konstigalilian

Vet ni vad? Jag är på väg att ta semester. 
En vecka ska jag och Liina iväg på äventyr ner i södra USA. 
Atlanta --> New Orleans --> Nashville
Det är platserna vi ska besöka!

Jag har inte så stor koll på hur det kommer bli med bloggandet där ifrån. Det där med tillgång till internet och tid kan vara lite knivigt när man är i väg på äventyr. Men jag lovar er att blogga om allt jag gör så snart jag bara kan och om inte annat är jag tillbaka med valig rutin på inläggen igen om en vecka. 
Hoppas som sagt vi ses så snart som möjligt. Ta hand om er och njut av livet så länge!
Det ska jag göra.

I förmiddags överraskade jag Viggo med att gå och köpa glass. Jag ville ge honom lite egentid och låta honom känna sig lite extra speciell. Han är nämligen så himla duktig med både potträning och med sin ganska nya roll som storebror.

Så medans Oliver var i skolan tog jag en promenad med Viggo och Gunnar i vagnen för att köpa en Viggo-är-duktig-glass.

En mysig stund med härliga Viggo i vårsolen.

Min värdfamilj ska som bekant flytta till ett, för dom, nytt hus och igår blev dom officiellt ägare då alla papper och sånt var påskrivna och nycklarna var i deras ägor. För att fira det bjöd dom över några av sina närmsta för en husesyn och ett pizzaparty.

Jag och pojkarna var extra nyfikna inför den här kvällen då det var vårt första besök i nya villan. Vi stod ivrigt på husets altan och väntade på att få börja husesynen.

Innan vi gick in tog vi en titt på tomten som var stor och härlig med mycket spring och lek-yta. På bilden ser ni en del av den och så ser ni en morfar som leker baby bunny med sitt barnbarn.

När vi sett utsidan var det äntligen dags att se insidan.

Igår fick grabbarna post!

Och inte från vem som helst utan från min systerson Teddy! Tänk vad snällt!

Mina nybadade grabbar med finkammat hår blev jättenyfikna när jag berättade att det kommit ett brev till dom från deras älsklings Teddy i Sverige. Pojkarna känner varandra lite sen innan då dom har setts på skype ett par fem gånger sisådär. När dom skypar är det alltid världens uppvisning av leksaker ska ni veta. Vilket jag måste säga är ett fint kulturutbyte de delar sinsemellan.

Dom blev himla glada av sin post. Det fina som Teddy bett sin mamma Linnéa att skriva och för alla fina SvampBob# klistermärken Teddy hade klistrat fast i brevet.

Pojkarna vill tacka med en varsin slängpuss (eller indianpuss som jag brukar kalla det. Pojkarna och jag har nämligen ett trick. Vi klappar på munnen och låter som indianer innan vi släpper iväg våra pussar i luften).

Så vill pojkarna väldigt gärna tacka med en varsin grimasch också. Oliver tycker jag lyckades bra men Viggos grimasch är jag inte riktigt lika hundra på. I vilket fall är Viggo själv nöjd. Det vet jag eftersom jag visade honom kortet på kameran och frågade om han var nöjd med sin grimasch eller om han ville göra om. Svaret jag fick på det var "Nej, jag vart ju jätteläskig och bra".

Så här fint hade älsklings Teddy gjort!

Mamma Linnéa som är min storasyster hade hjälpt honom att skriva då 3åriga Teddy inte riktigt kan skriva själv.

Men hans namn kan han minsann skriva och det hur bra som helst! Kolla bara. Snacka om att det är en stolt Moster Lilian som ser bokstäverna T E D D Y fint ihoptextade av lilla Teddy själv.

Jag vill också nämna att även låg post till mig i kuvertet som pojkarnas brev låg i! Det kommer jag visa mer av i ett annat inlägg. Dock velar jag lite om jag ska visa allt som låg i kuvertet. En grej var nämligen barnförbjuden. Hehe...

Till TEDDY
Hej min älskade Teddy! 
Moster Lilian vart så glad så glad för ditt fina brev till pojkarna. Och som du kan se på bilderna här ovan vart pojkarna också jätteglada. Dom hälsar och tackar superdupermycket! 
Viggo hälsar att han inte har någon tiger i ansiktet men att han kan låta som en t-rex "Raaaaaw"!!!
Oliver hälsar att han inte vet så mycket om SvampBob men att han en surfbräda med honom på. Så undrar Oliver om du har sett Franklin någon gång? Oliver älskar nämligen Franklin and Friends. 
Pojkarna är stolta över att ha dig som vän. Och jag, jag är sååå stolt att ha dig som systerson! 
Puss Puss min skrutt! 
♥ M. Lilian

Igår var pojkarna och jag bjudna hem till ders farmor och farfar för att ha en dag tillsammans under ett stort fint träd som just nu står i vacker blom på deras tomt.

Här har ni det. Det var härligt att stå under det och bli omfamnad av alla blommor.

Ps. Nu kan det kanske tyckas att det under senaste tiden varit lite extra mycket träd på min blogg men eftersom det är så vackert så hoppas jag att ni enbart har positiva åsikter om det.

Hej hej gott folk. Hoppas er vecka startade bra och att ni hade en trevlig helg. Jag hade det bra och här kommer en gnutta bilder på lite av det jag gjorde.

Liina och jag åkte till en den där mysiga gamla stadsdelen för att köpa oss burritos igen.

Vi åt dom i strålkastarskenet av en bil.

Egentligen gjorde jag mer saker som att äta en hel ananas och åka och shoppa till exempel men det får ni inte se på bild. I övrigt påstår jag att jag är nöjd med helgen. Var skönt med en lugn helg innan helgen som komma skall. Då ska Liinas och jag iväg på semesteräventyr förstår ni.

Min storasyster Nilla är tokig hon. Kolla bara här så rolig hon är när hon skickar mig en god sak med salt smak.

1a•Första supen kanske kan lindra
2a •Andra hoppas jag ska förhindra
3de •Tredje supen ska bara sänkas
4de •Nu ska sorgerna dränkas
5e •Femte värmer härligt i magen
6de •Sjätte supen vet vart den landar
7de •Sjunde är något bartendern blandar
8de •Åttonde gör verkligen under
9de •Nian lindrar några sekunder
10an •Tian hjälper lite på traven
FORT --->

För ungefär exakt en vecka sedan drack jag en kopp te och så käkade jag en jalapeno och cheddar bagel till frukost på ett mysigt ställe som jag brukar besöka.

Där satt jag med min lilla dator och chattade med några av mina kära vänner hemma i Sverige. 

Ni kommer väl ihåg att jag för ett par veckor sedan var med på amerikansk tv?

Klart att ni kommer ihåg. Jag satt ju med i publiken på Martha Stewart Show för gudskull. Här kommer några bilder från showen som jag fotade direkt från tvn, så ursäkta kvaliteten. Först ut -mångmiljonärskan själv -Martha Stewart.

Och här är jag! På första raden längst ner till höger i oranget. Melissa har ni brevid mig i blått. Så ungefär så såg jag ut när jag var med på tv.

Jag vill gärna visa er hur det just nu ser ut på gatan där jag bor just nu.

Vackert som tusan då alla träd står i blom.

Och varje dag går jag förbi dom och varje gång stannar jag till lite extra länge under dom för att njuta och för att viska lite tyst till dom för att berätta hur vackra dom är.

Så, så ser det just nu ut på gatan där jag befinner mig. Föresten! Min värdfamilj ska flytta till ett nytt hus så det är inte så länge till jag blir kvar på just den här gatan. Fast huset dom ska flytta till ligger bara tre kvarter bort så det är ingen vidare lång flytt. Och så behöver jag inte bekymra mig så mycket om själva flyttlasset för tursamt nog kommer jag vara i väg på semester när flyttgubbarna röjer runt.

Ni kan nog inte förstå hur lycklig jag känner mig i detta nu. För det är så att jag fick en grej på posten idag som gjorde mig riktigtriktigtriktigt glad! Riktigt glad alltså!

Det var imorse jag fick se att det låg ett vykort med ett Karlstadsmotiv på, på vardagsrumsbordet. Jag tänkte att det där måste vara till mig och så tänkte jag genast, utan att ha läst det, på min stora idol Astrid Karlsson. Världens bästa Karlsson. För hon bor nämligen i Karlstad.

Ni fattar nog inte hur glad jag känner mig just nu. För att ge er en liten hum så kan det jämföras med att ett Carola/Tomas Ledin/Sven Wolter/Alexander Skarsgård/Peter Jide/Magnus Härenstam/Lasse Berghagen/Peter Forsberg/Plura/Uno Svenningsson/Lill-Babs/Ola Salo/eller-nämn-vilken-svensk-kändis-som-helst fan skulle få komma hem och umgås med sin idol under ett par dygn eller så. Galet stort med andra ord!

Och för alla er som konstigt nog skulle undra över vem Världens bästa Astrid Karlsson är kan jag säga att hon är en tjej som växte upp i Hjortkvarn, samma fina ort som mig, och som jag har vetat om hela livet men aldrig riktigt spenderat tid med. Mycket på grund av en liten ålderskillnad som var stor när vi var små. För när vi växte upp på samma ort var jag på tok för liten för att ens få för mig att fråga stora Astrid om jag fick vara med henne och leka. Hon tillhörde ju gruppen av dom stora som man såg upp till.   
Nu ska jag alltså få komma hem till henne. Att det kommer bli trevligt det tvivlar jag inte en sekund på. Och att hon är riktigt duktig som värdinna det vet jag redan då jag på hennes blogg har läst om hennes syskonbarns och syskonbarnshunds gästande hemma hos henne. Rena rama lyxen vill jag påstå och nu är det alltså min tur! Glädjeskutt för det! 


Blogg var det ja. Det är på Astrids blogg som jag lärt känna henne lite bättre så här på äldre dar än från när man var liten och blyg. Astrid har för övrigt den bästa bloggen alla kategorier! Jag fnissar så gott som alltid högt när jag läser den och lämnar den alltid med ett stort leende i väntan på att nästa inlägg ska poppa upp. 
Ni kan ju bara själva tänka er vilken härlig rackare hon är då hon bjuder in en ofrämmande främling som mig bara så där. Med ett presentkort skickat ända till USA. 

!!!missa inte---> BAKTANKAR.BLOGSPOT.COM <---inte missa!!!
Om jag vore en recensent skulle jag beskriva Astrids blog så här: 
Med inlevelse och humor gör hon varje inlägg till något extra. 
Det spelar ingen roll om det handlar om vardagliga händelser, kortspel med kusiner, festliga ögonblick, delfiner eller innebandymatcher -hon lyckas alltid att göra varje inlägg till det extra! Hennes interna skämt får en att le och gör även så att man vill veta mer om både henne, hennes familj och vänner. Så om ni vill läsa om ett liv som levs av en tjej med fötterna på jorden, glimten i ögat och hjärtat på rätta stället kommer ni hamna precis rätt!


Astrid Karlsson. Världens bästa Karlsson.
Hur tackar man för något så här underbart kuligt? 
Jag gör mig ett försök med att säga Tack Snälla Du Störtsköna Människa!
Jag kommer mer än gärna på besök! Presentkortet kommer jag förvara säkert tills det är dags. Räkna med att jag dyker upp snart efter att jag kommer hem till Sverige igen. Kan knappt berga mig! 
Att spendera tid med sin idol i staden där solen alltid skiner. Kan det bli bättre? Nej, jag tror inte det!
TACK SNÄLLA och STOR KRAM!
/Lilian

Ville bara visa upp little G som han kallas.

Han är en cool och social liten kille.

Så är han en hejare på att göra mig glad, inte minst för att han uppskattar mina skämt så mycket. Han skrattar så gott som varje gång. Kanske för att han vill vara snäll, kanske för att han har en bra humor. I vilket fall är han väldans gullig.

I går var det dags för månadens au pair-möte igen. Den här gången dansade vi loss i en Zumba. 10 poäng utan några som helst men /Tony Irving.

Danslokalen vi var i var hyfsat fin. Ganska mycket finare än dansskolan jag gick på när jag var liten.

Den hade kristallkronor, en tjusig soffa, maskiner med lyxigt kaffe och speglar med feta fejk guldramar.

Och efteråt var vi slutkörda till max.

Det var ett kul möte. Vi umgicks inte så mycket med varandra men vi fick i alla fall dansa loss och det tycker jag alltid är lika roligt!

Jag nämnde ju att våren är underbar här borta och nu vill jag visa er bilder på en underbar vårpromenad.

Estland och Sverige tog en promenad i en egendom där en stenrik man ägde just precis allt förra seklet men som nu tillhör staten och är öppet för allmänheten. 

I går hade jag en myssöndag.

Den gamla stadsdelen är mysig och fylld med trevliga butiker. Bland annat den här som är ett fik och matställe kombinerat med butik.

Där inne kan man köpa fina burkar med allt möjligt gott i.

Så säljer dom lönnsirap från Vermont som är så god så den är värd att få kladdiga fingrar för.

Där inne fick jag även syn på en inramad Carl Larsson print. Go Sweden!

I kvareteret finns även en trevlig liten klädbutik med ett trevligt namn för en som mig som har gröna ögon.

När vi hade strosat runt ett tag slog klockan glass. Det vill säga att det var dags för glass.

För det var lite så att glassen var anledningen till att vi åkte till platsen två dagar i rad. För himmel så god den är. Den här gången valde jag svartkörsbär och rostad kokosnöt.

Och för er som inte vet så vill jag nämna att våren är i full blom här borta där jag befinner mig. Om dagarna är det t-shirt väder och alla blommor blommar så vackert så. Inte undra på att man blir sugen på glass eller vad säger ni!

St Patrick's var det ja.

Vi drog till en pubb där dom såklart hade gröna ballonger lite här och var.

Liina och jag och allt folk omkring oss hade en rolig tid medans den Irländska musiken spelades högt i högtalarna.

I går firade man St Patrick's day förfullt här borta i USA. En Irländsk högtid som man firar i helgonet St Patrick's ära. Det hör till att man ska vara klädd i grönt och börja tidigt på morgonen med att dricka en massa alkohol och sluta kvällen med att helst ha tappat kontrollen helt. Fast Liina och jag körde en liten annan variant. I stället för att börja tidigt på morgon i temat Irland började vi på kvällen med temat Mexico.

Vi drog till ett ställe där det kryllar av mexikaner och där mexikanerna har en massa restauranger varav den här. Ett take out ställe som säljer tacos och burritos.

Liina provsmakade inte smakerna innan utan hon dök i på måfå och valde kaffeglass och så körde hon på en jordgubbscheesecake hon med. Liina är föresten rolig hon. Hon tycker inte om att dricka kaffe men det är hennes absoluta favoritsmak på glass. Föresten är jag lika rolig kom jag på. För själv dricker jag kaffe men äter det inte i glass.

Det var lite av vår mexikanska St Patty's det. Och redan nu kan jag avslöja att vi firade lite i orginaltemat, som är Irland, också. Men det är ett annat inlägg det.  

Då kan man ju fråga sig vad Liina och jag hittade på i fredags. Jo. Vi körde en standard. Vi gick på bio. En underhållande och avkopplande sak att göra en fredagskväll.

Vi satt i en jättestor biosal tillsammans med tvåhundratjugoelva andra för att se premiären av 21 Jump Street. Så himla rolig. Se den gott folk. Se den.

Nachos var det ja. Det hade dom på menyn men jag fick in inte-riktigt-det-jag-hade-hoppats-på kan man säga. Jag hade ju föreställt mig dom så som man brukar få dom på restauranger här omkring. Det vill säga ett berg med nachos med en massa goda saker över som man dippar lite hej vilt bäst man vill i all goja och röror. Inte som det här. Ett fat med åtta redan färdiggarnerade chips. Tråkigt värre men gott var det. Bättre nacho-lycka nästa gång. Kanske i morgon, vad vet jag.

I går var det som sagt fredag och då gick jag som vanligt ut med min kära estländska väninna. Hon är för övrigt en störtskön människa. Jag önskar att alla ni kunde få träffa henne nu med det samma så att ni också fick lära känna henne!

Förutom med att i detta inlägg få fram hur bra Liina är så tänkte jag visa er en glimt av vad jag hade på mig. 

På fredagar brukar jag mysa till det lite extra för pojkarna efter att jag har gett dom ett bad. I går blev vårt fredagsmys lite förstört, eller förgyllt om ni frågar Oliver och Viggo. Så här var det... 
Jag fick se att Oliver stog på något jag inte riktigt såg vad det var. 
"Vad står du på för någonting?" frågade jag. 
"Oh, nämen jag står på en mus" sa Oliver. Helt omedvetande om att han ens stog på något. 
"Va?! En riktig mus!?!" 
"Ja, jag tror det" sa han. 
Oliver lyfte försiktigt upp foten och där låg en sprattlande liten mus som Oliver kvickt som tusan fångade upp i ryggskinnet. Lite småpanikslagen agerade jag så smart jag kunde. Jag hämtade min kamera. 

När jag kom tillbaka hade Oliver bytt grepp om musen. Istället för att hålla den i ryggskinnet höll han den i svansen. Jag frågade om det var lättare att hålla musen i svansen istället för i ryggen och svaret jag fick var "Nej, men jag tänkte att musen skulle få sprattla lite med benen".

En sista grej bara. Vill påpeka att våra händer praktiskt taget badade i det här efter musjakten. För Gud vet vad en sån liten rackare kan bära på för sjukdommar. 


Övrig information:
Musen dog en stillsam död i mjölkpaketet. Förmodligen var det så att katten i huset hade fångat musen före Oliver men valt att inte döda den utan istället bara göra den lite groggy. Varför musen dog har jag inget rakt svar på. Kanske av chock. Kanske av att luften i mjölkpaketet tog slut. Kanske av inre skador, om nu katten var på den före Oliver som jag tror att den var. Kanske av kärlekssorg från ett tragiskt förhållande med en annan mus. Kanske av att han ätit något olämpligt som han inte tålde. Jag har ingen aning, men död är han. 
Vila i frid lilla mus och tack för att du förgyllde pojkarnas liv innan du valde att passera detta jordeliv. /Lilian

Ni vet trädet som jag hängde upp väskan som jag fick av min underbara Mamma i? Det trädet står på vår bakgård och Oliver älskar att klättra i det.

Och så här års älskar han även att pilla bort alla fina blommor i från det.

Men allra mest älskar han att klättra i det.

Jag tyckte att han var så fin så fin sist han gjorde det där i bland grenarna.

Hans vita skoltröja matchade så bra med dom vita blommorna.

Lilla Oliver. Han börjar bli stor ska ni veta.

Att klättra upp och ner helt själv i ett träd kräver att man är en stor pojke. Särskilt om man frågar Oliver själv... 





Translation:
My sweet Oliver in his favorite tree.

I går fick jag ett paket på posten som fick mig att börja gråta.

Paketet innehöll bland annat ett stort vykort med vårfina och färgglada tulpaner på. 

Tänk va! Att Mamma omedvetet medvetet köpte exakt precis just en sån väska som jag har varit på jakt efter! Helt otroligt om ni frågar mig! Även fast jag är lite chockad över det hela så är jag på samma gång det inte. Vet ni varför? Jo. För min Mamma och jag har något konstigt band till varandra. Ofta när någon av oss har ont någon stans så har den andra det med och så tänker vi ofta på samma saker. Ibland kan det vara lite småläskigt, speciellt när det gäller hur vi känner oss. För att beskriva det lite bättre får ni några exempel på hur det kan låta när Mamma och jag pratar. 
"Nämen vad lustigt att Du ringer, jag höll precis i telefonen för att slå ditt nummer"
"Jag tänkte precis på det!"
"Har du också haft ont på just den fläcken i högra låret de senaste två dagarna helt utan anledning?! Jag med!"
"Det var precis det jag tänkte säga!" 


Till Mamma. 
Mamma. Du underbara! Om jag någon gång får en dotter vill jag att det vi har ska gå i arv för det är så himla fint. Den här väskan kommer bli den mest betydelsefulla väskan jag någonsin ägt. Jag Älskar Dig så mycket så mycket! Varje dag, hela året, överallt på hela jorden -för alltid! ♥ /Lilian

Liina och jag gjorde en till kul grej när vi var i Philadelphia i lördags.

Men. Jag råkade bryta mot reglerna som gäst av utställningen. Jag tog fram kameran ur väskan och smygfotade den här bilden. Ja ja, jag vet att det var att vara olydig men jag var bara tvungen för kolla! En äkta Golden Globe och två äkta Grammys. Det var första gången jag såg orginal av den sortens priser i verkligheten vilket var lite småmäktigt. Jag såg även en äkta Oscarsstatuet som han vann i kategorin bästa filmusiken till filmen "Philadelphia" med låten "Streets of Philadelphia" någon gång på nittiotalet.

Efter utställningen gick vi ut på Phillys gator, precis som i sången som Bruce skrev till filmen som jag nämnde, innan vi en stund senare åkte hem. I Philadelphia kryllar det för övrigt alltid med hästar med vagnar och kuskar med hatt.

Under sena kvällen kom vi på att vi glömt bort att äta så då käkade vi på ett ställe som hette något med Texas. Ett ställe jag kommer rekomendera för alla som gillar huvudvärk då det var smockat med folk och då personalen högljudt kallar på allas uppmärksamhet för att gratta dom som fyller år genom att rikta en lampa i ansiktet på födelsedagsbarent och för att få alla att skrika "Yeeehaw" tillsammans i kör som ett Happy Birthday. Under vårat besök fyllde sju personer år. Jag skojar inte. 

I lördags tog jag med mig Liina in till Philly för att kolla på en årlig Flower Show som sägs vara mycket populär och omtalad här i staterna. Mycket då den är så himla stor och gammal.

Att den är omtalad beror mycket på att den just är så himla stor och att traditionen i att ha en årlig flower show i Philadelphia började i mitten på artonhundratalet. Det gör den till Amerikas äldsta flower show. 

I fredags...

..upptäckte jag att dom hade ett nytt blomgodis i godisautomaterna på biografen som jag brukar gå till.

..såg jag filmen Friends With Kids som var mycket underhållande.

..hade jag det här till höger om mig på restaurangen vi besökte efter bion.

..åt jag bär till dessert.

..fnissade jag till när Liina fick in sin dessert. Ingen av oss var beredda på att det hon beställt skulle vara en söt havregrynsgröt med vaniljglass.

..fnissade jag till än en gång när jag läste Liinas roliga kommentarer på kommentarlappen man fick med notan.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad hon skrev men det var allt tur att hon inte lämnade in lappen till personalen.

Med det här inlägget vill jag bara säga att...

..Melissa och jag åt en varsin pizza slice efter inspelningen av The Martha Stewart Show.

..åt vi en varsin sötsak och igår var vi med på amerikans tv. Det var enbart under ett par sekunder man kunde se oss i publiken men i alla fall! Inte så tokigt att kunna skryta med att man varit med på tv i USA. 
Ska försöka fixa så att ni kan få se bevis men inte just nu för nu ska jag snart åka till Philadelphia.

I går var jag alltså med under en inspelning av en Martha Stewart Show i NYC!

Vilket jag är himla glad över för vilken upplevelse.

Det var riktigt kul att kunna jämföra verkligheten med det man ser på tv och så var det allt något extra med att se mångmiljonärskan Martha Stewart i verkligheten.

I kulisserna såg det ut precis som på tv fast ändå inte. Inspelningslokalen var större och mycket mysigare än vad jag trodde att den skulle vara.

När all publik kommit till rätta och innan inspelningen drog igång började den här tjommen att spexa till det igen. Härre jössan var rolig han var! Det var som att få en bonus komedishow på köpet när han satte igång. En annan grej är att jag kan avslöja att han doftade godare än vad hans er ut att göra. Under inspelningen stod han då och då och hängde så pass nära mig att jag kunde känna doften av mystik, ett mörkt träslag och regnskog. Bakom-kulisserna-fakta när den är som bäst.

Publiken som fick sitta på stolar på golvnivå var dom som inte hade klätt sig i så färgglada kläder. De filurerna fick inte heller bli filmade av kamerorna. Där ser ni vad som händer om man inte klär sig i färg gott folk!

Melissa och jag hade där emot riktigt bra platser. I mitten av lokalen på första parketten.

Här har ni en bild på vad jag hade om mig på ena sidan axeln...

..och på sidan av andra axeln.

Jag tyckte att publiken var urtjusig i alla färger. Nästan som att titta ner i en godispåse med smartisar.

Medans vi väntade på att Martha skulle göra entré och innan inspelningen skulle börja fick vi se på när alla jobbare förberede allt.

Den här pyssel-karln har varit med i showen förr. Jag känner igen honom från en rad olika avsnitt. Under just detta avsnittet kommer han visa hur man kan göra läckra tavlor (se bilderna bakom honom) genom at använda petflaskor, färg, snören och tre pinnar.

Skärmarna med Marthas manus avslöjade för oss vad hon kom att säga, lite i förväg. Jag måste säga att det var kul att läsa på skärmarna och jämföra skillnaden på vad Martha sa och vad som faktist stod i manuset. Hon följde manuset bra men med en egen tvist. Känsla och improvisation kan man säga. Bra där Martha! Bra!

När inspelningarna väl satte igång fick man givetvis inte fotografera men det gör ju ingenting eftersom allt som hände spelades in av riktiga proffs! Och i morgon (fredag 9 mars) klockan 14:00 kommer showen visas på tv här i USA och med en repris på måndag klockan 13:00. Och kanske kanske kanske kommer mitt lilla fejs att dyka upp på amerikansk tv. Bra där Lilian. Bra!

Efter showen fick man lov att ta fram kamerorna för fotografering igen. Vilket jag givetvis gjorde för givetvis var jag tvungen att fånga självaste Martha på bild!

Jag har typ elva bilder på när Martha står som hon gör med micken i handen men jag visar bara upp två eftersom det är på tok för ointressant för er att se alla. Om ni undrar vad hon sa när kamerorna stängts av så kan jag avslöja att hon tackade så mycket för en lyckad inspelning, om hur hungrig man blir av att känna doften av mat, att hon älskar våren och så avslöjade hon även att hon fick sitt andra barnbarn dagen innan. Kul!

Sen var det dags att gå.

Och vid utgången stod en charmig karl och delade ut vår present som Martha lovade oss under showen.

En påse var med en fin present i.

Nämligen en sprillans nyutgivenkokbok från den söta kvinliga kocken som var med i programmet! 




Att vara med under en inspelning var riktigt kul! Roligare än vad jag föreställt mig. Vi i publiken var mer involverade än vad jag trodde innan. Mellan tagningarna, när kameramännen ändrade med kameror och rekvisitan möblerades om, riktades mycket av uppmärksamheten på oss. Till och med Martha själv drog några skämt för att få oss att skratta. Lokalen var fylld av en härlig och glad stämning.  
Jag måste säga att jag är imponerad över hur duktiga alla medverkande var. Det gjordes nästan inga omtagningar utan dom bara körde på. I stället för att ta om när något blev lite tokigt bad dom oss i publiken att skratta och så var det med den saken. Ska bli riktigt kul att se showen imorgon och jämföra med hur det faktist gick till när showen kom till. Det tog dom cirka 1h och 45min att filma showen som har en sändningstid på 1h. 



Så, imorgon ska jag alltså sitta bänkad för att se den inspelade showen som jag såg live :)

Ni kom med en drös bra gissningar men jag pussade inte Johnny Depp, pissade inte i Mississippi och jag hoppade inte fallskärm. Nej utan:
Jag var med i publiken under inspelningen av en Martha Stewart Show i New York City!!!
Kan ni tänka er va!
The Martha Stewart Show -en av amerikas populäraste shower som sänds lite överallt i hela världen! 

Och hur kommer det sig att lilla jag kunde hamna där? Jo, så här ligger det till med den saken.

För ett antal veckor sedan skrev jag ett mejl till redaktionen på Martha Stewart.
Det jag skrev gick lite överdrivet fint ut på:
·hur mycket jag älskaaar Martha Stewart.
·hur mycket jag gääärna skulle vilja delta under en show innan jag flyttar hem till Sverige.
·hur gärna jag skulle vilja bjuda med min värdmamma som uppskattning på hur mycket jag värdesätter henne.

·sist men inte minst om hur mitt deltagande under en inspelning skulle uppfylla en punkt på min 100-saker-jag-vill-göra-innan-jag-dör lista. (En punkt på min lista var nämligen att delta under en tv-inspelning och gärna en Martha Stewart inspelning).
Och tänk va! Att lilla jag lyckades övertyga dom om två biljetter till showen! En biljett till mig och en biljett till Melissa.

Här står jag utanför inspelningshuset i stora staden. I "Välkommen-att-delta-under-en-Martha-show-Lilian-mejlet" jag fick uppmanade dom oss att klä oss i färg för Martha älskar tydligen att se sin publik i härliga färger. Det var bra det tycker jag för jag älskar att klä mig i färg. Apelsinoranget fick det bli.

Och så såg det ganska mycket ut som man ser på tv fast ändå inte. Ni kommer få se mer. I nästa inlägg. Jag lovar...


Så, nu kan jag även bocka av denna punkt från min 100-saker-innan-jag-dör-lista: 
•Delta under en tv-inspelning av en tv-show. (Allra helst en världsberömd som Martha Stewart eller Ellen DeGeneres-show) √

Jag tror just precis att jag slog personligt rekord i längsta rubrik!

Eftersom bilden från min webcam blev så fruktansvärt dålig så renskriver jag vad som står på erat lilla brev från mig. Så här står det:
10 poäng till den som gissar rätt! 

Fyrtiofem timmar i veckan har jag ensamt ansvar över dom här tre små knattarna. Fyrtiofem timmar som är fyllda med glädje, bus, gör si, gör så, kärlek och en massa skratt och leenden. Här kommer några bilder, tagna rakt upp och ner från vår vardag.

♥

♥

♥

♥

♥

♥

♥

Killar, ni är underbara och Silly Lilly Loves you!

I lördags snurrade Liina och jag runt i våra bilar från det ena till det andra och när det var dags för lunch stannad vi till lite hipp som happ på ett ställe utan att funder så mycket på det.

Så det blev en trevlig överraskning när vi kom in på restaurangen och fick se hur den såg ut. 

Eftersom det var lördag lyxade vi till det med något sött efter lunchen. Liina slog på stort med en stor morotskaka och jag åt det bästa jag vet. Frukt.

Hej mina älsklingar! (älsklingar = ni bloggläsare).

Nu tänkte jag föreslå en sak till er. 

Och om ni undrar varför jag lägger upp en massa bilder på orkidéer är svaret att blommor är vackert och ni förtjänar att bli omringade av vackra saker i era liv. 

Gå nu in på BLOGLOVIN och skapa ett konto eller lägg till mig i era befintliga konton så att ni sparar tid. Tiden som istället skulle gå åt till att klicka in här utan att någon uppdatering gjorts kan ni lägga på att brygga er en härlig kopp med kaffe och äta en god kaka.

/L

Länken till min blogg på BLOGLOVIN: 
http://www.bloglovin.com/sv/blog/2623591/konstigalilian

Jag tänkte bara visa er lite mer bilder från det senaste besöket jag gjorde med Oliver och Viggo på Longwood Gardens.

Det är så himla mysigt där.

Och allra mysigast är det att besöka stället med mina grabbs. Grabbs är mitt ord för grabbar som jag brukar använda ibland.

Oliver och Viggo älskar allt med vatten.

Dom är jättefaschinerade av vatten i flytande form. Det tycker jag är gulligt.

Jag försöker lära killarna, framför allt Oliver, vad olika blommor heter och så har jag lärt Oliver att mitt namns härkomst kommer i från blomstersläkten Liljor. Han börjar få en liten kläm på den lärdomen nu kan man säga för när jag frågade honom vad detta var för blomma sa han "Jag tror det är den där blomman som har härmat dig med sitt namn". Om det ändå vore så väl :)

Liina och jag har ett intresse av att testa olika restauranger då vi älskar att äta och igår var det dags igen.

Då besökte vi det här stället som heter The Melting Pot. En fondu-restaurang. Fondu är för övrigt bland det mysigaste jag vet när det gäller mat. Fondu och stora fat med mat som alla äter i från samtidigt.

Vi beställde en big night out meny med fyra rätter.

Det började med en ostfondu som var så god så god.

Något annat som var riktigt gott var den här Love Martinin. Men jag måste allt medge att jag alltid blir besviken på alla sorters Martinis. Vet ni varför? Jo, för det är aldrig någon Martin-i-n'. (Det där var ett fruktansvärt dåligt skämt från min sida, jag vet).

Efter osten blev det sallad.

Och efter salladen kom fatet med allt rått som man lagade själv.

Husmora Liina kokte potätera.

Sen var det dags för pot nummer fyra -chokladen! och då började brinna. Servitören satte eld på't för att göra det hela lite extra maffigt.

I chokladen doppade vi allt det här. Mums.

Godast var jordgubbarna tycker jag. Jag tyckte att dom var så goda så att jag inte tvekade en sekund när Liina gav mig utmaningen om att sno skålen med jordgubbar som ett grannbord en bit ifrån oss hade lämnat kvar efter att dom avslutat sin måltid. Fast. Ärligt så åt vi inte av dom. Nej, inte med alla sjukdommar som finns i dagens samhälle. Det var mest en sån där galen grej som jag brukar utsätta mig själv för. Liina och jag fick oss i alla fall ett gott skratt och jag fick även sitta nervös en stund för jag blev orolig över att bordet jag tog dom ifrån inte hade avslutat sin måltid utan bara gått till baren eller på toaletten eller vad sjutton som helst. Tur som nog så kom dom aldrig tillbaka. Hade blivit lite jobbigt att förklara för dom att jag snott deras jordgubbar...

Nöjda och glada och med lite för lite lämnad dricks lämnade vi restaurangen. Dåligt av oss att lämna stället med en snål dricks för servicen var inte dålig på något sett utan det var mest för att maten var så dyr och vi måste tänka lite på ekonomin så att vi kan lyxa under vår stundande semester så därför drog vi ner på dricksen och fy vad jag försöker slingra mig i att försöka få det att låta bra när det egentligen inte var bra av oss att göra så men strunt samma och jag passar även på att be om ursäkt för denna jobbiga och långa och helt gramatiskt felaktiga mening. 




Translation:
A visit at The Melting Pot with Liina 3/2 -12.

Hipp Hipp Hurra på din födelsedag! Hoppas att dagen din blir toppen! 
Massa Kramar till Dig! 
/Lilian 
Ps. Längtar tills jag får en ordentlig Tonyekram och tills jag får höra dig spela bas igen.

I går var det skottdagen. Eller Leap Day som dom säger här.

Och om ni undrar vad jag gjorde då är svaret att jag gick på en konsert. Live at the Queen's för att se Carolina Chocolate Drops. Ett härligt och annorlunda bluegrass band som tydligen har fått mycket publicitet här i USA på senare år med en massa priser och sånt. I min mening är dom så udda och annorlunda att jag bara inte kan låta bli att tycka om dom. 

Och så hade han ett ful-roligt fotosmile. Plus att han hade en kroppshållning med framåtlutande axlar. Jag vill våga påstå att han gjorde allt för att känna sig fyrtio år äldre än vad han är. Sånt kan vara smågulligt på lustiga killar i hatt som blåser i krukor på scen. Länge leve folk med personlighet! 

Maaaars månaaaad! Redan! Galet! 
Men inte lika galet som tjejen på den här bilden.

Och då snackar jag inte om fjortonåriga Lilian i förgrunden. Nej, jag snackar om den fjortonåriga Karolina i bakgrunden. Galnare än henne får man leta efter!