Det platta huset bara så där hipp som happ.
Vi gick och vi gick gata efter gata. Lite till. Lite längre. Steg efter steg. Tunnelbanan lät vi för tillfället bli då vi båda ville njuta så mycket som möjligt av staden innan det var dags för Karro att åka hem till Sverige. Vi skulle mot 3th ave 47th street men på vägen dit tänkte jag överraska Karro med en liten stor grej utan att avslöja någonting i förväg.
Jag visste precis vart vi var och vart vi var på väg. Utan att säga något om vart eller till vad, eftersom det var en överraskning avslöjade jag förstås ingenting om att hon skulle bli överraskad i förväg, gick vi bredvid varandra på stadens gator. Njöt, pratade och tog in intrycken till det vi stötte på.
Så lite hipp som happ överraskar jag Karro med att stanna upp och säga. "Nu Karolina ska du kolla bakåt och uppåt".
Det gjorde hon och då fick hon se det här. Och det hon utbrast var "Wow shit vad häftigt!"
Jag visste precis vart vi var och vart vi var på väg. Utan att säga något om vart eller till vad, eftersom det var en överraskning avslöjade jag förstås ingenting om att hon skulle bli överraskad i förväg, gick vi bredvid varandra på stadens gator. Njöt, pratade och tog in intrycken till det vi stötte på.
Så lite hipp som happ överraskar jag Karro med att stanna upp och säga. "Nu Karolina ska du kolla bakåt och uppåt".
Det gjorde hon och då fick hon se det här. Och det hon utbrast var "Wow shit vad häftigt!"
Trackback
