konstigalilian

Minns ni vad jag fick i födelsedagspresent av Eric och Melissa när jag fyllde år i januari? Vinprovning, restaurangbesök och utgång i Philly. Och allt detta med en privatchaufför! Då min födelsedag, varje år, inträffar under vintern och eftersom vintern inte är den bästa tiden på året för ett äventyr som detta bestämde jag mig för att skjuta fram denna present till sommaren. Och så valde jag såklart också att ta med mig Liina. Bara Liina. För när allt kom omkring så hade vi båda på känn att det skulle blir roligast så. Så den tjugotredje juni vi gav alla våra beundrare lång näsa och åkte iväg själva. Själva tillsammans med chauffören Bruce som så fint passade upp på oss.  

Klockan 4 kom vår chaufför och hämtade upp hos hemma hos mig. Den första destinationen vi bar iväg till var vingården VaLa. Där skulle vi prova vin och goda ostar och annat gott som framhäver smaker och så. 

Miljön där var väldigt fin. 

Liina var också fin. 

Väl inne där vinprovningen kom att hållas var det vinigt och stämningsfullt. Precis så som man vill att det ska vara på ett vineri.  

Efter att ha signerat in oss men utan att visa legitimation, åldersnoja hej här är jag!, satte vi oss vid baren för att börja vår provning. 

Provningen drog igång med ett glas vitt. Ett glas vitt ackompanjerat med en supergod honungsgetost. 

Lilian Carl Jan Sundevall. Oh än en gång får jag ett passande tillfälle att länka till godingen från min blogg. Yippie! 

Liina var på topp! Och ju mer klunkar hon tog desto gladare blev hon. 

Efter det vita vinet var nästa vin på tur ett halvtrött. Ett vin perfekt för den som helst dricker vitt men som vill lära sig dricka rött. 

Liina som föredrar vitt tyckte att det där halvröda var bra. Personligen föredrar jag helst riktigt röda viner. Blodröda och mustiga.

Så när det här "tunga" vinet, som vinkännaren sa, porlade ur från karaffen var jag glad. 

Häll på bara, häll på! 

Efter att ha provat fem olika viner, ostar och choklader plus lite bröd och olika olivoljor var provningen som tur var över. Mycket mer hade vi inte klarat av med tanke på att kvällen var ung. 

Efter provningen fick vi gå runt och se oss omkring både inomhus och utomhus. Vi började inomhus. Inomhus där den här underbart konstiga tavlan stod lutad mot en vägg. 

Det fanns ev övervåning och på övervåningen fanns det konst! 

Utbudet var tyvärr lite pissigt. Pensionärskonst som jag brukar säga och med det menar jag oftast att det är akvareller som ser så framtvingat framskapade ut av personer som har alldeles för mycket fritid med alldeles för lite talang för kreativt skapande med pensel och färg. Nu vet jag ju inte om sådant var fallet men så såg det i alla fall ut. Ibland kanske jag är elak men bättre ärlig och ond än oärlig och falskt snäll. 

I en låda kunde man bläddra genom lite fotokonst. 

Det bästa av allt i hela galleriet var det här fotot tyckte jag. Och då kan ni kanske förstå att utbudet inte var så bra. Som tur var var vinet vi drack strålande så det vägde upp konstfloppen mer än väl! 

Innan vi gick ut för att se på vindruveodlingen satte Liina och jag oss ner i två mjuka fåtöljer för att få stopp på världen som helt plötsligt tycktes snurra på rätt så bra. Vi båda har nu en större förståelse för vinkännare som spottar ut vinet vid sina provningar. 

Utomhus var det så himla fint! Vindruverankor i långa rader. Så långt ögat nådde. 

Födelsedagsgudinnan! som jag själv valt att både Liina och Bruce skulle kalla mig under kvällen. 

På tal om Bruce. Lagom när Liina knäppte av bilden på mig som ni kan se ovan kom han, ut ur bilen som stod parkerad en bit ifrån, och bad att få ta en bild på oss båda. Snällt och omtänksamt. Och efter att den bilden var tagen tyckte vi att det var lagom att åka vidare till Philadelphia där vi hade ett reserverat bord som väntade på en resaturang jag fått valt ut.