Vi kan spela fiolioliolej!
Samma tisdag hade vi bokat in oss på ett turistnöje som jag sent kommer att glömma och som ni kommer få se mer av i nästa inlägg... Lite efter klockan fjorton kom en buss och plockade upp oss i ett hörn av ett hus. Klockan tio i två, ungefär, började vi knalla mot hållplatsen för att komma i tid.
Och på vägen dit passerade vi givetvis livemusik.
För så här är det. Det spelar ingen roll vilken dag eller tidpunkt -Det är alltid livemusik på gatorna i kärnan av New Orleans.
Vilket gör att jag förstår varför majoriteten av invånarna alltid tycks ha ett leende på läpparna.
Förutom livemusik så passerade vi även pärlband. En himla massa pärlband. I träd, på staket, på lyktstolpar -överallt. Dom hänger kvar efter Mardi Gras festivalen som firades ett par veckor innan vårat besök där. Mardi Gras som också härstammar där ifrån. När man tänker efter så är det galet mycket som faktiskt började i New Orleans. God Bless!
Kommentarer
Trackback
