Tant Lilian går i affärer.
På dagen efter förra, vilket vill säga att detta var en torsdag, ville Liina ta sovmorgon. Själv ansåg jag att vi sovit länge varje dag, då vi gått upp klockan nioochtrettio, men det är bara för att jag är onormal. Dom kallar mig pensionärs Lilian när det gäller morgontider då jag utan att behöva sätta klocka i stort sett alltid vaknar runt sjuhalvåtta snåret, oavsett hur länge jag stannat uppe på natten. Men jag låter alltid folk sova vidare för hänsyn det är viktiga saker och att stöta på morgongrinighet är det värsta som finns.
Medan Liina låg och sov på hostellet tog jag trollyn ner till stan för att gå i affärer.
Eftersom jag nu kallas pensionärs Lilian så passade det väl ändå utmärkt at jag besökte en drös med antikaffärer. Det kryllar med antika butiker i New Orleans ska ni veta.
Så säljs det mycket vintage också.
Men inte till mig för prislapparna på blåsorna hade på tok för många nollor för min budjet. Plus att stilen inte riktigt lockade min garderob då jag sällan går på såna fester och då jag inte trivs att se ut så till vardags, men det var roligt att gå runt och kika.
Butiksägaren, som ni kan se på bilden, började försöka få mig att prova en massa festklänningar i orginal från trettiotalet. Jag tänkte fråga honom om han också tyckte att det är något med mig som lyser pensionär men jag höll mig till att säga nej tack men tack ändå. Jag hade inte ro i kroppen för att ställa mig att prova en massa kläder. Istället ville jag gå vidare och se så mycket jag bara kunde.
Som en massa fina bakgårdar till exemel.
Och en massa konstgallerier. Jag gick nog i fem såna hära smala och trånga gallerior och jag mös i hela kroppen av det.
När jag hade strosat runt ett bra tag var klockan nästan lunch men för min del fick det bli brunch då jag inte hade ätit någon ordentlig frukost än.
Jag gick till ett ställe där jag kunde beställa det jag var sugen på. French Toast med färsk fruk. Egentligen skulle det vara bacon till men jag bad att få byta till frukt istället. Och så frågade jag om möjligheten till att beställa smält vitchoklad fanns och det gjorde den. Nyttiga Lyckliga jag.
När jag hade avnjutigt min brunch och när jag gått i några fler butiker började det se ut så här på gatorna.
Och då tänkte jag att nu är nog klockan så mycket så att jag kan ringa och se om Liina är redo att möta upp mig på stan. Klockan var halv två och hon hade precis gjort sig redo och klar så det var vad jag kallade perfekt tajming!
Medan Liina låg och sov på hostellet tog jag trollyn ner till stan för att gå i affärer.
Eftersom jag nu kallas pensionärs Lilian så passade det väl ändå utmärkt at jag besökte en drös med antikaffärer. Det kryllar med antika butiker i New Orleans ska ni veta.
Så säljs det mycket vintage också.
Men inte till mig för prislapparna på blåsorna hade på tok för många nollor för min budjet. Plus att stilen inte riktigt lockade min garderob då jag sällan går på såna fester och då jag inte trivs att se ut så till vardags, men det var roligt att gå runt och kika.
Butiksägaren, som ni kan se på bilden, började försöka få mig att prova en massa festklänningar i orginal från trettiotalet. Jag tänkte fråga honom om han också tyckte att det är något med mig som lyser pensionär men jag höll mig till att säga nej tack men tack ändå. Jag hade inte ro i kroppen för att ställa mig att prova en massa kläder. Istället ville jag gå vidare och se så mycket jag bara kunde.
Som en massa fina bakgårdar till exemel.
Och en massa konstgallerier. Jag gick nog i fem såna hära smala och trånga gallerior och jag mös i hela kroppen av det.
När jag hade strosat runt ett bra tag var klockan nästan lunch men för min del fick det bli brunch då jag inte hade ätit någon ordentlig frukost än.
Jag gick till ett ställe där jag kunde beställa det jag var sugen på. French Toast med färsk fruk. Egentligen skulle det vara bacon till men jag bad att få byta till frukt istället. Och så frågade jag om möjligheten till att beställa smält vitchoklad fanns och det gjorde den. Nyttiga Lyckliga jag.
När jag hade avnjutigt min brunch och när jag gått i några fler butiker började det se ut så här på gatorna.
Och då tänkte jag att nu är nog klockan så mycket så att jag kan ringa och se om Liina är redo att möta upp mig på stan. Klockan var halv två och hon hade precis gjort sig redo och klar så det var vad jag kallade perfekt tajming!
Kommentarer
Postat av: karoline
Jag säger bara WOW alltså!!!
Trackback
