. Sorry. Men hur som helst så vet ni ju att ni alltid kan lita på mig och Karro! ;)
The Blue Man Group, släng er i väggen!
Eftersom beslutångetsen var hög i valet av bild och eftersom jag vill visa Karro bilderna lägger jag upp alla tre.
Natten var fantastisk rolig och underhållade på alla sätt och vis! Haha. Så där rolig så att man inte kan sluta att skratta och le när man tänker på den ni vet...
Och vilken natt det blev sen! Haha. Ojojoj! Eftersom jag vet att mina föräldrar, och troligtvis Karros föräldrar, läser min blogg kommer jag inte skriva så mycket mer om natten i sig. Men för alla ni övriga som är nyfikna att höra mer kan vi träffas någon gång så ska ni både få se bilder och höra på historier som ni aldrig ens kommer tro. Sorry Mamma, Pappa, Janne och Helena. Sorry. Men hur som helst så vet ni ju att ni alltid kan lita på mig och Karro! ;)
The Blue Man Group, släng er i väggen!
Eftersom beslutångetsen var hög i valet av bild och eftersom jag vill visa Karro bilderna lägger jag upp alla tre.
Natten var fantastisk rolig och underhållade på alla sätt och vis! Haha. Så där rolig så att man inte kan sluta att skratta och le när man tänker på den ni vet...
Busgroggande klockan 1 på natten.
När vi kom ner från TopOfTheRock drog vi till Times Square för att ta pulsen på stämningen där.
Alla som tycker detta är en fin bild räcker upp en hand!
Karolina var helt tagen av att folkdraget var så stort och att alla butiker var öppna trots att klockan var över midnatt.
Medan vi strosade runt bland vimlet kom vi på att det var på tok för länge sen vi ätit så därför bestämde vi oss för att leta upp någon spännande restaurang.
Hey Mickey! Till och med Pissemugg (som Karros störtsköna pappa kallar honom) var vaken så här dags på dygnet. Bra förebildat för barn Musse. Bra...
Det var ju matställe vi letade efter ja men då och då kom vi av oss och istället stannade vi bara upp och njöt av allt vi såg.
På Times Square är intrycken många, oavsett tidpunkt på dagen men personligen tycker jag natten är allra bäst.
När det åter igen kurrade till i våra magar gick vi in på Hard Rock för att se hur det låg till med lediga bord.
Kön för att få ett bord var fyrtiofem minuter lång och det hade vi inte lust med så vi sa tack och hej till Hard Rock Café och till Beatles kostymerna dom har där.
Sen gick vi vidare och då slog det oss att vi var sugna på mexikanskt. Hola Amigo!
Därför hamnade vi på Times Square's Chevys.
Där hade dom pyntat med vimplar och ballonger.
Vi fick ett bord på övervåningen.
Innan vi beställt mat kom det fram en charmig liten spansk kille som ville ta ett fotografi och göra en nyckelring till oss. Som snål svensk frågade jag först hur mycket han skulle ha för det och han svarade att han ville ha lite valfri dricks. Det godkände vi och så sa det *klick*. Och en kvart senare ungefär stod han där med vår färdiga nyckelring. Tokern hade bara gjort en och vi som ville ha en varsin. Så därför har Karolina och jag nu bestämt att vi har delad vårdnad om den och varannanvecka underhåll. Just nu är den dock under en längre period med sin Mamma Karolina i Sverige. Oh vad jag saknar både nyckelringen och henne!
Sen kom maten och drycken in. Drycken ja. Vi beställde vanlig coca cola men kom ändå ut från restaurangen fulla som ägg. Kan det bero på att jag råkade hälla lite av vätskan vi hade i petflaskan i min väska i våra color? Kanske kanske inte. Troligtvis. Ja. Ni skulle ha sett hur förvirrad mexikanen till kypare var när vi skulle betala notan. Hur i hela världen kunde två tjejer bli på vippen av vanlig coca cola?
Sen bar det av ut på stan i gen och där stannade vi till och kollade på folk som rockade gärnet.
Tänk vad världen är liten! Att vi skulle stöta på en gammal lärare till oss i New York hade vi aldrig kunnat gissa! Om inte annat var han i alla fall väldigt lik.
Med mätta magar och humöret i topp var vi nu redo att bege oss ut på stadens nattklubbar för partande a la Letcha&Ketcha. Med andra ord -roligare-än-så-här-kan-det-inte-bli!
Alla som tycker detta är en fin bild räcker upp en hand!
Karolina var helt tagen av att folkdraget var så stort och att alla butiker var öppna trots att klockan var över midnatt.
Medan vi strosade runt bland vimlet kom vi på att det var på tok för länge sen vi ätit så därför bestämde vi oss för att leta upp någon spännande restaurang.
Hey Mickey! Till och med Pissemugg (som Karros störtsköna pappa kallar honom) var vaken så här dags på dygnet. Bra förebildat för barn Musse. Bra...
Det var ju matställe vi letade efter ja men då och då kom vi av oss och istället stannade vi bara upp och njöt av allt vi såg.
På Times Square är intrycken många, oavsett tidpunkt på dagen men personligen tycker jag natten är allra bäst.
När det åter igen kurrade till i våra magar gick vi in på Hard Rock för att se hur det låg till med lediga bord.
Kön för att få ett bord var fyrtiofem minuter lång och det hade vi inte lust med så vi sa tack och hej till Hard Rock Café och till Beatles kostymerna dom har där.
Sen gick vi vidare och då slog det oss att vi var sugna på mexikanskt. Hola Amigo!
Därför hamnade vi på Times Square's Chevys.
Där hade dom pyntat med vimplar och ballonger.
Vi fick ett bord på övervåningen.
Innan vi beställt mat kom det fram en charmig liten spansk kille som ville ta ett fotografi och göra en nyckelring till oss. Som snål svensk frågade jag först hur mycket han skulle ha för det och han svarade att han ville ha lite valfri dricks. Det godkände vi och så sa det *klick*. Och en kvart senare ungefär stod han där med vår färdiga nyckelring. Tokern hade bara gjort en och vi som ville ha en varsin. Så därför har Karolina och jag nu bestämt att vi har delad vårdnad om den och varannanvecka underhåll. Just nu är den dock under en längre period med sin Mamma Karolina i Sverige. Oh vad jag saknar både nyckelringen och henne!
Sen kom maten och drycken in. Drycken ja. Vi beställde vanlig coca cola men kom ändå ut från restaurangen fulla som ägg. Kan det bero på att jag råkade hälla lite av vätskan vi hade i petflaskan i min väska i våra color? Kanske kanske inte. Troligtvis. Ja. Ni skulle ha sett hur förvirrad mexikanen till kypare var när vi skulle betala notan. Hur i hela världen kunde två tjejer bli på vippen av vanlig coca cola?
Sen bar det av ut på stan i gen och där stannade vi till och kollade på folk som rockade gärnet.
Tänk vad världen är liten! Att vi skulle stöta på en gammal lärare till oss i New York hade vi aldrig kunnat gissa! Om inte annat var han i alla fall väldigt lik.
Med mätta magar och humöret i topp var vi nu redo att bege oss ut på stadens nattklubbar för partande a la Letcha&Ketcha. Med andra ord -roligare-än-så-här-kan-det-inte-bli!
När livet är toppen!
New York New York!!! Efter jobbet på fredagskvällen tog Karro och jag bussen upp till New York för vår New York weekend. Tänk, en hel helg i New York. Min bästa vän och jag! New York New York New York!
Snart efter att vi kom fram började det mörkna och staden som aldrig sover började glittra.
Det första vi gjorde efter att vi checkat in på hotellet var att beöka TopOfTheRock. Där skulle vi fira och inviga vår New York helg!
Innan man får komma in i hissarna upp till toppen blir man fotograferad två gånger. Ena gången med armarna ner och andra gången med armarna upp som att man vore lyckligast i världen. Karolina och jag gjorde visst rätt fast ändå inte när vi blev fotade. Vi räknade med att vi skulle bli fotade en gång så vi gjorde den där lyckliga grejen först så på bild nummer två sa fotografen åt oss att se normala ut. Men eftersom hon frågade oss så var ju "normala" just precis det vi varit på första bilden hon tog. Lyckligast och gladast i hela världen!
På biljetten sitter gubbarna som byggde byggnaden och dinglar med benen.
I kön upp fick Karro ragg. Eftersom bilden på karln var svartvit sa Karro "Lilian, den där bilden måste du göra svartvit så jag matchar in så det ser äkta ut". Karro, vad tycks? Personligen tycker jag det ser väldigt äkta ut...
På väg upp fick vi en tjuvkik av Empire. Fina Empire som varje kväll lyser fint i olika färger.
Väl uppe, när vi kom ut till utkiket, blev Karros reaktion den bästa någonsin. Hennes ögon sken upp som stora stjärnor och hon utbrast ett långt "Wooooooooow". Så såg man hur det riktigt bubblade i hela henne av upprymdhet. Jag tyckte såklart också att det var helt fantastiskt vackert. Detta är en utsikt jag verkligen älskar!
Att vara så högt uppe i en byggnad är fantastiskt.
"Jag har varit uppe i Lisebergstornet och det tyckte jag var högt och fint men jämför man med det här så, woooow!" /Karolina
Eftersom jag inte kunde bestämma mig vilken av bilderna på Karro jag skulle lägga upp så lägger jag upp alla tre.
Tänk. Karolina och jag på topp, på Top Of The Rock i New York City.
Lilla jag och stora Empire och en massa andra hus.
Som jag sa så var vi uppe i toppen för att fira och fira det gör man ju som svensk i en skål. Och den som nu tror att Karolina dricker vatten har helt fel. Snacka om fusk i kontrollen man går igenom innan man får komma upp, för man får vare sig ha med sig mat eller dryck egentligen. Men men, vad skulle vi göra åt deras slarvfel? Dricka upp såklart!
Efter att ha stått ett bra tag på utkik ett tog vi trappen upp till utkik två. "Finns det en våning till!" Utbrast Karro. Jodå! Det finns det.
Det första jag såg när vi kom upp var det här. Lampglitter mellan staketet.
Utsikten är verkligen magnifik!!! Lätt värt sina tre utropstecken som jag just skrev.
Om jag får tipsa så vill jag, precis som äkta New Yorkbor, tipsa er om att välja TopOfTheRock framför Empire om ni väljer att se utsikten från ett av dom. Utsikten från TopOfTheRock är bättre. Mycket för att man faktiskt kan se upplysta och fina Empire där ifrån och att själva utsikten över staden helt enkelt är finare. Man ser ju till och med hela central parken för sjutton!
Det är mysigt att vara där uppe. Man hör och känner vinden, hör folks småprat samtidigt som man ler in i alla tindrande blickar som har en bullrig stad långt nedanför sig.
"Tänk hur stora man tycker byggnaderna är när man står där nere. Så tänker man på hur små man tycker dom är nu när man står här uppe. Då fattar man lite hur högt upp man faktiskt är" som Karro så klokt sa.
Lilian utsiktsnjutar'n.
Det är när man väl befinner sig så här högt uppe som man inser hur modig Spiderman faktiskt är.
Skulle ni våga svinga er med spindelnät mellan dom här byggnaderna menar jag?
Efter att ha stått och känt in den härliga högt-uppe-luften sa vi hejdå och begav oss vidare för att återigen se staden från ett grodperspektiv.
Cheesecake, ett måste när man besöker USA.
Cheesecake. Det är USA det.
Och om man vill smaka riktigt god sådan ska man bege sig till The Cheesecake Factory och det var precis det Karolina och jag gjorde sent på torsdagskvällen nästan innan stängning.
Det var inte lätt för fröken beslutsångest att bestämma sig. Här hade det varit lägligt med ett sånt där slumphjul som dom har på Woodside farm. Glass-stället ni vet.
Karolina är rolig hon för när hon nästan bestämt sig för en sort hittar hon oftast en ny intressant. Så hon lägger till och lägger till tills det nästan blir omöjligt att välja. Oh min underbara Karro!
Slutligen kunde snuttan bestämma sig och det blev ett väldans bra val. På den här bilden poserar hon stiligt med sin cheesecake to-go vid en fire lane utanför Target. Target som är en typisk amerikansk butikskedja som vi tog en sväng i innan vi åkte hem. OBS! Märk väl vad mycket typiskt vi fick in under hennes vecka hos mig.
Väl hemma blev det cheesecake till nattmacka för Karro. En cheesecake med smakerna rasberry lemon. Mums!
Kvällshäng med Nachos.
Ni som hänger med här på bloggen vet att nachos är en grej som jag ofta brukar käka när jag hänger på stadens restauranger och uteserveringar. Och eftersom jag ville visa och göra så mycket typiskt som möjligt med Karro under hennes vecka här så stod nachos med på schemat. Den punkten bockade vi av på torsdagskvällen och självfallet gjorde vi det på stället som säljer den bästa nachotallriken alla kategorier -BBC Tavern.
Osminkade och lediga men ack så snygga satt vi på uteserveringen och hade det bra.
Karro var sugen på öl och jag fick vara rekommendörska (mitt ord för en kvinna som rekommenderar) för Karros ölval.
Själv var jag sugen på vin.
Karros kommentar när fatet med nachos och tillbehören kom in var "Va? Ska detta vara en förrätt? Hur i hela friden skulle man kunna orka något annat om det är meningen att man ska käka upp detta innan maten? Inte ens om man skulle dela det på fyra!" Jag fick än en gång välkomna henne till Amerika. Så förklarade jag att jag personligen inte brukar beställa annat än nachos till mat på just BBC. Nachosen där räcker gott och väl!
Fast som ni kan se på den här bilden så beställde vi även in Soft Pretzels med två olika senapsdipper eftersom det är gott och typiskt amerikanskt.
Vi satt såklart länge och pratade och knaprade på våra nachos och allt det övriga. Vi hann till och med sitta igenom en regnskur som följdes upp av en vacker regnbåge.
Vi satt till och med kvar tills det började skymma och tills det blev dags för Karro att beställa in sitt kvällskaffe. Och som ni kan se så är Karolina världsrekordstagerska i att fylla koppen överfull. Hon gör det varje gång och det är faktiskt sällan hon spiller, tro det eller ej.
Osminkade och lediga men ack så snygga satt vi på uteserveringen och hade det bra.
Karro var sugen på öl och jag fick vara rekommendörska (mitt ord för en kvinna som rekommenderar) för Karros ölval.
Själv var jag sugen på vin.
Karros kommentar när fatet med nachos och tillbehören kom in var "Va? Ska detta vara en förrätt? Hur i hela friden skulle man kunna orka något annat om det är meningen att man ska käka upp detta innan maten? Inte ens om man skulle dela det på fyra!" Jag fick än en gång välkomna henne till Amerika. Så förklarade jag att jag personligen inte brukar beställa annat än nachos till mat på just BBC. Nachosen där räcker gott och väl!
Fast som ni kan se på den här bilden så beställde vi även in Soft Pretzels med två olika senapsdipper eftersom det är gott och typiskt amerikanskt.
Vi satt såklart länge och pratade och knaprade på våra nachos och allt det övriga. Vi hann till och med sitta igenom en regnskur som följdes upp av en vacker regnbåge.
Vi satt till och med kvar tills det började skymma och tills det blev dags för Karro att beställa in sitt kvällskaffe. Och som ni kan se så är Karolina världsrekordstagerska i att fylla koppen överfull. Hon gör det varje gång och det är faktiskt sällan hon spiller, tro det eller ej.
Woodside Farm Creamery -ett glassigt paradis.
"Vill ni åka till Woodside Farm och äta glass?" frågade Farmor och hon fick fyra glada leenden till svar så då tog vi och gjorde det.
Woodside Farm är en farm i närheten av Farmor Och Farfar där dom tillverkar sin egen glass. En riktig god gräddglass som påminner om Ben&Jerry's fast att denna är mer hemgjord och bättre.
Man köper glassen över disk och om man har svårt att bestämma sig för vilken kan man snurra på hjulet som slumpar ut en sort åt en.
Jag förstår varför dom har ett sådant hjul för beslutsångesten blir stor när man ska välja glass på Woodside. Man vill liksom prova alla. Framför allt då dom har så många roliga och annorlunda smaker. Hör bara på motor oil, cotton candy, dirt, flip flop flavors, bacon och peanut butter and jelly. Galet vad mycket konstigt!
Vi bestämde oss utan hjälp av hjulet och det blev så att Oliver tog jordgubb, Viggo choklad, Karolina peanut butter chocolate, jag chocolate chip cookie dough och Farmor peppermint chocolate chip.
Härliga Farmorn med solsken i blick.
Dagen med Farmor och glassbesöket får avslutas med den här chokladiga bilden på Viggo. Oh lilla busunge, ibland vill man inte annat än äta upp dig!
Hemma hos Farmor.
Torsdagen med pojkarna spenderade vi hemma hos Farmorn och Farfarn. Farfar Bill var tyvärr på jobbet men mysiga Farmor Elisabeth såg till att ha all tid i världen för oss.
Farmor, som hade spenderat några dagar i New York med en väninna, hade köpt en varsin överraskning till pojkarna på MoMa.
Pennsnurror! En blå till Oliver och en grön till Viggo.
Det var lite klurigt för pojkarna att få in tekniken men efter en stund fick Viggo in den rätta snitsen!
Farmor bjöd oss på lunch på hennes fina balkongaltan.
Efter maten fick pojkarna en varsin läsk som dom drack med roliga sugrör.
Så fick dom smaka m&m's också. m&m som Farmor köpt i m&m's world i New York.
Titta så många härliga färger! Att man blir glad av färg det är ett som är säkert.
Jag tycks ha lyckats fånga varje gång Karolina håller i Gunnar på bild. Nu får ni inte tro att hon gick runt och bar på honom hela tiden. Nej, hon ägnade lika mycket tid till alla tre pojkarna. Karro är rättvis hon!
Farmor är musikalisk och hon har många instrument hemma hos sig så efter middagsluren bildade pojkarna band. Trombonen tycker Oliver är kul. Han tycker föresten dom flesta instrumenten är roliga och snart när Oliver fyller fyra år har jag sagt åt honom att önska sig just ett instrument. Vilket spelar ingen roll bara han börjar spela något snart så att jag kan få VIP biljetter till hans konserter i framtiden.
Här har ni bandmeddlem nummer två. Viggo tycker också att det är kul med instrument, men allra roligast är det med verktyg och bollar.
Efter att ha kompat storebrorsan med pianot ville Viggo också ge sig på trombonen för en stund. Båda grabbarna fick riktigt bra ljud i det stora tunga instrumentet och vi övriga klappade ivrigt i händerna när uppvisningen och luften i deras lungor tagit så gott som slut.
USA's svar på ICA
Efter festivalen drog Karro och jag vidare till USA's svar på ICA. Jag ville passa på att visa henne så mycket av den amerikanska kulturen som jag bara kunde under hennes vecka här.
Här står min puddig från Sverige i butiken jag brukar handla i. Melonen hon har under armen fick följa med oss hem som kvällsmys men majsen grabbade hon bara tag i som rekvestia för bildens skull.
Vi kunde tillsammans konstatera att det finns många olikheter mellan USA och Sverige. Inte enbart att förpackningar är här större utan även att ost alltid säljs som färdighyvlad, att man köper tårtor som en annan köper mjölk och att peanut butter är en smaksättning på ta mig sjutton allt.
Med melonen, och även en ananas, i högsta hugg bar det av hemåt för en myskväll. Åter igen med en massa prat prat prat.
Två svenskor och en estlänning på grekisk festival i USA.
På onsdagskvällen skolkade jag och så gick vi på grekisk festival i stället. Vänner är viktigare än skolan, det har jag alltid sagt.. Innan festivalen tog vi en promenad. Jag ville givetvis visa henne hur bostadsområden här i USA vanligtvis kan se ut.
Karolina var så himla fin i sitt nyinköpta linne och extra fin blev hon vid hortensian som matchade henne perfekt!
Karolina den fina och den amerikaska flaggan.
Ett ganska typiskt hus för att vara här i USA.
En typisk au pair för att vara här i USA.
När jag visat henne ett x antal kvarter började solen säga adjö och tack för idag och vi gick vidare mot festivalen.
Festivalen hölls vid den ortodoxa kyrkan. Sprit, öl och vin hör till kyrkligheter. Det har jag alltid sagt..
Vid festvialen hade vi bestämt träff med Liina för givetvis var jag tvugen att presentera dessa två härliga människor för varandra! Dom klickade direkt vilket jag redan haft på känn.
Eftersom vi var hungriga som troll var det första vi gjorde att köpa festivalmat a la grekland.
Maten fraktade vi igenom folksamlingar och marknadsstånd tills vi kom fram till en ledig plats vi kunde sitta vid.
Eftersom varenda bord och stol var upptagna fick vi slå oss ned på en trottoarkant inne på området. Det gick bra det med. Jag noterade att vi alla hade svarta skor och givetvis ville jag ha det på bild. Från vänster till höger Liina, Liilian, Karoliina.
Karolina hade en snut brevid sig men han var inte hennes typ så hon besvarade inte hans heta polisblickar. På Karolina fungerar det inte enbart att man bär en uniform, det ska karlarna veta!
Festligheterna pågick även inne i kyrkan. Hallelujha.
Där inne var det mer städat än utanför. Folket här verkade smygskämmas och låtsades som att dom drack vatten istället för alkohol medans dom utanför drack alkohol som om det vore vatten.
Inne i kyrkan såldes det bakverk i många olika modeller men i samma tråkiga färg.
Jag köpte mig en Kataifi, eller en Kadaffi som Karro skojade till det med, som vi alla tre tog tuggor av.
Liina som inte brukar tacka nej till sötsaker var skeptisk.
Men är man en feeder så är man en feeder så givetvis lyckades jag övertala henne till att prova.
Och helt äckligt var det inte. Det var någon deg som var krispig på ytan och degig i mitten med en fyllning av valnötter och något mandelmassa eller så.
Ute hängde det blå och vita vimplar både högt och lågt.
Liina utbrast "det där är jag" när vi fick se denna skulptur. Hur mycket betalt hon fått för att ställa upp som modell avslöjade hon inte. Tur i alla fall att dom satte upp regler för den annars kan jag tänka mig att många snuskgubbar pillat och klappa på henne som att det vore en hund.
Det såldes grekiskt krimskrams i mängder. Inte till oss dock.
Det sista vi gjorde innan vi lämnade festivalen var att köa i 15min för något som heter Honey Balls. Friterade degbollar doppade i honung och kanel.
Alla som vi pratat med hade sagt att det var hur gott som helst och det är en sak man längtar efter varje år tills när det grekiska tillställningen hålls.
Personligen tyckte jag att dom inte var det minsta märkvärdiga. Liina höll absolut med och Karro lika så. Liina och jag kunde konstatera att ingenting i friterad degväg kan vara lika underbart gott som en beignet från New Orleans. Nom nom nom!
Men vad gjorde det att honungsbollarna inte var så goda när man har två vänner som dessa? Just precis absolut ingenting.
Parkhäng.
Solen sken även på onsdagen så vi gick till parken för parkhäng.
Vi tog såklart med oss filten som vi alla fem fick plats på.
Så tog vi med lunch också. Lunch smakar absolut bäst utomhus så är det bara.
Grabbarna var det full rulle på.
Dom hängde och slängde hej vilt.
Gunnar var glad som fick ha Karolina hos sig på filten.
Oliver har kommit på att det går som allra snabbast att åka kana om man håller ut armarna så här. Jag vet inte riktigt varför men säger han det så litar jag på honom.
Viggo fick som vanligt ragg i parken och det var svårt att förklara för tjejerna att vi var tvugna att gå när det väl var dags att packa ihop och bege oss hem för pojkarnas middagslur. Tjejtjusare där.
En skymningsaga med eldflugor.
På tisdagskvällen var det på hög tid att Karolina fick smaka världens godaste burrito så därför tog jag henne till det mysiga lilla mexikanska stället på hörnet för att beställa oss en varsin.
När maten var klar tog vi med oss den till ett parkområde för att avnjuta den.
Vi satte oss vid ett parkbord för att skåla med cola, äta och prata prata prata. Gud i himlen vad mycket vi pratade under hela veckan! Mellan Karro och mig tycks samtalsämnen aldrig ta slut. Vi kan prata i timmar om allt mellan himmel och jord och ni anar inte hur kolosalt trevligt det är!
Alice Karolina Frick.
Innan hon ens kommit ner till det goda gjorde hon en stark tummen upp. Hon tyckte att burriton var väldans smarrig såklart. Annars hade det varit något fel på hennes smaklökar.
Efter maten tog vi en skymningspromenad på en mysig stig. Och rätt som det var började det glimma till här och var. Det var eldflugorna som började sina nattliga bestyr, det vill säga att blinka med rumporna. Detta var förstås jättefint och kul att se. Framför allt för Karro som såg det för första gången.
Efter promenaden hade maten sjunkigt lite i magarna och vi kände att det fanns plats för glass. Underbart god glass.
Glassen köpte vi från glasstället som ligger på ett annat hörn och som ägs av samma mexikaner.
Vi beställde en varsin liten kula av samma sort. Strawberry Cheesecake. Liten kula ja. Karro konstaterade snabbt att en liten kula är som två normala glasskulor hemma i Sverige. Jag höll med henne och välkomnade henne till amerika. Landet där allt är större och ju större ju bättre och ju bättre desto större och så vidare.
Karro riktigt njöt av sin glass. Sensuellt och med inlevelse dessutom!
Själv gjorde jag mitt besta för att se lika sexig ut som Karro men den gubben gick inte som man brukar säga.
Kaffe på glassen skulle sitta fint tänkte vi så vi åkte till Wawa. Där får man servera kaffet till sig själv vilket är perfekt. Då får man det precis så som man vill ha det. Vi hällde båda i French Vanilla mjölk i våra muggar vilket blev himla gott. French Vanilla och hasselnöt är mina favoriter på Wawa.
Karro tyckte att kaffet var jättegott och jag tyckte också att det var godare än någonsin. Och vet ni varför? Jo, för att jag drack det i sällskap av Karro förstås!
En visit på lekmuseet.
Efter sköldpaddsracet åkte vi vidare till Childrens Museum för att mata pojkarna med lunch och leka av oss.
Det blev en sån där hastig och snabb lunch som det brukar bli för pojkar som inte vill något annat än springa iväg och leka.
Killarna tyckte det var kul att kunna visa Karolina deras lekmuseum. Magister Oliver försökte givetvis lära både henne och Viggo så mycket som han bara kunde. Här visar han hur man använder hela sin kropp för att klättra lika bra som spindelmannen.
Och här härmade lillebror efter.
Karolina hon betedde sig mer som Batman. Jag tror hennes t-shirt inspirerade henne till att dansa som en fladdermus i danshörnan.
Kalla mig tråkig men jag är som jag är och frågar ni mig vad som är det bästa på museet så svarar jag den böjda väggen med rörliga 3D tavlor.
Här leker Oliver Baby Bunnie. Det är en av Olivers favoritlekar. Den leken går ut på att prata med pipig röst och bo i ett hål. Hålet är oftast under något bord eller under ett täcke men här hade Baby Bunnie turen att kunna flytta in i en stock.
Detta är en av killarnas favoritavdelning och om Bosse Bildoktor skulle komma och leka på museet så tror jag även att han skulle gilla den...
Det blev en sån där hastig och snabb lunch som det brukar bli för pojkar som inte vill något annat än springa iväg och leka.
Killarna tyckte det var kul att kunna visa Karolina deras lekmuseum. Magister Oliver försökte givetvis lära både henne och Viggo så mycket som han bara kunde. Här visar han hur man använder hela sin kropp för att klättra lika bra som spindelmannen.
Och här härmade lillebror efter.
Karolina hon betedde sig mer som Batman. Jag tror hennes t-shirt inspirerade henne till att dansa som en fladdermus i danshörnan.
Kalla mig tråkig men jag är som jag är och frågar ni mig vad som är det bästa på museet så svarar jag den böjda väggen med rörliga 3D tavlor.
Här leker Oliver Baby Bunnie. Det är en av Olivers favoritlekar. Den leken går ut på att prata med pipig röst och bo i ett hål. Hålet är oftast under något bord eller under ett täcke men här hade Baby Bunnie turen att kunna flytta in i en stock.
Detta är en av killarnas favoritavdelning och om Bosse Bildoktor skulle komma och leka på museet så tror jag även att han skulle gilla den...
Sköldpaddsrace minsann!
I tisdags var det strålande sol och pojkarna, Karro och jag var på strålande humör. Mest för att vi skulle till ett naturreservat för att lära oss om sköldpaddor.
Pojkarna var ivriga så dom sprang fort fort för att komma fram till reservatet där skölldpaddorna bodde.
Väl framme blev pojkarna presenterade för fröken som skulle lära ut sin kunskap om sköldpaddor och för dom andra barnen där. Sen rullades det in en vagn med plastburkar utan lock, och i varje plastburk låg det minst en sköldis av olika slag.
Oliver var lite blyg inför allt folk samtidigt som han verka tyckta det hela var riktigt spännande.
Den här minipini sköldisen blev min favorit.
Här får barnen klappa och säga hej till djuren med husen på ryggen.
Oliver var som sagt lite blyg för alla dom andra barnen så han stod helst en bit ifrån gruppen och höll sin Lilian i handen.
Men efter en stund lyckades han övervinna den jobbiga känslan i magen och då gick det bra att vara med i gruppen. Extra bra gick det förstås eftersom lillebror V fanns där och som han kunde hålla hand med.
Här racas det. Kämpa kämpa friskt humör skalet hänger utanför heja heja heja!
Gunnar var lite lagom intresserad av sköldpaddorna...
..men allra bäst tyckte han det var att få bekanta sig med Karro som han verkligen tyckte om. Men, vem gör inte det egentligen. Alla gillar Karro! Inte minst pojkarna som tyckte om henne från första stund. Dom var riktigt glada över att få ha min vän från sverige på besök och i måndagsmorgon tyckte vi alla att det var tomt utan att ha henne här.
Det var en mysig liten temastund i djurreservaret med sköldpaddsrace, en utomhus upptäcksfärd, pysselstund, sköldpaddsmatning och popcornsfika.
Pojkarna var ivriga så dom sprang fort fort för att komma fram till reservatet där skölldpaddorna bodde.
Väl framme blev pojkarna presenterade för fröken som skulle lära ut sin kunskap om sköldpaddor och för dom andra barnen där. Sen rullades det in en vagn med plastburkar utan lock, och i varje plastburk låg det minst en sköldis av olika slag.
Oliver var lite blyg inför allt folk samtidigt som han verka tyckta det hela var riktigt spännande.
Den här minipini sköldisen blev min favorit.
Här får barnen klappa och säga hej till djuren med husen på ryggen.
Oliver var som sagt lite blyg för alla dom andra barnen så han stod helst en bit ifrån gruppen och höll sin Lilian i handen.
Men efter en stund lyckades han övervinna den jobbiga känslan i magen och då gick det bra att vara med i gruppen. Extra bra gick det förstås eftersom lillebror V fanns där och som han kunde hålla hand med.
Här racas det. Kämpa kämpa friskt humör skalet hänger utanför heja heja heja!
Gunnar var lite lagom intresserad av sköldpaddorna...
..men allra bäst tyckte han det var att få bekanta sig med Karro som han verkligen tyckte om. Men, vem gör inte det egentligen. Alla gillar Karro! Inte minst pojkarna som tyckte om henne från första stund. Dom var riktigt glada över att få ha min vän från sverige på besök och i måndagsmorgon tyckte vi alla att det var tomt utan att ha henne här.
Det var en mysig liten temastund i djurreservaret med sköldpaddsrace, en utomhus upptäcksfärd, pysselstund, sköldpaddsmatning och popcornsfika.
Måndagskväll på malet
Nu kommer bloggen fyllas med en massa av det som Karro och jag hade för oss under vår vecka tillsammans så håll i er..
Under Karros andra kväll i USA visade jag henne malet. Malet är köpcentrum på svengelska. Köpcentrumet vi har här är väldans stort med en massa butiker och många av butikerna är sådana vi inte har i Sverige.
Under Karros andra kväll i USA visade jag henne malet. Malet är köpcentrum på svengelska. Köpcentrumet vi har här är väldans stort med en massa butiker och många av butikerna är sådana vi inte har i Sverige.
Den här bilden tycker jag blev himla bra för att visa på den amerikanska shoppingkulturen (ellervadmanskasäga). Karro står i en Forever 21 butik med en starbucks kaffe i ena handen och en påse med nyinköpta ting från Victoria's Secret. Shopping a la Americano!
Detta var Karolinas första starbuckskaffe och hon tyckte det var jättegott! Föresten så kom Karro att testa en himla massa olika typiska amerikanska kaffekedjor och om ni följer med här så kommer ni såklart att få se vilka.
I ♥ Karolina!
Som ni vet så har jag haft min underbara vän Karolina hos mig i en hel vecka! Igår åkte hon hem och det var jättetråkigt att lämna av henne vid flygplatsen. Hade så gärna velat ha kvar henne minst en vecka till! Nu har jag massor kul att blogga om ifrån Karros vecka här. För oj, vilken vecka vi hade! Jag visste och hoppades förstås att den skulle bli bra men att den blev så bra som den faktiskt blev, det kunde jag bara drömma om! Snacka om att jag är lycklig som har en vän som Karro.
Den här bilden är tagen igår i ett somrigt New York då Karro och jag slängde på oss våra nyinköpta I ♥ NY tjocktröjor som vi kommer ha på oss under våra långpromenader i höstiga Sverige när jag flyttar hem igen. Tänk, nu är det inte så jättelång tid kvar av mitt år här i USA. Lite dryga 10 veckor(!) Även fast att jag njuter av tiden som är kvar här kan jag knappast vänta tills jag kommer hem till alla mina nära och kära igen!
En liten uppdatering.
Uppdateringen här på bloggen är för tillfället lite dålig och om ni vill veta anledningen till det så är svaret: Karolina. Vi har helt enkel alldeles för roligt och är på tok för upptagna för bloggande. Men, ni kommer att få se mycket av hennes vecka här hos mig i USA framöver. Men för att inte göra er allt för otåliga kommer här lite smått och gott från i Söndags då vi spenderade eftermiddagen och kvällen i NYC. Då passade jag på att visa henne mycket av det där turistiga som hör till när man befinner sig i staden för första gången, plus att vi såg lite annat fränt. Kolla bara här...
Karolina bestiger trappan på Times Square.
Ett himla vimmel och min Karro.
Den nakna Cowboyen var där och sjöng. Han hade givetvis på känn att Karolina skulle befinna sig i staden den dagen.
M&M's world.
Lunch/middag/kvällsmat/frukost. Karro hade svårt att sätta fingret på vilket mål hon egentligen åt då hon i och med resan färdats bakåt 6h i tiden.
Helt plötsligt på en gata fick vi se att någonting försegick.
"Är inte den där korta med beige jacka killen från Natt På Museet?" sa ja. "Ben Stiller?" sa Karro. "Ja!" sa ja. "Jo, det är det ju!!!" sa Karro.
Vi hade alltså turen att springa in i en filminspelning! Vi fick höra att filmen kommer att heta något i stil med The Secret och att Ben Stiller har huvudrollen.
Härliga Karro!
Denna bilden är till min Mamma. Mamma, tror du denna pojke/flicka blir bra som adoptivbarn?
Vi tog pulsen på Apple store.
En amerikansk polis polis potatisgris. Surfing under arbetstid. Inte okej ska jag ta och tala om för herr konstapeln.
Det var en kort sumering av vår eftermiddag och kväll i den underbara staden med min underbara Karolina!
Karolina bestiger trappan på Times Square.
Ett himla vimmel och min Karro.
Den nakna Cowboyen var där och sjöng. Han hade givetvis på känn att Karolina skulle befinna sig i staden den dagen.
M&M's world.
Lunch/middag/kvällsmat/frukost. Karro hade svårt att sätta fingret på vilket mål hon egentligen åt då hon i och med resan färdats bakåt 6h i tiden.
Helt plötsligt på en gata fick vi se att någonting försegick.
"Är inte den där korta med beige jacka killen från Natt På Museet?" sa ja. "Ben Stiller?" sa Karro. "Ja!" sa ja. "Jo, det är det ju!!!" sa Karro.
Vi hade alltså turen att springa in i en filminspelning! Vi fick höra att filmen kommer att heta något i stil med The Secret och att Ben Stiller har huvudrollen.
Härliga Karro!
Denna bilden är till min Mamma. Mamma, tror du denna pojke/flicka blir bra som adoptivbarn?
Vi tog pulsen på Apple store.
En amerikansk polis polis potatisgris. Surfing under arbetstid. Inte okej ska jag ta och tala om för herr konstapeln.
Det var en kort sumering av vår eftermiddag och kväll i den underbara staden med min underbara Karolina!
HON ÄR ÄNTLIGEN HÄR NU!
Det är helt galet otroligt och allt bra på en och samma gång att Karolina min fina är här i USA hos mig! Det var ett kärt återseende när vi träffade varandra på flygplatsen efter 10 långa månader ifrån varandra. Vi grät, kramades och skrattades i ett kör ♥ Kunde knappast förstå att det var sant!
Sedan i Söndags har hon varit hos mig och hon ska stanna i en hel vecka! Hennes första dag här spenderade vi i NYC. Där visade jag Karolina så mycket vi bara hann av det klassiska typiska NYC (det kommer ni få se mer av här på bloggen inom en snar framtid) och så hade vi tusenmiljonerdriljoner saker att prata om! Oh, vad jag är lycklig som får ha min vän här!
Jamaica?
I söndags var det en stor dag. Det var dagen då jag tog tåget till J.F Kennedy Airport för att vänta på min älskade vän Karolina som kom att komma till mig i USA hela vägen ifrån Sverige. Min Karro! Som jag varit ifrån i 10 långa månader. Gissa om jag hade längtat efter den här dagen och gissa om jag hade en sån himla bra och spännade känsla i min mage inför att äntligen få träffa henne igen! ♥
Tågbiljetten på Penn Station i NYC som skulle ta mig till flygplatsen gjorde mig dock förvirrad. Skulle jag komma att hamna i Jamaica?! Svaret på det var ja. Jag kom att hamna i Jamaica. Stället där bytet för nästa tåg vidare till flygplatsen hette Jamaica men som tur var det inte det Jamaica som man kanske tänker på i första hand. För inte sjutton ville jag befinna mig någon annan stans än på flygplatsen där min Karolina kom att landa!
Memorial-middag.
Jag kom hem från min bussfärd hem från Boston på kvällen runt halv nio. På stationen hämtade Liina upp mig så snäll som hon är. Vi bestämde oss för att gå ut och käka mat.
Det var ju en högtidsdag till och på köpet, Memorial Day, så det var flaggor överallt.
Nu vart ni förvånade va! Att vi åt nachos som starter alltså.
Det vart mexikanskt rätt igenom faktiskt. Stället vi käkade på hade en bra deal på mexikanskt så det fick bli det rätt igenom. Mexikanskt är ju så himla gott! Liina åt det här som jag smakade av och det var jättegott.
Jag åt det här och det bästa med det var att salladen smakade svenskt. Trots att det mesta är gott här i USA så saknar jag svenska smaker ska ni veta. Lite som Pippi skulle ha sagt -utan snus i sju dagar försmäktar vi på denna Ööö.
Liina och jag satt kvar och pratade tills det började mörkna och lite till. Vi satt ute i den härliga sommarvärmen och hade det riktigt trevligt och bra.
Det var ju en högtidsdag till och på köpet, Memorial Day, så det var flaggor överallt.
Nu vart ni förvånade va! Att vi åt nachos som starter alltså.
Det vart mexikanskt rätt igenom faktiskt. Stället vi käkade på hade en bra deal på mexikanskt så det fick bli det rätt igenom. Mexikanskt är ju så himla gott! Liina åt det här som jag smakade av och det var jättegott.
Jag åt det här och det bästa med det var att salladen smakade svenskt. Trots att det mesta är gott här i USA så saknar jag svenska smaker ska ni veta. Lite som Pippi skulle ha sagt -utan snus i sju dagar försmäktar vi på denna Ööö.
Liina och jag satt kvar och pratade tills det började mörkna och lite till. Vi satt ute i den härliga sommarvärmen och hade det riktigt trevligt och bra.
Det sista om helgen i Boston.
Morgonen efter att Johanna åkt hem spnderade jag på egen hand i Boston.
När klockan var så här mycket var jag hungrig så då letade jag upp ett mysigt ställe för en frukost.
Stället jag hittade sålde mycket sötsaker men jag var bara sugen på en specifik sak.
Gröt! Gröt och mjölk.
När jag satt och åt min frukost kom brödleveransen.
Mannen med uppgift att leverera brödet hade händerna fulla och han spred en god doft av nybakat efter sig där han gick förbi.
Efter frukosten fortsatte jag min förmiddag själv i staden innan bussen skulle gå hem till Delaware igen.
Men innan jag avslutar allt bloggande om den härliga helgen i Boston vill jag visa den här bilden, mest vill jag visa den för Johanna. Johanna, jag köpte vattenmelon och åt med skedarna du så fint knyckte från hostellet. Eftersom vi inte hann äta melon, som planerat, tillsammans under vår helg får vi ta och göra det nästa gång vi ses istället. Förmodligen hemma i Sverige då våra au pair år här lider mot sina slut. Tiden går rysligt fort. Det går fort när man har roligt som man brukar säga.
MIB!
På flygplatsen var vi glada att dom hae ett Dunkin Donuts som hade öppet 24h/dygn. Extra glad blev jag när jag fick se att dom hade MIB på menyn. Man in Black III
Jag älskar dom filmerna och kan inte berga mig försen jag kan se film nummer tre som nyligen hade premiär.
Har ni inte sett dom tidigare filmerna tycker jag verkligen att det är något ni ska göra, för dom är så himla bra!
Skolmatsliknande föda i rätt klädsel.
På kvällen blev vi naturligt nog hungriga. Det brukar ju vara så med människokroppen. När energi går åt behövs det fyllas på. Biologi i all enkelhet.
Vi gick till en restaurang som min värdfarfar hade tipsat mig om. Han tyckte att vi skulle prova på en speciell sorts fisk som är typisk för Boston och som dom tydligen skulle tillaga gott på just detta ställe.
Och just ja. Jag måste ju nämna att Johanna och jag var busigare än busigast. Vi köpte oss en varsin Harvard-tröja utan att ens studerat där. Det är ta mig fasiken inte något som man egentligen ska göra men vi kände verkligen för att skryta lite över något som inte var sant. Eller lite sant var det ju faktiskt. Båda vi hade ju "gått" på Harvard. I alla fall inne på området. Ni ska tro att vi fick många kommentarer av folk på gatorna i och med tröjorna. Många ville testa och se om vi verkligen var bekanta med Boston genom att fråga oss om vägen till ställen. En gång satte vi griller i huvudet på ett gäng killar som bad oss om vägen till en plats som vi faktiskt kunde beskriva vägen till. Andra människor gav värmande kommentarer om hur glada dom var för ens skull att man är student till ett av världens bästa universitet. Johanna och jag log glatt och sa tack tack och försökte se så smarta och studentaktiga ut som vi bara kunde. Aja, nog om tröjorna nu.
När vi redan beställt vår mat fick vi se att dom körde med Pippidukning när dom dukade av borden. Dom rullade in allt i dukarna. Kanske inte så fräscht men vad sjutton. Spela rulle.
När maten kom in tyckte jag verkligen att vi hade rätt klädsel på oss. Maten såg nämligen ut precis som sånt som brukas serveras i en skolbespisning. Det vi åt var fisk, sötpotatispuré och potatis.
Här kommer tre bilder på mig när jag äter fisken. Fisken som för övrigt heter Scrod.
Nej föresten. Bilderna är inte på när jag äter fisken. Dom är på när jag visar upp en citronskiva som man fick som tillbehör.
Så, här har ni alltså mig när jag visar upp en citronskiva. Om ni undrar så är bilden lite missvisande när det gäller mina ögon. Jag har egentligen inte ett litet och ett stort öga. Egentligen är båda stora som två hjortögon eller liknande.
När maten var uppäten tog vi en sista sväng genom staden tillsammans innan det var dags att bege oss till flygplatsen där vi skulle spendera natten. Johanna skulle nämligen åka hem med flyget till Chicago klockan 06:00. Jag där emot kom inte att åka hem med bussen försen lunchtid nästa dag. Men givetvis följde jag med Johanna till flygplatsen för att kunna vara i hennes sällskap så mycket så möjligt.
Lite blandat från Boston.
Efter Harvard såg vi lite till av Boston. Man skulle nog kunna säga att vi hann med att se hela staden när vi var där.
Om jag någon gång skulle skaffa en sommarstuga så skulle den se ut så där.
Höga hus.
En frän grej var att vi stötte på ett indiskt bröllop under vår promenad i närheten av Bostons World Trade Center.
Vi tyckte att det var så himla roligt och fränt att se det annorlunda bröllopsfirandet så vi kunde inte annat än hänga med på deras parad. Och kolla vilken bild jag fick sen, med den svenska flaggan och allt.
Efter att vi sett bröllopet vart vi lite överväldigade så då satte vi oss ner på en gräsplan för att smälta intrycken. Där i gräset hittade jag en fyrklöver som jag gav till Johanna som en liten lyckopresent för att hon är så himla bra.
Johanna visade sin tacksamhet genom att pussa på den.
Här har ni det man kallar Boston Tea Party.
Här har ni det man kallar Boston Tea Party.
Och här har ni en gigantisk flagga. Så var det med det i all enkelhet.
Harvard University
Givetvis blev det ett besök i Cambridge för ett besök inne på området tillhörande elituniversitetet Harvard. Att besöka Boston utan att besöka detta skulle inte vara något annat än fel.
Harvard är den äldsta skolan för högre studier i USA. Den är svinsvår att komma in på och utbildningarna där är svindyra.
Dom flesta byggnaderna där är gamla och pampiga. Lite Harry Potter feeling över allt sammans skulle jag vilja påstå.
Dom flesta byggnaderna var gamla men så fanns det ett antal nyare också som gjorde en skön kontrast mot den äldre arkitekturen.
Det var hyffsat lugnt och tomt på studenter. Kanske hade dom flesta redan fått sommarlov. Om dom inte har haft sin examen vill säga.
Ett staket med en snirklig fransk lilja.
På den här trappen har det nog stått många lyckliga nyexaminerade själar med rolig platt hatt med en dinglande toffs på huvudet och ett ihop rullat slutbetyg i ena handen.
Och där i mitten ungefär sitter lilla outbildade jag.
Och här har ni en stolt pappa som fotograferade sin examensklädda dotter. Om det var i förväg eller efter att hennes examensdag varit vet jag inte men jag kan tänka mig hur det lät i fikarummet på hans jobb måndagen efter hennes examen. "Nä men, jag gjorde väl inget särskilt i helgen. Dottern examinerades från HARVARD det var väl allt. Så hade vi en mottagning med släkt och vänner för henne i trädgården. Nämnde jag föresten att det var HARVARD hon fått sin utbildning ifrån?"... Och jag antar att han har rätt i att vara stolt. Bra jobbat lilla flicka. Grattis och välkommen ut i arbetslivet med en kanonbra grundlön tack vare den lilla Harvard stämpeln på slutbetyget. Go girl!
Mango Tango
När bilden nedanför togs åkte vi tunnelbana över en bro till en annan del av staden.
Utsikten från bron genom fönstret var riktigt fin.
Väl framme på andra sidan vattnet kom vi fram till ett torg där världens enda Nicke Nyfiken affär finns. Eller Curious George som han heter på engelska.
Innan vi gick så mycket längre för att se mer satte vi oss ned för att äta våra mangos.
"Kan man göra så här?" Sa Johanna. Det var tydligen första gången Johanna åt en mango som ett äpple.
Jag svarade att det kan man absolut göra för annars så skulle jag absolut veta annat. Jag har nämligen ätit många mangos på äppleviset. Johanna gillade det men det värsta var att det fastade så mycket mellan tänderna sa hon. Jag håller med om det fast jag tycker det är värt det.
För mango är så gott. Så finns det en rolig sång om mango som heter Mango Tango. Så finns det en annan sång om frukter som Gullan Bornemark har skrivit. Det är sången Tutti Frutti jag tänker på. Just den sången hittade jag på youtube, med en tillhörande video som några killar jag inte känner till har gjort. Och nu är det så att jag skulle bli himla glad om någon av er kan svara på frågan jag ställer när jag ser videon. Vad var det som inspirerade killarna till att spela in denna?
Fenway Park
På söndagsmorgonen var det första vi gjorde att ta oss till Bostons baseball arena för att se utsidan av den.
Boston är en riktigt idrottstad som håller hårt för sina lag i olika sporter.
Deras älskade baseball team heter Boston Red Sox och har miljoner av fans.
Arenan hade gulliga biljettluckor tycker jag.
Arenan, Fenway Park, som firar hundra år i år, är en av amerikas mest populära och besökta. Den svälger cirka 37 000 besökare och biljetterna är så gott som slutsålda under varje match. Till saken hör att dom spelar runt 160 matcher/år. Helt galet. Lika galet populärt är baseball i "min stad" Philadelphia.
Vi gick in i en stor souvernirbutik och där kunde man givetvis köpa sig röda sockor om man så ville.
En frän grej när vi befann oss utanför arenan var att många spelare från laget kom i sina bilar för att köra in till arenan vid ett avspärrat område. Just där spelarna kom inkörande stod det en drös med fans av olika slag i hopp om att få autografer på kepsar, slagträn, bollar och allt möjligt. Några små pojkar lyckades att få några av sina hjältars autografer så lyckan bland dom var stor.
En charmig staty i arena området.
Efter besöket utanför arenan begav vi oss vidare i det fina vädret för att se mer av staden.
Parkbänksragg, bukfyllnad och nattetid.
Efter middagsluren var vi betydligt piggare båda två och så var vi riktigt sugna på jordgubbar.
Så då gick vi och köpte tre liter till priset av två på hömarknadsrean precis innan den skulle stänga för dagen. Jordgubbar ja. Ett romantiskt litet bär.
Så det passade ju bra att jag fick ragg på bänken i parken vi satt.
Han var lite tystlåten men ack så sexig. Ni skulle ha känt armarna på honom. Hårda och fasta! Man kan säga att han var som gjuten. Vi delade jordgubbarna kärleksfullt och folket som gick förbi tyckte vår lilla romans var riktigt rolig. Själv förstår jag inte komiken i vår parkbänksromans. Jag tycker mer att den slutade tragiskt. Personligen hade jag gärna velat spinna vidare på den men det visade sig att han inte var beredd att flytta. Han känner sig alldeles för fäst vid parkbänken och Boston sa han så någon flytt över havet ville han inte höra talas om. Och så var det med den romansen.
Någon timme eller två efter jordgubbarna var vi hungriga på mat så då gick vi till Cheers. Ett klassiskt ställe som är känt från tv då en komedishow sändes där ifrån under en lång tid.
Inne på restaurangen var det bullrigt och stökigt så Johanna struntade i att ta av sig solglasögonen från huvudet.
Vi började med att dela vitlöksbröd som man doppade i en sås.
Till huvudrätt blev det det här för min del.
Och för Johanna blev det kryddstarka små köttben.
Efter maten gick vi ut genom staden igen. För det säger jag er, en stad ter sig olika under morgon, middag, kväll och natt. Så det kommer då aldrig på frågan för mig att missa en av dygnets stunder när jag besöker en ny stad. Framför allt inte kvällen och natten.
Under dygnets sena timmar vandrade vi runt i delar som får extra mycket liv nattetid. Som china town bland annat. Här har ni Bostons china town fredsbåge. Och ja, natten i Boston var ljuv.
Sotarmurren Johanna!
Runt 16 snåret på lördagen hade vi båda, på grund av våra nattliga resor till Boston, varit uppe i nästan mer än ett dygn så vi var ganska trötta. Speciellt efter att vi gått så mycket under dagen.
Så för att ta dö på tröttheten gick vi till en park för att ta en power nap.
Så för att ta dö på tröttheten gick vi till en park för att ta en power nap.
Vi lade oss ner i en park mitt på en gräsplan med våra tillbehörigheter tätt intill oss i hopp om att ingen bandit skulle våga stjäla från oss. Johanna somnade först och vaknade sist. Medan jag satt och väntade på att hon skulle vakna studerade jag turistkartan vi hade över Boston. Tyst som en mus satt jag men rätt som det var vaknade Johanna upp i all hast. Halvvaken utbrast hon "Kan du vara lite tyst eller?!" Snacka om att ha höga krav på tysthet...
Det där lite smått irriterande som fanns i Johannas röst försvann snabbt och jag vågade mig på att brista i ett gapskratt! Johanna undrade förstås vad det var som var så roligt. "Du ser ut som en sotare" sa jag. "Äsch lägg av" sa Johanna. "Se själv" sa jag fnittrandes samtidigt som jag räckte fram min fickspegel till henne.
Johanna hade somnat på en tidning och fått trycksvärta i hela fejset. Det var så himla roligt!!!
Men det roligaste av allt var att det nästan inte gick bort. Hur hårt hon än skrubbade.
Så med svaga fläckar av trycksvärta fick Johanna vandra vidare i hopp om att vi skulle stöta på tillgång till vatten och tvål snarast möjligt. Himla tur att tjejen är helt underbar och tar saker med en klackspark trots allt. Och tur att jag är en sån himla bra vän som inte håller tyst om svarta fläckar i ansiktet. Hade varit lite förargligt om folk börjat skänka pengar till henne i tron om att hon var en stackars uteliggare. Vi kan helt enkelt konstatera att jag är himla snäll och bra och att jag kan nästan allting. Allt utom slalom /Lilian på Bråkmakargatan.
Newbury Street
Newbury Street i Boston är en lång gata med svindyra affärer där alla fashionistor shoppar.
Gatan är fylld med lyxiga butiker. Bland annat Vera Wang. Det är en designer som jag tycker väldigt mycket om.
Vädret var fint och folket som strosade runt var sommarklädda.
Vid ett övergångsställe tog jag en Beatlesbild. I alla fall så tycker jag att den påminner om ett av deras skivomslag.
Kate Spade som är oerhört poppis bland kvinnor här i USA.
Den här inredningsbutiken var skojig att gå i.
Prislapparna var inte lika roliga men att titta på grejerna kostade ingenting som tur var.
Jag gillar när butiker ser små och hemtrevligt mysiga ut när dom egentligen är stora och välbesökta.
Herr vas med mustach.
Ute på gatan igen fick jag syn på en rosbuske och då vet alla ni som känner mig att jag inte kunde låta bli att ta en bild. Klick.
Jack Wills hade en tjusig gunga i skyltningen. En sån vill jag ha i ett träd i min trädgård. Fast med riktiga blommor förstås.
Här tyckte jag att blommorna i rabatten passade bra ihop med texten på skyltfönstret så då knäppte jag helt enkelt en bild.
Ja, det var lite om Newbury Street. En väldigt fin shoppinggata som trots sin storlek känns liten och personlig. Bra jobbat till dom som lyckats att skapa den så.
Färsk fisk och frukt och ett träd som flyttar in.
Efter vår Freedom Trail-promenad gick vi än lite till för att se och uppleva fler saker.
Som att se en lyftkran lyfta upp ett träd på ett hustak.
6 stycken avlånga glaskuber så där för finhetens skull.
Eftersom vi var i Boston under en lördag och söndag hade vi tur som kunde gå på hömarknaden.
Delar av ett par gator som varje helg stängs av från trafik för att människor ska kunna sälja och handla färskvaror.
Som rå fisk till exempel.
Jag älskar såna här marknader. Stämningen och tempot är så trevligt så det får mig att vilja handla flera kilo frukt och grönt.
På just den här marknade kunde man få tag i sura citroner och lime.
Paprikor av olika slag.
Schyssta meloner.
Mogna mangos. Jag och Johanna köpte oss en varsin.
Vindruvor stora som golfbollar. Nästan.
Läskande ananaser.
Inte fullt så fräscha cantalouper. Många var rent ut sagt ruttna. Fy.
Det där med marknader var föresten lite Bostons grej. På ett annat ställe, här inne, var det fullt med olika små restauranger där man enbart kunde handla över disk. Så trevligt så.
Och mitt i centrum fanns den här växthusliknande byggnaden där man kunde handla på sig färsk frukt och blommor. Så kunde man handla hundar, katter, grisar och kossor gjorda av trä om man kände för det. Varken jag eller Johanna kände för det.
Som att se en lyftkran lyfta upp ett träd på ett hustak.
6 stycken avlånga glaskuber så där för finhetens skull.
Eftersom vi var i Boston under en lördag och söndag hade vi tur som kunde gå på hömarknaden.
Delar av ett par gator som varje helg stängs av från trafik för att människor ska kunna sälja och handla färskvaror.
Som rå fisk till exempel.
Jag älskar såna här marknader. Stämningen och tempot är så trevligt så det får mig att vilja handla flera kilo frukt och grönt.
På just den här marknade kunde man få tag i sura citroner och lime.
Paprikor av olika slag.
Schyssta meloner.
Mogna mangos. Jag och Johanna köpte oss en varsin.
Vindruvor stora som golfbollar. Nästan.
Läskande ananaser.
Inte fullt så fräscha cantalouper. Många var rent ut sagt ruttna. Fy.
Det där med marknader var föresten lite Bostons grej. På ett annat ställe, här inne, var det fullt med olika små restauranger där man enbart kunde handla över disk. Så trevligt så.
Och mitt i centrum fanns den här växthusliknande byggnaden där man kunde handla på sig färsk frukt och blommor. Så kunde man handla hundar, katter, grisar och kossor gjorda av trä om man kände för det. Varken jag eller Johanna kände för det.
The Freedom Trail part II
Våran promenad på The Freedom Trail fortsatte över en bro.
Där hade man en bra utsikt över en massa båtar.
Såklart att bron hade en röd rand i sig för det var ju där freedom trailen gick. Klockren svengelska igen!
När vi kom över på andra sidan fick vi se att två skepp tillhörde dom historiska grejerna på stråket. Ett Pippiskepp som ni kan se på bilden ovan.
Och ett krigsskepp som ni kan se här.
Vi gick ombord på krigsskeppet.
Där fick vi se och känna känslan av hur militärer haft sitt liv ombord på fartyget.
Skjutsaker ombord och en lyftkran på land.
Utsikt från fartyget till det andra fartyget.
Det var allt lite coolt att gå där på båten.
Ett rött hjul som man inte fick snurra på.
Efter en stund på fartyget sa vi hej då och gick vidare.
Först gick vi och köpte glass från en trevlig man i en glassvagn sen gick vi hit. Detta var nästa och sista seevärdigheten på The Freedom Trail. Påminner mycket om monumentet i Washington DC om ni minns.
Glass hade vi köpt ja. Glass som vi satte oss och och åt upp på trappan nedanför monumentet. Jag köpte en kula med kaksmulor och en med jordgubb.
Kan man annat än älska den här bilden? Störtskön.
Där hade man en bra utsikt över en massa båtar.
Från bron hade man även utsikt över en annan bro.
Om ni nu trodde det så var det inte bara vi som freedom trailade, som man kan säga på en klockren svengelska. Vi hade folk både framför och bakom oss.
Om ni nu trodde det så var det inte bara vi som freedom trailade, som man kan säga på en klockren svengelska. Vi hade folk både framför och bakom oss.
Såklart att bron hade en röd rand i sig för det var ju där freedom trailen gick. Klockren svengelska igen!
När vi kom över på andra sidan fick vi se att två skepp tillhörde dom historiska grejerna på stråket. Ett Pippiskepp som ni kan se på bilden ovan.
Och ett krigsskepp som ni kan se här.
Vi gick ombord på krigsskeppet.
Där fick vi se och känna känslan av hur militärer haft sitt liv ombord på fartyget.
Skjutsaker ombord och en lyftkran på land.
Utsikt från fartyget till det andra fartyget.
Det var allt lite coolt att gå där på båten.
Ett rött hjul som man inte fick snurra på.
Efter en stund på fartyget sa vi hej då och gick vidare.
Först gick vi och köpte glass från en trevlig man i en glassvagn sen gick vi hit. Detta var nästa och sista seevärdigheten på The Freedom Trail. Påminner mycket om monumentet i Washington DC om ni minns.
Glass hade vi köpt ja. Glass som vi satte oss och och åt upp på trappan nedanför monumentet. Jag köpte en kula med kaksmulor och en med jordgubb.
Kan man annat än älska den här bilden? Störtskön.
Så blev jag så där glad som man blir när man upptäcker att det är hela jordgubbar i jordgubbsglassen man äter.
Det var The Freedom Trail på ett ungefär. Ett väldigt trevligt koncept för att få se och lära sig mycket historia.
Det var The Freedom Trail på ett ungefär. Ett väldigt trevligt koncept för att få se och lära sig mycket historia.
The Freedom Trail
Det första vi gjorde som vi hade inplanerat under vår Boston-vistelse var The Freedom Trail. En typisk grej om man besöker Boston.
Det är ett promenadstråk på flera kilometer som ringlar genom många delar av staden. Promenadstråket är utmärkt i marken som ett rött megalångt sträck och följer man det sträcket så får man se en mängd olika historiska sevärdigheter. Hela sjutton stycken om jag inte har helt fel. I dom kommande inläggen ska jag visa er det mesta av det man kan se.
Det röda sträcket i marken som man ska följa kan se ut lite olika. Som så här till exempel.
Eller så kan det se ut så här. Man kan börja sin promenad på The Freedom Trail lite vart man vill. Johanna och jag valde att börja vid starten då det kändes allra bäst. Start till mål helt enkelt.
Det första historiska man får se om man börjar vid början är den här byggnaden med guldigt tak.
Byggnaden med guldigt tak har ett namn och namnet är The State House.
Vi vandrade och vandrade och på vår vandring besökte vi ett par historiska gravplatser.
På varje gravgård var gravarna utspridda lite hej vilt och så var gravstenarna tunna som tunnbröd. Nej, inte som tunnbröd kanske men nästan.
Här har ni en annan historisk byggnad. För er som är intresserade av att lära er och veta mer om The Freedom Trail är denna hemsida att rekommendera.
På vissa ställen kunde man gå in i olika byggnader. Mest på olika museum som kostade pengar.
Att det kostade pengar fick man först reda på inne i byggnaderna och då jag och Johanna kände att vi fick tillräckligt mycket kunskap om Boston utan att betala en massa inträde till museer räckte det med att se dom tjusiga entréerna. Just den här entrén på bilden tyckte jag var finast från den här vinkeln.
Ett guldigt lejon som har en S-formad svans från den här vinkeln. S som i Sundevall. Sundevall är mitt efternamn för er som inte visste det.
En man på en häst. Jag tror inte en enda stad i hela världen inte har minst en staty av en man på en häst.
Någonting jag inte vet vad det är.
Det jag vet är att det är en ställning med en massa silverplattor som jag tog en bild på utan att fördjupa mig mer i det hela. Om någon vill göra en budget variant i sin trädgård kommer här ett tips: använd er av öppningsmojängen på coca cola burkar och rada upp dom på tråd.
Johanna och en fontän.
Så här långt hade vi sett så där mycket på ett litet ungefär. Sen fortsatte vi vår vandring på The Freedom Trail och ni kommer få se mer av det hela, jag lovar. En sak till bara. Gissa om jag var sugen på att köpa mig en burk rödfärg och måla dit ett till rött sträck på vissa ställen för att förvirra lite grann? Nejvars, men om jag hade bott i Boston skulle jag målat ett rött sträck som ledde hem till min trädgård. Där kunde jag bjuda besökarna på te och kakor över en massa småprat som vart man kommer ifrån och vad man jobbar med. Förstå vad mycket trevligt och blandat folk man skulle kunna träffa på. Att ingen Bostonian har tänkt på det förr...
